EU:s domstol ger facket huvudvärk


Det som började med ett anbud på att renovera Söderfjärdsskolan i Vaxholm för 25 miljoner kronor har blivit en europeisk kris för det europeiska facket. En liten lokal händelse i en svensk kommun som får betydelse för miljoner löntagare. En otänkbar händelse för bara några decennier sedan.

Idag, måndag, debatterades frågan sent omsider i svensk riksdag. Debatten kom till stånd efter begäran av miljöpartiet. Dessutom ska arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin svara på en rad interpellationer under tisdagen i samma ämne. Antagligen ger inte Littorin så många svar utan hänvisar till Claes Stråhs utredning som ska vara klar 15:e december, där konsekvenser och åtgärder ska presenteras.

Den så kallade Lavaldomen om Vaxholmskonflikten, men även i två parallellfall (Viking och Rüffert) har skapat oro i den europeiska fackföreningsrörelsen. Michael Sommer från tyska LO har tillexempel konstaterat att EU:s domstol ändrat balansen mellan marknadsfrihet och arbetsrätt. Det var knappast det som Byggettan i Stockholm hade tänkt sig när de drog i strid mot det lettiska företaget.

EU:s domstol är alltså en aktör med växande betydelse även för hur det svenska samhället organiseras. En aktör och ett sätt att lösa samhällsfrågor som vi svenskar är ovana vid och som vi många gånger känner oss främmande för. Någon författningsdomstol finns ju inte i Sverige. EU-domstolens roll är att vara uttolkare av fördragen och avgöra vad som är rätt och inte vid tvister.

När domstolen dömer som man gillar hyllas den ofta för sin framsynthet, går domstolen emot en är det ett rött skynke. Så är fallet för fackföreningarna och EU-kritiker. Den gamle s-veteranen Sören Wibe som suttit både i europaparlament och riksdag har också lämnat Socialdemokratin delvis med anledning av detta. Föreningen Nej till EU som fört en slumrande tillvaro sedan Nejet till EMU har nu fått en fråga att mobilisera sig kring. 25:e maj arrangeras förövrigt en Europeisk löntagarkonferensen i Stockholm. 

Jag var i Luxemburg när målet behandlades i EU:s domstol (jag undviker att kalla det för EG-domstolen som är mer korrekt, men mer förvirrande namn, de svenska korrar som var på plats 9 januari 2007 beslutade sig då för att gemensamt kalla det för EU:s domstol i sin rapportering den dagen). Det var en ovanligt lång förhandling där förutom Laval och Byggnads fanns på plats för att ge sin syn, hela 14 regeringar, EFTA och EU-kommissionen fanns med och gav sin syn på det som inträffade i Vaxholm 2004.

Den fackliga linjen stöttades av länder som Danmark och Tyskland, den fria rörligheten och Laval stöttades av EU-kommissionen och nya medlemsländer som de baltiska. I grova drag gick en uppdelning mellan nya och gamla medlemsstater i den här frågan.

Eftersom nu frågan är uppe för debatt och diskussion har jag letat rätt på mina minnesanteckningar från förhandlingen. Här är hur några av de som intervenerade i frågan argumenterade:

Laval (30 minuter)

Argumenterade för att detta mål inte handlar om att teckna kollektivavtal, målet handlar istället om det enligt gemenskapsrätten är tillåtet för facket att vidta åtgärder som hindrar utländska företag från att verka i Sverige.

Ett utländskt företag har ingen överblick vilka kostnader och villkor som gäller med svenska kollektivavtal, jämfört med ett system med minimilöner. Laval pekar på krav på vissa typer av försäkringar och avgifter som inte kommer de lettiska anställda till godo. Den svenska kollektivrätten med stridsåtgärder saknar motstycke i andra europeiska länder.

Dessutom har Sverige inte infört utstationeringsdirektivet i lagstiftningen och Sverige saknar därför garantier för transparens, proportionalitet och rättssäkerhet. Bristerna i svensk rätt ska inte gå ut över utländska företag.

Laval riktade också kritik mot att svenska regeringen ska ha felinformerat andra regeringar som den tyska om vad konflikten handlar om. Dessutom menade Laval att man inte kan få en opartisk prövning i Sverige eftersom domare i Arbetsdomstolen också utför uppdrag åt regeringskansliet.

Byggnads (30 min)

Byggnads huvudpunkt är att tvisten handlar om kollektiva åtgärder är lagliga eller inte. Att reducera konflikten till en fråga om pengar och försäkringspremier är att undvika den grundläggande frågan, ska Sverige tvingas införa ett system med minimilöner eller behålla en framgångsrik modell utan statlig inblandning.

– Visst kan det vara bekvämt om man kunde läsa Svensk författningssamling eller Europeiska unionens officiella tidningen kunde utläsa löneläget för byggnadsarbetare i Stockholmsområdet! Det är möjligt att en kommandoekonomi, där ett nationellt eller ett europeiskt Gosplan fastställer minimilöner vore en mer förutsägbar modell, sade advokaten Ulf Öberg som argumenterade för att låta marknaden i form av arbetsmarknadens parter sköta löner och villkor.

Vidare argumenterade Byggnads att Laval hade tidigare vid ett annat bygge slutit kollektivavtal med Byggnads, så Laval var väl förtrogna med kollektivavtalen, dessutom avvisade facket att kollektivavtalet inte gav transparens, förutsägbarhet och rättssäkerhet.

Om domstolen går emot Byggnads förutspår facket att integrationen av Europa kommer att ifrågasättas av Europas löntagare.

Sverige (20 minuter)

Sverige vill inte ta ställning i sakkonflikten men argumenterade för den svenska modellen där lönesättning sköts av arbetsmarknadens parter och att frågan är en svensk angelägenhet. Gemenskapsrätten ställer inget krav på en särskild modell, och den svenska modellen har utvecklats under ett århundrade och gett en stabil, effektiv och öppen välfärdsstat. Den svenska modellen var med när Sverige gick med i unionen och ifrågasattes inte då. I Sverige har arbetsmarknadernas parter agerat ansvarsfullt och haft olika vapen för att hålla balansen, som lockout, blockad och strejk.

Danmark (20 minuter)

Danmark gjorde ett kraftfullt försvar för den svenska och danska modellen. För Danmark är det här en fråga med största allvar, höger och vänster, fack och företag är helt eniga om detta, och för oss handlar det om försvara det grundläggande i vår danska modell argumenterade den danske juristen:

– Efter mer än 100 år sitter det i ryggraden hos oss, och resultatet vars sociala och ekonomiska framgångar åtnjuter stor respekt i många länder även om alla inte riktigt förstår vårt system.

Danmarks ståndpunkt är att det förenligt med EU-rätten att ha en modell där man överlåter till arbetsmarknadens parter att lösa det frågorna, och att i det ingår strejkrätten. Dessutom handlar det om nationell identitet och EU måste respektera nationell identitet.

 Tyskland (20  minuter)

Tyskland konstaterade att det handlar om en klassisk fråga, där nationell rätt och gemenskapen står emot varandra. Tyskland anser att svenska domstolen ska tolka och fastställda lagstiftningen. Tyskland anser att den svenska kollektivavtalsmodellen inte strider emot gemenskapsrätten, och att principen är djupt integrerad i den svenska modellen. 

Estland (15 minuter)

Estland riktade hård kritik mot Sverige, och argumenterade att Sverige inte på ett korrekt sätt och infört EU-rätt och därigenom diskriminerar utländska tjänsteföretag. Det svenska systemet är komplicerat och inte öppet och därför befinner sig andra medlemsländers företag i underläge.

Spanien (20 minuter)

Juristen från Spanien argumenterade att fackföreningsfriheten och rätten att vidta stridsåtgärder för kollektivavtal ska värnas. En dom emot Sverige kan innebära att det skapar ett klimat som leder till bristande förtroende som skadar tjänsteföretag i hela Europa.

Frankrike (20 minuter)

Det är ostridigt att Sverige inte har ett system om ett allmängiltigt kollektivavtal eller minimilöner och att det strider mot fördraget, men samtidigt måste man göra en ”konstruktiv, sammanhängande tolkning” som täcks av fördraget, och då måste ha fackförbunden ha rätt att vidta stridsåtgärder för att få till lika bra kollektivavtal som finns i det land som tjänsterna ska utföras.

Irland (15 minuter)

Här fick åhörarna en lektion i ordet bojkotts historia. Det kommer från en irländsk landkonflikt i slutet av 1800-talet gentemot en kapten Boycott. Irland argumenterade för att trots att den svenska anslutningsgraden i kollektivavtal sjunkit från 90 procent till 75 procent så är det ändå huvudparten av arbetsmarknaden som täcks av kollektivavtalet – och därmed garanteras de principer som ska upprätthållas. Sveriges val att låta arbetsmarknadens parter ta hand om den här frågan borde respekteras av domstolen.

Lettland (20 minuter)

Företaget Lavals hemland argumenterade att det svenska systemet ger en godtycklig hållning, och strider mot andan i gemenskapsrätten. Sverige kränker inte bara det lettiska företaget utan också de lettiska arbetarna genom att det svenska facket tvingar på dem ett kollektivavtal de inte bett om. Friheten att vara ansluten till en fackförening, handlar också om friheten att få välja att avstå menade Lettlands jurist. ”Sverige borde erkänna den rätten och ge arbetarna ett val”.

Litauen (20 minuter)

Stödde Lettlands linje och konstaterar att det inte kan vara tillåtligt att ta till stridsåtgärder mot ett företag som redan har ett kollektivavtal i ett land för att få ett nytt i det land som arbetet utförs, särskilt inte när det handlar om ett gästande företag en kortare tid.

Österrike (15 minuter)

Sverige har ett eget system med kollektivavtal som enligt Österrikes mening är förenligt med EU:s lagstiftning.

Hur det slutade sen, ja det vet ni ju redan. Domstolen beslutade 18:e december i fjol att Sverige hade brutit mot Lavals rättigheter i enlighet med fördragen.

(PO)

Annonser