Medelhavsunionen har bildats i helgen. Frågan är bara om det blir fågel eller fisk. Sarkozys storvulna planer har urholkats och ifrågasatts. Entusiasmen har varit måttlig från andra länder på båda sidor Medelhavet. I praktiken blev det inordnat en redan befintlig struktur, Barcelonaprocessen.
Som jag ser det kan följande hända:
1) Medelhavsunionen blir en förebild för EU:s grannskapsområden och kommer att följas av Östunion (Ukraina och Georgien, kanske Ryssland i en avlägsen framtid etc) och blir ett sätt för EU att knyta nära men aldrig släppa in fler medlemmar i unionen. Samarbetet kommer att utvidgas så mycket så att länderna runt omkring känner att de inte har ett val att säga nej, men de kommer aldrig att få vad de vill – fullvärdigt medlemskap. Relationen präglas av överordning och underordning.
2) Medelhavsunionen imploderar när fransk arrogans kolliderar med tysk ordning och spretiga men viljestarka ledare i olika diktaturer.
3) Medelhavsunionen blir precis som EU var en gång i början, ett första steg där nya steg tas eftersom mot fullständig integration av rörlighet för varor och tjänster – samt starkare politisk samordning.
I ärlighetens namn tror jag definitivt inte på det tredje alternativet, däremot att det blir ett 1 eller 2.
(PO)
EUbloggen 
Som jag ser det har du inte förstått något av vad denna medelhavsunion egentligen går ut på. De franska ansträngningarna är ett led i att knyta arabstaterna i östra medelhavet och i nordafrika närmare Europa. Afrika är tänkt att (åter) bli för EUropa vad latiamerika är (eller har varit) för USA. Men viktigast av allt är att använda medelhavet som ett ramverk inom vilken en fredlig lösning på palestinafrågan kan uppnås på israeliska villkor. Efter shia-muslimers framgångar i Libanon och Irak och Irans starka inflytande i Syiren och bland palestinska motståndsorganisationer vill Frankrike åter gå i spesten för att hejda den iransk frammarschen. Frankrike var ju det land som starkast stödde Saddams arabiska diktatur och krig mot Iran. Som en medlem i Saddamklubben dras Frankrike alltmer in i Irans intressesfär.