Cynisk EU-ordförande på OS-invigning


Amnesty kommer nu med en rapport (som flera medier rapporterar om) som visar att Kina inte blivit öppnare och mer tolerant under OS-året, tvärtom. I samband OS-valet utlovade de kinesiska ledarna en rad förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter, mediefrihet men även utbildning och hälsa hos befolkningen.

Till exempel kommer inte journalister åt Amnestys hemsida från presscentret, men det är bara en liten sak i sammanhanget. Därtill kommer minst 470 avrättningar per år, som i praktiken kan vara 20 gånger så många. Omskolningar, förföljelser och förtrycket av minoriter som i Tibet men även i landets västra delar där det finns en muslimsk befolkning.

Mitt upp i all detta kommer EU:s ordförande, franske presidenten Sarkozy, att ge EU:s legitimitet till de kinesiska ledarna genom att närvara vid invigningen. Som ordförandeland inom EU kommer inte Sarkozy att vara på plats som enbart fransk president utan även att representera Sverige och de andra 25 medlemsländerna. Sarkozy som agerat både opportunistiskt och cyniskt i OS-frågan har gjort en 180-graders sväng. Från att i våras ha hotat med bojkott på grund av Tibet till under G8-mötet ha lovat Hu Jintao om att komma.

Sarkozy får inte sällskap på invigningen av Europas andra stora ledare. Angela Merkel stannar hemma och Gordon Brown kompromissar och kommer till avslutningen istället. Europaparlamentets talman Pöttering uteblir också. Däremot kommer George Bush till invigningen.

Bakom Sarkozys beslut att åka till Kina ligger realpolitiska bedömningar, som att protesterna och bojkottkraven har mojnat men även möjligheten att nå affärsuppgörelser med de kinesiska ledarna. Till exempel trycker fransmännen helt öppet på om att lyfta vapenembargot mot Kina, något som gör att franska handelsintressen ligger på plus hos kommunistpartiets ledare. Med dessutom tunga frågor som energi, klimat och handel på bordet, ja vad är då att sitta med några timmar på en trevlig invigning?

OS i Kina visar ännu en gång att idrott och politik tyvärr hör ihop, och att stora idrottsevenemang utnyttjas av diktaturer. Berlin 1936, Moskva 1980, Argentina (fotbolls-VM) 1978 Beijing 2008, och går utvecklingen i Ryssland åt fel håll kan vi lägga Sotji 2014 till listan också.

(PO)