Tidigare har utrikesminister Carl Bildt varit både tydlig och syrlig när det gäller Ryssland och Georgienfrågan. I och med måndagens utrikesnämnd har nu Sverige definitivt placerat sig i samma EU-läger som Polen, Estland, Lettland och Litauen – bland de riktigt rysskritiska.
Sverige avbryter en rad olika militära samarbeten med Ryssland, något som också stöds av oppositionsledaren Mona Sahlin. Socialdemokraten Sahlin efterlyste också ett större EU-engagemang i länder som Ukraina, Moldavien och Vitryssland något som bland annat DN, Aftonbladet, Expressen och SvD rapporterar om. Sammanlagt är det sju ryska och fem svenska militärbesök som ställs in. Det ska bli intressant att följa den ryska reaktionen på Rysslands Röst.
Noterbart är att det är Moskvas grannar som protesterar mest och känner sig mest oroliga. Från tyskt håll är det betydligt mer försonliga tongångar, exempelvis från den tyske socialdemokratiske utrikesministern Steinmeier på Sverigebesök. Steinmeier betonar vikten av att hålla kanalerna öppna med Moskva och säger till DN i en skriftlig kommentar: ”Jag står för en utrikespolitik där förnuftet spelar en central roll. Därtill hör insikten att Ryssland förblir en stor granne till EU och – vare sig vi vill det eller inte – en faktor i den europeiska politiken. ”
Dilemmat för Sverige blir nu att hantera försvarsfrågan. Det svenska försvaret är nedbantat och skulle inte klara en krissituation i närområdet som hände snabbt. I debatten har det hörts argument för neddragningarna som att Sveriges säkerhetspolitiska läge har förbättrats radikalt genom bildandet av nya stater som de baltiska, att elasticitetsprincipen gör att det svenska försvaret kan återta sin förmåga vid hot och att ny tekonologi gör att framtidens krig kommer att föras på ett helt annat sätt så att man inte behöver lika många soldater.
Det är argument som skulle kunnat ha varit hämtade från 90-talets försvarsdebatt, men det är det inte. Det är argument från 20-talet inför försvarsbeslutet 1925 som innebar en så kraftig nedrustning att Sveriges beredskap vid andra världskrigets utbrott var allt annat än god. 1936 beslutade Sverige för en kraftig upprustning, fullt rustad enligt 36-års försvarsbeslut var man 1945.
Följden av kriset i Georgien för Sverige och för EU kan mycket väl bli förnyade diskussioner om försvarssamarbeten inom EU. Bristen på svenskt försvar gör att Sverige mycket väl kan komma att bidra till att förverkliga det som EU-kritiker har varnat för – ett Europeiskt försvar. Det finns numera också ett folkligt svenskt stöd i frågan.
I början av året kom FSI, Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier, med en studie som visade att för första gången fanns det en majoritet för att Sverige ska ingå i ett EU-försvar. 39 procent var positiva, 24 procent negativa. Jämfört med den förra mätningen hösten 2005 så var siffrorna 32-39 procent. Svängningen var hela 22 procentenheter. Det var innan krisen i Georgien.
Vi kan bara spekulera i vad motsvarande undersökning skulle visa idag…
(PO)
EUbloggen 