Akademikerförbundet SSR, Metall och SKTF gör gemensam sak på DN Debatt och uttrycker sin oro för Laval-domen och andra liknande domar från EU-domstolen som innebär att kollektivavtalet och den svenska modellen undermineras. Debattörerna skriver:
”Vi kräver att regeringen Reinfeldt snarast, och senast under det svenska ordförandeskapet nästa år, initierar en ny social dialog där arbetskraftens värde stärks och där den sociala tryggheten garanteras.”
Frågan om kollektivavtalet och EU är den mindre (jfr med FRA-debatten) huvudvärken för alliansregeringen, men inte desto mindre en bökig fråga. Moderaterna är traditionellt emot kollektiva lösningar och centerpartiet under Maud Olofsson har lanserat sig ekonomiskt väldigt liberalt samtidigt har Nya Moderaterna jobbat hårt för att etablera bilden av att man värnar fack och kollektivavtal – men i tysthet finns det nog ganska många moderater som tycker att domstolens beslut var väldigt bra. Räkna med halvhjärtade och ganska undanslingrande hållning från regeringen i frågan. Utredning och lämpliga markeringar att man är för i ett försök att undvika att det här blir en för stor valfråga i parlamentsvalet nästa år, men helhjärtat lobbyarbete inom EU och under ordförandeskapet – knappast.
(PO)
EUbloggen 
Exakt vilken fördragstext är det som debattörerna inte gillar? Det kanske skulle vara intressant att titta på ändringsförslag och röstlistor och liknande för att se om det var nån sida som visste vad dom höll på med, eller om lagen hade sett annorlunda ut (till debattörernas fördel) om något visst ändringsförslag fått majoritet och inte ett annat.
Om debatten ska tas en gång till så lönar det sig nog att gå tillbaka till den punkt där EU s a s ”gick fel”.
Det har ju påståtts att lagstiftaren till Utstationeringsdirektivet avsett att genom detta enbart föreskriva ett golv. Och EG-domstolens tolkning att i jämnhöjd med golvet också lagts ett tak är en vändning som knappast någon jurist eller fackföreningsfunktionär räknat med – kalldusch! Det vore intressant att få veta hur Svensk Näringsliv, som bekostade Laval-processen, fick kläm på denna lucka. Här närmar man sig punkten där EU gick fel. Att det handlar om att EU genom domstolen gick fel tyder reaktionerna på och försöken att nu ändra praxis genom juridiskt bindande dokument.
Eftersom domstolen är suverän i förhållande till både institutionerna och medlemsländerna så finns bara ett sätt att korrigera felet och det är genom juridiskt bindande dokument av samma valör som fördraget. Enligt min mening bör svensk ratificering villkoras med att den svenska modellen inom arbetsrätten tryggas.
Att först nu kräva ett dylikt villkor kan ju inte var mer säreget än domstolens förfaringssätt att avvakta med Laval-avgöransdet, daterat 2007-12-18, till efter Lissabonfördragets underskrift av regeringscheferna, daterat 2007-12-13. Ett så märkligt sammanträffande att det ser ut som en medveten tanke.