Svårt att påverka länder som redan är med i klubben


Den gångna veckan har sett tre exempel på varför EU:s makt och inflytande att främja demokrati, öppenhet och minoritetsrättigheter är större på länder som inte är med i Unionen än medlemsländer.

Men låt oss först börja i ett antagande, EU har vissa värderingar som betraktas som kärnvärden och det är mer än fina ord. I inledningen av Lissabonfördraget slås mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, rättstatsprincip och respekten för mänskliga rättigheter. Dessutom finns formuleringar om att EU ska bekämpa diskriminering. Det här är tänkt att vara gemensamma för alla medlemsländer, och blivande medlemsländer.

När jag var korrespondent i Bryssel blev Rumänien och Bulgarien medlemmar i EU. Det blev min första upplevelse av en debatt som handlar om när är det lättast att påverka ett land. Ganska snart efter inträdet blev det uppenbart för alla, särskilt i Bryssels presskår och för en frustrerad EU-kommission, att åtgärderna mot korruption inte varit tillräckligt. Detta visste man om vid inträdet och för att sätta press på att något verkligen skulle hända gör EU-kommissionen uppföljande rapporter varje halvår med krav på vad som ska hända kommande år.

Den senaste rapporten från i juli konstaterade följande:

Medan Bulgarien har gått in för reformarbetet och uppnått viktiga resultat framgår det av rapporten att Rumänien har sackat efter och uppvisar stora brister i sina ansträngningar. I båda länderna behöver ledningen för rättsväsendet ta större ansvar för att främja reformerna.

Den allmänna bilden i Bryssel under andra halvåret 2007 när jag var på plats var att tempot i reformerna var högre när medlemskapet var moroten. Men när man var väl var medlem var intresset i Bukarest och Sofia inte lika stort.

Den gångna veckan har jag fått tre påminnelser om insikten att det är lättare att få ett land att anamma EU:s värderingar när det knackar på dörren för att komma in än när det väl har slagit sig ned i vardagsrummet.

Påminnelse 1, Litauen:

20-årsjubileumet om de tappra litauernas demonstrationer som ledde till självständighet har förmörkats av att parlamentet Seimas väntas att rösta om ett lagförslag om att ändra lagen om förvaltningsbrott för att införa böter på uppemot 25 000 kronor för ”offentligt främjande av homosexuella relationer”.  I praktiken skulle nästan alla skildringar, information om eller offentliga uttryck för homosexualitet kriminaliseras. Litauen har tidigare antagit lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan av offentlig information, prideparader har försök stoppats av lokala myndigheter och flera ledande politiker har haft hatfyllda uttalanden. Europaparlamentet röstade i veckan för en resolution i veckan där man uppmanade Seimas stoppa lagförslaget om förvaltningsbrott och att EU-kommissionen ska arbeta en färdplan mot homofobin. Det ska tilläggas att det finns starka kritiker i Litauen också, som presidenten, tidigare EU-kommissionären, Dalia Grybauskaitė.

Påminnelse 2, Ungern:

Ungerns nya medielagar som gör att den statliga kontrollen över medierna stärkts kraftigt utreds av EU-kommissionen. Ungerns nya lag omfattar även alla medier som verkar i Ungern, även utländska medier. Vilket då skulle även påverka svenska journalister som rapporterar från Budapest. Dessutom ska bloggare registreras (ni kanske minns nyhetsankan om den estniska Europaparlamentsledamoten som i ett initiativbetänkande tänkte ungefär likadant…) och ett medieråd vara smakdomare – första ärendet rapporterar SVD blev radiostationen Tilos Rádió ”som spelat en gammal låt med gangsta-rapparen Ice-T”. Könsorden och svordomarna var för många.

När premiärministern Viktor Orban besökte Europaparlamentet demonstrerade flera ledamöter med munkavlar. Svenska EU-ministern Birgitta Ohlsson (FP) har också kritiserat Ungerns medielag under ett besök nyligen i landet. Men bland stats- och regeringscheferna har det varit påfallande tyst, trots att de flesta annars är överens om att fria medier är en grundförutsättning för demokrati och frihet.

När det gäller Ungern och Litauen så tror jag att dessa länder hade haft det svårt att bli godkända medlemsländer med medielagen i Ungern och om Litauen röstar igenom den nya förvaltningslagen. Lagstiftningarna hade fått ögonen på sig tidigt i förhandlingarna med kommissionen. Opinionsarbete i medlemsländerna hade tvingat regeringscheferna att agera och Europaparlamentet hade varit utposten som sista garant för att inte släppa in ett medlemsland som bryter mot fördragets grundläggande värderingar.

Påminnelse 3, Serbien:

I onsdags godkände Europaparlamentet ett stabiliserings- och associeringsavtal. Serbien ansökte om EU-medlemskap i slutet av 2009 och avtalet är ett steg mot det målet. Avtalet handlar om handel och pekar i riktningen mot ett medlemskap i EU. För att träda i kraft behöver förutom Europaparlamentet samtliga medlemsländer ratificiera avtalet. Serbiens resa mot ett öppet och demokratiskt land där man gör upp med den svarta 90-talshistorien och förhållandet med Kosovo har påbörjats. Drömmen om att ta plats i den europeiska klubben är fungerande morot för att fortsätta arbetet.

Litauen, Ungern och Serbien gör var och en men framför allt tillsammans påminnelsen om att det är lättare att påverka ett land som vill komma med i EU än en ett land som kommit med.

(PO)

Annonser