Fler olycksbådande röster om euron


Ekonomer har varnat för det, gamle Kohl har muttrat ilsket om det, men nu börjar relativt tunga EU-politiker prata öppet om risken för en eurokollaps. Bara det att locket lyfts från grytan är en signal om det allvarliga läget.

Det är Polens finansminister Jacek Rostowski som varnar för vad som kan hända om inte ledande länder som Tyskland tar sitt ansvar (se även blogginlägget Korparna kraxar om Euron). Till den polska dagstidningen Gazeta Wyborcza, citerad av EUobserver, säger Rostowski: ”Europeiska eliten, inklusive den tyska, måste bestämma sig om man vill att euron ska överleva, även om priset blir högt, eller inte. Om inte, då borde vi förbereda för en kontrollerad avveckling av valutaunionen.”

Framför allt är Rostowski kritisk till tysk ovilja att ställa upp och betala för krisen och menar att valet står mellan solidaritet eller kollaps. Finland får kritik för att ha agerat egoistiskt i försöken att skaffa sig säkerheter till grekiska lån. Rostowski förespråkar också en djupare politisk integration som lösning på det djupare och mer bakomliggande problemet när den akuta fasen är hanterad, men det stora hotet är två olika sorters populism som härjar i den europeiska politiken. I nordliga länder som Tyskland och Finland, framför allt manifesterat av Sannfinländarna (min kommentar) i valrörelsen tidigare i år, handlar det om bristande solidaritet med sydliga länder och en ovilja att ställa upp. I länder som Grekland pekar Rostowski ut en populism som bygger på en ekonomisk ansvarslöshet.

När de här två samverkar förstärker de bara varandra. Polen som inte har infört euron som valutan skulle inte stå skadeslös vid en kollaps. Det skulle bli en katastrofalt säger Rostowski i intervjun.

Rostowski är vad jag har sett den första tyngre finansministern som så tydligt varnat för vad som kan hända och analyserat mekanismerna öppet. Polen är dessutom EU:s ordförandeland just nu, även om den funktionen har minskat i betydelse efter Lissabonfördraget.

Det ska bli intressant att se om någon annan vågar följa efter och om det i sådana fall sätter fart på integrationsprocessen eller om någon större aktör (läs Tyskland) på allvar inleder en diskussion om avveckling. Om debatten tar det senare spåret (vilket inte är osannolikt men nog inte det mest troliga alternativet, jag håller ändå ökad integration som lågoddsaren ) kan en avveckling ske mycket fort eftersom ingen kommer att vilja hänga kvar vid något som fått en dödskyss.

Kanske är det också så att något det spekulerats i faktiskt kan vara sant och som påverkar den tyska hållningen – att euron var något som kohandlades fram och ett pris Tyskland fick betala för återföreningen. Det finns ett läsvärt reportage i Der Spiegel om hur kohandeln i sådana fall skulle ha gått till. Fransmännen, med Mitterand i spetsen, var minst sagt avogt inställda till ett nytt stort tyskt rike i centrala Europa.

Lösningen blev ökad integration, en inre marknad och en principuppgörelse om en valutaunion som kom i bruk först flera år senare. Resten är som det brukar heta – historia.

(PO)

Advertisements

2 thoughts on “Fler olycksbådande röster om euron

  1. Grekland är snart bortom hjälp, ytterligare stödpaket gör bara ont värre. Skriv bort 30-40 kanske 50 procent av skulderna så att detta självömkande och arbetsovilliga folk anser det lönt att försöka arbeta av sin enorma utlandsskuld. Arbeit Macht Frei har förvisso relevans i fallet Grekland så sätt alla pensionerade 45-50 åringar i arbete. Eller skifta ut motsvarande realvärden till kreditorerna – bazaar på Grekland.

  2. Tysk euro var ett oeftergivligt franskt krav för att acceptera den tyska återföreningen med möjlighet för Frankrike att surfa på den framgångsrika västtyska ekonomin och Tysklands urstarka D-mark. Utan detta insåg man i Frankrike att landet med sina notoriskt usla statsfinanser och bananvaluta (f franc) ekonomiskt och därmed politiskt ständigt skulle stå i skuggan av Tyskland, och då det som bekant bor en liten Napoleon i hjärtat hos varje fransk president var den franska inställningen både nödvändig och logisk från ett franskt perspektiv. Frankrike har således allt att vinna på att sakernas tillstånd består. Det har inte Tyskland.

Kommentarer inaktiverade.