Berlin bestämmer talman i Europaparlamentet

Inte kommissionens ”President” men väl parlamentets. Berlin bestämde på Midsommaraftonen att näste talman blir Martin Schulz

Det behövs i praktiken ingen omröstning i Europaparlamentet om talman*. Frågan är redan avgjord. På Midsommaraftonen blev det klart att ny talman blir socialdemokraten Martin Schulz. Beslutet togs i Berlin av den tyska regeringskoalitionen, inte av Europaparlamentet.

I Spiegel konstaterade först Socialdemokraterna att man kopplar stödet för en kristdemokratisk EU-kommissionär från Tyskland till att partiets Martin Schulz blir talman. Och kort därefter, i samband med en pressträff efter ett möte med Estlands nya regeringschef så bekräftade Angela Merkel uppgörelsen:

”Om Socialistgruppen i Europaparlamentet nominerar Martin Schulz till talman så kommer den tyska delen av EPP – jag kan ju bara prata för dom som deras tyska partiledare – att stödja Schulz i omröstningen”

Ordförande för EPP är Manfred Weber från CDU:s bayerska systerparti CSU. Det finns inget som talar för att Schulz som talman inte kommer att bli den officiella linjen för EPP, även om Schulz drog på sig kraftig kritik för maktfullkomlighet och att använda sin position som talman till att bedriva kampanj.

Det har varit vackra högtravande ord om att väljarna ska bestämma de senaste månaderna, att det ska vara slut på uppgörelser i stängda rum och att saker ska göras mer öppet när spitzenkandidaten Jean-Claude Juncker och Martin Schulz var ute i valrörelsen. Just det här har varit ett avgörande argument för anhängarna till varför Juncker ska bli kommissionens ordförande. Paradoxalt så bestämmer i slutändan en regering att förloraren i Spitzenkandidatenracet ska få talmansrollen som tröstpris. Dessutom stärker det bilden av en tyskdominerad union vilket försvagar legitimiteten för EU och spelar EU-kritiska krafter i händerna både till höger och vänster.

Det hade varit mycket snyggare om Berlin låtit bli att göra upp på det här sättet i frågan utan i stället överlåtit till de parlamentariska grupperna att kohandla. Visst, det skulle med stor sannolikhet ha blivit samma resultat men då hade uppgörelsen skett i rätt rum. Som kuriosa ska det bli intressant att se hur många i EPP som lägger ned sina röster eller rent av röstar på ECR:s Sajjad Karim. 

Ok, jag är inte förvånad över att det blev så här. Jag skrev om det för några dagar sedan när Schulz blev gruppledare i parlamentet.

Det har funnits bättre midsommaraftnar för europeisk integration än 2014.

(PO)

*Notera ironin 🙂