Miljöpartiet vill stoppa Juncker

I flera inlägg har jag noterat svenska partiers kluvenhet och dubbla budskap när det gäller Spitzenkandidaten. Senaste inlägget handlade om Vänsterpartiet som i EU-nämnden sade nej till Juncker som kommissionens ordförande. Röstade nej gjorde även Miljöpartiet, trots att Juncker är kandidaten från den största partigruppen.

Miljöpartiet hade under valrörelsen själva en Spitzenkandidat som man stod bakom, Ska Keller, men var väldigt tyst om i valrörelsen om det maktöverförande på medlemsländernas bekostnad som Spitzenkandidaten innebar. Inte heller protesterade någon miljöpartist vad jag kunde se mot Kellers uttalanden i debatten om att kandidaten från största gruppen måste bli vald till EU-kommissionens ordförande, bland annat sade Keller: ”Medlemsländerna måste respektera lagstiftningen!” (läs majoriteten i Europaparlamentets tolkning av fördraget, en tolkning som Miljöpartiet inte delar visade det sig). Den Gröna Gruppen har också i konsultationer inför det pågående toppmötet lovat att snabbt godkänna Juncker.

Jag fick en twitterdiskussion med nyvalde MEP:en Max Andersson (där språkröret Åsa Romson och MEP-kollegorna Ceballos och Lövin valde att inte gå in och delta) om Miljöpartiets inställning. Stort tack till Max tog diskussionen som så många andra duckat för.

Kortfattat kan man summera diskussionen att Gröna Gruppen är för Spitzenkandidaten, Miljöpartiet var för Ska Keller, men aldrig för att Rådet måste välja vinnaren – men det hann man aldrig göra sin röst hörd om eftersom man blev tagen på sängen av den tolkningen. Nu är Gröna Gruppen emot alla andra än Juncker, Miljöpartiet är emot Juncker, och när det gäller godkännande i Europaparlamentet så får vi se hur Gröna Gruppen röstar och även hur Miljöpartiet röstar (även om riksdagskollegan i Sverige röstade nej).

När det gäller att vara glasklara om Spitzenkandidaten i svensk politik så är det bara Sverigedemokraterna (som inte hade någon kandidat och är emot) och Folkpartiet (som är helt för) som har varit helt glasklara i sin politiska kommunikation.

Henrik Brors skriver för övrigt träffande hur svenska medier och svenska politiker helt missade tåget med Spitzenkandidaten.

Ralf Grahn påpekar att förslaget om Spitzenkandidaten spåras tillbaka till 2003.

(PO)

För mer läsning om toppmötet:

Vänsterpartiet vill stoppa Juncker

Hermans inbjudan: – Vi tar det jobbigaste sist

Det blir Juncker

No Merry Men in tights

A true modest proposal