Hatet i Europa frodas tre år efter Breivik


För tre år sedan chockades vi alla av det som skedde först i Oslo och sedan på Utøya. Breivik, en ensam och välmotiverad hatare, skapade ett sår hos vårt västra broderfolk vars ärr inte kommer att blekna bort på hundra år. För tre år sedan var vi alla norrmän och delade sorg och smärta.

Så här på årsdagen letade jag rätt vad jag skrev då, om hatet: ”

Steget att göra handling av orden blir inte så långt om orden är extrema – och vi som vill leva i ett öppet samhälle kan aldrig skydda oss mot en beslutsam mördare som Behring Breivik – det vi kan göra är det som den norska politiska ledningen med statsminister Jens Stoltenberg så imponerande har sagt de här dagarna – vi kan fortsätta att älska.

Tyvärr ser jag idag inte mer kärlek och mindre hat i Europa nu:

– De högerextremas framgångar i Europaparlamentsvalet

– Våld från svenska vänster- och högerextremister.

– Palestinakonflikten eldar på gammal antisemitism i Europa.

– Det hårdnande debattklimatet med så mycket ilska och hat inför valet.

– Utvecklingen i Ukraina.

– Romernas utsatthet, både i Rumänien men också i Sverige.

Få anledningar att känna optimism i samhällsklimatet alltså även om det juridiskt har skett förbättringar inom EU.

I årsrapporten för 2013 som kom här i juli konstaterar EU:s Rättighetsbyrå, med säte i Wien, att EU och medlemsländerna tog under året viktiga steg för att skydda och vårda grundläggande rättigheter genom ny lagstiftning bl a inom asylområdet, satsningar på att genomföra förändringar i praktiken och anslutande till internationella konventioner och överenskommelser. Men samtidigt: ”Yet, fundamental rights violations seized the spotlight with distressing frequency: would-be migrants drowned off the EU’s coast, unprecedented mass surveillance, racist and extremist-motivated murders, child poverty and Roma deprivation.”

Problemet ligger många gånger i att gå från lagens anda och bokstav till verklighet, och här är EU:s rättighetsbyrå kritiska till avståndet mellan lag och genomförande. Samtidigt så är samhällsdebatten något vi alla har ett kollektivt ansvar för, land skall med lag byggas – men det goda samhället handlar inte om paragrafer utan medkänsla och tron att det finns, för att citera Nathan Söderblom (som citerades i ärkebiskop Antje Jackaléns Sommarprogram), ” …bundsförvant i varje människas hjärta”

Våld föder våld, hat föder hat. Vårt ansvar är att fortsätta älska. Vårt ansvar är att säga stopp när någon stor ger sig på någon liten utan att tappa hoppet om den felande kan förändras och bättra sig. Här har vi en bit kvar, vi alla.

Till sist, med tankarna med offrens anhöriga i Oslo och på Utøya, Jens Stoltenberg…

(PO)

Annonser