Junckers dilemma 1: Malmströms möjliga portföljer


Foto (C) Europeiska Unionen 2014 - EP

Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP

En rad inlägg kommer att handla om Junckers olika dilemman kring kommissionens portföljer. Det här första inlägget handlar om vilken portfölj som Cecilia Malmström kan få.

KONKURRENSEN

Konkurrensen är på många sätt stenhård. Aldrig tidigare har en kommission haft så många gamla regeringschefer, finansministrar och utrikesministrar som alla anser att just de är kompetenta för en rejäl portfölj. Det är också en avspegling av hur mycket många länder nu prioriterar EU-arbetet och ett tecken på att kommissionen håller på att transformeras från ”byråkratprofil” till ”politisk”. De ”tiotaggare” som Juncker (själv både regeringschef och finansminister) har att placera ut är följande:

Fd regeringschefer: Valdis Dombrovskis (Lettland), Andrus Ansip (Estland), Jyrki Katainen (Finland), Alenka Bratušek (Slovenien*)

Sittande utrikesministrar: Radek Sikorski (Polen), Federica Mogherini (Italien), Karl Erjavec (Slovenien*) och Tibor Navracsics (Ungern**).

Fd finansminister: Pierre Moscovici (Frankrike)

Utöver dessa kan vi lägga till att Tyskland av storlek och vikt är att betraktas som tiotaggare oavsett vem som Tyskland skickar (här får energikommissionären Oettinger förnya förtroende).

Två länder (Belgien och Bulgarien) uppges inte ha levererat några namn inom ramen för deadline. Tre länder har inte officiellt tillkännagivit sina kandidater, från Nederländerna är finansminister Jeroen Dijsselbloem den som nämns som möjlig kandidat

KOMPETENSEN

Cecilia Malmström har en lång erfarenhet, både som Europaparlamentariker och svensk EU-minister. Dessutom har Malmström en doktorshatt i statsvetenskap, internationella studier och språkkunskaper (sex av EU-språken). Av många internationella journalister är Malmström uppskattad, vilket inte minst märktes i twitterreaktionerna efter utnämningen. I fem år har Malmström haft den utmanande portföljen för Migration & Säkerhet. Malmströms politiska profil ligger i utrikes-, rättighets- och konstitutionella frågor även om hon även satt i IMCO, inre marknadsutskottet, som ersättare under sin parlamentstid.

GRUNDPUSSLET

Det vanliga är att posterna i kommissionen roteras så räkna med viss förändring. Samtidigt i spekulationen ska vi komma ihåg några saker; dels att Juncker kan välja att dela upp frågorna på ett annat sätt vad hans företrädare Barroso har gjort för att ge meningsfulla uppdrag till alla de 27 andra och dels att det finns en debatt om att bygga kluster med en överordnad kommissionär som jobbar i team med underordnade kommissionärer.***

En annan sak som är en osäkerhetsfaktor, jag har inte sett någonstans där det tydligt framgår vilka poster Sverige har siktat in sig på. Juncker har också ont om kvinnor (det är ett annat av Junckers dilemman) och han sitter också väntar in stats- och regeringschefernas beslut i framför allt vem som blir EU:s utrikeschef. Utrikeschefen är också kommissionär och vice ordförande i EU-kommissionen, och denne behöver utses först innan Juncker gör den sista fördelningen av portföljer och tillkännager vem som får vad. I pusslet kan det också ha betydelse vem som blir EU:s Rådsordförande (ej en kommissionspost) som leder Rådets arbete.

PORTFÖLJERNA

Här kommer en genomgång på vad portföljläget är utifrån Malmströms perspektiv.

Det här får INTE Malmström:

Ekonomiska frågor. Dels går troligen ekonomiportföljen till Frankrikes Moscovici (han uppger om att han har blivit lovad det) och det är också huggning kring övriga portföljer som kan knytas till ekonomi. Här finns flera stora länder samt flera tidigare regeringschefer, varav åtminstone Jyrki Katainen ska ha blivit lovat en tung portfölj, som står i kö för uppdragen. Malmström har inte ekonomiska frågor i sin politiska profil vilket gör att jag bedömer att vi kan stryka det ur spekulationerna och samtidigt stryka konkurrensfrågor, inre marknad, skatter, energi, industri och budget av bara farten.

Portföljer med det stora ekonomiska transaktioner som till exempel jordbruk och regionalstöd (även om doktor Malmström skrev sin avhandling om regionala partier) lär inte det heller hamna på Malmströms bord, troligen går dessa uppdrag till länder med den gemensamma valutan och som har profilmässigt bättre lämpade kandidater. Malmström har heller ingen profil i området fiske, miljö & klimat, turism och hälsa. Vi stryker det också.

Det här är MÖJLIGT:

Europaparlamentarikern Olle Schmidt skriver på sin Facebooksida att han hoppas att Malmström får handelsfrågorna på sitt bord, där man under mandatperioden bland annat ska ro i land TTIP med USA. Sverige är av tradition ett frihandelsvänligt land och det skulle också vara en statusmässig uppgradering att få ta hand om de viktiga handelsfrågorna. Frihandel är ju också en klassisk liberal paradgren.

En annan post som Malmström skulle kunna komma ifråga för är digitala frågor, framtidsfrågorna väntas bli en stor fråga under mandatperioden. Om Katainen inte skulle få en tung ekonomiportfölj kan han möjligtvis vara en konkurrent här. Konsumentfrågor skulle väl teoretiskt vara möjligt men i jämförelse med handel- och digitala frågor är det en nitlott.

Att Malmström som drivit One Seat-kampanjen (sluta åka till Strasbourg med Europaparlamentet) skulle få ta hand om inter-institutionella frågor kanske är för magstarkt för fransmännen, men portföljen får ändå hamna i den här kategorin.  Andra som jag inte kan utesluta men som jag inte tror på är forskningsfrågor samt utbildning/kultur.

Stefan Löfven har också varit ute och sagt att han vill att Sverige ska ha arbetsmarknadsportföljen (inte heller det en tung EU-portfölj och i jämförelse med handel och digitala frågor får det betraktas som ett sämre val) och om Reinfeldt fört Löfvens önskemål vidare till Juncker kan väl allt hända…

Det här är TROLIGT:

Cecila Malmström har ju sin tyngd inom utrikes- & säkerhet men även i rättighetsfrågor. Portföljer som passar det är: Biståndsfrågor, internationellt samarbete – och krishantering samt Utvidgning och grannskapspolitik. Vinstlotten i sammanhanget vore portföljen som Vivianne Reding har idag: Rättsliga frågor, grundläggande rättigheter och medborgarskap.  

Samtidigt har EU-minister Birgitta Ohlsson varit ute och sagt att EU borde inrätta en renodlad portfölj för mänskliga rättigheter, alltså bryta ut den frågan ur Redings nuvarande portfölj.  Om Juncker lyssnar på det örat kan det mycket väl bli så att Malmström får den, det blir en portfölj som är  ganska lätt om den blir verklighet eftersom den torde inte få särskilt mycket lagstiftning utan mer bli en EU-övervakare. Självklart kan portföljen kombineras med andra frågor, återstår att se hur Juncker tumlar gränsdragningarna mellan uppdragen.

Skalad mänsklig rättighetsportfölj och kanske ett påhäng som vice ordförande i EU-kommissionen påminner väldigt mycket om Wallströms andra period. Den blev jämfört med den första (miljökommissionär) en ökenvandring. Som kommunikationskommissionär och vice ordförande var hon utan lagstiftningsfrågor och fick stora problem med att nå resultat i opinionsbildandet. Utan lagstiftningsfrågor blir en kommissionär ganska avlövad på makt och inflytande.

Det här är JACKPOT som kan gå in:

Det finns ett jackpotscenario som inte kan uteslutas: Cecilia Malmström blir kompromisskandidaten som ror hem Utrikeschefstrofén. Jag har nämnt det tidigare på bloggen men utvecklingen senaste tiden spelar upp låsningarna från toppmötet för öppen ridå.

Vid julimötet blockerades Federica Mogherini av bland annat av länder som Litauen. Frågan låste sig mellan hökar och duvor i Rysslandsfrågan, där Mogherini är för mycket duva för att kunna smältas av hökarna. Men trots nobben på toppmötet så fortsätter italiens premiärminister att satsa på Mogherini och slänger in henne som Italiens kandidat. Polen svarade med att kontra genom att nominera  höken Sikorski (som nämnts tidigare men som efter en polsk avlyssningsskandal räknats bort).  Det troliga scenariot är att Mogherini och Sikorskis kandidaturer förgör varandra (läs gärna Henrik Brors längre analys om dragkampen)  och att toppmötet 30 augusti måste landa i en kompromisskandidat. Om Socialdemokraterna tar rådsordförandeposten så borde även liberalerna få ett tröstpris för att man är med i den stora koalitionen, och det är på den vägen som Cecilia Malmström träder in i bilden.

Sverige är tillräckligt hökaktig för Polen, Malmström är inte profilerad i Rysslandsfrågor och kan då vara acceptabel för Italien. Det är inte ett huvudspår, men det är ett jackpotscenario som så här lite en månad innan toppmötet inte kan uteslutas som orimlig eller omöjlig. Kvalifikationerna i utrikes- och säkerhetsfrågor, kombinerat med språkkunskaper och hög personlig likability liksom låsningen i frågan talar för Malmström. Räkna med att Malmström kommer att bäsa frågan, som när TT ställde den i veckan, och hänvisa till att det finns en massa utrikesministrar som är sugna…

”Jag tror att man söker i de förra utrikesministerkretsarna.”
Cecilia Malmström till TT 31/7

(PO)

*Notera att Slovenien har nominerat flera personer som Juncker kan välja mellan, Slovenien är enda landet som hörsammade Junckers önskan om att få alternativ. Det behöver alltså inte ens bli någon av de två jag listar.

**Det här är ett annat av Junckers dilemma. Bli inte förvånad om Ungern tvingas byta…

***Personligen ser jag problem med den konstruktionen, framför allt politiskt. Om inte ett stort land får en ”super”-post blir det liv, det blir liv också om de små ländernas kommissionärer ska cementeras i en underordnad roll.

 

 

Annonser

2 thoughts on “Junckers dilemma 1: Malmströms möjliga portföljer

  1. Pingback: Rykten i Bryssel: Malmström tar justitie- och bedrägeribekämpningen | EUbloggen

  2. Pingback: FLASH: Malmström blir handelskommissionär | EUbloggen

Kommentarer inaktiverade.