Fortsatt politiskt spänningsfält i EU-nämnden


Den politiska friktionen i Sveriges Riksdag fortsätter att ha EU-nämnden som spänningsfält. Regeringen Löfven fortsätter att ha det besvärligt med vad som utspelar sig i nämnden, eller vad som inte utspelar sig där.

Foto: Melker Dahlstrand/ Riksdagsförvaltningen

Foto: Melker Dahlstrand/ Riksdagsförvaltningen

Vi börjar med ett nederlag för regeringen: 

Jämställdhetsminister Åsa Regnér får åka till ministerrådet med motsatt politik än vad regeringen vill föra i fråga om kvotering i bolagsstyrelserna. Det är andra gången som regeringen på kort tid fått åka till Rådsmöten med Alliansens politik (ni minns väl sifferbingo?).

På torsdag är EU-kommissionens förslag om kvotering av minst 40 procent av underrepresenterat kön i börsbolagsstyrelserna senast 2020 uppe för beslut i rådet. Italienska ordförandeskapet har försökt kompromissa fram att nivån bara ska vara tvingande för länder som inte uppnått 25 procent till 2018. Det för att försöka bryta upp den blockerande minoritet av länder som Sverige tillhörde före valet, och fortsätter att tillhöra efter regeringens bakslag i EU-nämnden.

Enligt Europaportalen var samtliga riksdagspartier (dvs Alliansenpartiera, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna) som inte sitter i regeringen eniga om att stoppa Sveriges stöd för kompromissförslaget och det på två olika grunder, att företagen ska få bestämma själva eller att det inte ska vara en EU-kompetens att besluta om frågan.

Och fortsätter med ännu en KU-anmälan:

Moderaterna har valt att ta ännu ett ärende till riksdagens konstitutionsutskott. Den här gången handlar det om vad som inte sades på ett sammanträde. Bakgrunden är att när fjärde järnvägspaketet var uppe på rådsmötet 8:e oktober (pressmeddelande om mötet) så argumenterade infrastrukturminister Anna Johansson, enligt KU-anmälan från Jessica Rosenkrantz, emot ”marknadslösningar” för järnvägarna. Problemet menar Rosenkrantz är att Anna Johansson inte hade mandat från nämnden att föra fram Sveriges linje på det sättet vilket delvis är formellt korrekt men inte en korrekt politisk analys av nämndens möte.

Går vi tillbaka till de stenografiska anteckningarna i Nämnden den 3:e oktober så är det lätt att konstatera att det skedde i en bryttid mellan nya och gamla regeringen men också att den nya regeringens linje flaggades i nämnden (med som jag tolkar det faktiskt med stöd av Sverigedemokraterna att motsätta sig marknadslösningar) och skulle ha haft en majoritet om nämndens ordförande eller socialdemokratiska gruppledare brytt sig om att göra tydligare yrkanden och inte bara ett medskick att man flaggar för det. Vilket gör att KU-anmälan, i ljuset av den större riksdagsoredan som föreligger, blir akademisk och väl detaljorienterad.

Möjligtvis kan man klandra Marie Granlund och ordföranden Carl Schlyter för att inte gjort det formellt bäddat för den nya regeringens ställning annat än som medskick istället för en protokollförd position, men att dra regeringen inför KU för det är att fokusera på mygg istället för elefanter.

Här är vad som sades enligt stenografens anteckningar:

Anf.  51  Departementsrådet TIM BROOKS:

Det är en första politisk diskussion om den politiska delen. Det fjärde järnvägspaketet syftar till att fullfölja det gemensamma europeiska järnvägsområdet. Det innebär att skapa en inre järnvägsmarknad där europeiska järnvägsföretag kan erbjuda järnvägstjänster utan onödiga tekniska och administrativa hinder. Dessa hinder utgör i dag stora problem för den som vill utföra järnvägstransporter över gränserna i Europa. Rådet antog i juni en politisk överenskommelse om den tekniska delen av paketet.

Nu har rådet börjat arbeta med den andra delen, som rör järnvägens marknadsregler. Centrala förslag är öppet marknadstillträde på den inhemska marknaden för persontrafik på järnväg, möjlighet att skydda den allmännyttiga trafiken från att förlora intäkter på grund av tillkommande kommersiell trafik och stärkta regler för att garantera infrastrukturförvaltarens oberoende från järnvägsföretagen. Huvudregeln är fullständig organisatorisk separation. Syftet är att tilldelningen av infrastrukturkapacitet ska ske på ett icke-diskriminerande sätt. Det ska också ske obligatorisk konkurrensutsättning av avtal om allmännyttig kollektivtrafik på järnväg.

Genom dessa förslag vill kommissionen stärka järnvägens konkurrenskraft i förhållande till andra trafikslag. Förslaget är kontroversiellt i vissa medlemsländer. Därför har ordförandeskapet valt att inleda förhandlingen med en diskussion på en principiell nivå. Genom riktlinjedebatten hoppas ordförandeskapet få vägledning inför den fortsatta förhandlingen.

De centrala åtgärder som föreslås för det gemensamma europeiska järnvägsområdet är i flera fall redan vidtagna i Sverige. Regeringen bör därför framföra erfarenheter från de senaste 25 årens reformering av den svenska järnvägssektorn. Redogörelsen kan till exempel innehålla viktiga aspekter som separering mellan infrastrukturförvaltning och järnvägsföretag samt tillåtelse för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att ingå avtal om allmännyttig tågtrafik.

Anf.  52  MARIE GRANLUND (S):

Det är en speciell dag i dag. Nuvarande regering har en ståndpunkt, men Socialdemokraterna med flera har en annan. Vi uppfattar det som att ståndpunkten här är mer deskriptiv, att man beskriver vad Sverige har gjort på området. Den ståndpunkten kan vi acceptera. Däremot har vi i sak en annan uppfattning, som vi framöver kommer att framföra.

Anf.  53  JOHNNY SKALIN (SD):

Herr ordförande! Vi tycker inte att persontrafiken med nödvändighet måste konkurrensutsättas på den här nivån. Framför allt tycker vi inte att det här är en fråga för EU att behandla. Jag anmäler därför avvikande mening.

Anf.  54  JENS HOLM (V):

Jag vill ansluta mig till det som Marie Granlund sade. Vi i Vänsterpartiet tycker att det finns ganska tydliga exempel från Sverige på det negativa med en total avreglering av järnvägstrafiken inklusive underhållet. Därför ansluter jag mig till det medskicket.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag antar att departementsrådet inte vill kommentera detta.

Anf.  56  Departementsrådet TIM BROOKS:

Vi vill inte kommentera det, men vi noterar och för fram det.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning. Det finns en avvikande mening från Sverigedemokraterna jämte ett medskick från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Advertisements