Fler voteringar som SD hamnar på fel sida av historien

Det kommer ett längre mer genomgående och kanske mer analytiskt blogginlägg senare kring debatten och kritiken från olika företrädare från Sverigedemokraterna mot EUbloggen. Men efter det damm som det här blogginlägget rivit upp så låt mig bara redovisa några fler omröstningar där Sverigedemokraterna har röstat på ett för Putin fördelaktigt sätt. 

Den första jag vill ta upp är intressant eftersom SD sagt att man är emot associationsavtalen med bl a Ukraina men istället för frihandel. Men när att slopa eller sänka tullar på varor från Ukraina kom upp i parlamentets plenum ställde sig SD på nejsidan (2014/0279(COD)) som enda svenska parti. Här gick till exempel lika EU-kritiska Vänsterpartiet emot sin grupp och röstade JA (tilläggas ska att Malin Björk var den ENDA i GUE/NGL som röstade ja). Antagligen kommer nu SD att argumentera att slopandet ska ses i ljuset av associationsavtalet men läs dokumentet själv och bilda er egen uppfattning. Jag saxar ur motiveringen bakom omröstningen:

Denna lösning är del av en övergripande fredsprocess i Ukraina som ska respektera Ukrainas territoriella integritet och Ukrainas rätt att besluta om sin framtid. Den är resultatet av en begäran från Ukraina och sker på villkor att Ryska federationen åtar sig att förmånsordningen mellan Ryska Federationen och Ukraina enligt frihandelsavtalet med Oberoende staters samvälde ska fortsätta att gälla.

Så här röstade svenskarna:

Ukrainaomröstningen

Ni ser att Kristina Winberg och Peter Lundgren var lojala med sin partigrupp EFDD. Eller lojal och lojal med gruppen, snarare betalar SD priset priset för att få vara med i EFDD till Nigel Farage.

Tittar vi djupare på hur EFDD röstade i den här frågan så ser vi att 20 ledamöter följde grupplinjen och 17 bröt den (och två närvarande valde att inte rösta). Om SD:arna inte röstat på ett för Moskva önskvärt sätt skulle bara 18 följt grupplinjen och 19 brutit den. Av de som bröt grupplinjen lade 16 (samtliga från dessa från M5S) ned sina röster medan 1 (från Litauen, ett land som får anses som Ukrainas närmaste vän och det land som är mest uttalat Moskvakritiskt) röstade ja.

Totalt röstade 78 MEP:ar nej till avtalet. Det är samma gäng som brukar finnas med i röstlistorna på nejsidan kring Ryssland och Ukraina. Den EU-kritiska vänsterns huvudlinje var att lägga ned sina röster i omröstningen.

Patrik Kronqvist på Expressen uppmärksammar en annan omröstning samma dag i Plenum (23:e oktober) där det inte finns en rad om associationsavtal för Sverigedemokraterna hänga i som ett halmstrå. Det är en resolution som fördömer upplösandet av organisationen Memorial, som fick parlamentets Sacharovpris 2009 och en resolution vars första punkt lyder:

Europaparlamentet fördömer kraftfullt det ryska justitieministeriets ansökan till Högsta domstolen om upplösning av organisationen Memorial, och den prövning som är planerad till den 13 november 2014, och vädjar till justitieministeriet att dra tillbaka stämningsansökan före den planerade prövningen. Parlamentet framhåller att Memorial spelar en avgörande roll för utvecklingen av demokratiska värderingar och främjandet av mänskliga rättigheter i Ryssland.

Memorial-resolutionen

Resolutionen gick igenom med 529 för, 57 emot och 34 nedlagda. Här valde Sverigedemokraterna återigen att vara enda svenska MEP:ar som gladde Moskva. Partiet ställde sig inte bakom resolutionen utan Peter Lundgren och Kristina Winberg valde att lägga ned sina röster. Tittar vi närmare på hur EFDD röstade så upprepar sig samma röstningsmönster.

Lundgren & Winberg betalar tillbaka för värme och husrum till Nigel Farage som därigenom får 20 ledamöter för partigruppslinjen. 18 ledamöter bröt partilinjen och röstade ja till resolutionen.

Ni blir inte förvånade nu väl om jag säger att det var italienarna i M5S och litauen som röstade ja. Hade Winberg & Lundgren valt att rösta på det sätt som partiet i Sverige säger sig stå bakom, en tuff linje mot Moskva, så hade röstsiffrorna blivit 18 – 20 i EFDD, alltså färre hade följt den officiella partigruppslinjen än röstat för.

I båda dessa omröstningar, om tullarna och Memorial, röstade partier som Sverigedemokrater anser sig stå relativt nära med JA. Det är två partier, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna (som dock inte vill sitta med SD i Nordiska Rådet) som inte kan anses som EU-positiva, men som visar att EU-kritiskt nationellt orienterat perspektiv (jag försöker undvika fastna i en etikettsdebatt så att inte etiketten skymmer poängen) inte betyder att man måste rösta på ett sätt som ligger i Moskvas intressen.

Ska jag nu börja gissa lite vad det här med hur Sverigedemokraterna röstar handlar om så är det att vi i omröstning efter omröstning ser hur Sverigedemokraterna får betala tillbaka till Farage för att man är med i EFDD, även om det går emot vad partiet säger officiellt från Stockholm. Det kan i sin tur bero på följande (och nu spekulerar jag utifrån de skärvor av information jag har):

1) Peter Lundgren och Kristina Winberg har ingen koll på säkpol och föpol eller kontakt med Stockholm i de här frågorna och lyssnar snällt till farbror Nigel och gör som han gör. Och att fostrande samtal från högsta partiledningen är att vänta inom kort (om det inte har skett).

2) Peter Lungren, Kristina Winberg (och Kent Ekroth som är spindeln i EP-nätet) tillhör den gruppering inom SD som jag valt att kalla för Putinister för att skilja den mot en annan grupp som jag kallar Nykaroliner. Läs mer här.

3) SD ser inte skogen för alla träden och fastnar i att man är så mycket emot allt med EU att partiet inte hänger med och kan sortera frågorna och prioritera vad och hur man röstar och i vems intresse.

4) Det finns ett avtal med UKIP som låser fast SD:s röster i ett antal frågor/en viss tid. Ett sådant avtal, om det finns, kommer med stor sannolikhet aldrig att erkännas av SD och dess innehåll lär vi nog inte få ta del av.

Dessa fyra orsaker kan naturligtvis kombineras på en massa olika sätt. Dags att lämna spekulationerna och gå tillbaka till en sista konkret frågeställning.

Det vore önskvärt att Peter Lundgren eller Kristina Winberg kunde förklara lugnt och sakligt varför de röstat i dessa frågor som de gjort, helst utan att likt andra företrädare för partiet anklaga budbäraren för lögner och halvsanningar, samt svara på varför deras ställningstaganden landar annorlunda än Dansk Folkeparti och Sannfinländarnas. Jag lovar att publicera ett sakligt svar på bloggen som gästinlägg.

(PO)