Farlig inblandning av tuppen i grekiskt chickenrace


Skärmavbild 2014-12-19 kl. 12.07.57

Nagelbitare för Stavros Dimas Foto © European Union 2004 PE-EP

Detta blogginlägg är framröstat på twitter som ett jag borde prioritera. Jag böjer mig för läsarna 🙂 

God Jul!

I medieskugga av svenskt extra val, ett rubelsvagt och allt mer utåtagerande Ryssland och så fredscigarren mellan Kuba och USA så pågår det ett chickenrace i Grekland som kan få följder för både för euron, en svag europeisk ekonomi och den allmänna stabiliteten i EU. Och för att göra det ännu värre, tuppen Juncker har blandat sig i och riskerar att göra frågan till en hönsgård. 

Bakgrund: Grekland lider fortfarande stort av sviterna av sin ekonomiska kris som delvis var orsakat av slöseri, inkompetens och ett utpräglat politiskt klientsystem. Statsskulden är på svindlande 180 procent av BNP:n, 1 av 4 greker är utan jobb (och av dessa är 70 procent långtidsarbetslösa). Nedskärningarna har inneburit att sjukvården fått sin budget nedskuren med 25 procent och mentalsjukvården med 50 procent. Självmorden har ökat med 45 procent, AIDS-fallen har tiodubblats och malaria har återvänt efter 40 års frånvaro.

Låt oss ta förutsättningarna från början:

Det handlar om vem som ska bli Greklands nästa president. Nu är den grekiska presidenten i sin maktutövning ingen fransk, rysk eller amerikansk president. Det innebär mer ceremoniella funktioner medan den reella makten ligger hos regeringen.

Den sittande presidenten Karolos Papoulias (Pasok) mandatperiod tar slut i mars nästa år och regelboken som är skriven för att man ska få fram en konsensuspresident säger att ersättaren måste tillsättas i någon av tre omröstningar i parlamentet. I de två första behövs 200 röster (2/3) och i den tredje och sista sänks ribban till 180 röster (3/5). Om den föreslagne kandidaten inte får tillräckligt med röster så skickas parlamentet hem och ett nyval utlyses inom 30 dagar av den avgående presidenten. Ett nyvalt parlament kan sen välja en ny president där ribban är lägre (första omröstningen 3/5-delar, andra omröstningen absolut majoritet (151 röster) och i den tredje och sista en enkel majoritet.

Startpositionerna:

Grekland styrs av en ”pro-Euro” regeringskoalition som leds av Antonis Samaras från Ny Demokrati  där även Pasok ingår och som har 155 av 300 mandat i parlamentet. Ordinarie parlamentsval ska hållas 2016 och omröstningen i parlamentet om ny president var planerad till februari i år.

Redan tidigt under året sade det största oppositionspartiet Syriza, som är motståndare till svångremspolitiken och därför vill lätta på bältet och ta av tagelskjortan och få långivarna att efterskänka lånen (vilket låter som balsam i många plågade grekers öron, att man skulle motsätta sig vilken presidentkandidat som än föreslogs i syfte att tvinga fram ett val tidigare. Därmed var chickenracet riggat.

Samaras drag:

Istället för att vänta på att segla på isberget i mars så överraskade Samara genom att göra draget nu. I bakgrunden finns att regeringen fick till en tvåmånaders förlängning med återbetalning som nu hamnar i februari, och det handlar om 7 miljarder euro.

Att efter nyval hantera den frågan, och kanske med Syriza som största parti, borde vara tillträckligt för att få delar av oppositionen att rösta för stabilitet var Samaras tanke och förde fram förre miljökommissionären Stavros Dimas som presidentkandidat.

Syriza protesterade högljutt mot att valet kom redan nu, och har kallat det för en utpressning av EU och IMF. I det här läget borde EU-kommissionen ha legat lågt och inte göra saker värre. Men uppenbarligen är situationen i Grekland fortfarande så allvarlig att det kan få stora konsekvenser.

Tuppen gör entré:

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, som också varit eurogruppens ordförande, är en av de politiker som kan och förstår den grekiska krisens betydelse för hela EU. Samtidigt borde han veta att frågan om EU-inblandning är känslig i många länder och allra helst Grekland. Det gör vad som hände när tuppen gjorde entré anmärkningsvärt, för det var inte lite, diskret och av en händelse som Juncker klev in på banan. Först skickade han ut en talesperson:

”Beslutet kan bidra till att undanröja oklarheter kring den finansiella marknaden. Det är också en stark signal till Europa att premiärminister Samaras har beslutat att föra fram sin kandidat, Stavros Dimas, en tidigare kommissionär och övertygad europé.” 

EU-kommissionen brukar hålla sig från uttalanden som kan tolkas som att man stödjer kandidater, partier eller påverka nationella val i medlemsländer (jag kommer inte på några andra exempel än Grekland på rak arm), men den oväntade vändningen den 10:e december i kommissionens pressrum var ingen slump. Senare sade talespersonen Annika Breidthardt att det var ett uttalande kommissionen ville gör nu.

Och eftersom Juncker uppenbarligen var osäker på om budskapet kommit fram dunkade han på i österrikisk tv att grekerna inte får rösta fel:

”Jag antar att grekerna, som inte haft ett enkelt liv, vet mycket väl vad ett feIaktigt valresultat skulle innebära för Grekland och eurozonen.”

”Jag ska inte uttrycka min egen åsikt. Jag vill bara inte att extremistiska krafter ska ta över ratten”

Det sämsta man kan göra om man vill få någon att göra som man vill är att peka med hela handen, särskilt om man är en utomstående som för många symboliserar nedskärningar. Det ger också EU-kritiska krafter vatten på sin kvarn och undergräver förtroendet för EU på lång sikt. Tuppens inträde på scenen riskerar att förvandla diskussionen till en hönsgård.

Samtidigt, det visar hur oroad EU-kommissionen är just nu att man ändå, mot bättre vetande, skickar de här signalerna till det grekiska parlamentet.

Omröstningarna:

I den första omröstningen i veckan som krävde 200 ja-röster fick Dimas 160 röster, 135 sade nej och fem var frånvarande. Det är inte väntat att Dimas ska bli vald förrän vid tredje omröstningen när ribban ”bara är 180”. Andra försöket, också det med 200 som spärr är den 23:e och den ödesdigra dagen i kalendern är den 29:e december. Tills dess behöver regeringen ha fått över 20 till i oppositionen som är beredda att stödja Stavros Dimas som näste president för att undvika ett nyval innan lånefristen går ut.

I Samaras kalkyl så räknar han iskallt med att han kommer att klara det, frågan som hänger i luften är om Junckers uttalanden hjälper eller stjälper honom att räkna in de sista parlamentarikerna. Fokus är att locka över ledamöter från framförallt två partier som riskerar att förlora på ett nyval nu.

Klarar han och blir segrare i chickenracet blir 2015 ett stabilare år för Grekland. Ett år att fortsätta försöka att kravla sig upp på fötter. Räknar han fel så kan det här chickenracet i värsta fall sluta med ny ekonomisk grekisk kollaps och att eurozonen gungar igen.

Var det då slutar under det år som kan bli anno horribilis 2015 törs jag inte sia om. Om grekiska politiker besitter samma blinkningsoförmåga som svenska politiker är det illa för oss alla européer.

(PO)

Annonser