Dålig dag för Sverigedemokraternas försök att tvätta sin image.

Publicerat den av

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 - EP

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 – EP

EUbloggens återkommande läsare vet att bloggen följer lite extra hur SD och andra EU-skeptiska partier röstar i frågor där Ryssland har intressen. Se bland annat Rysslandsindexet, hur SD:s dåvarande partisekreterare flaggar för en ändrad Rysslandspolitik och hur partiet sedan tagit steg från nej till att lägga ned.

Försöket att ändra sin image började rätt skapligt i debatten. SD:s Peter Lundgren tog talartid och uppmanade Ryssland att ”packa ihop sitt materiel, dra sig ur Krim, inled dialog och gör det nu”.Ett klipp som SD kommer att använda som bevisföremål 1 A för hur man står upp mot Ryssland och är kritisk i Europaparlamentet.

Problemet var bara att det föll samman under voteringarna. Så här reagerade några svenska MEP:ar på twitter över vad som hände:

Aftonbladet har beskrivit händelsen här.

Det som hände var att när Rysslandsresolutionen kom upp så gjordes tre muntliga ändringsförslag som SD, Front National mfl  försökte stoppa; att ha kapacitet att avslöja rysk psykologisk krigföring och propaganda, kritik mot hur Putin slår sönder civilsamhället i Ryssland och så krav på transparens i partifinansiering som kommer från länder utanför EU.

Det här är känsliga punkter, särskilt för öppet pro-Putinistiska partier som Front National (som är grupplösa och alltså inte i samma partigrupp som SD) och som finansieras med ryska pengar.

Om minst 40 ledamöter ställer sig upp i protest kan förslagen stoppas läggas till texten (vilket även för en EU-nörd som mig var något jag inte hade riktig koll på). Vilka som reser sig upp registreras heller inte någonstans. Det som dock skedde var att de svenska kollegorna till Kristina Winberg och Peter Lundgrens inte drog sig för att kommunicera vad som hände i kammaren, vilket skedde ungefär samtidigt som partiledaren Jimmie Åkesson (mer om det längre ned) stod i Sveriges riksdag och pratade om hur mycket SD stod upp mot Ryssland. Bland annat nämndes inlägget i debatten från Peter Lundgren dagen innan.

Att säga att ”Ryssland ska packa och dra” men sedan kämpa för att stoppa skrivningar om att stoppa rysk propaganda, inte vilja kritisera attacken på civilsamhället eller sätta åt utländsk partifinansering är lindrigt sagt aningen problematiskt när man försöker tvätta sin image och försöka framstå som nationellt trovärdig i säkerhetspolitiska frågor.

Särskilt partifinansieringen måste anses som anmärkningsvärt när ett ”Sverigevänligt” parti inte tycker att det är problematiskt med ”utländska pengar” i svensk politik. Samtidigt så har SD i sin historia tagit emot pengar från utlandet (Front National har bidragit med valfinansiering) och tydligen har inte historielektionerna om baksidan med utländsk finansiering (som under frihetstidens där hattar och mössor stred om makten) fastnat hos partiet.

Resolutionen som röstades igenom (och som kan läsas här i sin helhet) handlade om att EU måste med mjuk makt bemöta Rysslands splittrande politik, hålla ihop, avhålla sig från bilaterala förbindelser (hint till Grekland, Ungern och Cypern framför allt) som kan skada enigheten och skynda på energiunionen. Dessutom måste propagandan mötas och rysk inblandning i europeisk politik stoppas. En mer utförlig sammanfattning finns på parlamentets hemsida.

Resolutionen antogs med 494 ja-röster mot 135 nej-röster och 69 nedlagda röster. I röstningsprotokollet EUbloggen har tagit del i framgår att Kristina Winberg och Peter Lundgren lade ned sina röster (för övrigt tillsammans med Vänsterpartiets Malin Björk). Därigenom gick SD:arna emot EFDD-partilinjen som var att rösta nej. Det var alltså helt enligt tidigare kommunicerad målsättning att försöka bli av med Rysslandsstämpeln genom att lägga sig i en mindre extrem position. Sen att det finns en ironi att säga att man är tuff mot Ryssland men inte kan rösta för en resolution som säger att enighet behövs för att möta Ryssland är som det brukar heta en helt annan historia.

Dessutom röstade Winberg och Lundgren emot EFDD-linjen i alla registrerade delvoteringar, antingen genom att trycka på ja-knappen eller rösta blankt, som föregick voteringen. Rösterna registreras endast om så är begärt.

För att göra saken värre för Sverigedemokraterna så var ”stand up-debaklet” extremt otajmat eftersom Jimmie Åkesson återigen fick illa fäkta för Sverigedemokraterna i riksdagen efter att centerledaren Annie Lööf repriserat januariattacken i partiledardebatten. Dagens replikväxling skriver jag om mer på djupet i en ledare på Hela Hälsingland (kortare version i papperstidningen under torsdagen, längre på webben).

Det kunde ha varit en dag på jobbet för Sverigedemokraterna i det mödosamma arbetet att bygga om bilden av Putins favoriter i svensk politik, istället blev det par steg bakåt för att man reste sig vid fel tillfälle och i fel sällskap, eller kanske var det innerst inne rätt sällskap och rätt tillfälle…

(PO)

Uppdaterat: SD:s officiella organ SD-Kuriren berättar också om händelsen, dock utan att berätta att ledamöterna tillsammans med Front National försökte blockera ett par av förslagen. Dessutom påstås saker som ska ha påståtts som jag inte skulle påstå att jag tolkat på samma sätt som påstås av SD-Kuriren…

Uppdaterat 2: Erik Almqvist (som inte direkt varit otydlig…) reagerar nu väldigt argt på sin Facebooksida över Peter Lundgrens anförande i kammaren:

”Detta är riktigt illa. EU-parlamentarikern Nalle (SD) uppmanar Ryssland att ”packa ihop sitt materiell och dra sig ur Krim”. Hur förenlig är uppmaningen med den nationalistiska principen? Eller har man släppt den till förmån för en neokonservativ utrikespolitik som genom ömsom stål, ömsom färgrevolutioner ska tvinga på världen kulturmarxism?” och vidare ”Är denna utrikespolitiska linje Nalles egen? Eller är den förankrad inom SD? I sådana fall när och hur?”

Almqvists inlägg illustrerar väl sprängkraften inom Sverigedemokraterna när det gäller partiets relation till Ryssland. Att Winberg och Lundgren ”sköter sig” i Almqvist ögon när de ställer sig upp med Le Pen nämns förstås inte.

Uppdaterat 3: Apropå ”sprängkraften i SD” så råsopar förre partiledaren Mikael Jansson (idag försvarspolitisk talesperson) mot Almqvist & Co i ett brandtal för Peter Lundgrens tal:

”Även om vi varit kritiska mot USA:s motiv och strategier vid många av deras internationella insatser så är vi inte Putins kollaboratörer. Det är det sista vi är, vi manar tvärtom till aktivt motstånd nu. Freden har ett pris!

Vad händer om Ryssland och Kina gör allvar om sina diskussioner om militär allians? Det är dags att vakna ur den säkerhetspolitiska slummern!”

Det ska noteras att inte heller Jansson tar upp agerandet från Winberg och Lundgren i kammaren ihop Front National, för det rimmar liksom inte riktigt med ”till aktivt motstånd nu”. Inte heller kommenteras hur SD röstade i kammaren.

Återstår att se när SD börjar koppla ihop mjuk kollektiv makt med militär makt i säkerhetspolitiken och när orden följs av handling (om det ens är möjligt med partiets bild av EU/USA) vilket har varit/är EUbloggens återkommande kritik att snack i Sverige måste åtföljas av praktisk politisk handling i Europaparlamentet. Här är det en bra bit kvar, liksom att se vad SD menar vad konsekvenserna blir av att vakna upp ur partiets egna säkerhetspolitiska slummer. To be continued med andra ord.

12 tankar om “Dålig dag för Sverigedemokraternas försök att tvätta sin image.”

  1. Varför påminner inte (sd) om att (s) och kommunismen har gemensamma rötter i Marx och Engels? Eller om dåvarande (s) positiva inställning till rasbiologi på 1920-talet? Alla har lik i lasten från det förgångna …

    • Tröttsam Whataboutism. Ingen nu levande företrädare för Socialdemokraterna var aktiv på 20-talet. Dessutom handlar det här om partiets agerande nu.

  2. Aftonbladets artikel är inte helt korrekt. Det första av de ”muntliga ändringsyrkandena” som Sverigedemokraterna och LePen lyckades stoppa handlade inte om att EU ska bedriva motpropaganda mot rysk psykologisk krigföring, utan var ett yrkande från en grön ungersk ledamot om att EU:s propaganda ska bedrivas enligt pressetiska principer. Jag tycker det är helt obegripligt att SD ville stoppa det gröna yrkande om pressetik, men de hade väl helt enkelt inte brytt sig om att läsa texten på sina röstlistor.

    Ja, även ”muntliga ändringsyrkanden” är oftast utskickade till ledamöterna i förväg. Det här är EU, orden betyder inte alltid det man tror.

  3. Inte lite bisarrt när man från etablissemangets sida försöker utmåla SD som någon sorts femtekolonnare i Rysslands tjänst. Vad ska man då säga om etablissemangets svek mot det svenska folket, som torde sakna motstycke i världshistorien. Inte bara har de slaktat vårt försvar och överfört folklig makt till EU, genom invandringen från tredje världen håller dessutom själva demografin i landet på att fullständigt förändras, vilket åtföljs av propaganda om att det inte finns något genuint svenskt eller svenskar. Hela detta gigantiska och för landet destabiliserande folkförräderi betalas dessutom till stor del av svenska skattebetalare (vars pengar t ex pumpas in i de invandratäta ”utanförskapsområdena”, vilka växer som svampar ur jorden) , vilket gör skeendet ännu mer unikt och bisarrt, men i stället för att ljuset riktas mot detta skräms det med Putin dag ut och dag in…

  4. Utmanade jag din åsiktskorridor för mycket med min tidigare kommentar, Patrik? Ja, vissa saker bör man tala tyst om i det här skämtet till land. Särskilt det då att hotet nummer ett mot land och folk inte kommer utifrån utan inifrån, från ett etablissemang med hybris och storhetsvansinne, som svikit sitt eget folk. Beläggen för det är hur tydliga som helst, utvecklingen i Sverige talar sitt tydliga språk och en förundrad omvärld frågar sig vad som pågår, så där kan Putin slänga sig i väggen…

  5. Pingback: Gästinlägg av Vladan Lausevic: Europeisk samhälles- och politisk tradition hotas av ryska nationalistiska strömningar | Frihetssmedjan

  6. Vad har min kommentar med ”Whataboutismen” att göra? Det tycks ha varit en taktik för att relativisera egna felsteg inom Sovjetunionen. Som du kanske vet ser inte jag en pro-rysk hållning som något felsteg som man behöver förklara bort, men det är ju nu uppenbart att SD inte vill/vågar inta en sådan hållning. Min kommentar handlar om det farliga och destabiliserande svek jag menar att etablissemanget utsätter land och folk för, och där man försöker att rikta bort ljuset från det genom att skrämmas med Putin. Och jag är inte ensam där. Undersökningar visar att SD-väljare utmärks av en avgrundsdjup misstro mot etablissemanget och har en stark oro inför utvecklingen av vårt land, en misstro och oro som dessutom förstärks. Och nu har vi lyft SD till att bli ett av Sveriges största partier, så du gör nog ett stort misstag om du försöker vifta bort det folkliga missnöje som pyr med märkliga antydningar om sovjetisk ”Whataboutism”.

    • Ursäkta. Men invandringsfrågan har inte med den här saken att göra. Det är en separatfråga. Det är den whataboutismen jag reagerar på och den märkliga tourettessyndrom som finns att dra in invandringsfrågan i alla frågor. Därmed sträck i debatten på det här stället.

  7. Nej till Putin! Nej till rysk terror! Stöd Ukraina!
    Tyvärr besviken på att SD inte följer Dansk folkeparti.
    /Sverigedemokratisk kommunpolitiker

  8. Pingback: Konservatism utan Natomedlemskap övertygar inte | Stefan Olsson

  9. Pingback: Sverigedemokraterna i Expo & HelaHälsingland.se | EUbloggen

Kommentarer är stängda.