EU i Almedalen är slut för i år

Almedalsveckan är slut för i år och det utflyttade Europahuset håller på att packa ihop som bäst. För dig som inte var på plats, eller hann vara med om allt (jag är själv i den kategorin) så kan man se allt i efterhand.

Kolla in tweets från veckan under #EUiAlmedalen

EUbloggens extraläsning för besökare #EUiAlmedalen

Med över 350 programpunkter att välja på kan det vara skönt att få en snabb brief och orientera sig. Läs mer om programpunkterna i Almedalen här.

EUbloggen har satt ihop en lista på blogginlägg som kan vara nyttig att skumma igenom med ett glas rosé innan seminarier besöks…

Vad hände på toppmötet?

Läs: Juncker nominerad av rådet (innehåller länkar till vidareläsning)

Partiutfrågningarna i Europahuset med Lennart Persson och olika partiföreträdare (varje dag)

Läs Valguiden ”Det här vill inte partierna prata om” (innehåller länkar till samtliga partier företrädda i Europaparlamentet 2014-2019)

Europaparlamentet 2014-2019

Läs: Vem Gör Upp Med Vem och Partigrupperna: Störst-ökar mest- minst

Svensk regional närvaro i Bryssel

Läs: Det stormar om Mid-Sweden

Högerextremister i Europaparlamentet

Läs: FLASH: Ingen Högerextrem partigrupp (innehåller länkar till vidareläsning)

Frihandelsavtalet (TTIP) EU-USA

Läs: TTIP-läckta förhandlingsdokument

Europaparlamentsvalet – eftervalsanalyser

Läs: Katastrof för personvalet, Vi & Dom-valet, Moderaterna gjorde som vanligt, MP – köp en trisslott, Piratpartiet utan vind i seglen.

(PO)

EU i Almedalen

Almedalen drar igång med en intensiv politikervecka. Som vanligt finns EU-kommissionen och Europaparlamentet i Stockholm på plats med Europahuset som bjuder på en lång rad seminarier, utfrågningar och debatter. Läs hela programmet här.

Plats: Strandvägen 4, H522

Livesändning: klicka här.

Fördjupning: EUbloggen bjuder på ett urval inlägg ”best of” för Almedalsbesökaren.

Det finns andra än parlamentet och kommissionen som ordnar EU-relaterade program under veckan.

358 evenemang (av totala 3482) har EU med i sin beskrivning. Det är lite över 10 procent.

47 evenemang har sökordet EU-kommissionen.

17 evenemang har sökordet Europaparlamentet medan 11 har EU-parlamentet. Det kan jämföras med Riksdagen som får 144 träffar.

3 evenemang har sökordet EU-domstol.

Några av Europahusets programpunkter i urval:

MÅNDAG: 15.00-16.00
Frihandelsavtal mellan EU och USA – Risk eller möjlighet?
EU och USA förhandlar nu om världens mest omfattande frihandels- och investeringsavtal (TTIP). Avtalet syftar till att ta bort handelshinder och öppna marknaderna i EU och USA. Det skulle ha stora effekter för företag, fackföreningar och konsumenter. Vilka risker och möjligheter innebär TTIP? Deltagare: Jan Bertoft (generalsekreterare, Sveriges Konsumenter), Eva Nordmark (orförande, TCO), Ewa Björling (handelsminister, M) Jakob Granit (SEI)

Särskilt om man kombinerar det med torsdagens seminarium i regi av teknikföretagen och svensk-amerikanska handelskamrarna där USA:s ambassadör deltar.

TISDAG: 08:00-09:45
Främlingsfientligheten på frammarsch – Vad gör vi?
Fryshuset i samarbete med EU-kommissionen och Emerichfonden, fonden mot våld och för medmänsklighet. Deltagare:
Erik Ullenhag (integrationsminister), Zeenat Rahman (Director of the Office of Global Youth Issues, US), Emerich Roth (överlevare från Auschwitz), Johan Oljeqvist (VD, Fryshuset) och Christer Mattsson (författare och lärare).

ONSDAG: 08:30-09:30
What’s the story? På jakt efter en ny ekonomisk berättelse
Dagens (eller gårdagens) ekonomiska modell kämpar med att skapa värde, välstånd och jobb på ett integrerande och hållbart sätt. Det finns dock ingen uppenbar ny berättelse som växer fram. Under detta morgonsamtal diskuteras frågan på global, europeisk och svensk nivå med  framstående kommentatorer. Deltagare: Dan Gross (författare, Global Finance Editor), Philippe Legrain (fd ekonomisk rådgivare till EU-ordförande José Manuel Barroso) och Kristina Persson (ordförande, Global Utmaning).

FREDAG: 14:45-15:30
Det nyvalda Europaparlamentet – med vad och hur ska det arbeta?                                                                                    
I veckan påbörjade Europaparlamentet en ny mandatperiod. Vad innebär sammansättningen av parlamentet för de frågor som EU behöver avgöra under de närmaste åren? Att fler EU-kritiska ledamöter nu tagit plats i parlamentet, kommer det att påverka debatterna och besluten? Och i så fall hur? Deltagare: Oscar Wåglund Söderström, statssekreterare, Stadsrådsberedningen och Göran von Sydow, statsvetare, Sieps.

(PO)

Åtta namn för Socialdemokraternas dreamteam

Eubloggen fortsätter sin bloggserie att lista partiernas dreamteam inför Europaparlamentsvalet 2014. Bloggserien gör analys kring vilka listor som ger partiet maximal chans till framgång och är en blandning av realism ur varje partis perspektiv med lite kryddning. Tredje delen handlar om Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna var sist ut i årets Almedalen, och det med en partiledare som gör valpremiär genom Europaparlamentsvalet 2014. Stefan Löfvén vet förstås att risken att få en förlorarstämpel inför riksdagsvalet är överhängande. Europaparlamentsvalen och EU-politiken har varit en belastning för Sveriges största parti ända sedan folkomröstning 1994, majoriteten och partiledningen har varit positiv men en stor minoritet har varit skeptisk och varit aktiv på folkomröstningarnas nejsidor. Kända EU-kritiker har också fått ta plats i Europaparlamentet för Socialdemokraterna som Marita Ulvskog (nej-sidan i EMU-omröstningen) och Sören Wibe (blev senare riksdagsledamot för S för att driva nejsidan i EMU-omröstningen och därefter Junilistan).

Inför valet 2009 satte S upp blygsamma 32 procent som mål, 32 procent har Socialdemokraterna i ett riksdagsval bara varit under tre gånger, 1911, 1914 (vårvalet) och så katastrofvalet 2010.

Många trodde att det då det senast begav sig med val till Europaparlamentet (2009), inklusive undertecknad, att det var ett realistiskt mål på 32 procent som partiledningen satte upp med tanke på att Socialdemokraterna för första gången gick till Europaparlamentsval sittandes i en nationell opposition. Parlamentsvalet brukar alltid dra åt att bli ett missnöjesval mot sittande regering. Det fanns dock de inom partiet som ville bäsa förväntningarna och i privata samtal skakade på huvudet och tyckte det var väl optimistiskt.

De personerna fick rätt, medan jag och många med mig hade fel, rejält fel för resultatet i EP-valet 2009 blev en besvikelse, en rejäl besvikelse – runt 8 procentenheter lägre än det uppsatta målet. Socialdemokraterna har faktiskt aldrig ens varit nära 30 procent i något val till Europaparlamentet:

1995: 28,1%

1999: 26,0%

2004: 24,6%

Antal röster 2009: 773 513 (+15655)

Andel av rösterna 2009: 24,41% (-0,15%)

Det ökande valdeltagande gjorde att trots något fler röster sjönk andelen och socialdemokraterna fick fem mandat som under mandatperioden blev sex mandat när Sverige fick två nya parlamentariker genom att förändringarna i Lissabonfördraget trädde i kraft.

Inför årets val har nestorn i sammanhanget, Göran Färm från Norrköping meddelat att han inte kandiderar. Samma sak för Åsa Westlund, som har två mandatperioder bakom sig i parlamentet. Där Färm trappar ned handlar det om för Westlunds del att sikta på riksdagen och lättare att kombinera småbarnsföräldrarlivet med politiken. Dessutom är det dags för en av Socialdemokraternas yngre stjärnskott att få bygga nätverk hemma i den nationella politiken.

Marita Ulvskog har inte lämnat besked, medan övriga – Olle Ludvigsson, Anna Hedh och Jens Nilsson kandiderar. UPPDATERAT: Marita Ulvskog kandiderar!

Så, hur ska Stefan Löfvén tänka för att få segerstämpeln i maj som bär till en statsministerpost i september? För att få S att lyfta i Europaparlamentet tror bloggen att han behöver lyfta luren till ett par fixstjärnor och säga att partiet kallar…

…och det är inte Margot Wallström som partiet förgäves försökt kalla hem för olika politiska uppdrag, utan en kombination av en gammal partiledare och en riktig höjdare som ska spänna bågen mot 32 procentsnivån eller högre och åtta mandat.

Löfvén behöver också ta hänsyn följande faktorer: kön (varvade listor), geografi (nord, syd & väst ska få vara med), facket (fackliga kandidater från LO måste finnas med), eu-kritiker (gest mot partiminoriteten att ha med EU-kritiker inom ramen för partilinjen), ålder (inte bara medelålders (gubbs) utan även lite yngre och gärna någon eller ett par pensionärer), utomnordisk bakgrund (att det moderna Sverige är representerade av människor med olika bakgrunder). Så Eubloggen har just gjort detta åt Löfvén och serverar följande lista som ska ge Socialdemokraterna åtta mandat:

1) Mona Sahlin

Enligt många Sveriges bästa statsminister som aldrig fick bli statsminister. Ett politiskt underbarn som varit i den politiska hetluften under fyra decennier och som varit snubblande nära statsministerposten två gånger. Gedigen erfarenhet av EU-arbete i olika ministerråd och en duktig retoriker och kunnig politiker som har ett starkt internationellt nätverk. I Europaparlamentet kan Mona Sahlin bära rollen som äldre statsman och vara den lagledare som S behöver. Talmanskandidat.

2) Stefan Holm

Folkkär från idrott och från frågesportprogram på TV så är Stefan Holm det perfekta toppnamnet bakom den politiskt erfarna Sahlin. Med Stefan Holm får Socialdemokraterna en MEP som tilltalar folkhemmet och den breda väljarbasen, samtidigt som han har en gedigen erfarenhet att sikta på höga höjder på internationella arenor. I andra länder är det inget konstigt att gamla idrottshjältar ger sig in i politiken, i Sverige har vi varit mer sparsmakade – dags att ändra på det nu. Ribban är lagd, dags att hoppa Stefan.

3) Marita Ulvskog

Förra ministern Ulvskog var listetta och draglok förra valet, men lyckades inte ta partiet till de höjder som opinionssiffrorna i riksdagsvalet förespeglade. Ramlar ned några placeringar men har en given plats långt fram på listan som en av få med erfarenheter både av ministerrådsarbete och parlamentet. Ulvskog har haft ett viceordförandeskap i partigruppen i parlamentet fram till fjol och sitter i industriutskottet och det för dagen ganska heta parlamentariska delegationen till USA (med tanke på Snowden). Som Euromotståndare tilltalar hon den EU-kritiska falangen i partiet. Under kommande mandatperioden kommer Ulvskog att uppnå pensionsålder – och gör Ludvigsson och Nilsson sällskap.

4) Olle Ludvigsson

S är ett pussel av intressen, och i Olle Ludvigsson har två starka särintressen inom partiet fått sin man på plats – dels Västsverige och dels facket. Volvoarbetaren Olle Ludvigsson har 18 år bakom sig som verkstadsklubbens ordförande på Volvo. Ludvigsson har suttit en mandatperiod i Europaparlamentet och arbetat med bl a arbetsrättsliga frågor i Sociala utskottet. Gamle metallbasen Stefan Löfvén har naturligtvis inget emot att hans fackförbunds kanske viktigaste klubbordförande numera bevakar arbetsmarknadsfrågorna i Europapolitiken. Olle Ludvigsson är given på en valbar plats på listan. Förresten skulle han nog inte behöva det, han fick 6,88 procent i personvalet och blev alltså personvald parlamentariker. Olle Ludvigsson fyller 65 år i höst.

5) Evin Cetin

Pizzakampanjen gjorde Evin Cetin känd 2009 då hon genomförde en omfattande gräsrotskampanj med hjälp av pizzerior tryckt kampanjbudskap på pizzakartongerna, sedan har partiombudsmannen från Dalarna överlevt drevet efter att hon dansade med kurdiska rebeller och nu har hon partidistriktets backning i kampanjandet för 2014. Cetin kommer att utmana Sverigedemokraternas föreställning om svenskhet och bidra till att tillsammans med Mona Sahlin lyfta frågeställningar kring rasism och om Europa ska vara öppet eller intolerant. Hon blev femte mest kryssad i valet 2009 av socialdemokraterna med över 20 000 personerröster.

6) Jens Nilsson

Republiken Jämtlands man i Europeiska Unionen, förre kommunalrådet Jens Nilsson driver glesbygdsfrågor och regional utveckling. Uppbackad av Norrlandslänen har han en självklar plats på listan och kommer att fortsätta att driva frågeställningar som rör glest befolkade och perifera områden. Jens Nilsson fyller 65 år i höst.

7) Anna Hedh

Anna Hedh från Mörbylånga har bland de mest krävande resvägarna till Bryssel och Strasbourg, och sitter i utskottet för rättsliga och inrikesfrågor. Anna Hedh fick sitt genomslag i valet 2004 där hon kryssades in från 31:a plats och lyftes in parlamentet som EU-kritiker med stark uppbackning från Handels och Transport. Idag är hon ordförande för socialdemokratiska EU-kritiker och har en given valbar plats – här placerar bloggen henne på en sjunde plats för att mobilisera fler till valurnorna i kryssningsracet för partiets röstmaximering. Anna Hedh brinner framför allt för jämställdhetsfrågor och konsumentfrågor. Genom Hedh kan man nästan säga att södra Sverige har fått sin representation.

8) Ardalan Shekarabi

Han hade en åttondeplats 2009 och får det nu också. Då drev han kampanj mot SMS-lån och fick runt 20 000 personröster. På fem år har Ardalan Shekarabi hunnit etablera sig som jurist, forska om offentliga upphandlingar på Uppsala Universitet och lett kriskommission i partiet. Shekarabi som var omstridd SSU-ordförande är numera väletablerad i partiet, och eftersom lagstiftningsarbete i Europaparlamentet är mycket juridik så är det givet att ankra S-listan med en jurist.

Alternativa bubblare om Skåne ska ha starkare plats på listan:

Hillevi Larsson:  Riksdagsveteran men fortfarande ett av Socialdemokratins yngre namn. Sitter i EU-nämnden.

Luciano Astudillo: Ramlade ur riksdagen, har lämnat partiledningen, läge för comeback i EP-valet för att ge Skåne en plats på listan?

(PO)

Sverigedemokraternas dreamteam

Eubloggen gör ju en bloggserie om partiernas dreamteam i Europaparlamentsvalet om tio månader och har nu kommit fram till Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraternas dag i Almedalen har passerat och jag har försökt damma av vad som rapporterats om SD & EU under dagen och det mesta är tunnsått. En artikel inför i Aftonbladet om att ungdomsförbundet bildar paraplyorganisation med sina europeiska polare i bl a flamländska Vlaams Belang. Inte så konstigt, jag minns redan 2007 när jag inför parlamentsvalet 2009 pratade med ledande företrädare i Vlaams Belang som skulle välkomna SD med öppna armar i sin parlamentsgrupp. Troligtvis ligger SD taktiskt lite lågt i partigruppsspekulationer för att inte dra på sig en debatt om mindre rumsrena kamrater, men sådant brukar ju inte bekymra mer radikala ungdomsförbund som har till sin uppgift att ge sina äldre partistrateger gråa hår…

DN har gjort en webb-tvintervju med partisekreteraren Björn Söder där dennne försöker bäsa förväntningarna på ett valresultat. Söder tror på 1-2 mandat och inte att SD blir tredje största parti.

Europaparlamentsvalet 2009 var ju snubblande nära att bli succé för SD, men då var det Piratpartiets oväntade uppdykande med integritetsdebatten som blev missnöjespartiet med stort M. SD blev utan mandat och den politiska jordbävningen fick vänta ett år till. Förutom att Piratpartiet kapade åt sig röster kan den hårfina skillnaden ha berott på att partiledaren Jimmy Åkesson inte fanns på listan och att partiets valsedel var anonym och namnen okända och oprövade.

Antal röster 2009: 103584 (+75281)

Andel av rösterna: 3,27% (+2,14)

Potential 2014: Som det stora missnöjespartiet i svensk politik, med en populistisk anti-Brysselretorik, så ska det mycket till för att SD inte ska plocka mandat, ja flera mandat. SD kommer dels kunna ta allmänna missnöjesröster från Piratpartiet, men även EU-kritiska gräsrötter som visar missnöje med de statsbärande Socialdemokraterna och Moderaterna kommer att finnas bland väljarna. Här finns också de väljare som vill ge etablissemanget en näsbränna i det ”mindre viktiga valet” och rösta på SD i maj, men som kanske tvekar att ge partiet en röst i riksdagsvalet i september.

SD:s stora hot är fler järnrörskandaler och att väljarna tröttnar på det (hittills verkar inte så vara fallet) samt sofflocket. Missnöjesväljarna är minst benägna att rösta i Europaparlamentsvalet vilket gör att SD har en uppförsbacke i mobiliseringen till vallokalerna.

Eubloggen tror att SD får minst två mandat i valet. Om partiet lyckas mobilisera ett Dreamteam kan det bli fler, likaså om händelser i omvärlden spelar partiet i händerna samtidigt som man lyckas undvika fler skandaler.

Eftersom det är föga troligt att Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson kandiderar till Europaparlamentet (fullt fokus på riksdagen) så är jobbet att sätta ihop ett Dreamteam åt SD ingen lätt uppgift. Sverigedemokraterna har kort tid bakom sig i den etablerade politiken, ingen av partiets politiker har någon erfarenhet från den EU-politiska arenan (i form av ministerrådet, parlamentet, kommissionen, regionkommittén etc) och bloggaren måste dessutom vara försiktig med sina förslag för att inte få uppretade personer på sig som inte vill associeras med SD  – därför får första och fjärde namnet bli en profilbeskrivning och inget verkligt namn.

1) Fröken/fru X

I toppen behöver Sverigedemokraterna en som likt Ceasars hustru är höjd över alla misstankar om järnrörsnätter, spritfester och rasistiska tillmälen på fyllan och villan. Sverigedemokraterna behöver också en kvinna för att få bort sin grabbiga profil, men det måste vara en kvinna som kärnväljarna – grabbarna – kan betrakta respektfullt, ja närmast som en Madonna. Sålunda måste hon hämtas ur sportens värld för att ha med sig auktoriteten. Symboliken av en framgångsrik Svea som skördat triumfer mot utländska idrottare i en folkkär sport är som gjord för SD. Om hon kunde hämtas ur någon stor vintersport eller ur någon sport som förknippas med nationen som exempelvis friidrott vore det ännu bättre. Därigenom skulle partiet få en listetta som som skulle kunna trumma ut partiets motstånd mot överstatlighet och kräva Sverige ut ur EU utan att behöva dras med andra frågeställningar.

Och vi pratar förstås om en idrottare som passar SD:s världsbild.

2) Johnny Skalin

Riksdagsledamot Johnny Skalin är partiets man i EU-nämnden. Han har dessutom på sin meritlista vågmästarroll i Sundsvalls kommunfullmäktige, som han skött med den bravuren att politiken varit lamslagen med skiftande majoriteter, avhopp och bråk. Taktiska och praktiska egenskaper som kommer väl till pass i ett Europaparlament som inte är fastlåst i blockmajoriteter. Skalin är också så långt från bilden av en vilt partande SD-yngling som småbarnsförälder och med sin bakgrund som långtidssjukskriven. Han har också politiskt överlevt en intensiv granskning från lokaltidningen och slagit tillbaka mot den.

3) Carina Herrstedt

För att toppa laget och markera tyngden i kvinnoprofilerandet från Sverigedemokraternas sida behöver man skicka en från partitoppen. På tredje plats placerar vi partiets andre vice ordförande tillika ordföranden för SD-kvinnor, riksdagsledamoten från Kristianstad Carina Herrstedt. Herrstedt har överlevt politiskt ett par förtalsdomar för sitt bloggande och kommit ut med partiets förtroende i behåll.

4) Herr/fru avhopparen

I den här profilen passar en skapligt känd EU-kritisk profil som byter parti för att få kanalisera sitt EU-motstånd. Personen bör ha haft riksdagsuppdrag eller motsvarande i sitt gamla parti, och spelat en roll på Nejsidan i omröstningarna om medlemskapet och Euron. För att maximera knallen är det en person som idag inte är känd som Sverigedemokrat men som genom sitt namn och sin person för med sig trovärdighet och legitimitet som partiet behöver få ihop för sitt dreamteam. Ska man plocka ihop ett tungt Europalag får man delvis leta utanför den egna innersta partikretsen, men lyckas man med det så ger man de övriga partierna en laguppställningen som kan få vilken partisekreterare som helst att drömma mardrömmar om…

Sverigedemorkaterna väntas spika sin lista i december, så det finns några månader på sig att gräva fram ettan & fyran…

(PO)

Drömkandidater Miljöpartiet

Peter Eriksson (MP) har nu under Almedalen trätt fram som kandidat till Europaparlamentsvalet och därigenom tycks Miljöpartiet få en stark laguppställning med Isabella Lövin som drivit fiskefrågor med framgång under den gångna mandatperioden och det fd språkröret Eriksson i topp.

I en serie inlägg tänker EU-bloggen lista sina dreamteam på de olika listorna – för tänk om vi fick se några av Sveriges färgstarkaste och mest kompetenta politiker kämpa om väljarnas förtroende i ett Europaparlamentsval – som dessutom är halvtid i supervalåret 2014. Inget riksdagsparti vill ju gå in sommaren före riksdagsvalet med stämpeln som förlorare. Därför kommer rekordmycket pengar och kampanjenergi att läggas på Europaparlamentsvalet under våren 2014 i det som kommer att bli Sveriges längsta valrörelse genom tiderna.

Dags att spekulera ett dreamteam för varje parti.

Vi börjar med Miljöpartiet:

Antal röster 2009: 349114 (+199511)
Andel av rösterna: 11,02% (+5,06)

Potential 2014: Var redan 2009 nära tre mandat. EU-bloggen tror på tre mandat, med viss chans på fyra mandat, med EU-bloggens DREAM TEAM finns potentialen fem mandat. MP har fördelen av att driva gröna frågor och vara EU-skeptiskt, samtidigt som man har hög profil i integritetsfrågorna i ett läge när den allmänna trenden är en medvind som bär uppåt.

1) Isabella Lövin

MP:s Europaparlamentariker (tillsammans med Carl Schlyter som inte kandiderar) under den gångna mandatperioden. Har visat vad ett gediget arbete inom ett område där man besitter stor kompetens kan ge för resultat. Lövin har skördat framgång på framgång i sin hjärtfråga fiskeripolitik och har på området mer makt i dag än Sveriges fiskeminister Eskil Erlandsson. Okänd för många svenskar men given listetta när EU-bloggen gör sitt dream team.

2) Peter Eriksson

Kalix egen politiska storkändis. Språkrörskollega med Maria Wetterstrand, lite i skymundan bakom Wetterstrand men en politisk veteran, skicklig retorisk slugger med där kombinationen av småländsk och norrländsk envishet gör honom till en tuff motståndare. Har visat att han kan bygga koalitioner över partigränserna, något som kommer väl till pass i Europaparlamentet. Läs mer om Peter Erikssons kandidatur på Aftonbladet, HD, SVT.

3) Maria Wetterstrand 

Kandiderar inte vad bloggen känner till. Men med Wetterstrand på tredje plats så är det dragare på listan som troligtvis kommer att få flest kryss och i slutändan vara högst upp genom personvalet. Wetterstrand har en av Sveriges vassaste politiska intellekt kombinerat med med retorisk skicklighet och starkt engagemang.

4) Zaida Catalán

Eftersom man får önska i ett dreamteam så vore politisk comeback av juristen Zaida Catalán spännande i det här sammanhanget. Med starkt engagemang i jämställdhetsfrågorna har Catalán europeisk spetskompetens genom arbetet mot sexuellt våld i EUPOL-insatsen i Kongo. Internationell erfarenhet och juridik är två bra färdigheter att ta med sig lagstiftningskammaren. Catalán har tidigare varit språkrör för Grön Ungdom.

5) Ulf Holm

Ett nygammalt namn i Europaparlamentet, ledamot 1995-1999 men riksdagsledamot sedan 2002. Har uppdraget andre vice talman i riksdagen. Det gör att Holm har en gedigen parlamentarisk bakgrund även om han är ganska anonym bland allmänheten.  Men på en lista med Eriksson & Wetterstrand behövs inte fler fixstjärnor.

(PO)

PS Bloggen har varit i dvala pga mycket arbete med ett totalupplsukande jättearbete, törs inte lova att det åter vaknar i och med denna serie inlägg

Almedalen 2011

Almedalen är en bubbelvärld som för en vecka existerar parallellt med verkligheten. Detta intryck förstärktes ytterligare i år genom iskall Silent Hil-dimma och radioskugga.

Den extremt dåliga 3G-täckningen gjorde att jag skötte mina löpande funderingar via Twitter (@hegefeldt) och försöker summera upp det hela så här i efterhand i en sammanhängande bloggpost istället.

Jag tillbringade större delen av dagarna med att bevaka EU- och Östersjöstrategifrågor på Europahuset (Kommissionen och Europaparlamentet) och Östersjömötesplatsen (Sida Östersjöenheten), båda med exemplariskt arrangerade seminarier.

Något utanför EU-fokuset måste jag även nämna Johan Norbergs genomgång av globaliseringens historia på Svenskt näringslivs event på måndagen. Att kunna leverera så många siffror och årtal och samtidigt lyckas hålla det engagerande och intressant är imponerande.

Just globaliseringen kändes som ett gemensamt tema under de seminarier som jag besökte under veckan. Oavsett om det handlar om tillväxtpolitik, infrastruktur eller hälsovård så togs globaliseringens effekter och den nya ekonomiska och politiska världsbild som är under framväxt upp som en viktig faktor. Det spår var även en viktig del av inte minst Fredrik Reinfeldts partiledartal.

Vad som däremot inte nämndes alls lika ofta var EU och EU-politik. Kanske är det som statssekreterare Oscar Wåglund Söderström hävdar att Europapolitik nu äntligen börjar behandlas som en naturlig del av inrikespolitiken 16 år efter medlemsskapet.

Partiernas EU-politik behandlades specifikt på utfrågningar arrangerade av Europahuset och jag hade möjligheten att se Lars Ohly samt Lena Ek och Annie Johansson svara på frågor från KG Bergström och Lena Melin.

V driver inte aktivt frågan om utträde utan vill föra en pragmatisk EU-politik. Ohly vill ha en ekonomisk relation till EU på samma sätt som Norge genom EES-avtalet och ser det inte som ett problem att Sverige på så sätt förlorar rätten att påverka den EU-lagstiftning som måste implementeras. Han kritiserade även stödet till jordbruket och vill se att den branschen klarar sig på marknadsmässiga villkor.

C betonade flera gånger subsidaritetsprincipen, dvs att beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå för att komma närmare medborgarna.  Även Ek och Johansson vill se ett slut på jorbruksstödet (CAP) men anser att det måste fasas ut gradvis samt göras rättvisare mellan medlemsstaterna. Johansson välkomnade även att vargjaktsfrågan prövas av EU-domstolen.

Polen deltog i flera seminarier och det är tydligt att de är väldigt ambitiösa med sitt ordförandeskap och ser det som en sätt att komma in i kärnan av EU-samarbetet. På samma sätt som globaliseringen innebär att Sverige måste ompröva sin traditionella bild av Asien och Latinamerika så finns det all anledning att ägna Polen uppmärksamhet framöver.

Region Skåne arrangerade ett flertal seminarier om bland annat sin innovationsstrategi, vilken är påfallande ambitiös för att komma från en regional aktör och inte en nationalstat. Det etablerade Öresundssamarbetet har dessutom börjat expandera till att även omfatta Hamburgregionen.

Själv deltog jag på ett seminarie arrangerat av Örebro läns landsting med bland annat Europaparlamentariker Jens Nilsson där jag pratade om effektivitet vs legitimitet i arbetet med Östersjöstrategin. Jag drev tesen att det var nödvändigt att nationella aktörer tog ett starkt ägar- och ledarskap i början av processen efter det är de som sitter på resurser och kompetens att genomföra nödvändiga åtgärder.

Detta innebär inte att andra aktörer ska uteslutas utan tvärt om att regionala/lokala aktörer, civilsamhället samt näringslivet ska uppmuntras och stöttas om de vill delta i genomförande av Östersjöstrategin. Ägarskap måste finnas på alla nivåer för att strategins ambitioner ska lyckas.

Två år efter jag var med och lanserade Östersjöstrategin på en konferens i just Visby går det att konstatera att strategin har lett till en förnyad vilja att samarbeta i regionen och inte minst till att det finns en acceptans att prata om ett Östersjöperspektiv i Bryssel och andra platser där den Europeiska agendan sätts.

Ska man sammanfatta årets Almedalsvecka så har det varit otroligt lärorikt och intressant, även om det inte finns en chans att täcka allt intressant som händer. Jag kommer definitivt försöka vara på plats även nästa år (och hoppas på ett fungerande mobilinternet).

(BH)