Inte på något sätt oväntat eller egentligen inte redan intecknat, men Island kommer inte att fortsätta förhandlingarna för ett medlemskap i EU meddelade man officiellt i veckan. Det politiska beslutet ligger egentligen för två år sedan när Island röstade fram en regering som inte ville gå med i Unionen.
Medlemsprocessen inleddes 2009 när landet var mitt inne i finanskrisen. Isländska valutan halverades i värde. Men återställandet av ekonomin har rullat på och fiskefrågan om kvoter har varit faktorer som gjort att medlemskapet med tiden såg allt mer orealistiskt ut.
Beslutet har väckt kritik från Islands EU-vänner som hellre vill se en folkomröstning om frågan även om majoriteten i nuläget troligen skulle säga nej.
Miljöpartiets Linnéa Engström gör sin MEP-debut på allvar på torsdag med möte i fiskeriutskottet. Engström är ny ledamot i Europaparlamentet efter Isabella Lövin som lämnat för att bli biståndsminister. Engström övertar Lövins presidieplats i fiskeriutskottet PECH.
Miljöpartiet hade under helgen 4/5 av sin förstafemma på besök i Uppsala. Det var bara Europaparlamentarikern och förra språkröret Peter Eriksson som saknades när språkrören Romson & Fridolin stod på scenen tillsammans med förra språkröret Maria Wetterstrand och Europaparlamentarikern Isabella Lövin.
En spaning är att frågorna handlade överraskande mycket om både EU och internationellt perspektiv. Det togs till och med upp att den regering som kommer till makten efter riksdagen kommer att representera Sverige i EU, att det alltså handlar om ett indirekt ministerrådsval. Med tanke på MP:s valmanifest när det gäller EU-perspektiv och hur lite MP fått ut Europaperspektivet i debatterna så hade inte EUbloggen räknat med att EU skulle få ta den plats det gjorde.
Mitt besök på torgmötet var inte planerat men jag passade på att ställa tre korta frågor till Isabella Lövin som nu gör sin andra mandatperiod i Europaparlamentet.
Vad är mandatperiodens viktigaste fråga?
– Det är klimatfrågan, det är en svår fråga att försöka driva som EU-parlamentariker. Vi måste ju få med oss parlamentet att bli så ambitiösa som möjligt. Vi vet ju inte heller riktigt hur det nyvalda parlamentet kommer att ställa sig – tidigare var ju parlamentet mer ambitiöst än ministerrådet och vi får hoppas att det fortsätter så.
– För mitt arbete är att jag vill se till att den nya fiskeripolitiken sjösätts och implementeras på det sätt som är meningen. Då behöver man vara en blåslampa så att varje nytt lagstiftningsärende som kommer upp verkligen genomförs. Det kan gärna bli lite små undantag och att man försöker skjuta saker.
Jean-Claude Juncker har presenterat sina namn till EU-kommissionen, finns det någon kandidat som kommer att få problem i Europaparlamentets utfrågningar?
– Jag har inte hunnit analysera den så jättenoga, så det är för tidigt att uttala sig om. Såg att vi får en maltes som fiskekommissionär (reds anm det är läckor som tyder på det, Juncker presenterar portföljerna till veckan)…vi får se, jag är försiktigt positiv för det är i alla fall inte någon från en stor fiskenation.
Här på valturnén pratar ni ganska mycket EU och internationella frågor, jag blev faktiskt överraskad med tanke på ert valmanifestet som är…blygsamt i EU-frågor. Hur viktigt är det internationella perspektivet i valrörelsen idag?
– Här i Sverige har det internationella varit i stort sett totalt frånvarande. Det tycker jag är skamligt för alla partier att man inte lyft fram det mer med tanke på den kris som är världen idag. Det enda vi har sett är att moderaterna hotar med det oroliga läget och försöker vädja till att svenska folket ska vilja ha kvar alliansregeringen av den anledningen. Vad vi gör nu är vårt yttersta är att lyfta internationella dimensionen när det gäller de globala klimatproblemen. Visst det är en miljöfråga, men det är också en miljöfråga som kommer att fortsätta skapa osäkerhet i världen av säkerhetspolitisk art. Klimatflyktingar är något vi i stort sett redan ser, det här något vi tycker att Sverige måste ta ledartröjan som vi haft tidigare men som vi tyvärr tappat under alliansåren.
Peter Eriksson (MP) har nu under Almedalen trätt fram som kandidat till Europaparlamentsvalet och därigenom tycks Miljöpartiet få en stark laguppställning med Isabella Lövin som drivit fiskefrågor med framgång under den gångna mandatperioden och det fd språkröret Eriksson i topp.
I en serie inlägg tänker EU-bloggen lista sina dreamteam på de olika listorna – för tänk om vi fick se några av Sveriges färgstarkaste och mest kompetenta politiker kämpa om väljarnas förtroende i ett Europaparlamentsval – som dessutom är halvtid i supervalåret 2014. Inget riksdagsparti vill ju gå in sommaren före riksdagsvalet med stämpeln som förlorare. Därför kommer rekordmycket pengar och kampanjenergi att läggas på Europaparlamentsvalet under våren 2014 i det som kommer att bli Sveriges längsta valrörelse genom tiderna.
Dags att spekulera ett dreamteam för varje parti.
Vi börjar med Miljöpartiet:
Antal röster 2009: 349114 (+199511) Andel av rösterna: 11,02% (+5,06)
Potential 2014: Var redan 2009 nära tre mandat. EU-bloggen tror på tre mandat, med viss chans på fyra mandat, med EU-bloggens DREAM TEAM finns potentialen fem mandat. MP har fördelen av att driva gröna frågor och vara EU-skeptiskt, samtidigt som man har hög profil i integritetsfrågorna i ett läge när den allmänna trenden är en medvind som bär uppåt.
MP:s Europaparlamentariker (tillsammans med Carl Schlyter som inte kandiderar) under den gångna mandatperioden. Har visat vad ett gediget arbete inom ett område där man besitter stor kompetens kan ge för resultat. Lövin har skördat framgång på framgång i sin hjärtfråga fiskeripolitik och har på området mer makt i dag än Sveriges fiskeminister Eskil Erlandsson. Okänd för många svenskar men given listetta när EU-bloggen gör sitt dream team.
2) Peter Eriksson
Kalix egen politiska storkändis. Språkrörskollega med Maria Wetterstrand, lite i skymundan bakom Wetterstrand men en politisk veteran, skicklig retorisk slugger med där kombinationen av småländsk och norrländsk envishet gör honom till en tuff motståndare. Har visat att han kan bygga koalitioner över partigränserna, något som kommer väl till pass i Europaparlamentet. Läs mer om Peter Erikssons kandidatur på Aftonbladet, HD, SVT.
3) Maria Wetterstrand
Kandiderar inte vad bloggen känner till. Men med Wetterstrand på tredje plats så är det dragare på listan som troligtvis kommer att få flest kryss och i slutändan vara högst upp genom personvalet. Wetterstrand har en av Sveriges vassaste politiska intellekt kombinerat med med retorisk skicklighet och starkt engagemang.
4) Zaida Catalán
Eftersom man får önska i ett dreamteam så vore politisk comeback av juristen Zaida Catalán spännande i det här sammanhanget. Med starkt engagemang i jämställdhetsfrågorna har Catalán europeisk spetskompetens genom arbetet mot sexuellt våld i EUPOL-insatsen i Kongo. Internationell erfarenhet och juridik är två bra färdigheter att ta med sig lagstiftningskammaren. Catalán har tidigare varit språkrör för Grön Ungdom.
Ett nygammalt namn i Europaparlamentet, ledamot 1995-1999 men riksdagsledamot sedan 2002. Har uppdraget andre vice talman i riksdagen. Det gör att Holm har en gedigen parlamentarisk bakgrund även om han är ganska anonym bland allmänheten. Men på en lista med Eriksson & Wetterstrand behövs inte fler fixstjärnor.
(PO)
PS Bloggen har varit i dvala pga mycket arbete med ett totalupplsukande jättearbete, törs inte lova att det åter vaknar i och med denna serie inlägg
I Sverige har uppslutningen mot det omstridda fiskeavtalet med Marocko varit nästintill totalt – men i ministerrådet har fiskeminister Eskil Erlandsson fått se sig rejält nedröstad. Men nu är det Europaparlamentet som går mer på den svenska linjen och sätter stopp.
Parlamentet röstade med rapportören Carl Haglund (Sfp) från den liberala gruppen. Finlandssvenske Haglund sade i debatten att det här inte ska ses som ett fientligt drag gentemot partners, och att han i grunden är för ett avtal med Marocko – men att det måste vara bättre ekonomiskt, ekologiskt och ta hänsyn till sahariernas intresse.
Att parlamentet gick på Haglunds linje var överraskande för avtalsmotståndarna. Åsa Westlund (S) utbrast spontant på Facebook:
”Hallå!!! EP röstade just nej till Protokollet till EU:s fiskeavtal med Marocko som inkluderar Västsaharas fiskevatten!! Jag är så glad!!! Vilken seger för västsaharierna! Vårt arbete i den här frågan har äntligen gett resultat!!”
Avtalet som är provisiorisk i sin förlängning avbryts med omedelbar verkan efter parlamentets omröstning.
Folkomröstning nummer två om det omstridda Icesaveavtalet är i gång på Island nu. Det handlar om Islands ansvar för bankkrascher och ersättning till sparare i Holland och Storbritannien, första gången sade folket nej och då lyckades Island förhandla ned notan. Ett ja anses vara betydelsefullt ifall Islands medlemskapsförhandlingar ska kunna ta fart. Ett nej innebär ett åtminstone tillfälligt halt. Samtidigt återstår till exempel fiskefrågor att lösa i relationen mellan EU och Island.
Vallokalerna stänger klockan 23 svensk tid och vi kan vänta oss valresultat i morgon förmiddag. Opinionsmätningar i veckan indikerar ett övertag för nej sidan.
(PO)
Det kontroversiella fiskeavtalet med Marocko är nu påskrivet rapporterar kommissionens informationstidning Europaposten på nätet. Sverige var drivande i den minoritet som röstade emot att kommissionen skulle få mandat att förlänga avtalet pga Marockos ockupation av Västsahara.
Avtalet skrevs på redan 25:e februari av tjänstemän från EU-kommissionen och den marockanska regeringen. 101 fiskebåtar från Spanien och 18 båtar från andra EU-länder får fortsätta sitt fiske utanför Marockos kust, inklusive ockuperade Västsahara där större delen av fångsten sker. EU betalar Marocko ca 320 miljoner kronor för för fiskerättigheterna.
Eubloggen har tidigare skrivit om fiskeavtalet och att demokratirevolterna i Nordafrika är på väg att förändra den politiska dynamiken i avtalsfrågan, där Sverige tidigare varit ensam motståndare något som docenten Pål Wrange i artikeln i Europaposten också är inne på. Wrange har varit med och gjort rättsutlåtande om avtalet och kallat att det strider mot internationell rätt. I omröstningen i ministerrådet fick Sverige stöd av Danmark och Storbritannien, Tyskland och Finland lade ned sina röster.
Stor tillskyndare av avtalet är Spanien där den spanska fiskelobbyn är stark, och fiskeavtalet ska godkännas av parlamentet. När jag twittrade med europaparlamentarikern Åsa Westlund (S) för ett par veckor uteslöt hon inte möjligheterna att parlamentet skulle kunna stoppa avtalet även om det inte var troligt:
– Höga odds. :(( men inte helt omöjligt.
Samtidigt mobiliserar spanjorerna för det längre fiskeavtalet som är tänkt att avlösa det tillfälliga. Europaposten igen om vad spanska jordbruksministern Rosa Aguilar sade när det tillfälliga avtalet skrevs på:
– Vi har ett år på oss att få ett bra avtal om fiske mellan EU och Marocko för att säkra arbeten inom fisket och ge vår fiskeflotta garantier för att utveckla sin verksamhet.
Dragkampen mellan internationell rätt och fisket går vidare.
EU:s fiskeministrar godkände som väntat en förlängning av fiskeavtalet med Marocko. Sverige blev dock inte ensam på nejsidan. Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) skriver på sin Facebooksida att även Danmark och Storbritannien sade nej, och att Tyskland och Finland lade ned sina röster.
– Tyvärr inte tillräckligt många, konstaterar Erlandsson på Facebook.
Precis som EUbloggen spekulerade så blev i alla fall inte Sverige ensam med att vilja säg nej till ett avtal om att exploatera naturtillgångar på ockuperat territorium. Läs tidigare inlägg här.
Fiskeavtalet ska också via Europaparlamentet (om jag inte har helt fel). Troligen är motståndet ännu större där.
Fotnot: Det är min tolkning att det var Tyskland som lade ned sina röster, och att Erlandsson i hastigheten skrivit fel. Ordagrant skrev Erlandsson på Facebook: ”DK och UK sa nej, DK och FI la ner sina röster”.
TILLÄGG: Christian påpekar mycket riktigt att omröstningen handlar om ett förhandlingsmandat för EU-kommissionen. Läs hela påpekandet i kommentarsfältet.
Det är möjligt att Sveriges motstånd kan röna större framgång den här gången. Det torde finnas en annan politisk fingertoppskänsla i övriga huvudstäder i unionen efter händelserna i Tunis och i Kairo än att skriva på en förlängning av ett fiskeavtal med en ockupationsmakt. Det man kan vara förvånad är över tajmingen från EU-kommissionen att i kölvattnet av revolterna komma med det här avtalet, när EU och medlemsländernas huvudstäder fått kritik för att vara för undfallande och veka i sin kritik mot diktaturerna. Förhoppningsvis finns det en hemmaopinion i fler länder mot politisk dubbelmoral.
Jag skulle just nu sätta en slant på att Sverige får sällskap på nejsidan i ministerrådet av något land även om det inte räcker för att stoppa avtalet. Vilket land blir först ut? Vad säger Carl Bildts gode vän utrikesminister Alexander Stubb i Helsingfors?
EUbloggen 