Parlamentariker blir spionchef och varnar för Ungern

Hellvig Foto © European Union 2007 -EP

Hellvig är Rumäniens nye spionchef Foto © European Union 2007 -EP

TILLÄGG: Jag har nog fallit offer för klickpopulism i det här inlägget som kallar Hellvig för spionchef rakt igenom. Korrekt terminologi är underrättelsechef som läsare påpekat. Jag låter dock orginaltexten stå kvar med det här tillägget om vad som är korrekt och inte.

Ungern som är i rask takt på väg att avskaffa den liberala demokratin för att ersätta det med en illiberal demokrati fortsätter sitt spel mellan Ryssland och EU även om varningarna blir allt högljuddare efter Putins besök i landet.

Eduard Hellvig som är rumänsk Europaparlamentariker i EPP är nyutnämnd som Rumäniens spionchef (ungefär som att Lars Adaktusson skulle ta över MUST). Som ett första utspel, eller möjligtvis sista som parlamentariker, varnar han för det hot som Ungerns närmande till Ryssland innebär för EUoch med de uppenbara fördomar mot den liberala demokratin som Victor Orbáns regim har”.

Hellvig kallar Ungern som just fått en gasuppgörelse med Ryssland på fem år värd 3 miljarder euro för ett ”hot det europeiska bygget, en trojansk häst under Moskvas växande inflytande”.

Relationen mellan Ungern och Rumänien har blivit betydligt kyligare de senaste åren. Rumänien har en ungersk minoritet på runt 1,2 miljoner invånare som hamnade i Rumänien efter freden i Trianon 1920. Men även i Ukraina, Slovakien och Serbien finns det ungerska minoriteter. Orbans utspel i somras om autonomi för ukrainas ungerska minoritet blev uppmärksammat. Det är ingen djärv gissning att om Putin betraktar Sovjetunionens falls som 1900-talets stora geopolitiska katastrof så betraktar Orban och många i den ungerska radikala högern Trianonfreden som Centraleuropas stora geopolitiska katastrof.

Hellvig som tillhör den försvinnande lilla tyska minoriteten i Rumänien anser att rysk-ungerska partnerskapet inte bara hotar de rumänsk-ungerska relationerna utan också intressena för hela Nato och EU i området:

”Därför anser jag att Rumänien, fångad mellan i den förgiftade rysk-ungerska allianen, ska ta en ledande roll i att försvara demokratiska värden och gemensamma intressen i regionen”. EU behöver alltså stå starkare och mer enat, och har inte råd med grekisk och engelsk obstruktion eller det dubbelspel som Hellvig menar pågår i Sofia, Rom och Nicosia.

Hellvig får också eldunderstöd i en Humans Right Watch rapport som kom i veckan och som hårt kritiserar EU för att göra för lite, eller ja, ingenting när det gäller att motverka demokratiförfallet i Ungern. Rapporten pekar ut en rad utmärkande problem för mänskliga rättigheter som kommer från Orbáns regering. HRW skriver på sin hemsida:

Skärmavbild 2015-02-22 kl. 10.44.50

HRW konstaterar att domstolarnas makt har beskurits, mediefriheten kvävts, rättigheter har begränsats för kvinnor, funktionshindrade, vissa religiösa grupper och hemlösa. Ungern har också gett sig på oberoende organisationer, enligt rysk förebild, som får finansiering från utlandet.

För övrigt är det värt att påpeka att det är detta Ungern som Erik Almqvist (och även andra Sverigedemokrater) omhuldat och hyllat. Och det är från Budapest som Almqvist styrt Sverigedemokraternas Samtiden och spridit Putins världsbild.

Det är inte bara Ungern som Rumäniens nye spionchef Hellvig är bekymrad över. Huvudvärken heter framför allt Ryssland, med dess nya offensiva militära doktorin som öppnar för användande av taktiska kärnvapen i en konventionell konflikt. Östra Europa är särskilt utsatt, där Rumänien, Polen, Estland, Lettland och Litauen är huvudmålen för den ryska imperialismen konstaterar Hellvig som också vill se att försvarsbudgeten går upp till 2 procent enligt Euractiv.

Hellvigs blogg är för övrigt nedplockad från nätet.

(PO)

Skärmavbild 2015-02-22 kl. 10.40.12

Och så kan jag inte låta bli Karl Gerhard…

Putins svenska vänner

Det samtida undertecknandet i Europaparlamentet och det Ukrainska parlamentet Foto © European Union 2014 EP

Det samtida undertecknandet i Europaparlamentet och det Ukrainska parlamentet Foto © European Union 2014 EP

På twitter har jag sett hur Sverigedemokraterna jämförts med kalla krigets VPK i förhållandet till Moskva, och att det är ett epitet som SD:arna värjer sig emot. Bland annat pekar man på Mikael Janssons reservation i Försvarsberedningens rapport som beviset för att man inte är ”Putinister och Moskvakramare”.

Jag berörde inför parlamentsvalet i våras den kluvenhet som tycks finnas inom Sverigedemokraterna när det gäller synen på Ryssland. På den ena sidan finns det ”stark vurm för den starke mannen och Putin som gör upp med bortklemade demokratier och inte låter sig hunsas av USA” vilket SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand bland annat illustrerade med sin famösa tweet att han hellre välkomnade Putin än Obama till Stockholm. 

Mest tydlig med sin förälskelse, i den europeiska extremhögern, är Marine Le Pen som uttryckt sin beundran för Putin. Även Viktor Orban, regeringschef i Ungern har svärmat nyligen för Putin. Det här ska ställas mot att den nationellt sinnade höger i Sverige aldrig tidigare har varit Moskvakramare. Före Revolutionen var nationalisthögern inriktad på det kejserliga Tyskland. Efter revolutionen styrde de förhatliga bolsjevikerna Ryssland som angrep Finland och slukade Baltikum. Längre tillbaka i tiden går rysskräcken i Sverige tillbaka till kusthärjningarna under Stora Nordiska kriget.

När EUbloggen går tillbaka i röstningsprotokollen och ser vilka omröstningar som varit i det nya parlamentet kring Ryssland och Ukraina finns det tre omröstningar. Sverigedemokraterna är det enda parti som röstat nej i någon omröstning. Både Winberg och Lundberg har röstat nej i två omröstningar, i den tredje avstod dom från att rösta. Det gör Sverigedemokraterna unika bland de svenska folkvalda, inget annat parti har röstat på ett för Vladimir Putin och Ryssland så glädjande sätt. Sällskapet som Sverigedemokraterna har hamnat i är ytterkanterna i Europaparlamentet. Tillsammans med Vänstergruppen GUE/NGL (där det svenska vänsterpartiet har gått emot gruppen ett par gånger i fråga om Ukraina), grupplösa högerextremister och den egna partigruppen EFDD har Sverigedemokraterna utmärkt sig som konsekventa motståndare en gränsdragning gentemot Ryssland. Sverigedemokraterna ingår i EFDD men partigruppen har inte varit enig i omröstningarna. Exempelvis partigruppens balter valt att stödja avtalet med Ukraina men den vägen valde inte Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna motiverade sitt nej till associationsavtalet med att man inte vill att EU ska utvidgas mer:

– Vi vill ju inte att EU skall bli större. Vi vill ju på sikt gå ur EU, och då vill vi ju givetvis inte få mer kostnader av att det blir fler medlemsländer. Det säger ju sig självt, sade Kristina Winberg till SR Ekot. 

UKIP som dominerar Sverigedemokraternas partigrupp EFDD har länge gått i Kremls retoriska fotspår och skyller händelseutvecklingen på EU och väst. Partiet varnade också i debatten om att associationsavtalet leder till krig och att EU genom avtalet tar bort landet som en buffertzon och därigenom hotar Ryssland. Vart självbestämmandet för nationer har tagit i UKIP:s vision av Europa är en annan historia. Intressant att notera är dock att Sverigedemokraternas retorik och motivering till varför man röstade nej är en helt annan än UKIP:s. Kanske för att partiet skulle få för mycket problem med en stor del av sin väljarbas med den motiveringen som UKIP kör med. Att säga att man vill stoppa avtal som man ser som ett litet, men ändock, steg mot medlemskap i en mycket avlägsen framtid är mer oantastligt än att säga att Ukraina ska återgå till att vara en rysk lydstat och att vi ignorerar folkrätten.

Det skulle vara intressant för debatten om någon eller några Sverigedemokrater tog stafettpinnen och försökte utveckla vad har man egentligen för syn på Putin (frälsare eller inte), annekteringen av Krim, de upprepade ryska kränkningarna av grannländernas gränser (både på marken och luften), den ryska styrkeuppbyggnaden i Östersjön som nu även omfattar landstigningsfartyg, samt hur det kommer sig att Sverigedemokraternas röstningar ser ut som dom gör…

Det skulle också vara intressant att veta vad Sverigedemokraterna säger om solidaritetsdeklarationen, som öppnar för att Sverige ska ge militär hjälp om något land inom EU eller Norden angrips. I blogginlägget Det riskerar att bli en kall vinter finns ett scenario konkretiserat med att Estland begär omedelbar militärhjälp. Skulle en SD-ledd regering skicka det till Estland?

Jag är också beredd att publicera ett gästinlägg på EUbloggen från någon av Parlamentarikerna eller någon tillträdande riksdagsledamot där man utvecklar sin syn och ger ett klarare besked, är Sverigedemokraterna vår tids VPK eller inte? Och varför…

Som praktiskt politiskt agerande ser ut just nu är så är Putins bästa vänner i Sverige just Sverigedemokraterna.

(PO)

BILAGA:

Svenska Europaparlamentarikers omröstningar Ukraina/Ryssland 

18 september: Resolution Situation in Ukraine and state of the play of EU-Russia relations

Röstsiffror: 481 för, 38 emot, 114 avstod

JA: Fredrick Federley (C), Jytte Guteland (S), Gunnar Hökmark  (M), Olle Ludvigsson (S), Jens Nilsson (S), Soraya Post (Fi), Marit Paulsen (FP), Marita Ulvskog (S) och Cecilia Wikström (FP)

Avstod: Malin Björk (V), Isabella Lövin (MP), Peter Eriksson MP, Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD)

Övriga frånvarande.

16 september: EU-Ukraine association agreement, with the exception of the treatment of third country nationals legally employed as workers in the territory of the other party

JA: Lars Adaktusson (KD), Bodil Ceballos (MP), Anna-Maria Corazza Bildt (M), Fredrick Federley (C), Jytte Guteland (S), Gunnar Hökmark  (M), Olle Ludvigsson (S), Jens Nilsson (S), Soraya Post (Fi), Marit Paulsen (FP), Marita Ulvskog (S) och Cecilia Wikström (FP)

NEJ: Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD)

Övriga frånvarande.

17 juli: Resolution Situationen i Ukraina 

Röstsiffror: 497 för, 121 emot, 21 avstod

JA: Max Andersson (MP), Bodil Ceballos (MP), Peter Eriksson (MP), Fredrick Federley (C), Anna Hedh (S), Olle Ludvigsson (S), Jens Nilsson (S), Soraya Post (Fi), Marit Paulsen (FP), Marita Ulvskog (S) och Cecilia Wikström (FP)

Avstod: Malin Björk (V)

NEJ: Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD)

Övriga frånvarande.

Några exempel på EFDD-retorik i frågan om Ukraina-Ryssland

Ukrainakrisen förvärras – sammanfattning & vad händer nu

Det är en ofattbar tragedi för 295 familjer och för hela Malaysia som haft två flygkatastrofer i år. Katastrofen med #MH17 är svår att ta in. Mina tankar och mitt deltagande går till de anhöriga.

Vad vi vet nu:

Ett malaysiskt plan var på väg från Amsterdam till Kuala Lampur när det kraschade på rebellkontrollerat område i östra Ukraina. Samtliga ombord avled, 295 personer, och huvudteorin är att planet sköts ned, mest troligt av rebellerna.

Rebellerna har enligt olika källor tidigare skrutit med att man kommit över vapensystem (BUK) som gör att man kan skjuta ned flygplan på hög höjd. Det rådde flygförbud på lägre höjd över de oroliga delarna av Ukraina som är en av de mer trafikerade flyglederna mellan Europa och Sydostasien, det var alltså en katastrofal felbedömning att civilt flyg var säkert på hög höjd.

Det första som dör i krig är sanningen och informationskriget mellan parterna pågår för fullt på twitter. Rebellerna har skyllt på Ukraina, Ukrainska källor skyller på rebellerna men även uppgifter om ryska jaktplan har cirkulerat. Ryska källor säger att det var Ukraina som siktade på Rysslands presidentplan men missade (som om Putin skulle flyga över Ukraina…).

EU & Ryssland:

Vid EU-toppmötet i går skärpte EU tonen mot Ryssland samtidigt som USA utökade sanktionerna pga att Ryssland aktivt stödjer rebellerna. De senaste dygnet har också sett rapporter om att ukrainska flygplan inne på ukrainskt territorium skjutits ned av ryskt jaktflyg.

EU har länge varit splittrad i synen om Ryssland. Hårdare sanktioner och tuffare tonläge har bland annat intagits av Sveriges Carl Bildt och Litauens Dalia Grybautskaite, även Polen kan räknas till de mer högljudda kritikerna. Estland och Lettland har i sak stått på samma sida men haft ett tystare tonläge, bl a pga sina stora ryskspråkiga minoriteter.

På den andra sidan finns Moskvavänliga länder som Cypern som har ett stort ekonomiskt utbyte med Ryssland, men även Frankrike har bromsat sanktioner och ska sälja Mistral – ett fartyg med oroväckande kapacitet för svensk vidkommande* och ordförandelandet Italien som vill se ännu en rysk gasledning – South Stream – förverkligad. Här stoppades igår Italiens utrikesminister Mogherini att bli EU:s utrikeschef av hökarna med Grybautskaite i spetsen.

Vad händer nu?

Det beror mycket på vem som visar sig ha skjutit ned planet och hur. I ett scenario där det är rebellerna – försedda av Ryssland med avancerade vapensystem kommer omvärldens reaktioner att bli hårda och skarpa. För EU:s del blir det svårare för Cypern, Frankrike och Italien att hålla emot hökarna, särskilt med tanke på att det är EU-medborgare som dött i vad en del kallar för en terrorhandling. Enligt olika uppgifter fanns det många holländare (sett siffror från minst 50 upp till 154) samt britter ombord (och säkert någon/några EU-nationaliteter ytterligare).

Detta kan i sin tur paradoxalt, i den bästa av världar, bli en vändpunkt genom att Ryssland och Putin inser att priset man betalar kommer att bli alldeles för högt och att man tappat kontrollen över skeendena. Det är alltså ett mardrömsscenario för Putin om rebellerna av misstag skjuter ned ett civilt flygplan med vapen och kunnande från Ryssland som resulterar i amerikanska och europeiska dödsoffer, vilket gör att trycket kommer att öka dramatiskt på Moskva att avsluta sina mellanhavanden i östra Ukraina. Lösningen i konflikten ligger i huvudsak i Moskva (även om man inte släpper Krim i första taget).

I sämsta fall ser vi början på nästa mörka kapitel, att ukrainska och ryska styrkor dras in i upptrappningen tillsammans och att situationen eskalerar med fler direkta strider mellan Ryssland och Ukraina. Tillsammans med kraftigare sanktioner kommer världsekonomin att skadas vilket får stora ekonomiska konsekvenser för EU – men också att det blir en farligare situation mellan Natostyrkor och Ryssland i Östersjöområdet, där ett ytterligare misstag – från någon sida – kan få förödande konsekvenser. I ett sådant upptrappat scenario hamnar Gotland i orkanens öga. Och sker den upptrappningen före 15:e september har partistrategerna fått en faktor X i svensk valrörelse…

Reaktioner:

 

 


(PO)

*Mistrals kapacitet är 16 attackhelikoptrar och en pansarbataljon enligt Wikipedia, vilket ska jämföras med svenska försvaret på Gotland – 14 stridsvagnar i ett förråd. Från Kaliningrad till Gotland seglar Mistral på ca 10 timmar om jag mätt rätt. Det kan säkert någon mer försvarspolitisk kunnig kunna korrigera om det är fel.

Georgien (10): Gemensamt EU-försvar och 1925 års försvarsbeslut

Tidigare har utrikesminister Carl Bildt varit både tydlig och syrlig när det gäller Ryssland och Georgienfrågan. I och med måndagens utrikesnämnd har nu Sverige definitivt placerat sig i samma EU-läger som Polen, Estland, Lettland och Litauen – bland de riktigt rysskritiska.

Sverige avbryter en rad olika militära samarbeten med Ryssland, något som också stöds av oppositionsledaren Mona Sahlin. Socialdemokraten Sahlin efterlyste också ett större EU-engagemang i länder som Ukraina, Moldavien och Vitryssland något som bland annat DN, Aftonbladet, Expressen och SvD rapporterar om. Sammanlagt är det sju ryska och fem svenska militärbesök som ställs in. Det ska bli intressant att följa den ryska reaktionen på Rysslands Röst.

Noterbart är att det är Moskvas grannar som protesterar mest och känner sig mest oroliga. Från tyskt håll är det betydligt mer försonliga tongångar, exempelvis från den tyske socialdemokratiske utrikesministern Steinmeier på Sverigebesök. Steinmeier betonar vikten av att hålla kanalerna öppna med Moskva och säger till DN i en skriftlig kommentar:  ”Jag står för en utrikespolitik där förnuftet spelar en central roll. Därtill hör insikten att Ryssland förblir en stor granne till EU och – vare sig vi vill det eller inte – en faktor i den europeiska politiken. ”

Dilemmat för Sverige blir nu att hantera försvarsfrågan. Det svenska försvaret är nedbantat och skulle inte klara en krissituation i närområdet som hände snabbt. I debatten har det hörts argument för neddragningarna som att Sveriges säkerhetspolitiska läge har förbättrats radikalt genom bildandet av nya stater som de baltiska, att elasticitetsprincipen gör att det svenska försvaret kan återta sin förmåga vid hot och att ny tekonologi gör att framtidens krig kommer att föras på ett helt annat sätt så att man inte behöver lika många soldater.

Det är argument som skulle kunnat ha varit hämtade från 90-talets försvarsdebatt, men det är det inte. Det är argument från 20-talet inför försvarsbeslutet 1925 som innebar en så kraftig nedrustning att Sveriges beredskap vid andra världskrigets utbrott var allt annat än god. 1936 beslutade Sverige för en kraftig upprustning, fullt rustad enligt 36-års försvarsbeslut var man 1945.

Följden av kriset i Georgien för Sverige och för EU kan mycket väl bli förnyade diskussioner om försvarssamarbeten inom EU. Bristen på svenskt försvar gör att Sverige mycket väl kan komma att bidra till att förverkliga det som EU-kritiker har varnat för – ett Europeiskt försvar. Det finns numera också ett folkligt svenskt stöd i frågan.

I början av året kom FSI, Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier, med en studie som visade att för första gången fanns det en majoritet för att Sverige ska ingå i ett EU-försvar. 39 procent var positiva, 24 procent negativa. Jämfört med den förra mätningen hösten 2005 så var siffrorna 32-39 procent. Svängningen var hela 22 procentenheter. Det var innan krisen i Georgien.

Vi kan bara spekulera i vad motsvarande undersökning skulle visa idag…
(PO)