Sverigedemokraterna fortsätter sin Putinvänliga röstsvit

Foto © European Union 2014 - EP

Georgiens flagga i Europaparlamentet Foto © European Union 2014 – EP

Ni som följer EUbloggen vet att jag uppmärksammat hur Putin-vänligt Sverigedemokraterna röstat i Europaparlamentet, och att jag kallat partiet för Putins bästa vänner i Norden. Det har väckt starka reaktioner och debattartiklar från Sverigedemokraterna där de försöker säga att de tar avstånd från Rysslandskramandet som UKIP i partigruppen EFDD och Nationella Fronten (grupplösa) står för. Därför är det extra intressant att fortsätta följa hur Kristina Winberg och Peter Lundgren agerar i Europaparlamentet, samt hur andra partier i EFDD och övriga så kallade högerpopulistiska nordiska partier (i ECR) förhåller sig i omröstningar.

Igår handlade det om äppelsolidaritet med Moldavien och SD sade Njet. Årets sista röstningsdag i Europaparlamentet såg två omröstningar om Georgien och man kan säga mycket om Sverigedemokraternas röstningar under 2014 men man kan inte anklaga partiet för att vara inkonsekvent i sitt stöd för Moskva i Europaparlamentet. Winberg & Lundgren tryckte återigen på njetknapparna.

Första omröstningen handlade om själva associationsavtalet med Georgien. Det innebär ett djupare politiskt samarbete och ekonomisk integration, däribland att parterna öppnar sina marknader.

Det är det tredje associationsavtalet och Sverigedemokraterna varit emot samtliga. Officiellt är SD:s argumentation att associationsavtalen är ett första steg mot en utvidgning med dessa länder (vilket inte lär vara aktuellt förrän först på 30-talet) men också för att partiet i riksdagsdebatt sagt att Moldavien, Ukraina och Georgien inte tillhör EU:s ”inflytelsesfär”. I debatten om associationsavtalet lyftes just frågan om EU:s relation till Ryssland:

Lars Adaktusson i Georgien-debatten Foto © European Union 2014-EP

Lars Adaktusson i Georgien-debatten Foto © European Union 2014-EP

– Georgien har valt den europeiska vägen. Georgien har valt denna väg, trots ryska hot och påtryckningar. Ryssland förstår nämligen vikten av detta avtal, sade Lars Adaktusson (KD) i debatten.

– Det handlar om ett vägskäl. Ska Georgien tillåtas närma sig EU av egen vilja eller ska georgierna styras av maktens män i Moskva? Vi som väljer att rösta ja till associationsavtalet ställer oss på rätt sida av historien. Ni som röstar nej väljer medvetet den väg som är Vladimir Putins.

76 valde det som Adaktusson kallade för Putins väg. Två av dessa var som sagt var Peter Lundgren och Kristina Winberg. Om du är en återkommande bloggläsare så börjar du nog känna igen mönstret, eftersom det upprepar sig.

SD hamnade på nejsidan med UKIP i EFDD och Nationella Fronten (grupplösa). EFDD (Sverigedemokraternas partigrupp) var som vanligt splittrad. Partigruppens linje var nej till till avtalet och förutom SD:arna sade 18 ledamöter nej. 16 ledamöter i partigruppen lade ned sina röster. En ledamot, Iwaszkiewicz (KNP, Polen) röstade ja.

Jämför vi Sverigedemokraterna med hur andra ”höger-populistiska” partier i Norden röstade, så valde återigen Dansk Folkeparti och Sannfinländarna en annan väg än Sverigedemokraterna genom att rösta ja.

Dagens andra omröstning var också den om Georgien. Den här gången handlade det om en resolution och inte ett avtal. Resolutionerna är parlamentets åsiktsförklaring och är inte bindande i lagstiftning. Texten innehöll välkomnande referenser till associationsavtalet (som SD röstade nej till som sagt var) men framför allt handlade det om att betona Georgiens territoriella integritet och markera att associationsavtalet även omfattar de delar, Abchazien och Sydossetien, som är ockuperat av Ryssland. Resolutionen fördömde också ingåendet av fördraget om ”allians och strategiskt partnerskap” mellan det ockuperade territoriet Abchazien och Ryssland och kallar det ”ett steg som Ryssland tagit för att slutföra en fullständig annektering av Abchazien”.

Återigen var Sverigedemokraternas på samma sida som UKIP och Nationella Fronten. I SD:s partigrupp EFDD var man fortsatt delade. 21 röstade nej, 17 lade ned sina röster. Även idag saknades partigruppens två litauer som brukar i fråga om Ryssland avvika från UKIP:s Putinlinje.

Och Sannfinländarna & Dansk Folkeparti då, ja till skillnad från Sverigedemokraterna så röstade de som vanligt ja.

Sverigedemokraterna har haft tre chanser att i Europaparlamentet börja justera politiken sedan Björn Söder och Mikael Jansson skrev i en debattartikel i Aftonbladet:

En del av dessa partier – bland annat brittiska UKIP och franska Front National – upplever att Ryssland har en politik som svarar på dessa utmaningar. Detta synsätt delas inte av Sverigedemokraterna” 

”…viktigt för oss att agera med kraft och medvetenhet mot det hot som Rysslands politik skapat mot Europas fred och frihet genom att förstärka Sveriges försvar. Säkerhetspolitiskt har man inte råd att vara naiv.”

I alla tre fall, dagens två Georgien och gårdagens Moldavien, så har Sverigedemokraterna fortsatt rösta på samma sätt som UKIP och Front National, på ett sådant sätt som Vladimir Putin önskar. Jag trodde i ärlighetens namn att vi skulle ha fått se en politisk förflyttning av SD:s röstning i Europaparlamentet efter debattartikeln, i alla fall en symbolisk blankröst i Moldavienfrågan för att åtminstone ha ett fikonlöv som argument.

Jag har i ett tidigare inlägg spekulerat i varför SD röstar som man gör och postar det här igen:

1) Peter Lundgren och Kristina Winberg har ingen koll på säkpol och föpol eller kontakt med Stockholm i de här frågorna och lyssnar snällt till farbror Nigel och gör som han gör. Och att fostrande samtal från högsta partiledningen är att vänta inom kort (om det inte har skett). KOMMENTAR: SD borde ha numret till sina MEP:ar så det här är inte längre särskilt trovärdigt.

2) Peter Lungren, Kristina Winberg (och Kent Ekroth som är spindeln i EP-nätet) tillhör den gruppering inom SD som jag valt att kalla för Putinister för att skilja den mot en annan grupp som jag kallar Nykaroliner. Läs mer här.

3) SD ser inte skogen för alla träden och fastnar i att man är så mycket emot allt med EU att partiet inte hänger med och kan sortera frågorna och prioritera vad och hur man röstar och i vems intresse.

4) Det finns ett avtal med UKIP som låser fast SD:s röster i ett antal frågor/en viss tid. Ett sådant avtal, om det finns, kommer med stor sannolikhet aldrig att erkännas av SD och dess innehåll lär vi nog inte få ta del av.

Och till sist. Röstningsprotokoll ljuger inte. Har du problem med att Sverigedemokraterna har ett snack här i Sverige i fråga om Ryssland men annan politik i praktiken i Europaparlamentet, ta diskussionen med SD inte med mig.

VIDEO: Se presskonferensen med vice talmannen Czarnecki (ECR,PL), rapportören Mamikins (S&D, LV), och Georgiens president Giorgi Margvelashvili (PO)

Mer läsning:

Bolshoe spasibo, Sverigedemokraterna

Sverigedemokraternas säkerhetspolitik är farligt för Sverige

Fler voteringar där Sverigedemokraterna hamnar på fel sida om historien

Sverigedemokraterna flaggar för att ändra politiken mot Ryssland

Nykaroliner & Putinister i Gefle Dagblad

Putins svenska vänner

(PO)

Annonser

Georgien (10): Gemensamt EU-försvar och 1925 års försvarsbeslut

Tidigare har utrikesminister Carl Bildt varit både tydlig och syrlig när det gäller Ryssland och Georgienfrågan. I och med måndagens utrikesnämnd har nu Sverige definitivt placerat sig i samma EU-läger som Polen, Estland, Lettland och Litauen – bland de riktigt rysskritiska.

Sverige avbryter en rad olika militära samarbeten med Ryssland, något som också stöds av oppositionsledaren Mona Sahlin. Socialdemokraten Sahlin efterlyste också ett större EU-engagemang i länder som Ukraina, Moldavien och Vitryssland något som bland annat DN, Aftonbladet, Expressen och SvD rapporterar om. Sammanlagt är det sju ryska och fem svenska militärbesök som ställs in. Det ska bli intressant att följa den ryska reaktionen på Rysslands Röst.

Noterbart är att det är Moskvas grannar som protesterar mest och känner sig mest oroliga. Från tyskt håll är det betydligt mer försonliga tongångar, exempelvis från den tyske socialdemokratiske utrikesministern Steinmeier på Sverigebesök. Steinmeier betonar vikten av att hålla kanalerna öppna med Moskva och säger till DN i en skriftlig kommentar:  ”Jag står för en utrikespolitik där förnuftet spelar en central roll. Därtill hör insikten att Ryssland förblir en stor granne till EU och – vare sig vi vill det eller inte – en faktor i den europeiska politiken. ”

Dilemmat för Sverige blir nu att hantera försvarsfrågan. Det svenska försvaret är nedbantat och skulle inte klara en krissituation i närområdet som hände snabbt. I debatten har det hörts argument för neddragningarna som att Sveriges säkerhetspolitiska läge har förbättrats radikalt genom bildandet av nya stater som de baltiska, att elasticitetsprincipen gör att det svenska försvaret kan återta sin förmåga vid hot och att ny tekonologi gör att framtidens krig kommer att föras på ett helt annat sätt så att man inte behöver lika många soldater.

Det är argument som skulle kunnat ha varit hämtade från 90-talets försvarsdebatt, men det är det inte. Det är argument från 20-talet inför försvarsbeslutet 1925 som innebar en så kraftig nedrustning att Sveriges beredskap vid andra världskrigets utbrott var allt annat än god. 1936 beslutade Sverige för en kraftig upprustning, fullt rustad enligt 36-års försvarsbeslut var man 1945.

Följden av kriset i Georgien för Sverige och för EU kan mycket väl bli förnyade diskussioner om försvarssamarbeten inom EU. Bristen på svenskt försvar gör att Sverige mycket väl kan komma att bidra till att förverkliga det som EU-kritiker har varnat för – ett Europeiskt försvar. Det finns numera också ett folkligt svenskt stöd i frågan.

I början av året kom FSI, Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier, med en studie som visade att för första gången fanns det en majoritet för att Sverige ska ingå i ett EU-försvar. 39 procent var positiva, 24 procent negativa. Jämfört med den förra mätningen hösten 2005 så var siffrorna 32-39 procent. Svängningen var hela 22 procentenheter. Det var innan krisen i Georgien.

Vi kan bara spekulera i vad motsvarande undersökning skulle visa idag…
(PO)

EU-rapporten, FRA och kriget i Georgien

EUbloggen har tidigare skrivit om EU-rapporten som justitieminister Beatrice Ask och migrationsminister Tobias Billström deltagit i från svensk sida. Det är en framtidsrapport inom EU som handlar om säkerhet och underrättelseinhämtning för att hantera terrorism, illegal invandring och gränsöverskridande brottslighet. Läs tidigare inlägg 1, 2, 3 och 4 

En aspekt i rapporten som är värt att lyfta upp, särskilt i ljuset av konflikten i Georgien, är vilken vikt Billström & Ask och fem andra länders justitieministrar lägger vid Ryssland. Rapporten menar att EU behöver starka partners och jämte USA pekas just Ryssland ut.

”The European Union vill inevitably need strong partners to succeed in the fight against terrorism on a global scale…In this context, the European Union should also deepen the regular dialogue mechanism with the Russian Federation within the framework of the Permanent Partnership Councul on security, also including, where appropriate, trilateral meetings with the United States.”

Samt i slutet av rapporten:

”Russia is, together with the US, our main strategic partner in the field of justice, freedom and security. The framework for our cooperation with Russia is the EU-Russia Common Space of the Freedom, Security and Justice which is very comprehensive, ranging from counter-terrorism to the fight against drug trafficking, from migration and asylym to judicial cooperation in criminal and civil matters.”

Rapporten uppmanar EU-länderna att bli bättre på att hantera den digitala informationstsunamin, bygga utbyten av information och mer samordning. Den svenska FRA-lagen visar att Sverige har ambitionen (och kanske är det just därför regeringen envisats med lagen trots en orkan av kritik) att ligga i framkant. Ironiskt i sammanhanget är att det land som pekas ut som en så viktig partner är det land som i debatten har pekats ut som huvudmål för spaningen.

För Billström och Ask borde formuleringarna om Ryssland vara mindre roliga i ljuset av händelserna i Georgien. Deras partikamrat Gunnar Hökmark i Europaparlamentet skräder inte orden om Rysslands agerande. Bland EU-ledare så ligger Hökmark närmast Estlands president Ilves som menar att Europas försvarsplanering de senaste två decennierna har byggt på ett felaktigt antagande – att Ryssland inte invaderar ett självständigt land.

Hökmark och Ilves har mothugg, tunga politiker från stora länder säger rakt ut att man vill släta över händelserna i Georgien. Utrikesnämndens ordförande i den tyska Förbundsdagen säger till Reuters att Ryssland borde erbjudas ställning som priviliegerat partnerskap. Det är enligt Reuters första gången någon använder begreppet på Ryssland, tidigare är det enbart Turkiet som beskrivits i de här termnerna.

Uttalandet visar att synsättet i EU-rapporten när det gäller Ryssland inte  har försvunnit efter femdagarskriget, snarare att rapporten kommer att bli hetare och än mer kontroversiell bara.

Frågan är bara vad Tobias Billström och Beatrice Ask idag säger om EU-rapporten, särskilt när det gäller relationen till Ryssland. Vad anser utrikesminister Carl Bildt om styckena om Ryssland? Hittills har jag inte sett att regeringen har kommenterat rapporten över huvud taget.

Läs mer om Georgien: DN, DN, HBL, SVD, SVD, Sydsvenskan

Bloggat om EU-rapporten och FRA: Erik Hultin, Jonas Morian, Henrik Alexandersson, Claes Krantz, Thomas Lidholm

(PO)

Georgien (9): EU som väntat oenigt

Utrikesministermötet i Bryssel blev som väntat en oenig historia. Den ryska realpolitiska kalkylen att det tar tid för 27 stämmor att sjunga i takt var korrekt.

EU:s ministrar var enig om att skicka övervakare från konflikten. Fredsbevarande trupp måste ske under FN-flagg, här lär Ryssland blockera frågan i säkerhetsrådet. När det gäller tonfallet gentemot Ryssland är det kvartetten Polen-Estland-Lettland-Litauen som trycker på för ett tuffare språkbruk och hårdare tag. Länderna är kritiska till att eldupphöret saknar hänvisningar till Georgiens territoriella integritet. Dessutom uppmanar kvartetten Nato att ta emot Ukraina och Georgiens medlemskapsansökningar.

I det andra hörnet fanns framförallt Cypern, Italien och Tyskland som vill behålla en mer EU-neutralitet i konflikten och hålla kanalerna öppna till Moskva.

Samtidigt agerar ett allt mer nervöst Ukraina genom att begränsa rörelsefriheten för den ryska Svarta Havsflottan. USA har också Condolezza Rice på Tbilisibesök samt att amerikanerna kommer att låta sitt flyg och sin flotta leverera bistånd till Georgien. Konflikten i Georgien riskerar att bli farlig, ett misstag eller ett par misstag av nervösa militärer gör att den kan sprida sig.

Med de senaste rapporterna (och nu ska man komma ihåg att det första offret i ett krig är sanningen) om vad som kan vara etnisk rensning i Sydossetien samt att rysk trupp befinner sig på vägen mellan Gori och Tbilisi visar att Ryssland nu fortsätter att spela högt på europeisk oenighet och energiberoende. En klokare rysk taktik hade varit att stanna i Gori och se till att paramilitära styrkor inte hämnas på etniska georgier i Sydossetien. Ryssland tycks här ha felkalkylerat eller inte ha riktigt kontroll över de sina. Ju mer spänningen fortsätter desto större är risken för Moskva att EU-27 lyckas få samstämmig ton, även om det är ännu långt innan det blir en konsert…

Vi kan bara spekulera i om EU hade agerat annorlunda eller fortare med Lissabonfördraget på plats, där det är tänkt att EU ska ha en permanent president och en utrikesrepresentant. Min personliga gissning är att det inte hade varit så stor skillnad, i slutändan handlar utrikespolitiken mycket om nationella intressen – och det går före gemenskapen både idag och i framtiden.

Läs mer om utvecklingen på bland annat SvD, SvD, DN, Carl Bildts blogg, Reuters, GP, Sydsvenskan, Nyhetskanalen, BBC och så har BBC föredömligt samlat nyckeluttalanden från aktörerna här.

(PO)

Georgien (8): Rysk kalkyl om att EU är långsamt

Femdagarskriget har en solklar militär segrare – Ryssland. PR-mässigt är det kraftigt poängövertag för Georgien. Ryssland försöker nu hämta in en del genom att i rättan tid – precis innan EU:s extra ministermöte, acceptera EU/OSSE-fredsplanen.

Punkterna i fredsplanen tycks bland an vara omedelbart eldupphör och att man ska avstå våldshandlingar, att parterna ska återgå till positionerna innan kriget bröt ut och tillåta humanitärt bistånd.

Ryssland har nu skickat ett meddelande om att man är bredd att agera kraftfullt för att skydda sina medborgare, att hävda sina geopolitiska intressen och att man är tillräckligt stark och viktig för att kunna göra det utan några större konsekvenser. I klartext, inga fler gamla sovjetstater med i EU eller Nato. Dessutom har man lagt ett strypgrepp på planerna om en pipeline genom Georgien som helt kommer utanför rysk kontroll.

EU:s utrikesministrar som sammanträder klockan 10 kommer att kritisera Ryssland, men de största rysskritikerna är de små randstaterna nära Ryssland – som Baltikum, Polen, Tjeckien men även Sveriges Carl Bildt. Stora länder som Frankrike och Tyskland har varit mildare i sin kritik, här kan vi räkna med att realpolitik i energifrågorna kommer att spela in. Italien framstår som extra rysslandsvänligt, bland annat trivs Berlusconi och Putin väldigt bra ihop.

Det tog EU flera dagar att få ihop mötet, att bli enig om en tuff politik mot Ryssland lär ta längre tid. Cyniskt kan man säga att ryssarna kalkylerar att det tar tid för EU att komma överens, det tog månader att nå en överenskommelse om styrkan till Tchad och skicka iväg den.

Visst kommer det nu att bli svårare för Ryssland att komma överens om partnerskapsavtal med EU, men Moskva räknar nog med att när vintern kommer och de stora länderna behöver gas så kommer det här lilla sommarkriget vara snabbt glömt av de stora. Byggandet av Nord Streams tysk-ryska gasledningen lär inte heller vara i fara, fast att den efter i kriget i Georgien måste betraktas som än mer hotfull av Sverige, Estland, Lettland, Litauen och Polen.

Däremot kommer de små länderna att nogsamt minnas vad som har hänt. Estland som redan varit utsatt för cyberkrig mot Ryssland och Lettland med sina stora ryska minoriteter drar nog en lättnadens suck av att de är med i både Nato och EU, men mer vaksamma kommer de att bli framöver. I Sverige börjar försvarsdebatten igen.

Ukrainas ställning är än mer osäker, på ena sidan en lockande men väldigt avlägsen gemenskap med Europa och Nato, på andra sidan ett revanschistiskt Moskva som inte drar sig för att kränka andra länders territorier. Ukraina kommer att balansera på en skör lina framöver.

När det gäller Georgien finns det en uppenbar besvikelse över långsamt och litet stöd från vännerna i väst. Frågan är om ett snabbt hjälppaket kommer att lindra den bitterheten. Klart är i alla fall Georgien kommer att få stöd från EU, ännu mera stöd – humanitärt såväl som att få igång ekonomin. Dessutom kan det mycket väl bli tal om att de ryska ”fredsbevararna” ersätts eller kompletteras med EU-fredsbevare i delar av området.

Mer om situationen i Georgien och analyser bl a om EU kan du läsa i SvD, SVD, DN, DN, Nyhetskanalen, Aftonbladet, UNT, Sydsvenskan, GP, Hufvudstadsbladet, Politiken, Verdens Gang.

(PO)

Georgien (7): Svensk opposition har vaknat

Samtidigt som det värsta för stunden kan vara över i Georgien kommer nu till sist de politiska reaktionerna från oppositionen i Sverige på kriget i Georgien. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin vill sammankalla utrikesnämnden i Riksdagen. Dessutom anser han och förre utrikesministern Jan Eliasson att ”EU bör vara beredd att sända observatörer till Georgien för att på plats följa utvecklingen och samtidigt dämpa konfliktnivån.” Läs hela uttalandet här.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson uttalar sitt stöd för utrikesminister Carl Bildt: ”Sverige och EU har under lång tid ignorerat konflikterna i Georgien. Det är bra att Carl Bildt nu engagerar sig mer aktivt i regionen, för vi har ett ansvar att medverka till en fredlig utveckling.” Hela uttalandet här.

Fortfarande tyst hos Vänsterpartiet.

Senast i utvecklingen i Georgien har bl a BBC, SvD, DN och Nyhetskanalen

(PO)

 

och han anser dessutom att kriget i Georgien bör få konsekvenser för svenska försvarsplaneringen.

Georgien (6): Dagordningen inför EU:s ministermöte

EU:s utrikesministrar möts i Bryssel på onsdag i ett extra insatt möte om situationen i Georgien. Bland annat kommer då franske utrikesministern Bernard Kouchner och finländske utrikesministern Alexander Stubb att redogöra för vad som hänt under deras medlingsresa. Svenske utrikesministern Carl Bildt kommer i Bryssel också att kunna berätta om vad han i egenskap som ordförande för Europarådet har upplevt i Georgien.

En kommenterad dagordning med den svenska positionen inför mötet kan du läsa här. Sveriges inställning är: ”EU bör uppmana Ryssland att medverka i direkta samtal med Georgien och samarbeta med internationella ansträngningar för att nå vapenvila. EU bör upprepa sitt starka stöd för Georgiens suveränitet och territoriella integritet.”

Samtidigt fortsätter fredsansträngningarna under dagen, den franske presidenten Sarkozy kommer att träffa Rysslands president Medvedev. Den senaste utvecklingen kan läsas hos BBC, Aftonbladet, SvD, DN, Expressen och Nyhetskanalen

(PO)

 

Georgien (5): Överraskande tyst från svenska EU-politiker

Bortsett från utrikesminister Carl Bildt är det tyst om kriget i Kaukasus från svenska politiker på EU-nivå. En förklaring kan förstås vara att det är semester för europaparlamentarikerna, men ett europeiskt krig borde kanske vara skäl nog att i alla fall uppdatera sina hemsidor/bloggar. Endast en svensk Europaparlamentariker har kommenterat konflikten på sin nätsajt visar Eubloggens genomgång. Det är Gunnar Hökmark (m) som skrivit fem inlägg på sin hemsida om kriget, bland annat: ”Med militärt våld söker man utpressa ett litet land för att få en ny politisk ledning. Så handlar en regim som ignorerar internationell rätt, som anser sig ha rätt att upprätthålla sina intressen i andra självständiga stater och som anser att makt går före rätt. Det är ett förhållningssätt som har präglat Ryssland under Putins ledning och det är ett förhållningssätt som nu präglar Rysslands politik mot en grannstat.

Det finns ingen annan grannstat som automatiskt står fri från motsvarande påtryckningar och utpressning. Den viktiga skillnaden handlar om Rysslands syn på sina intressen, medlemskap i Nato och i EU samt vilken försvarsförmåga man har mot terrorbombningar och stridsvagnsförband.”

Gunnar Hökmark har också yttrat sig i frågan som vice ordförande i EPP-gruppen (kristdemokrater och konservativa) i Europaparlamentet. Läs uttalandet här.

Lika tyst är det från de politiska partierna. På riksdagspartiernas hemsidor nämns inte kriget med ett enda ord, med undantag för Folkpartiet där dess utrikespolitiska talesperson Birgitta Olsson uppmanar EU att knyta Georgien närmare: ”Omedelbart efter att en vapenvila trätt i kraft bör EU därför knyta Georgien närmare sig genom ett fördjupat grannskapssamarbete. Georgiens Europaperspektiv måste stärkas. Det är viktigt att EU ger ett tydligt stöd till forna Sovjetstater som utvecklas mot demokrati, däribland Georgien”.

Bland de partier som sagt att man ställer upp i Europaparlamentsvalet 2009 är det tomt på kommentarer hos Junilistan, Sverigedemokraterna, Feministiskt Initiativ och Piratpartiet. Bland småpartierna går det däremot hitta uppdateringar om konflikten, till exempel hos Rättvisepartiet Socialisterna.

Den senaste utveckling i konflikten kan läsas exempelvis på SvD eller Nyhetskanalen,

Georgien (4): Små grannstater mest kritiska

Inom EU är det små stater som tillhört Sovjetunionen eller varit i dess intressesfär som tillsammans med svenske utrikesministern Carl Bildt varit mest kritiska emot Ryssland.

Här är ett axplock av EU-reaktionerna på det som händer i Georgien:

Carl Bildt på sin blogg:

”Vi accepterade inte att Milosevics Serbien intervenerade militärt i andra f d jugoslaviska stater med hänvisning till skyddet av de som har serbiska pass. Och vi har anledning att minnas hur Hitler för lite mer än ett halvt sekel sedan använde just denna doktrin för att underminera och anfalla betydande delar av Centraleuropa.”

Estlands president Toomas Hendrik Ilves säger enligt Forbes följande: ”‘War has broken out in Europe, a European nation has fallen victim to the aggression of its neighbour, and the European Union, as the bearer of European values, cannot remain a helpless bystander.”

Estland, Lettland, Litauen och Polen har gjort ett gemensamt uttalande: ”The European Union and NATO must take up the initiative and oppose the spread of imperialist and revisionist policy in the east of Europe.” Läs hela uttalandet här.

Polen är också beredd att sända fredsbevarande trupp under EU-flagg till Georgien. Läs mer här.

Tjeckiens utrikesminister Karel Schwarzenberg kopplar händelserna i Georgien till Sovjetunionens invasion i Tjeckoslovakien 1968 enligt AP”It is a sad coincidence that the fighting in Georgia takes place at the moment when the country is marking the 40th anniversary of the invasion of Warsaw Pact troops in August 1968.”

Storbritanniens Gordon Brown säger enligt BBC: ”Continued aggression against Georgia – and especially an escalation of the conflict beyond South Ossetia – will only serve to damage Russia’s international reputation and its relations with countries across the globe.”

Gernot Erler, biträdande tysk utrikesminister, säger enligt IHT att: ”…it is time to say that there is no longera ny justification for further military attacks.”

Förövrigt kan det vara intressant att läsa rysk och georgisk press, BBC har sammanställt pressröster här.

Den senaste utveckling i konflikten där Ryssland har tillbakavisat fredsförslag från Kouchner och Stubb samt att ryska trupper ska ha gått in i Georgien kan ni läsa i Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, och Sydsvenskan.

(PO)