Euronews förundras över pappaledighet

IMG_3165

Fjellner, här med sällskap av Ulvskog (S).

Synen på jämställdhet och föräldrarollen varierar kraftigt mellan olika europeiska länder. Någon föräldraledighet är inte möjlig för parlamentariker, frånvaro redovisas som bara frånvaro. Ingen ersättare kan heller kallas in, vilket tidigare drabbat Åsa Westlund (S) som krävt att parlamentet ska ha möjlighet till föräldraledighet.

Mammor som är hemma med sina barn kanske är begripligt för de flesta i Europa, men när en pappa är det så kallar Euronews Christofer Fjellners (M) frånvaro det för ”​One of the most unusual excuses”. 

Skärmavbild 2015-01-20 kl. 13.50.16

Klicka på bilden för att läsa artikeln på Euronews:

Konceptet med att en folkvald pappa är hemma två veckor i samband med födseln är tydligen lite för ovanligt för en reporter baserad i Lyon. Om Fjellner sedan skulle välja att ta längre pappaledighet lär fler ögonbryn höjas runt omkring i Europa. ”En riktig karl är väl inte hemma med barn.”

Självklart borde parlamentet införa en möjlighet för folkvalda att vara föräldralediga med ersättare på plats, i alla fall om man vill vara en modern församling. Samtidigt säger det mycket om sinnebilden av en parlamentariker, som en äldre man, som om han mot förmodan får barn har en kvinna som tar hand om barnet…

I Euronews sammanställning av parlamentarikernas frånvaro så har Raymond Finch från UKIP som stannat hemma varannan gång från voteringarna en anmärkningsvärd motivering. Förutom förkylningar anger han att han är…”Sick of the job-destroying poverty-inducing legislation that is rubber-stamped by the European Parliament.”

Det är enligt Euronews inte en av de mest ovanliga förklaringarna till frånvaro. Fler kommentarer är överflödiga.

Annonser

Fortsatt politiskt spänningsfält i EU-nämnden

Den politiska friktionen i Sveriges Riksdag fortsätter att ha EU-nämnden som spänningsfält. Regeringen Löfven fortsätter att ha det besvärligt med vad som utspelar sig i nämnden, eller vad som inte utspelar sig där.

Foto: Melker Dahlstrand/ Riksdagsförvaltningen

Foto: Melker Dahlstrand/ Riksdagsförvaltningen

Vi börjar med ett nederlag för regeringen: 

Jämställdhetsminister Åsa Regnér får åka till ministerrådet med motsatt politik än vad regeringen vill föra i fråga om kvotering i bolagsstyrelserna. Det är andra gången som regeringen på kort tid fått åka till Rådsmöten med Alliansens politik (ni minns väl sifferbingo?).

På torsdag är EU-kommissionens förslag om kvotering av minst 40 procent av underrepresenterat kön i börsbolagsstyrelserna senast 2020 uppe för beslut i rådet. Italienska ordförandeskapet har försökt kompromissa fram att nivån bara ska vara tvingande för länder som inte uppnått 25 procent till 2018. Det för att försöka bryta upp den blockerande minoritet av länder som Sverige tillhörde före valet, och fortsätter att tillhöra efter regeringens bakslag i EU-nämnden.

Enligt Europaportalen var samtliga riksdagspartier (dvs Alliansenpartiera, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna) som inte sitter i regeringen eniga om att stoppa Sveriges stöd för kompromissförslaget och det på två olika grunder, att företagen ska få bestämma själva eller att det inte ska vara en EU-kompetens att besluta om frågan.

Och fortsätter med ännu en KU-anmälan:

Moderaterna har valt att ta ännu ett ärende till riksdagens konstitutionsutskott. Den här gången handlar det om vad som inte sades på ett sammanträde. Bakgrunden är att när fjärde järnvägspaketet var uppe på rådsmötet 8:e oktober (pressmeddelande om mötet) så argumenterade infrastrukturminister Anna Johansson, enligt KU-anmälan från Jessica Rosenkrantz, emot ”marknadslösningar” för järnvägarna. Problemet menar Rosenkrantz är att Anna Johansson inte hade mandat från nämnden att föra fram Sveriges linje på det sättet vilket delvis är formellt korrekt men inte en korrekt politisk analys av nämndens möte.

Går vi tillbaka till de stenografiska anteckningarna i Nämnden den 3:e oktober så är det lätt att konstatera att det skedde i en bryttid mellan nya och gamla regeringen men också att den nya regeringens linje flaggades i nämnden (med som jag tolkar det faktiskt med stöd av Sverigedemokraterna att motsätta sig marknadslösningar) och skulle ha haft en majoritet om nämndens ordförande eller socialdemokratiska gruppledare brytt sig om att göra tydligare yrkanden och inte bara ett medskick att man flaggar för det. Vilket gör att KU-anmälan, i ljuset av den större riksdagsoredan som föreligger, blir akademisk och väl detaljorienterad.

Möjligtvis kan man klandra Marie Granlund och ordföranden Carl Schlyter för att inte gjort det formellt bäddat för den nya regeringens ställning annat än som medskick istället för en protokollförd position, men att dra regeringen inför KU för det är att fokusera på mygg istället för elefanter.

Här är vad som sades enligt stenografens anteckningar:

Anf.  51  Departementsrådet TIM BROOKS:

Det är en första politisk diskussion om den politiska delen. Det fjärde järnvägspaketet syftar till att fullfölja det gemensamma europeiska järnvägsområdet. Det innebär att skapa en inre järnvägsmarknad där europeiska järnvägsföretag kan erbjuda järnvägstjänster utan onödiga tekniska och administrativa hinder. Dessa hinder utgör i dag stora problem för den som vill utföra järnvägstransporter över gränserna i Europa. Rådet antog i juni en politisk överenskommelse om den tekniska delen av paketet.

Nu har rådet börjat arbeta med den andra delen, som rör järnvägens marknadsregler. Centrala förslag är öppet marknadstillträde på den inhemska marknaden för persontrafik på järnväg, möjlighet att skydda den allmännyttiga trafiken från att förlora intäkter på grund av tillkommande kommersiell trafik och stärkta regler för att garantera infrastrukturförvaltarens oberoende från järnvägsföretagen. Huvudregeln är fullständig organisatorisk separation. Syftet är att tilldelningen av infrastrukturkapacitet ska ske på ett icke-diskriminerande sätt. Det ska också ske obligatorisk konkurrensutsättning av avtal om allmännyttig kollektivtrafik på järnväg.

Genom dessa förslag vill kommissionen stärka järnvägens konkurrenskraft i förhållande till andra trafikslag. Förslaget är kontroversiellt i vissa medlemsländer. Därför har ordförandeskapet valt att inleda förhandlingen med en diskussion på en principiell nivå. Genom riktlinjedebatten hoppas ordförandeskapet få vägledning inför den fortsatta förhandlingen.

De centrala åtgärder som föreslås för det gemensamma europeiska järnvägsområdet är i flera fall redan vidtagna i Sverige. Regeringen bör därför framföra erfarenheter från de senaste 25 årens reformering av den svenska järnvägssektorn. Redogörelsen kan till exempel innehålla viktiga aspekter som separering mellan infrastrukturförvaltning och järnvägsföretag samt tillåtelse för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att ingå avtal om allmännyttig tågtrafik.

Anf.  52  MARIE GRANLUND (S):

Det är en speciell dag i dag. Nuvarande regering har en ståndpunkt, men Socialdemokraterna med flera har en annan. Vi uppfattar det som att ståndpunkten här är mer deskriptiv, att man beskriver vad Sverige har gjort på området. Den ståndpunkten kan vi acceptera. Däremot har vi i sak en annan uppfattning, som vi framöver kommer att framföra.

Anf.  53  JOHNNY SKALIN (SD):

Herr ordförande! Vi tycker inte att persontrafiken med nödvändighet måste konkurrensutsättas på den här nivån. Framför allt tycker vi inte att det här är en fråga för EU att behandla. Jag anmäler därför avvikande mening.

Anf.  54  JENS HOLM (V):

Jag vill ansluta mig till det som Marie Granlund sade. Vi i Vänsterpartiet tycker att det finns ganska tydliga exempel från Sverige på det negativa med en total avreglering av järnvägstrafiken inklusive underhållet. Därför ansluter jag mig till det medskicket.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag antar att departementsrådet inte vill kommentera detta.

Anf.  56  Departementsrådet TIM BROOKS:

Vi vill inte kommentera det, men vi noterar och för fram det.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning. Det finns en avvikande mening från Sverigedemokraterna jämte ett medskick från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Pittella går bananas i #EPHearings2014

FOTO © European Union 2014 - EP

FOTO © European Union 2014 – EP

To non-Swedish speaking readers. Please use GOOGLE TRANSLATE to read this post which is about the blackmail attempt from S&D towards Slovenia and with the appendix that sources to EUbloggen states that Slovenia´s response is to send the liberal Violeta Bulc, not Tanja Fajon (which in this post is suggested as the next S&D-leader hence here superior qualities could be used better within the S&D-group which also lacks gender balance).

#EPHearings2014 har blivit allt vildare och vildare. Det handlar om utfrågningarna av kommissionärskandidaterna som utvecklat sig till ett avancerat politiskt maktspel mellan de stora partigrupperna, men också mellan parlamentet på den ena sidan och kommissionen/medlemsländerna på den andra. Det märkliga är att det inte har stora svarta krigsrubriker i svensk press. Vi talar om en cirkus i Sveriges andra lagstiftande parlament.

Den händelse idag som sticker ut, det är spelet kring Alenka Bratuseks efterträdare som Sloveniens kommissionärskandidat. EUbloggen har tidigare skrivit om teorin att EPP & S&D gjort upp om att försöka få en socialdemokrat som efterträdare men det som dom (och jag som inte dykt så djupt ned i den slovenska politiken) har missat är att regeringschefen är liberal och ingen man leker med, i alla fall inte om man är klumpig.

På ren svenska är premiärminister Miro Cefar nu vrålförbannad. Framför allt riktar sig ilskan mot Socialdemokraterna och gruppledaren Gianni Pittella men nog är Cerar även lite sur på EPP-ledaren Manfred Weber. Ja, faktiskt så förbannad att han i stort sett skrivit bapelsin till Pittella i ett pressmeddelande som ligger ute på den slovenska regeringens hemsida. 

Vad har då Pittella gjort för att göra Cerar och den slovenska regeringen så arg? Jo, Pittella har gått bananas för att prata en målande svengelska. Trots att det är medlemsländerna som föreslår EU-kommissionen så har Socialdemokratiska partigruppens ledare lagt ut följande pressmeddelande (och det innan Bratusek kastade in handduken), jag saxar:

”Now, the Socialists and Democrats firmly believe that there are very good reasons why the natural candidate for that portfolio should be Tanja Fajon.

First of all, because her name was among those in the list provided by the Slovenian government. Secondly, Ms Fajon has a long experience in the European Parliament and she has already proved her competencies and reliability. And she is ready to prove it once again during the hearing.

The candidacy of Ms Fajon would therefore also represent a guarantee for the Commission which could start working according to the planned timetable.

Any alternative option could affect this goal and will not appear reasonable for the S&D Group.”

Pittella bryter mot all politisk diplomati och sedvanligt politiskt skuggspel genom att…

1) Gå ut innan Bratusek kastat in handduken (ok, det gjorde Weber också, antagligen för uppgifter om att Bratusek inte vill avgå och att man ville röka ut henne).

2) Peka ut vem Slovenien ska utse (tänk er vilket liv det skulle bli om samma sak hände med en svensk kandidat – du skulle få se krigsrubriker på kvällstidningarnas löpsedlar som heter duga). Dessutom är den personen som Pittella för fram en person som inte tillhör premiärministerns parti utan Pittellas eget. Det där med för uppenbart egenintresse brukar aldrig sluta bra…

3) Säga rent ut att vi skiter i vem ni än skickar om ni inte tar vår Tanja, vi kommer att stoppa allt, för det är faktiskt vad ”will not appear reasonable for the S&D Group” betyder i klartext.

4) River upp gamla slovensk-italienska sår. Att Pittella alltså är italienare gör sitt till, hade varit något lite bättre om han hade varit nordbo med andra ord. Läs mer här, och här.

Jämför Pittellas uttalande med hur EPP:s Manfred Weber uttrycker det när han i sitt pressmeddelande egentligen säger samma sak vid samma tillfälle:

”EPP Group Chairman Manfred Weber made an appeal today to the Slovenian Government to designate an experienced woman as candidate for the European Commission in replacement of Alenka Bratušek, who received a negative evaluation from the European Parliament yesterday.

”The EPP Group will only support a woman candidate with experience”, Mr Weber said. ”The list of the Slovenian Government last summer included, for example, Tanja Fajon MEP. She would match this request perfectly”, he added.

“In the interest of European citizens, we need a strong European Commission to start working as soon as possible so we are ready to collaborate with the Slovenian Government and political parties on proposals to avoid a second failure”, he concluded.”

Betydligt mer subtilt och elegant och inte så konfrontativt mästrande översittarton som i Pittellas uttalande, även om budskapet är tydligt – ta Fajon så stökar vi undan det här snabbt som f-n.

TILLÄGG kl 9:50 fredag 10:e oktober: Enligt uppgifter till EUbloggen har nu Sloveniens regering satt ned foten och nominerat liberalen Violeta Bulc (som EUbloggen skrivit om tidigare) till landets EU-kommissionär. Nu återstår att se om Pittellas tuppfäktning är ord eller handling. Uppgifterna bekräftades senare strax före 11-tiden av Slovenska nyhetsbyrån.

Europaparlamentet har blåst på sig en kontroversiell maktroll det senaste året, först med Spitzenkandidaten som ledde fram till Jean-Claude Juncker, sedan med allt mer politiserade utfrågningar och försök att låsa fast kommissionärskandidaternas politiska program de kommande fem åren genom skriftliga frågor och deklarationer och nu ett mycket oblygt försök att utse en kommissionärskandidat. Det här borde vara tillräckligt för att det i det europeiska familjeskvallret börjar gå heta telefonsamtal mellan huvudstäderna när indignerade stats- och regeringschefer muttrar om att parlamentet försöker ta ifrån dom deras makt. Om Stefan Löfven vill lira EU-boll, och dessutom fortsätta på en svensk linje där man håller på medlemsstatens roll, så borde Löfven ta ett allvarligt telefonsamtal redan i morgon med sin socialdemokratiske kollega Renzi i Rom och säga att ”det där Pittella håller på med, det är bara käbbel”.

Jag vet också att flera personer i andra politiska grupper har muttrat om hur S&D, och då särskilt Pittella, har hanterat maktspelet kring utfrågningarna på ett minst sagt fladdrigt och osamordnat sätt till stor irration och frustration för övriga partigrupper. Det ryktas också om motsättningar internt i gruppen.

Om dessutom några socialdemokratiska regeringschefer säger till på skarpen och skickar signalen övertydligt till sina partikamrater går förhoppningsvis signalen fram till Pittella att här trampade du faktiskt i det politiska klaverspelet. Vill man dessutom utnyttja kompetensen på den allmänt lovordade Tanja Fajon så är väl hon ett ypperligt förslag att ta över gruppledarskapet i S&D – det skulle dessutom göra partigruppen betydligt trovärdigare i sin kritik mot hur kommissionens könssammansättning ser ut, något EUbloggen har tagit upp tidigare.

Även Henrik Brors har reagerat och skriver om hästhandeln här.

(PO)

Junckers dilemma: Var är brudarna (Slutuppdaterad)

Foto: (C) European Union 2014 EP

Foto: (C) European Union 2014 EP

SLUTUPPDATERAD VERSION (löpande uppdateringar har gjorts i takt med att fler saker blivit kända. Blogginlägget är nu färdiguppdaterat).

Den nye kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker har hela sommaren haft ett stort svart moln hängande över sitt huvud, det har varit brudarna. Inte att han själv är själva problemet, utan att medlemsländerna i så stor grad har önskat skicka manliga kommissionärer så att Europaparlamentet hotar att underkänna hela hans kommission. Att ha färre kvinnor än de nio i utgående Barrosokommissionen är en gräns som inte kommer att accepteras.

Senast i veckan upprepade S-gruppen sitt krav att minst 9 kvinnor ska det vara, annars blir det nej.

Och länge såg det mörkt ut med bara några fåtal nominerade, däribland Cecilia Malmström från Sverige. Men nu gör EUbloggen bedömningen att Juncker kommer att gå i mål med uppgiften. Han kommer att klara den magiska gränsen.

När veckan började var det fem kvinnor i EU-kommissionen:
Bulgarien – Kristalina Georgieva
Italien – Federica Mogherini (som ju blev utrikeschef och därmed också tar plats i EU-kommissionen. Om någon annan blivit utrikeschef hade Italien troligen bytt kommissionär).
Slovenien – Elna Bratusek
Sverige – Cecilia Malmström
Tjeckien – Vera Jourova

Ett land har nominerat i veckan:
DanmarkMargrethe Vestager 

Dessutom kan Juncker förvänta sig följande:
Belgien – Marianne Thyssen. Vad jag har kunnat hitta är det inte beslutat ännu, men Juncker pressar den belgiska regeringen att välja Thyssens. UPPDATERAD: Det blev Thyssen, beskedet kom under torsdagen 4:e september.
Nederländerna – Kommer att välja en kvinna. UPPDATERAD: Ack så fel hade jag hade. Nederländerna skickade en karl som du ser på bilden nedan…

Polen – Med Tusk som rådsordförande förväntas Polen dra tillbaka Sikorskis namn (som var kandidat till utrikeschef). Som tack för Rådsposten har Polen att spela lagspel och kommer att välja en kvinna, EUbloggens (rena) gissning är att Danuta Hübner gör comeback i EU-kommissionen. UPPDATERAD: Polen betalade tillbaka precis som EUbloggen trodde, dock blev det inte Hübner, utan Bienkowska.
Rumänien – Uppges vara beredd att ta en för laget, och byta kommissionärskandidat och skicka en kvinna istället. UPPDATERAD: Rumänien skickar Corina Cretu.

UPPDATERAD: EUobserver uppger att även småländerna Malta och Cypern är beredda att byta sin man om det i slutändan krävs. Det är alltså små stater som får ge vika när de stora länderna skickar karlar, vilket gör att bloggen är fortsatt övertygad om att det blir 10 i slutändan även om Nederländerna föll bort. UPPDATERING PÅ UPPDATERINGEN: Malta & Cupern gjorde inte det, skickar fortsatt män.

Om det här pusslet faller ut som EUbloggen tror kommer Jean-Claude Juncker att få ihop 10 kvinnor i EU-kommissionen. Med tanke på hur läget har sett ut får det betraktas som en bedrift och en lovande start.

UPPDATERING: Det blev bara 9, den nivå som S&D angett som den lägsta som kunde accepteras. Det gör att EUbloggen hade fel i sin kalkyl att Juncker skulle klara 10 och därmed uteblir också överleveransen som skulle ha betytt uppsving och momentum i starten Juncker I. Det finns dock viss chans/risk att det finns invändningar i Europaparlamentet mot någon kandidat som kan påverka könsbalansen i EU-kommissionen. HELA LISTAN på kandidaterna kan läsas här.

Så när Juncker får frågan i Europaparlamentet – var är brudarna? Kan han då lugnt svara: Här!

Med tio (UPPDATERING: 9) kvinnor i EU-kommissionen så faller argumentet att rösta emot. Dessutom är det fler kvinnor (UPPDATERING: Lika många som i…) än i Barrosokommissionen vilket kan spinnas som en framgång (UPPDATERING: som kan spinnas som att jag levererade samma nivå trots medlemsländernas motvilja att hjälpa till) Men räkna ändå med en del smågruff från parlamentet om sammansättning, att det inte är tillräckligt bra egentligen, men också att den nya kommissionen i slutändan kommer att klubbas utan problem annat än mot någon enskild kandidat (som det brukar bli).

Det kommer också att heta i snacket då att den är den mest erfarna och kunniga EU-kommissionen hittills, med många tunga europeiska politiker med omfattande meritlistor.

(PO)

15-1: Juncker svettas nog

Det börjar bli lite småjobbigt, pinsamt och politiskt bekymmersamt det här med EU-medlemsländernas nomineringar. Jag förstår om Juncker sitter och muttrar ”hur svårt ska det vara”, ge mig för tusan lite fler kvinnor. Den officiella statistiken är nu 15-1. Japp, ni läste rätt. 15 män har nominerats och 1 enda kvinna.

Senast ut var Frankrike som skickar en fd finansminister  & Ungern som har valt sin utrikesminister. Kvar återstår tolv länder, av dessa behöver nio nominera en kvinna för att man ska nå målet på tio. Med tanke på att förhandsspekulationerna i Cypern, Spanien och Rumänien inte innehåller någon kvinna så är sannolikheten  låg att målet nås.

Europaparlamentets socialdemokratiske talman Martin Schulz har hotat att stoppa en kommission som är för mansdominerad, sen att Schulz skulle kunna visa både handlingskraft och genuint patos i jämställdhetsfrågor genom att göra skillnad i Europaparlamentet men väljer att låta bli är en annan historia. Utspelet handlar om institutionell makt och att parlamentet vill markera att man numera ska betraktas som topdog. Så räkna med att förutom portföljdragkamp i kommssionen, spel kring EU:s utrikeschef och rådsordförande så blir det rysare om Europaparlamentet gör verklighet av hotet att rösta nej, och frågan är då också vad som sker i nästa steg. Det väntas alltså fortsatt med politiskt rafflande saker.

För Sveriges del väntar vi på besked från regeringen vem som är Sveriges kandidat, statsminister Fredrik Reinfeldt är tillbaka från semestern och är med på regeringssammanträdet i morgon. Någon kommissionärskandidatur finns inte med på den offentliggjorda ärendeförteckningen.

(PO)

Dubbelmoral när det gäller jämställdhet

ms3

Martin Schulz, tidigare S-gruppens ledare och nu talman i Europaparlamentet. (Foto: Mattias Larsson)

Europaparlamentet har fått smak på makt i EU. Efter triumfen med Spitzenkandidaten – ett nytt revolutionerande sätt att utse EU-kommissionens ordförande genom nomineringar i partigrupperna och sedan ett indirekt val i Europaparlamentet hotar nu parlamentet att efter att ha tillsatt Juncker som EU-kommissionens ordförande – sänka hela den tillträdande EU-kommissionen i en omröstning. Ja, om det inte blir tillträckligt med kvinnor i EU-kommissionen förstås.

Utgående Barroso II-kommissionen har 9 kvinnor, det magiska antalet anses nu för Juncker I vara lite bättre än förra, dvs minst 10. För ett par veckor sedan gick Martin Schulz, socialdemokratisk talman i Europaparlamentet, ut och satte ribban: ”Parlamentet kommer inte att acceptera en herrklubb”. Underförstått om inte medlemsländerna skickar tillräckligt många kvinnor så blir det underkänt i parlamentet, ett parlament som känner starkt självförtroende att de kan ge sig på medlemsländernas rätt att nominera vilka de vill.

10 kvinnliga EU-kommissionärer av 28 kan väl låta rimligt tycker säkert många, det är ju bara dryga 36 procent, som nästan av en slump ungefär lika stor andel kvinnor som Europaparlamentet (36,9% av MEP:arna är kvinnor) har.

Men skrapar vi djupare på siffrorna ser vi att Europaparlamentet skulle behöva göra rent framför egen dörr (som det står Herrklubb på)  innan man pekar finger. Men det är klart, pekar man finger tillräckligt mycket, länge och argt så tittar folk åt det håll man pekar och inte på pekaren.

Här kommer lite nyckeltal om ”herrklubben” Europaparlamentet:

  • Av Europaparlamentets samtliga talmän har bara två varit kvinnor (mot sisådär 26 män om jag räknade rätt i hastigheten).
  • Sedan Sverige gick med i EU har Europaparlamentet haft 9 talmän. 1 har varit kvinna. Det är 11%.
  • Tittar vi på partigruppernas ledare så har två partigrupper dubbelstyre (EFDD har två män, de Gröna en kvinna och en man) övriga en gruppledare. Endast Vänstergruppen GUE/NGL har en ensam kvinna vid rodret. Övriga är alltså män. Det gör totalt 7 män 2 kvinnor. Det är 22 procent.
  • När vi nu vänder blicken mot Martin Schulz egna socialdemokratiska partigrupp (S&D) så har man vid 17 tillfällen valt ordförande, bara två har blivit kvinnor, det är under 12 procent. Om vi är lite snälla och bara ser till ”modern tid”, dvs sedan Sveriges inträde 1995 så har man haft en kvinna, Pauline Green (som valdes innan Sverige gick med). Vid fem följande tillfällena har man valt en man. Svenska socialdemokrater har alltså aldrig fått uppleva en omröstning som inneburit att den nyvalde gruppledaren blivit en kvinna.
  • Vid en anblick kan fördelningen av utskottens ordförandeposter verka jämställda. På 22 utskott är det tolv män och tio kvinnor. Men två av utskotten är underutskott, vilket gör det 12-8. Om vi sedan börjar titta på vilka utskott som kan betraktas som tunga (med mer lagstiftningsärenden) så faller kvinnorna bort. I praktiken är det bara Vicky Ford som leder inre marknadsutskottet IMCO som kan betraktas som innehavare av en tung utskottsordförandepost.
  • Europaparlamentets högsta tjänsteman – generalsekreteraren är en man. Samtliga sju innehavare har varit män.

Innan Martin Schulz ger sig på att få andra institutioner att bli mer jämställda vore det mer klädsamt om han började arbetet där han stod och har mer makt och inflytande att kunna ordna snabba resultat. Om nu jämställdhet var en genuin politisk prioritering så skulle S-gruppen inte valt Pitella efter Schulz utan en kvinna. Dessutom hade Schulz kunnat fortsätta med att se till att det blev en jämn fördelning av portföljerna i de tunga utskotten och raskt byta generalsekreterare.

Om nu Martin Schulz (och medlemsländerna för den delen) menar allvar med mer jämställdhet inom Europaparlamentet och i EU-kommissionen så är det en enkel sak att ordna. Varför inte en överenskommelse att efter en man ska det bli en kvinna, och efter en kvinna ska det komma en man – oavsett vilken nyckelpost vi talar om (verkar enda sättet för Sverige att få jämställdhet på EU-kommissionärsposten eftersom vi i jakten på att bistå EU-nivån med jämställdhet har gjort kommissionär till ett uppdrag som bara kvinnor innehar). Det gäller EU-kommissionärerna så väl som talman i Europaparlamentet som gruppledare (om man inte har två, en av vardera könet) för partigrupperna som ordförande för parlamentets utskott.

Istället är det lätt att misstänka att jämställdhet nu har blivit ett användbart slagträ för Martin Schulzs försök att utöka Europaparlamentets makt och sätta sin prägel den kommission han aldrig fick leda. Så länge Europaparlamentet inte städar framför egen dörr så är inte utspelet om att stoppa EU-kommissionen på grundval av för få kvinnor inget annat än manlig tuppfäktning mellan Martin Schulz å ena sidan och på den andra Jean-Claude Juncker och medlemsstaternas regeringar, utan att det för den skull förtar intrycket av att färre än 9 kvinnliga kommissionärer i Juncker I skulle bli pinsamt för medlemsländerna och EU-kommissionen (men det är en helt annan historia).

(PO)

Anna Hedh skuggrapportör i kvotering av bolagsstyrelser

FOTO © European Union 2013 - EP

Anna Hedh (S) FOTO © European Union 2013 – EP

Socialdemokraten Anna Hedh har utsetts till en av de parlamentariker som ska arbeta med parlamentets andra behandling av kommissionens omstridda förslag att införa kvotering för det underrepresenterade könet i bolaggstyrelserna 2020 för bolag över 250 anställda. Frågan har drivits hårt av kommissionären Vivane Reding som kallat det för ”första sprickan i glastaket”.

Förslaget fick också stöd i Europaparlamentets första läsning med en stor majoritet.

I Rådet, medlemsländernas behandling, är var det stora motståndet finns. Fler länder har uttryckt tveksamheter kring kvoteringskravet som till exempel Nederländerna, Danmark, Storbritannien, Sverige, Ungern, Tjeckien, Litauen, Malta, Slovenien och Bulgarien har i varierande grad uttalat sig emot bindande krav.

Frågan var uppe i rådet i början av juli senast och då noterades följande slutsats:

”During the Hellenic Presidency, the Council working party discussions have revealed a broad consensus in favour of the proposal’s objective; nevertheless opinions continue to differ sharply regarding the best way of achieving it.

While all delegations are in principle in favour of improving gender balance on company boards, a number of delegations continue to prefer national measures (or non-binding measures at the EU level) whereas others support EU-wide legislation. During the Hellenic Presidency, the working party has mainly concentrated its work on technical aspects. Further work and political reflection will be required before a compromise can be reached. ”

Notera den fina omskrivningen för att det finns motstånd i Rådet; ”Further work and political reflection…”

Parlamentet förbereder sig nu för att få tillbaka bollen, och helst också sätta press på rådet, genom att formera sitt team av parlamentariker som ska lotsa frågan en andra gång, med Rådets ändringsförslag (om nu inte rådet mot förmodan antar parlamentets position). genom utskotten och i plenum. Ansvaret ligger hos två olika utskott, Rättsliga utskottet (JURI) och jämställdhetsutskottet (FEMM).

Anna Hedh har blivit socialdemokratiska partigruppens skuggrapportör i FEMM. Skuggrapportören arbetar med lagförslaget, nära huvudrapportören, på uppdrag av partigruppen. Rapportörer  är Evelyn REGNER (JURI, S&D, Österrike) och Mariya GABRIEL (FEMM, EPP, Bulgarien).

 


(PO)

Fi väljer S-gruppen

Vaknar efter en kortare utlandsresa till beskedet att Fi väljer att söka medlemskap i S-gruppen.

Vad har då hänt sedan Gudrun Schyman gav EUbloggen beskedet under valrörelsen att det var De Gröna eller Vänstergruppen som gällde?

Min gissning är att Fi börjat förstå att möjligheten till inflytande är potentiellt större i en grupp som är närmare fyra gånger så stor som alternativen, samt signaler att man är välkommen. För Fi är det också inrikespolitiskt taktiskt att framstå lite mer mot mitten för att inte skrämma väljare 14:e september. Frågetecknet är om valet anses för mainstream av partiets mer radikala bas.

Socialdemokratiska gruppen väntas godkänna ansökan, särskilt eftersom den svenska delegationsledaren Marita Ulvskog är positiv. För S innebär också det här att man kan ”normalisera” Fi.

Återstår att se vilket inflytande och påverkan Soraya Post kan få i S-gruppen. En ren gissning är att man siktar på en presidieplats i Jämställdhetsutskottet ”FEMM” (som haft V:s Eva-Britt Svensson och Mikael Gustafsson som ordförande). Så här långt gör Fi allt rätt.

TILLÄGG: Tydligen är det en plats i LIBE som eftersträvas, skriver Veronica Svärd på sin blogg. Fokus blir då asyl & migrationsfrågor. LIBE är ett utskott med lagstiftningsärenden vilket FEMM inte är. Jag upprepar mig; ”Så här långt gör Fi allt rätt.”

(PO)
.

Det här vill inte Feministiskt Initiativ att du läser

Image

Fi:s valstuga i Uppsala. Torgets minsta men nog charmigaste!

Det här är det sjunde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

Kapitel 7: Det här vill inte Feministiskt Inititiativ att du läser

Feministiskt Initiativ har stormat in i valrörelsen med homepartyn, första majmobiliseringar och rosa energi som får partierna med rötter i förförra århundrandet att verka gråa, uråldriga och trötta. Men trots rosa moln är inte Fi så nya i Europapolitiken som man vill ge sken av. Partiet pratar väldigt tyst om att man hade en plats i Europaparlamentet som man inte lyckades försvara 2009. Säkert bidrog det att partiets parlamentariker Maria Robsahm hade parlamentets sämsta närvaro, knappt varannan session. Något bestående avtryck gjorde inte partiet den gången i parlamentet utan man försvann in i den stora välbetalda tystnaden.

En annan sak som man hellre pratar om är att på partiets hemsida ger man gärna intrycket av att det kommer att bildas en feministiskt partigrupp i parlamentet.

Men det är rosa drömmar och inget annat än drömmar, eftersom det krävs partier från sju medlemsländer och 25 mandat för att bilda en partigrupp. Så när man ställer frågan till Gudrun Schyman handlar det istället om De Gröna (Miljöpartiet & Piratpartiet) eller GUE/NGL (Vänsterpartiet).

Båda grupperna har problem för Fi:s väljare. GUE/NGL har sex K-partier som medlemmar idag. K som i Kommunist, något som Gudrun Schyman under sin tid som vänsterledare ägnade stor tid att ta sig bort från. Bland de partierna finns nystalinistiska “gubbpartier” som det Grekiska Kommunistpartiet vars MEP bidrog till att legitimera Putins Krimerövring som valobservatör tillsammans med fascister och rasister (läs mer i Vänsterpartikapitlet). Det har lett till ökad utsatthet för grupper som Fi värnar om.

På den andra sidan, den Gröna sidan, finns några av Europas mest hängivna federalister. Det är svårt att se hur Gudrun Schyman som en gammal nej-general ska trivas helhjärtat i det sällskapet heller.

Samtidigt är Fi:s EU-politik svårgenomtränglig. EU-valplattformen är väldigt mycket fluff och visionsdokument där det inte är helt enkelt att utläsa vilken politik Fi praktiken kommer att föra. Jag plockar två exempel:

“Bristen på förskola och barnomsorg bygger på idén om mannen som huvudförsörjare och norm i arbetslivet. Detta är ett allvarligt hinder för jämställda relationer och ekonomisk utveckling. Förskola och barnomsorg behöver byggas ut i hela EU. Barns rättigheter till omsorg och delaktighet ska sättas främst.”

Menar Fi på fullaste allvar att familjepolitiken ska bli överstatlig, att ministerråd i förhandlingar med Europaparlamentet ska bestämma över hur förskola och barnomsorg ska fungera? Risken då är ett bedövande bakslag. Fi kan genom att försöka förverkliga den här frågan genom att göra den till en överstatlig fråga bidra till att vrida klockan trettio år tillbaka i tiden i Sverige. Varje feminist med självbevarelsedrift borde bli förskräckt över möjligheten att polska och maltesiska ”gammgubbar” ska bestämma över barnomsorgen.

“Vi ser hur fler och fler europeiska länder väljer att sätta kortsiktiga ekonomiska intressen före mänskliga rättigheter. Särskilt de mest utsatta samhällsgrupperna drabbas. Ekonomiska intressen får aldrig gå före mänskliga behov. Allt fler ekonomiskt avgörande beslut har ställts utanför demokratins räckvidd. Skatteparadisen måste underställas EU:s regelverk och spekulationsekonomin ska avskaffas.”

Om Fi menar allvar med den här skrivningen så ska skattepolitiken harmonieras än mer och Bryssel ska reglera ekonomin hårdare. Mer makt till EU alltså, eller? Samtidigt har Fi varit försvarare av skatteuttag på EU-nivå för att finansiera exempelvis barnomsorg. Över huvud taget är finansiering och konkretisering inte direkt Fi:s paradgren, men det passar å andra sidan dåligt för populistiska partier leverera hur deras politik hänger ihop. Här hamnar Fi i armkrok med Sverigedemokraterna, som de har mer än en likhet med…

Ut med rasisterna – in med feministerna är Fi:s slagord som riktar sig mot just Sverigedemokraterna, men kommer Fi att försvara rätten för sverigedemokraten Petter Nilsson att ställa upp i två olika kommunval, trots att vallagen säger att man bara kan kandidera i en kommun. Den 30-årige svetsaren är topp (och enda namn) i Vilhelmina och listad som tvåa i Umeå. Ingen som räcker upp handen och tror på det? Visst ja, det var ut med rasisterna och in med feministerna. Men om Fi inte försvarar att SD får bryta mot vallagen varför är det mer rätt att Fi tycker att man kan stå över reglerna?

Vad menar jag då? Jo, för att bli vald till ett kommunfullmäktige måste man vara skriven i en kommun, man kan inte vara skriven i två kommuner. För att kunna bli vald till Europaparlamentet måste man vara medborgare i unionen och bosatt i det landet det man kandiderar i. Feministiskt Initiativs liståtta Amany El Gharib uppfyller inte det kriteriet, utan är asylsökande i Norge som inte ens är med i EU (men hon är bosatt i Göteborg). Fi har varit medveten om valreglerna men valt att ha med El Gharib ändå.

– Jag tror inte det här har prövats tidigare. Vad händer om hon kommer in, kommer de lyfta ut henne därifrån? Hur hanterar en demokrati det? Det blir ganska intressant att se, säger Kristin Tran som är ordförande i FI:s valberedning till Sveriges Radio.

Byt ut El Gharib mot Petter Nilsson, hon mot han, Europaparlamentet mot kommunfullmäktige i Vilhelmina och Umeå – tycker Fi att det är lika intressant att se hur en demokrati hanterar det?

Fi:s argumentation om kring på El Gharib kan läsas vidare på Fi:s hemsida. Men lagstiftningen är glasklar. El Gharib är lika lite valbar som Hillary Clinton eller Julia Gillard, oavsett hur kompetent eller hur populär personen är. Punkt.

Uppenbart är att Fi anser att målet helgar medlen, i alla fall för Fi. Det gör partiet mer likt Sverigedemokraterna än vad de själva någonsin skulle kunna erkänna.

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser

Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser

Kapitel 6: Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser

(PO)

 

Schyman siktar på Grön federalism eller Röd EU-skepticism

Image

Feministiskt Initiativ har som jag bloggat om tidigare suttit med i den liberala gruppen ALDE i Europaparlamentet. På hemsidan ger partiet läsaren dimmiga förhoppningar om att kunna bilda en feministisk partigrupp tillsammans med ett polskt och ett spanskt parti. Jag skriver dimmiga, eftersom det 1) är osäkert om något parti kommer in i parlamentet öht 2) för att få bilda en partigrupp måste det vara minst 25 parlamentariker från 7 länder vilket gör det det väldigt osannolikt att det skulle kunna bildas en feministisk partigrupp i parlamentet 2014.

Därför ställde jag frågan på twitter till Gudrun Schyman och fick ett rakt svar. En egen Feministisk grupp är omöjlig att nå och den liberala gruppen ALDE är inte aktuell för Fi om man tar mandat. Den liberala touch som Fi hade genom fd folkpartisten Maria Robsahm (Carlshamre) är därmed borta.

De val som Schyman pekar ut är De Gröna eller Vänstergruppen. I den Gröna gruppen finns idag Piratpartiet och Miljöpartiet. De Gröna i Europaparlamentet är en partigrupp som trots svenska miljöpartiet framstår som den näst mest federalistiska gruppen efter liberalerna ALDE, där exempelvis Daniel Cohn-Bendit var med och tog initiativet till nätverket Spirelli-gruppen som driver på för ett mer federalistiskt Europa.

GUE/NGL är partigruppen där svenska Vänsterpartiet sitter, det som Schyman var partiledare förut. GUE/NGL (utläses på svenska Gruppen Europeiska Enade Vänstern / Nordisk grön vänster) är en EU-skeptisk grupp på vänsterkanten som i det nuvarande parlamentet har sex partier som kallar sig för kommunistiska som medlemmar tillsammans med övriga vänsterpartier. Det som är gruppens Nordic Green Left består i det nuvarande parlamentet endast av svenska vänsterpartiet.

Inte ett helt enkelt val för Gudrun Schyman som tvättade bort K:et från Vänsterpartiet (jo jag vet att bytet skedde innan Schyman blev partiledare, men imagemässigt var det hon som gjorde resan) efter Lars Werners tid men som också stod på NEJ-barrikaderna både i folkomröstningen om medlemskap och Euron. Lite som pest eller kolera kan man förmoda.

I slutändan, vid mandat, kommer Fi att välja på samma sätt som Piratpartiet – den grupp som ger partiet mest i de frågor som ligger partiet närmast om hjärtat. Resten kan kohandlas bort, det är så man gör politik i EU – realpolitik, ta och ge.