Almedalen är en bubbelvärld som för en vecka existerar parallellt med verkligheten. Detta intryck förstärktes ytterligare i år genom iskall Silent Hil-dimma och radioskugga.
Den extremt dåliga 3G-täckningen gjorde att jag skötte mina löpande funderingar via Twitter (@hegefeldt) och försöker summera upp det hela så här i efterhand i en sammanhängande bloggpost istället.
Jag tillbringade större delen av dagarna med att bevaka EU- och Östersjöstrategifrågor på Europahuset (Kommissionen och Europaparlamentet) och Östersjömötesplatsen (Sida Östersjöenheten), båda med exemplariskt arrangerade seminarier.
Något utanför EU-fokuset måste jag även nämna Johan Norbergs genomgång av globaliseringens historia på Svenskt näringslivs event på måndagen. Att kunna leverera så många siffror och årtal och samtidigt lyckas hålla det engagerande och intressant är imponerande.
Just globaliseringen kändes som ett gemensamt tema under de seminarier som jag besökte under veckan. Oavsett om det handlar om tillväxtpolitik, infrastruktur eller hälsovård så togs globaliseringens effekter och den nya ekonomiska och politiska världsbild som är under framväxt upp som en viktig faktor. Det spår var även en viktig del av inte minst Fredrik Reinfeldts partiledartal.
Vad som däremot inte nämndes alls lika ofta var EU och EU-politik. Kanske är det som statssekreterare Oscar Wåglund Söderström hävdar att Europapolitik nu äntligen börjar behandlas som en naturlig del av inrikespolitiken 16 år efter medlemsskapet.
Partiernas EU-politik behandlades specifikt på utfrågningar arrangerade av Europahuset och jag hade möjligheten att se Lars Ohly samt Lena Ek och Annie Johansson svara på frågor från KG Bergström och Lena Melin.
V driver inte aktivt frågan om utträde utan vill föra en pragmatisk EU-politik. Ohly vill ha en ekonomisk relation till EU på samma sätt som Norge genom EES-avtalet och ser det inte som ett problem att Sverige på så sätt förlorar rätten att påverka den EU-lagstiftning som måste implementeras. Han kritiserade även stödet till jordbruket och vill se att den branschen klarar sig på marknadsmässiga villkor.
C betonade flera gånger subsidaritetsprincipen, dvs att beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå för att komma närmare medborgarna. Även Ek och Johansson vill se ett slut på jorbruksstödet (CAP) men anser att det måste fasas ut gradvis samt göras rättvisare mellan medlemsstaterna. Johansson välkomnade även att vargjaktsfrågan prövas av EU-domstolen.
Polen deltog i flera seminarier och det är tydligt att de är väldigt ambitiösa med sitt ordförandeskap och ser det som en sätt att komma in i kärnan av EU-samarbetet. På samma sätt som globaliseringen innebär att Sverige måste ompröva sin traditionella bild av Asien och Latinamerika så finns det all anledning att ägna Polen uppmärksamhet framöver.
Region Skåne arrangerade ett flertal seminarier om bland annat sin innovationsstrategi, vilken är påfallande ambitiös för att komma från en regional aktör och inte en nationalstat. Det etablerade Öresundssamarbetet har dessutom börjat expandera till att även omfatta Hamburgregionen.
Själv deltog jag på ett seminarie arrangerat av Örebro läns landsting med bland annat Europaparlamentariker Jens Nilsson där jag pratade om effektivitet vs legitimitet i arbetet med Östersjöstrategin. Jag drev tesen att det var nödvändigt att nationella aktörer tog ett starkt ägar- och ledarskap i början av processen efter det är de som sitter på resurser och kompetens att genomföra nödvändiga åtgärder.
Detta innebär inte att andra aktörer ska uteslutas utan tvärt om att regionala/lokala aktörer, civilsamhället samt näringslivet ska uppmuntras och stöttas om de vill delta i genomförande av Östersjöstrategin. Ägarskap måste finnas på alla nivåer för att strategins ambitioner ska lyckas.
Två år efter jag var med och lanserade Östersjöstrategin på en konferens i just Visby går det att konstatera att strategin har lett till en förnyad vilja att samarbeta i regionen och inte minst till att det finns en acceptans att prata om ett Östersjöperspektiv i Bryssel och andra platser där den Europeiska agendan sätts.
Ska man sammanfatta årets Almedalsvecka så har det varit otroligt lärorikt och intressant, även om det inte finns en chans att täcka allt intressant som händer. Jag kommer definitivt försöka vara på plats även nästa år (och hoppas på ett fungerande mobilinternet).
(BH)
EUbloggen 