Även Fjellner får biobränslet på sitt bord

Fjellner (M) Foto © European Union 2012 -EP

Fjellner (M) Foto © European Union 2012 -EP

Det blir svensk-finskt i att få det segdragna biobränslebetänkandet i mål. Christofer Fjellner (M) har nu fått skugguppdraget för partigruppen EPP, huvudrapportör är finlandsvensken Nils Torvalds från ALDE. Fjellner företräder den största partigruppen och Torvalds parlamentets fjärde största.

– Det är naturligtvis ett hedersuppdrag. Det är en viktig och komplicerad lagstiftning. Processen har hittills varit kaotisk och konfliktfylld och det kommer att krävas erfarna förhandlare och fingertoppskänsla för att få till en överenskommelse som alla kan leva med. Att snabbt få ett balanserat ramverk på plats kommer att vara avgörande för utvecklingen av biobränslen i Europa till 2020. Främst för utvecklingen av nya mer avancerade så kallade andra generationens biobränslen med lägre utsläpp och högre miljönytta, skriver Fjellner på sin hemsida.

”Biobränslebetänkandet” handlar bl a om ILUC -indirekt landanvändning och vilka bränsleslag som ska användas. Konfliktzonerna handlar om mat vs bränsle och hur negativ klimatpåverkan ska kunna minska och vilka regler som ska gälla. Till exempel ville Kommissionen ha en 5% minskning för transportanvändandet, parlamentet landade i 6% när det gällde ”första generationens bränsle” medan Rådet landade i 7%. Dessutom var den första rundan i Europaparlamentet också den stökig med konflikter kring om det skulle införas EU-regelverk för att garantera att skogsbränslen produceras hållbart.

– Sådana krav finns redan i medlemsländerna, men man menade att det var viktigt att EU fick en ökad kompetens över skogen. Det talades om obligatoriska skogsbruksplaner, produktspecifika hållbarhetskriterier och listor som behandlade olika delar av ett träd på olika sätt. Det hade försvårat möjligheten att göra biobränsle av restprodukter från skogs- och pappersbruk på ett sätt som knappast gynnat miljö, skriver Fjellner.

Både Sverige och Finland har stora biobränsleintressen i att kunna använda restprodukter i skogsbruket som energislag, medan kritikerna pekar på att använda odlade grödor till bränsle både driver upp matpriserna och inte är särskilt miljövänligt eller klimatsmart. Enligt Oxfam kan en del födoämnen öka i pris med upp till 36% fram till 2020.

Läs mer hos Euractiv, debattartikel i Ny Teknik med argument från svenska biobränsleförespråkare och Oxfams kritik mot biobränsle.

(PO)

 

Annonser

Sunde får inte, men Svartholm Warg går bra…

Efter inlägget om Besättningen som får Piratpartiet att kapa nya mandat så dök det upp lite frågor kring valregler. Under gårdagen fick jag tackförnämlig hjälp av Sara Ahnborg på Europaparlamentet att reda ut frågeställningarna.

Får man kandidera om man sitter fängelse?

De gemensamma valreglerna sätter inte stopp för det, utan den frågan avgörs av varje enskilt land. Här kan alltså två medlemsstater ha helt olika regler. I Sverige, när det gäller Europaparlamentsvalet, finns det ingen begränsning vad beträffande fängelsestraff. Det innebär att, som jag föreslog i blogginlägget, det är möjligt för Gottfrid Svartholm Warg att kandidera, trots att han kommer att skaka galler under valet.

Kan man kandidera i flera länder?

En annan frågeställning som dök upp är huruvida man kandidera i olika länder samtidigt. Den andre Pirate Baygrundaren, Peter Sunde, står på listan för finländska Piratpartiet, kan han kandidera i Sverige också? Svaret är nej, det går bara att kandidera i ett land åt gången. Det regleras i RÅDETS DIREKTIV av den 6 december 1993  (93/109/EG) och Artikel 4:

1. Väljare skall utöva sin rösträtt antingen i bosättningsstaten eller i hemstaten. Ingen får rösta mer än en gång vid samma val.

2. Ingen får kandidera i mer än en medlemsstat vid samma val.

Ett halvvågat förslag från Eubloggen som skulle kunna göra att Sunde kan kandidera i flera länder

Nästa Europaparlament, det som väljs 2014, får en ännu tyngre maktroll. I enlighet med Lissabonfördraget ska medlemsstaterna ta hänsyn till valresultatet när nästa ordförande för EU-kommissionen ska föreslås. Medlemsstaterna måste också föreslå en kandidat med kvalificerad majoritet i rådet, som sedan måste nå en majoritet i omröstningen i Europaparlamentet. Europaparlamentet kan alltså för första gången säga nej till kommissionens ordförande utan att fälla kommissionen som helhet.

Ett problem som Europaparlamentsvalet har är att det är 28 olika val i 28 olika länder utan en gemensam valdebatt eller känsla för kammarens gemensamma utmaningar. Det finns också demokratikritik mot att för mycket sker i slutna processer. Ett förslag som skulle göra valrörelsen mer intressant, och mer övergripande över hela EU, är om de som var kandidater till kommissionens ordförande måste toppa valsedlar för säg minst en fjärdedel av medlemsstaterna (samma regel som att bilda partigrupp i Europaparlamentet).

Då skulle också det kunna ske gemensamma valdebatter där toppnamnen kunde mötas och diskutera vilket EU de vill ha i framtiden. Sedan efter valet skulle medlemsländerna föreslå med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet godkänna eller underkänna med vanlig majoritet. Men då skulle den nyvalde kommissionsordförande vara en välkänd europeisk politisk figur, som blivit belyst av kritisk journalistik, debatter med motståndare och passerat genom väljarens nålsöga – så väl som genom medlemsstaternas realpolitik och en majoritet av parlamentet.

I ett sådant scenario skulle Peter Sunde kunna ha varit piratrörelsens förslag till kommissionens ordförande och toppat listorna i Sverige, Finland, Österrike, Tyskland, Kroatien, Spanien, Tjeckien och Belgien…

(PO)

Drömkandidater Miljöpartiet

Peter Eriksson (MP) har nu under Almedalen trätt fram som kandidat till Europaparlamentsvalet och därigenom tycks Miljöpartiet få en stark laguppställning med Isabella Lövin som drivit fiskefrågor med framgång under den gångna mandatperioden och det fd språkröret Eriksson i topp.

I en serie inlägg tänker EU-bloggen lista sina dreamteam på de olika listorna – för tänk om vi fick se några av Sveriges färgstarkaste och mest kompetenta politiker kämpa om väljarnas förtroende i ett Europaparlamentsval – som dessutom är halvtid i supervalåret 2014. Inget riksdagsparti vill ju gå in sommaren före riksdagsvalet med stämpeln som förlorare. Därför kommer rekordmycket pengar och kampanjenergi att läggas på Europaparlamentsvalet under våren 2014 i det som kommer att bli Sveriges längsta valrörelse genom tiderna.

Dags att spekulera ett dreamteam för varje parti.

Vi börjar med Miljöpartiet:

Antal röster 2009: 349114 (+199511)
Andel av rösterna: 11,02% (+5,06)

Potential 2014: Var redan 2009 nära tre mandat. EU-bloggen tror på tre mandat, med viss chans på fyra mandat, med EU-bloggens DREAM TEAM finns potentialen fem mandat. MP har fördelen av att driva gröna frågor och vara EU-skeptiskt, samtidigt som man har hög profil i integritetsfrågorna i ett läge när den allmänna trenden är en medvind som bär uppåt.

1) Isabella Lövin

MP:s Europaparlamentariker (tillsammans med Carl Schlyter som inte kandiderar) under den gångna mandatperioden. Har visat vad ett gediget arbete inom ett område där man besitter stor kompetens kan ge för resultat. Lövin har skördat framgång på framgång i sin hjärtfråga fiskeripolitik och har på området mer makt i dag än Sveriges fiskeminister Eskil Erlandsson. Okänd för många svenskar men given listetta när EU-bloggen gör sitt dream team.

2) Peter Eriksson

Kalix egen politiska storkändis. Språkrörskollega med Maria Wetterstrand, lite i skymundan bakom Wetterstrand men en politisk veteran, skicklig retorisk slugger med där kombinationen av småländsk och norrländsk envishet gör honom till en tuff motståndare. Har visat att han kan bygga koalitioner över partigränserna, något som kommer väl till pass i Europaparlamentet. Läs mer om Peter Erikssons kandidatur på Aftonbladet, HD, SVT.

3) Maria Wetterstrand 

Kandiderar inte vad bloggen känner till. Men med Wetterstrand på tredje plats så är det dragare på listan som troligtvis kommer att få flest kryss och i slutändan vara högst upp genom personvalet. Wetterstrand har en av Sveriges vassaste politiska intellekt kombinerat med med retorisk skicklighet och starkt engagemang.

4) Zaida Catalán

Eftersom man får önska i ett dreamteam så vore politisk comeback av juristen Zaida Catalán spännande i det här sammanhanget. Med starkt engagemang i jämställdhetsfrågorna har Catalán europeisk spetskompetens genom arbetet mot sexuellt våld i EUPOL-insatsen i Kongo. Internationell erfarenhet och juridik är två bra färdigheter att ta med sig lagstiftningskammaren. Catalán har tidigare varit språkrör för Grön Ungdom.

5) Ulf Holm

Ett nygammalt namn i Europaparlamentet, ledamot 1995-1999 men riksdagsledamot sedan 2002. Har uppdraget andre vice talman i riksdagen. Det gör att Holm har en gedigen parlamentarisk bakgrund även om han är ganska anonym bland allmänheten.  Men på en lista med Eriksson & Wetterstrand behövs inte fler fixstjärnor.

(PO)

PS Bloggen har varit i dvala pga mycket arbete med ett totalupplsukande jättearbete, törs inte lova att det åter vaknar i och med denna serie inlägg

Nya samarbetsregler i EU – en möjlighet till fördjupat svenskt-norskt arbete?

Kommissionen kommer att föreslå att de så kallade European Grouping of Territorial Cooperation, EGTC, i fortsättningen ska kunna gälla även för länder utanför unionen.

Poängen med EGTC, som det finns ett 20-tal av i EU för närvarande, är att ett gemensamt regelverk och lagstiftning täcker hela EGTC-området och på så sätt ersätter nationella förordningar och lagstiftning.

Detta gör att samarbete över nationsgränserna underlättas betydligt då man kan driva ett projekt utan att behöva ta hänsyn till t ex skilda momsregler i de olika länderna. Istället kommer parterna överens om att applicera ett av ländernas regler på hela området som omfattas.

Kommissionen vill nu öppna upp regelverket så att det blir lättare att bilda en EGTC, mycket för att kunna stödja de makroregionala strategierna (av vilka Östersjöregionen är först ut).

Det kommer även ges möjlighet att ta med ett land som ligger utanför EU i en EGTC. Detta borde glädja de som arbetar med gränsöverskridande projekt mellan Sverige och Norge. Redan 2008 fanns det idéer på att sätta upp en EGTC mellan Jämtland och Nordtröndelag för att samarbeta kring räddningstjänst och sjukvård. Idén föll dock på att en EGTC med nuvarande regelverk bara kan bildas mellan medlemmar i EU.

Sverige har tidigare varit skeptiska till att använda EGTC-instrumentet, men en verkar i dagsläget vara mer positiva. Det nya regelverket kommer att gälla från 2014, förutsatt att det överlever förhandlingarna med Parlamentet och Rådet,

BH

Idrotten började lobba för sent

Det är mycket som pågår i livet och det är inte alltid man hinner med det man tänker att man ska göra. Det här blogginlägget är ett sådant. För en tid sedan såg jag den här artikeln (Hon jobbar för svensk idrotts momsundantag i Bryssel) på Riksidrottsförbundets hemsida. Den handlar om lobbyarbetet för att stoppa att EU-kommissionen (i första hand) inte ska kräva ett slopat momsundantag. Nu vet jag i och för sig att svensk idrottsrörelse under en längre tid uppmärksammat hotet som det innebär om EU skulle sätta stopp för att ideella föreningar ska vara momsbefriade och lobbat på olika sätt. Jag minns att jag när jag läste artikeln så tänkte jag att det här kan aldrig sluta bra.

Först ska vi komma ihåg om att det handlar om två parallella saker. Det ena är att EU-kommissionen hotar att dra Sverige inför EU:s domstol för fördragsbrott för att vi ger ideella föreningar undantag. Denna process inleddes redan 2008. Det andra är att EU-kommissionen har skickat ut en grönbok om momsdirektivet på remiss.

Vad var det jag reagerade på?

1) För sent – det är inte nu man åker till Bryssel för att lobba på EU-kommissionen när grönboken är ute. Det skulle man ha haft folk på plats redan 2008, som kunde ha lobbat på de tjänstemän och expertgrupper (kommittéer) som jobbade med frågorna. Dessutom kunde man redan här byggt upp ett starkt nätverk av länder, intressen och parlamentariker som har en liknande syn i sakfrågan.

2) Fel fokus. Om man nu ska lobba på EU-kommissionen att Sverige (och andra länder) ska få behålla rätten att ideella föreningar ska vara utan moms så är det inte redan frälsta man ska prata med.  Som det står i artikenln: ”Jag har till exempel träffat en person som jobbar för kristdemokraternas EU-parlamentariker Alf Svensson, och en person på svenska representationen.” I den här fasen när kommissionen har grönboken ute handlar det om snabbt att trumma ihop ett så tungt politiskt motstånd så att kommissionen inser att vissa bitar i grönboken aldrig kommer att överleva en runda i parlamentet eller ministerrådet. Kommissionen gillar inte att få tokstryk av ministerrådet eller parlamentet. Att kunna visa upp att det finns en risk för tokstryk är det bästa sättet att påverka. I andra hand handlar det om att förbereda sig för en arriärgardesstrid genom att försöka blockera, vattna ur och göra skadekontroll i behandlingarna i ministerrådet och i Europaparlamentet. För maximal effekt bör man i det här skedet ha med sig svenska regeringen, som dörröppnare och påtryckare.

Svenskar gör några stora fel när de tänker påverkansarbete i EU, det största är att man tänker att det fungerar som i Sverige – att remissrundan är tung och att det som sägs i det formella mötesrummet är det viktiga. Inom EU är de informella kontakterna viktigare än det formella mötesrummet. Många frågor där det handlar om att ta och ge i politiska förhandlingar sker utanför mötena. Remissrundan är inte automatisk och lika tung. I Sverige skickas förslag direkt till de som lagstiftaren vill lyssna på. Här har å andra sidan alla möjlighet att tycka till.

Det som gör att jag skriver det här blogginlägget idag är att kommissionen har skrivit till svenska regeringen att man säger nej till Borgs förslag vilket innebär att inte blir något undantag för föreningar under 1 miljon kronor i omsättning. Regeringen blåser till strid i frågan och Riksidrottsförbundet kan från och med nu räkna med eldunderstöd på allvar i ministerrådet. Anders Borg flaggar för att inleda samarbete med Finland, Danmark, Nederländerna och Österrike enligt ett pressmeddelande.  I Europaparlamentet börjar nu också lobbyarbetet att rulla.

Europaparlamentarikern Lena Ek (C) deltog i en chatt på EuropaportalenFacebooksida ikväll och skrädde inte med orden:

– Fruktansvärt idiotiskt beslut av kommissionen! Jag får försöka att förklara för dem jag känner hur vi tänker i Sverige. Bra av regeringen! Extra ironiskt beslut eftersom det är volontärernas år i år, skriver Lena Ek och konstaterar att kommissionen gräver sin egen grav.

Lena Ek har suttit en mandatperiod i parlamentet och har en position inom den liberala (marknadskonkurrens inriktade) gruppen. Om det nu börjar hända saker så är det i elfte timmen idrottsrörelsen får ihop ett försvar i den här frågan. Hade det varit fullt fokus redan 2008 med en lobbyist på plats som började nätverka och kartlägga aktörerna och samtidigt kunna bidra till en offensiv lobbying hade bilden nog sett annorlunda ut, nu får svensk idrott finna sig i att jobba i en ganska tuff uppförsbacke, men förhoppningsvis ska den grejas förr eller senare.

Men till exempel Svenskt Näringsliv tar inte upp idrotten i sitt yttrande, läs exempelvis även Förläggarföreningens yttrande.

Vill du lämna dina åsikter på grönboken? 31 maj är sista dagen.

(PO)

EU-rätt vs… del 2: Integritet väger tyngre än offentlighet

Det här är del 2 i blogginläggen om Yttrandefrihetskommitténs arbete och hur EU-rätten påverkar. Läs del 1 här.

Del 2: Integriteten krockar med offentligheten

Som journalist är det svårt att riktigt förstå hur EU-domstolen resonerar i målet Schecke GbR och Eifert mot Land Essen. I korthet handlar det om att EU-domstolen tog ställning för rätten till privatliv och personlig integritet på bekostnad av öppenhet och transparens. De som vände sig till domstolen hade tagit emot jordbruksstöd. Trots att var klart och tydligt redan i ansökningsskedet att namn och belopp skulle offentliggöras. Essen menade också att de var skyldiga att offentliggöra uppgifterna, men klagande menade att det inte fanns något allmänintresse att berätta att just dom hade fått den här högen med pengar. För att göra en lång historia kort så när domstolen hade väg allt färdigt och samman ansåg man inte att offentliggörandet av uppgifterna stod i proportion till integritetsskadan.

Som Lind och Strand skriver i sitt yttrande till Yttrandefrihetskommittén: ”..öppenhet inte har ett automatiskt företräde framför rätten tillskydd för personuppgifter, inte ens om betydande ekonomiska intressen står på spel.”

Teresa Küchler på SVD tangerar förövrigt ämnet i Världenbloggen då hon tar en bredare grepp på just integritetens påverkan inom EU just nu.

I framtiden kan det alltså bli svårt för svenska journalister att få fram vilka svenska jordbrukare som tagit del av EU:s jordbruksstöd, i alla fall om de inte vill och hänvisar till att de inte vill att uppgifterna ska offentliggöras.

(PO)

EU-rätt vs grundlagar I: Tjänstedirektivet krockar med hemvisten i ansvarsmodellen

Yttrandefrihetskommittén jobbar just nu med en utredning om hur de svenska yttrandefrihets- och tryckfrihetslagarna ska kunna bli teknikneutrala men också med att minska konfliktytan med EU-rätten. Arbetet ska mynna ut i övervägande av frågan om man i längden bör behålla en teknikberoende grundlagsreglering av tryck- och yttrandefriheten. Uppdraget i denna del ska redovisas senast den 20 december 2011″.

Jag ska i några inlägg försöka beskriva olika tolkningar av läget sett ur en del juridiska yttranden till kommittén, vilket inte är helt lätt med tanke på att de lärde juristerna ibland delvis drar olika slutsatser.

Men när man läser olika juristers yttrande i frågan står det ändå ganska klart att vi har att vänta oss med tiden en ”tunnare” svensk lagstiftning, och detta beror på kollisionerna med EU-rätten på en rad områden. EU-rätten som är gemensam för medlemsstaterna väger tyngre än nationell lagstiftning.

Del 1: Ansvarsmodellen

Idag finns systemet i Sverige med en ansvarig utgivare som är den som är ansvarig för allt innehåll i en publikation. Den ansvarige utgivaren, inte reportern, är den som kan ställas inför rätta exempelvis för förtal. Det är också Justitiekanslern som är ensam åklagare vid tryckfrihetsbrott.

Ansvarsmodellen kräver svensk hemvist för att kunna utkräva ansvar, något som jur. dr Anna-Sara Lind och jur. kand Magnus Strand i ett yttrande till Yttrandefrihetskommittén menar riskerar stå i strid mot tjänstedirektivet och den fria rörligheten. Ansvarsmodellen med krav på hemvisten kan vara ett hinder för utländska mediebolag som vill sälja sina tjänster i Sverige.

En annan möjlig komplikation i EU-rätten är direktivet om insiderhandel och marknadsmissbruk. Även om det finns skrivningar där en konflikt mellan nationell yttrandefrihet och marknadsmissbruksmisstanke (långt ord det där) så ska direktivet ge vika menar Lind och Strand att det finns en osäkerhet kring skrivningen och exemplifierar det med att om någon sprider vilseledande information, som borde ha insett att det var vilseledande men faktiskt inte gjorde, och röjer det för en journalist i tro att det stämmer så kan det vara så att det är osäkert om den ”oförståndige” är skyddad som källa. Ett skadeståndsansvar mot någon annan än den ansvarige utgivaren slår mot modellen med ensamansvar.

(PO)

Journalister och NGO:s tar strid mot EU:s ”hysch, hysch-regler”

Nu gör undersökande journalister och NGO:s gemensam sak rapporterar EUobserver för att försöka stoppa det som kan kallas för EU:s nya ”hysch-hyschregler”. Det handlar om rätten att få tillgång till EU-dokument. Efter sju år med relativ öppenhet så riskerar medborgare, journalister och intresseorganisationer få mycket svårare att få tillgång till EU-dokument. Förslaget från EU-kommissionen handlar om att enbart dokument som formellt skickas ska vara offentliga, inte de tusentals dokument som EU-tjänstemän informellt skickar mellan institutionerna. Det är i alla fall tolkningen som kritikerna gör.

Intressant för svenskt vidkommande är att konstatera, att det som nu 131 NGO:s och 56 undersökande journalister protesterar  emot, lades fram av EU-kommissionären Margot Wallström 2008 under rubriken ”EU-kommissionen vill ge allmänheten bättre tillgång till EU-handlingar”. Alltså raka motsatsen till det som kritikerna nu fruktar. Diskussionen och kritiken fanns redan när jag var i Bryssel 2006-2007 då idéerna, som sedan kommissionen lade fram, diskuterades.

Lobbyingen i frågan sker framför allt mot parlamentet där just nu förslaget hanteras i LIBE-utskottet (medborgliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor). Utskottet har 55 ledamöter. Tre av dom är svenskar, ordinarie ledamot är Anna Hedh (S&D) samt suppleanterna Anna Maria Corazza Bildt (EPP) och Cecilia Wikström (ALDE), jag har hittills inte sett att någon har kommenterat ärendet eller uppvaktningen.

Det ska tilläggas också att EU-kommissionen menar att kritikerna missförstått reglerna. Talesmannen Michael Mann säger till EUobserver att man ifrågasätter tolkningen.

(PO)

Trafikböter över gränserna

Europaparlamentets trafikutskott har röstat för ett lagförslag som ska möjliggöra att bötfälla förare för trafikbrott i andra medlemsstater.

Systemet bygger på att EUs fordonsregister samkörs och på så sätt kan även utländska förare identifieras och bötfällas.

I ett första skede är det fyra trafikbrott som kommer att omfattas av lagen – fortkörning, rattfylla, att inte använda säkerhetsbälte samt köra mot rött ljus. Dessa uppges stå för tre fjärdedelar av alla trafikdödade i EU. Det planeras för att lagen så småningom även ska innefatta andra brott som att köra narkotikapåverkad eller med ett oförsäkrat fordon.

Lagförslaget är en del i den Europeiska målsättningen att halvera antalet trafikdödade till 2010, en målsättning som Kommissionen själva har ansett vara orealistisk. Ganska långt från den svenska nollvisionen med andra ord…

(BH)