Podd om Brexit och ”Där hatet gror växer sorgen”

Lördagens Hudiksvalls Tidning

Många i Bryssel är irriterade på hur Storbritanniens premiärminister David Cameron prioriterat politikens kvartalsekonomi. Taktiska överväganden och nästa val har fått styra. ”Som att kissa i sängen, varmt i stunden men rätt obehagligt efter ett tag” föreslår jag i ett samtal och får nickande medhåll.

Tillbringade veckan i Bryssel för bland annat samtal om Brexit eller Bremain. Sammanfattade intrycken i lördagskrönikan i HelaHälsingland som kan läsas här.

Dessutom spelade jag in ett Brexitspecial av Podd72, som kan laddas ned på iTunes eller Acast, eller lyssnas på här.

Ledarskapet sviker EU, prata Europa!

Intrycken från Europadagen i måndags har summerats i en ledare på helahälsingland.se där jag tar fasta på den kritik som kom från flera talare om den skadliga tystnaden i Europafrågor.

Den berättelsen handlar om fred och hur vi tillsammans tar oss an de utmaningar som måste lösas över nationsgränserna, för att vi vill och ska göra det bättre för kommande generationer.

Ett starkt EU som löser de stora frågorna har aldrig behövts mer än idag. Så låt oss prata om Europa. När får vi höra en partiledare hålla Europatalet?

Läs hela texten här.

 

Europadagen firad i Stockholm

Strålande sol och medelhavsvärme, vy från balkongen på Södra Teatern.

Det går inte att klaga på vädret med strålande sol och årets varmaste hittills dag. Europadagen firas 9 maj till minne av Robert Schumans deklaration från 1950 om ett Europa som behövde enas för att bevara freden .

På Södra Teatern i Stockholm bjöds besökarna på ett varierat program. Jag körde en twitterkavalkad som man kan följa här.

 

På Södra Teatern för #Europadagen & lyssnar på bl s@Kommerskoll:s GD, @MaxAndersson@MalmstromEU#Europahuset#eupolpic.twitter.com/NEWbEIeWbK

— Patrik Oksanen (@patrikoksanen) May 9, 2016

På ledarsidan HelaHälsingland bjöd vi på ett samtal mellan EU-kommissionären Cecilia Malmström och Nerikes Allehandas Lars Ströman. Läs och lyssna!

//platform.twitter.com/widgets.js

Nu väntar Brexit eller Bremain

Kommenterar EU-toppmöte på HelaHälsingland.se som ledde fram till den uppgörelse britterna ska rösta om när det gäller att stanna kvar eller lämna EU.

Konstaterar i texten att frågan mycket handlar om engelsk självbild: ”Så oavsett hur många löften EU ger om att ” jag ska tömma diskmaskinen, älskling” och ha särskilda brittiska undantag så kommer vi tillbaka till äktenskapsfrågan. Och för det som vill bryta upp äktenskapet så är varken det här eller något annat tillräckligt. Men i grunden handlar det om vad Storbritannien vill vara för land och hur vill man vara det landet. Att göra den komplexa frågan till en folkomröstningsfråga om fortsatt medlemskap i EU är att be om ett svar på en fråga som kommer att ha många olika tolkningar.”

Läs hela här.

Årets kanske viktigaste EU-brev

Efter Grexitkrisen, Migrationskrisen, spänningarna med Ryssland så blickar allt fler mot Storbritannien och diskussionerna inför Brexit-omröstningen. I Årets kanske viktigaste EU-brev inför decembertoppmötet summerar rådsordföranden Donald Tusk läget i diskussionerna med Storbritannien. 

Letter by President Donald Tusk to the European Council on the issue of a UK in/out referendum

I am writing to let you know where we stand on the issue of a UK in/out referendum before we address it at the December European Council.

In November Prime Minister Cameron set out the four areas where he is seeking reforms to address the concerns of the British people over UK membership of the European Union. On this basis, we, in close cooperation with the Commission, held extensive bilateral consultations at Sherpa level with all Member States. We also discussed it with representatives of the European Parliament.

Clearly this is a significant and far-reaching agenda. Consultations have shown that the issues raised by the British Prime Minister are difficult. At the same time there is a strong will on the part of all sides to find solutions that respond to the British request while benefiting the European Union as a whole.

We have been looking at the four baskets mentioned by PM Cameron. Let me briefly set out my assessment of where we are in this respect.

1. On the relations between the euro ins and outs we could search for an agreement around a set of principles that will ensure the possibility for the euro area to develop further and be efficient while avoiding any kind of discrimination vis-à-vis Member States that are not yet, or, in some cases, will not be part of the euro. We are also looking into the possibility of a mechanism that will support these principles by allowing Member States that are not in the euro the opportunity to raise concerns, and have them heard, if they feel that these principles are not being followed, without this turning into a veto right.
2. On competitiveness, there is a very strong determination to promote this objective and to fully use the potential of the internal market in all its components. Everybody agrees on the need to further work on better regulation and on lessening the burdens on business while maintaining high standards. The contribution of trade to growth is also very important in this respect, in particular trade agreements with fast growing parts of the world.
3. The third basket concerns sovereignty. There is wide agreement that the concept of ”ever closer union among the peoples” allows for various paths of integration for different countries. Those that want to deepen integration can move ahead, while respecting the wish of those who do not want to deepen any further. There is also a largely shared view on the importance of the role of national parliaments within the Union as well as strong emphasis on the principle of subsidiarity.
4. The fourth basket on social benefits and the free movement of persons is the most delicate and will require a substantive political debate at our December meeting. While we see good prospects for agreeing on ways to fight abuses and possibly on some reforms related to the export of child benefits, there is presently no consensus on the request that people coming to Britain from the EU must live there and contribute for four years before they qualify for in-work benefits or social housing. This is certainly an issue where we need to hear more from the British Prime Minister and an open debate among ourselves before proceeding further.

All in all it is my assessment that so far we have made good progress. We need some more time to sort out the precise drafting on all of these issues, including the exact legal form the final deal will take. We also have to overcome the substantial political differences that we still have on the issue of social benefits and free movement. The December European Council should address all the political dilemmas related to this process. Based on a substantive political discussion we should be able to prepare a concrete proposal to be finally adopted in February.

Let me finally share with you some political remarks. All involved must take their part of responsibility. I will act as an honest broker but all Member States and the institutions must show readiness for compromise for this process to succeed. Our goal is to find solutions that will meet the expectations of the British Prime Minister, while cementing the foundations on which the EU is based. Uncertainty about the future of the UK in the European Union is a destabilizing factor. That is why we must find a way to answer the British concerns as quickly as possible.

In times when geopolitics is back in Europe, we need to be united and strong. This is in our common interest and in the interest of each and every EU Member State. The UK has played a constructive and important role in the development of the European Union and I am sure that it will continue to do so in the future.

Yours sincerely.

Till den fria rörlighetens försvar

I en ledare som går i morgon i de fyra tidningarna i Hälsingland skriver jag ”Till den fria rörlighetens försvar”. Det med anledning av tiggeridebattens mer mörka sidor där man riktar angrepp mot EU:s fundament, den fria rörligheten.

Visst har vi sett vissa problem i vissa branscher som transportbranschen och byggbranschen. Men när fackförbund på ena sidan och SD på den andra utifrån EU-migranterna ger sig på den fria rörligheten måste man fråga sig vem vinner egentligen på detta? I vems intresse? Vad vore alternativen utan ett EU med fri rörlighet? Vad händer med ekonomi och sådant vi är vana vid numera – som att kunna röra oss fritt i stora delar av Europa.

Jag förnekar inte att det finns konsekvenser som är problematiska, exempelvis Rumänien och Bulgariens deltagande. Jag tillhörde de som ansåg att länderna kom med i EU alldeles för tidigt och att det fanns för mycket att åtgärda på hemmaplan för Bukarest och Sofia för att de skulle vara mogna. I sak hade jag inte fel då, eller nu, men när jag betraktar det som hänt sedan 2007 i östra Europa måste jag landa i att det var tur att Bulgarien och Rumänien kom med i unionen när de gjorde det. Alternativet hade troligen varit att det vi ser i Ukraina och Georgien idag hade vi sett i Rumänien och kanske Bulgarien, hur Ryssland aktivt försöker destabilisera, till och med annektera och invadera, genom hybridkrigföring.

Däremot finns det saker vi måste kunna diskutera, problematisera och hitta lösningar utan att riva pelarna som håller upp taket. Det handlar texten om i Hälsingetidningarna i morgon.

(PO)

Orbáns dödsstraffsdebatt utmanar EU

Ungerns Viktor Orbáns uttalande om dödsstraff “Frågan om dödsstraff ska placeras på den politiska dagordningen. Ungern kommer att göra allt för att skydda sina medborgare” har väckt så starka reaktioner att Budapest nu backar från uttalandet. Först var det en talesperson som försökte säga att det var medborgarna och väljarna som pratade dödsstraff och inte politikerna och att Ungern står fast vid sina internationella avtal.

Till saken hör att dödstraff och EU är en no-go vilket jag skrev om efter Le Pens uttalande i franska valrörelsen. Dödsstraff är inte förenligt med att vara med i EU. Riktigt så hårt fram gick inte Jean-Claude Juncker när han sade att han inte tänkte prata med Orbán om frågan:

“Vi behöver inte diskutera uppenbara saker. Jag är en mycket stark motståndare mot dödsstraff av så många orsaker. EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder dödstraffet och herr Orbán borde omedelbart klargöra att det inte är hans avsikt. Om det är hans avsikt, så skulle det bli en strid.”

Ett första steg hade varit att ta ifrån Ungern rösträtten inom EU, artikel 7 i Fördraget (som aldrig använts). Efter det varningsskottet backade Orbán ytterligare en bit genom att bland annat i samtal med Europaparlamentets talman Martin Schulz betona att Ungern kommer att respektera EU:s lagar och att bara för att man pratar om frågorna så innebär det inte att man tänker införa dödsstraff.

Slutligen kan tilläggas att Ungern som sagt var är Erik Almqvists tillflyktsort och de svenska högerputinisternas europeiska drömland. Dessutom har bland annat Rumäniens tillträdande underrättelsechef varnat för utvecklingen i Ungern.

(PO)

Island avbryter EU-planerna

Inte på något sätt oväntat eller egentligen inte redan intecknat, men Island kommer inte att fortsätta förhandlingarna för ett medlemskap i EU meddelade man officiellt i veckan. Det politiska beslutet ligger egentligen för två år sedan när Island röstade fram en regering som inte ville gå med i Unionen.

Medlemsprocessen inleddes 2009 när landet var mitt inne i finanskrisen. Isländska valutan halverades i värde. Men återställandet av ekonomin har rullat på och fiskefrågan om kvoter har varit faktorer som gjort att medlemskapet med tiden såg allt mer orealistiskt ut.

Beslutet har väckt kritik från Islands EU-vänner som hellre vill se en folkomröstning om frågan även om majoriteten i nuläget troligen skulle säga nej.

Läs mer här.

(PO)

Sverigedemokraterna & Ukraina

Det är minst sagt ett intressant dygn som varit och ett intressant dygn som väntar när det gäller Sverigedemokraternas politik i österled och då framför allt när det gäller Ukraina.

RIKSDAGSDEBATTEN

Vi börjar med att jag var nära att köra i diket på väg hem från Folk och Försvars rikskonferens i Sälen av ren förvåning.

Jag slår precis på radion när Annie Lööf (C) och Mattias Karlsson (SD) har en replikväxling i riksdagens partiledardebatt om hur Sverigedemokraterna röstar i Europaparlamentet, där SD i praktisk voteringshandling är Putins bästa vän i Norden enligt EUbloggens Rysslands-Index för EU-skeptiska partier. De diskuterar alltså EUbloggen i partiledardebatten.

Därefter följde även Göran Hägglund (KD) upp ämnet. Och att partiledarna läst EUbloggen bekräftas av Hägglund på twitter:


@patrikoksanen Tack för bra underlag på EU-bloggen.

— Göran Hägglund (@goranhagglund) January 14, 2015

Eftersom Riksdagens hemsida just nu i alla fall beter sig lite muppigt får ni tidskoderna här för att skrolla fram det själv (inbäddning fungerade inte, inga direktlänkar till anföranden fungerar). Stenografiprotokollet ligger heller inte ut än.

ca 1.52.50 Annie Lööf tar upp SD:s voteringar i Europaparlamentet.

1:54:40 Mattias Karlsson, tf partiledare i SD svarar (jag har bara snabbt skrivit ned det i svaret som berör röstningarna i Europaparlamentet i sak, jag har skalat bort övrigt ) så här :

– Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga här i riksdagen med att fördöma det ryska beteendet mot sina grannländer, ryska annekteringen mot Krim och många andra frågor. Därför är det djupt oseriöst att utmåla oss Putins lakejer. Däremot har vi olika syn på östutvidgningen och annat mellan Sverigedemokraterna och Centerpartiet. Många av de här omröstningarna som Annie Lööf nämner handlar just om att det finns skrivningar om att uttrycka sig positiv att snabba på östutvidgningen, om associationsavtal att snabba processen att ytterligare länder ska släppas in i Europeiska Unionen med följden att Sveriges inflytande minskar ytterligare, att kostnaderna för svenska skattebetalarna ökar ännu mer.

Här har Mattias Karlsson fel menar både jag och många andra på den avgörande punkten. Det handlar om associationsavtalen. Associationsavtalen ska inte blandas ihop med medlemskap i EU. Frågan om ett eventuellt medlemskap i Ukraina ligger minst 20 år framåt i tiden, om ens någonsin och det kommer att bli en lång process där Sverigedemokraterna har gott om tid att rösta nej många gånger om man vill.

Ukraina är idag inte ens i närheten av att bli kandidatland, därefter ska Köpenhamnskriterierna uppfyllas, och sen ska alla godkänna det igen. Därefter medlemsförhandlingar, och nytt godkännande.

SD har alltså en stor mängd voteringar i Riksdag/EU-nämnd samt Europaparlamentet på sig att säga nej de kommande decennierna. Att säga nej nu stärker bara Rysslands kortsiktiga mål och gör ingen skillnad i Sverigedemokraternas långsiktiga mål.

Eftersom det tycks råda viss osäkerhet inom Sverigedemokraterna hur den slingriga vägen till medlemskap går till så länkar jag här till Riksdagens EU-upplysning. 

Associationsavtalen nu handlar om att stödja Ukraina och att bidra till att landet kan välja den väg som man önskar, att gå västerut istället för att bli en klientstat till Moskva. Den mest Rysslands-kritiske EU-skeptikern Jussi Halla-Aho uttrycker sig rakt – Ukraina ska inte hamna i rysk inflytelsesfär, medan SD i tidigare riksdagsdebatt sagt att Ukraina inte ska hamna i EU:s inflytelsesfär.

ca 2:10:39 Göran Hägglund tar upp röstningarna i Europaparlamentet igen i sin fråga till Mattias Karlsson.

PÅ FOLK & FÖRSVAR I SÄLEN Här fick jag tillfälle att både att visa och närmare förklara EUbloggens Rysslands-index och intervjua två riksdagsledamöter i Sverigedemokraterna, partiets säkerhetspolitiske talesman Björn Söder och dess försvarspolitiske talesman Mikael Jansson. Jag återkommer till dessa intervjuer när jag hunnit skriva ut dom och kvitterat att vi har förstått varandra. Så mycket kan jag säga nu är att min bild är att i dessa samtal fanns en vilja att börja problematisera hur man agerat och agerar framåt som rymde långt mer än den linje som Mattias Karlsson hade i debatten (och som partiet framfört i andra sammanhang). Man kan säga att det ligger i linje med svaren från partiets MEP Peter Lundgren.

SAMTIDIGT I BRYSSEL

När jag träffade MEP Kristina Winberg i Bryssel i oktober sade hon att det var en nyhet för henne att EFDD-gruppens litauer röstade helt annorlunda jämfört med Sverigedemokraterna.

Nu har har de uppenbart pratat med varandra för tillsammans har de skrivit EFDD-gruppens resolutionsförslag i en Ukraina-omröstning som kommer upp i morgon, där man dessutom passar på att damma till Ryssland för kränkningarna i Östersjön av bara farten. Man kan fördjupa och dissekera resolutionsinnehållet, men efter fyra timmars sömn i natt nöjer jag mig med att konstatera att den gjorts.

Jag tolkar att det vi ser är en början på att försöka ompositionera sig i Rysslands-indexet (vilket ni också kommer att se tydligare när jag skrivit ut intervjuerna) och att partiet närmar sig insikten att säga en sak i Sverige men agera annorlunda i Bryssel inte är särskilt hållbart i längden (alla fall inte om en bloggare matar på excelfilen efter varje votering och ställer frågor) för Nykarolinerna i relation till Putinisterna i partiet.

Men morgondagens votering är ännu mer spännande än så. Utifrån det jag har sett så kommer det eventuellt att lyftas in en uppmaning i resolutionen att EU:s ministerråd ska terroriststämpla den ryska invasionens fikonlöv, dvs Donetsk & Luhansk så kallade folkrepubliker. Jag har fått bekräftat att ECR lyft in det i sitt resolutionsförslag (vilket inte EFDD har gjort).

Sedan har en ALDE MEP twittrat om det vilket har retweetats av partigruppen, vilket kan vara en indikation även om jag inte fått det bekräftat.

Dessutom har Ukrainas president på twitter sagt att talmannen Martin Schulz (som är socialdemokrat) lovat att lyfta in det i omröstningen. Lite spekulativt så verkar det som om det skulle kunna komma med.

TILLÄGG: Det kom inte med. Läs mer här.

Min gissning utifrån detta, beroende på vad som kommer in i slutdokumentet, är att Peter Lundgren och Kristina Winberg avstår från att rösta (istället för att rösta nej) eller röstar ja men lägger en röstförklaring där man berättar vad i ja-rösten man egentligen inte gillade istället för att trycka på nej.

Men som sagt var, Europaparlamentet är lite som en hockeymatch, allt kan hända och svänga. Men i morgon får vi se hur det går och jag återkommer med resultatet på voteringarna. Här är förresten tweetsen jag hänvisade till:

So called #Donetsk and #Lugansk People’s republics are effective nest of modern #terrorism in #Europe

— Petras Austrevicius (@petras_petras) January 14, 2015

@MartinSchulz has confirmed that on Thursday European Parliament will urge EU leaders to list so-called LNR – DNR as terrorist organizations

— Петро Порошенко (@poroshenko) January 13, 2015

Nej Le Pen, dödsstraff är emot EU:s fördrag

Far och dotter Le Pen PHOTO © European Union 2014

”The death penalty is cruel and inhuman, and has not been shown in any way to act as a deterrent to crime. The European Union regards abolition as essential for the protection of human dignity, as well as for the progressive development of human rights.”

Citatet ovan är hämtat från EU:s utrikesservice. I svallvågorna efter terrordådet mot Charlie Hebdo finns olika politiska utspel. Ett av de tydligaste och mer populistiska är att Nationella Frontens ledare Marine Le Pen nu kräver en folkomröstning om att återinföra dödsstraffet. Politiskt är utspelet en win-win för henne (sedan kan man tycka vad man vill om det osmakliga i utspelet).

Eftersom dödsstraff är emot EU:s fördrag kan inte Frankrike genomföra en lagstiftning om dödsstraff utan mycket allvarliga konsekvenser. Eftersom Le Pens uttalade mål är att förstöra hela EU (någon annan gång kommer jag gå in på konsekvenserna av en sådan utveckling, låt mig bara säga att jag är helt övertygad om att det kommer att sluta väldigt illa både för europeisk ekonomi, för fred och säkerhetsläget i vårt närområde) så ligger konsekvenserna i hennes intresse (för att inte tala om andra regionala aktörer).

Nu ska jag understryka att jag inte är jurist utan analyserar politik, det finns säkert läsare som kan bidra med mer här, så ha det i åtanke när du läser inlägget.

Men min bedömning är att Frankrike skulle behöva skrota både Europakonventionen för mänskliga rättigheter (samtliga EU-medlemmar har ratificerat det sjätte protokollet) och lämna EU, vilket med tanke på historien är ett likhetstecken att EU upphör att existera som vi känner det.

Enda gången som Europakonventionen godkänner dödsstraff är en krigssituation. Så här svarade EU-kommissionen på en fråga kring dödsstraffet från Ashley Mote (UKIP) 2008 (vad jag vet lär inte rättsläget ha ändrats):

”In relation to Article 2 of the Charter, ‘Right to life’, the explanations quote in particular Article 2(2) of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR), which states that ‘Deprivation of life shall not be regarded as inflicted in contravention of this article when it results from the use of force which is no more than absolutely necessary: (a) in defence of any person from unlawful violence; (b) in order to effect a lawful arrest or to prevent the escape of a person lawfully detained; (c) in action lawfully taken for the purpose of quelling a riot or insurrection’.

They also quote Article 2 of Protocol No 6 to the ECHR, according to which ‘A State may make provision in its law for the death penalty in respect of acts committed in time of war or of imminent threat of war; such penalty shall be applied only in the instances laid down in the law and in accordance with its provisions’.

Neither these references to the Charter nor even Article 2 itself have the effect of allowing the death penalty to be reintroduced in Europe.

It is worth noting that Protocol No 13 to the ECHR is in fact intended to abolish the death penalty in all circumstances, even in time of war or of imminent threat of war.”

EU har också en högprofilerad politisk agenda att arbeta emot dödsstraff i världen. EU:s utrikesservice skriver på sin hemsida:

”The European Union holds a strong and principled position against the death penalty; its abolition is a key objective for the Union’s human rights policy. Abolition is, of course, also a pre-condition for entry into the Union.

Indeed, the EU is the leading institutional actor and largest donor to the fight against the death penalty.”

Och blir det inte en folkomröstning så kan Le Pen skylla på att EU satt stopp. En Win-Win.

Så när du läser om Le Pens utspel, ha då i åtanke att målet är inte att få till den primitiva hämnden öga-för-öga gentemot förrövarna utan att faktiskt rasera Europa som vi känner det.

(PO)