Lettland tar över EU-klubban

Foto: Patrik Oksanen

Lettland tar första januari över ordförandeskapet. Det innebär att landet har en nyckelroll i Ministerrådet under sex månader. Det är första gången letterna tar över rodret i EU.

I en intervju säger landets utrikesminister Edgars Rinkēvičs att prioriteringarna kommer att handla om det Östra Partnerskapet, Centralasien, TTIP och så förstås Ukraina.

– Om vi ser att det förbättras i Östra Ukraina, om Ryssland blir en del av lösningen istället för att vara en del av problemet så kan vi mjuka upp eller till och med lyfta en del sanktioner. Om det blir värre så är det oundvikligt att använda det här instrumentet. Mycket beror på politisk dialog. Oturligt nog så ser vi i de senaste dagarnas politiska retorik från det ryska ledarskap inte något som jag skulle se som uppmuntrande, säger Rinkēvičs lettiska public servicebolaget.

Dock får nog letterna räkna med att det finns viss risk att Grekland kommer att ta mycket tid och uppmärksamhet efter dagens omröstning i parlamentetSkärmavbild 2015-01-01 kl. 13.00.24

Tidigare i år hade jag också möjligheten att vara i Riga och föra en del samtal på plats, något jag sammanfattat i en Youtube-special inför ordförandskapet.

Läs mer om Lettland: Lettlands utrikesminister som kommer ut och lettiskt avhop stökar för SD.

 

(PO)

Lettlands utrikesminister kommer ut

Nu ikväll tillkännagav Edgars Rinkēvičs att han är homosexuell och kommer ut i offentligheten. 41-årige Edgars Rinkēvičs från Jürmala är Lettlands utrikesminister sedan 2011 och han är en aktiv politiker i Lettlands twittersfär. När jag besökte Riga i helgen som gick pratades det om honom som Lettlands motsvarighet till Estlands internationellt kände twittrande president Toomas Hendrik Ilves. IMG_3592.JPG

Edgars Rinkēvičs offentlighet är ett viktigt steg i Lettland där homosexualitet blev tillåtet först efter (den andra) självständigheten 1992. Samkönade äktenskap är inte tillåtna i landet, här har grannlandet Estland kommit längre och precis beslutat om att ändra lagstiftningen.

Beslutet hyllas som modigt och viktigt på twitter:


För den som är intresserad av mer om Lettland så har jag i min engelskspråkiga videosammanfattning gjort en ”special edition” om Lettland som egentligen är planerad att postas lite senare här på bloggen när jag skrivit ett eller ett par inlägg om Lettland. I videoklippet tar jag upp snacket inför det Lettiska ordförandeskapet, hur Rysslands aggression i Ukraina påverkar och så VP i kommissionen Valdis Dombrovskis.

(PO)

Almedalen 2011

Almedalen är en bubbelvärld som för en vecka existerar parallellt med verkligheten. Detta intryck förstärktes ytterligare i år genom iskall Silent Hil-dimma och radioskugga.

Den extremt dåliga 3G-täckningen gjorde att jag skötte mina löpande funderingar via Twitter (@hegefeldt) och försöker summera upp det hela så här i efterhand i en sammanhängande bloggpost istället.

Jag tillbringade större delen av dagarna med att bevaka EU- och Östersjöstrategifrågor på Europahuset (Kommissionen och Europaparlamentet) och Östersjömötesplatsen (Sida Östersjöenheten), båda med exemplariskt arrangerade seminarier.

Något utanför EU-fokuset måste jag även nämna Johan Norbergs genomgång av globaliseringens historia på Svenskt näringslivs event på måndagen. Att kunna leverera så många siffror och årtal och samtidigt lyckas hålla det engagerande och intressant är imponerande.

Just globaliseringen kändes som ett gemensamt tema under de seminarier som jag besökte under veckan. Oavsett om det handlar om tillväxtpolitik, infrastruktur eller hälsovård så togs globaliseringens effekter och den nya ekonomiska och politiska världsbild som är under framväxt upp som en viktig faktor. Det spår var även en viktig del av inte minst Fredrik Reinfeldts partiledartal.

Vad som däremot inte nämndes alls lika ofta var EU och EU-politik. Kanske är det som statssekreterare Oscar Wåglund Söderström hävdar att Europapolitik nu äntligen börjar behandlas som en naturlig del av inrikespolitiken 16 år efter medlemsskapet.

Partiernas EU-politik behandlades specifikt på utfrågningar arrangerade av Europahuset och jag hade möjligheten att se Lars Ohly samt Lena Ek och Annie Johansson svara på frågor från KG Bergström och Lena Melin.

V driver inte aktivt frågan om utträde utan vill föra en pragmatisk EU-politik. Ohly vill ha en ekonomisk relation till EU på samma sätt som Norge genom EES-avtalet och ser det inte som ett problem att Sverige på så sätt förlorar rätten att påverka den EU-lagstiftning som måste implementeras. Han kritiserade även stödet till jordbruket och vill se att den branschen klarar sig på marknadsmässiga villkor.

C betonade flera gånger subsidaritetsprincipen, dvs att beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå för att komma närmare medborgarna.  Även Ek och Johansson vill se ett slut på jorbruksstödet (CAP) men anser att det måste fasas ut gradvis samt göras rättvisare mellan medlemsstaterna. Johansson välkomnade även att vargjaktsfrågan prövas av EU-domstolen.

Polen deltog i flera seminarier och det är tydligt att de är väldigt ambitiösa med sitt ordförandeskap och ser det som en sätt att komma in i kärnan av EU-samarbetet. På samma sätt som globaliseringen innebär att Sverige måste ompröva sin traditionella bild av Asien och Latinamerika så finns det all anledning att ägna Polen uppmärksamhet framöver.

Region Skåne arrangerade ett flertal seminarier om bland annat sin innovationsstrategi, vilken är påfallande ambitiös för att komma från en regional aktör och inte en nationalstat. Det etablerade Öresundssamarbetet har dessutom börjat expandera till att även omfatta Hamburgregionen.

Själv deltog jag på ett seminarie arrangerat av Örebro läns landsting med bland annat Europaparlamentariker Jens Nilsson där jag pratade om effektivitet vs legitimitet i arbetet med Östersjöstrategin. Jag drev tesen att det var nödvändigt att nationella aktörer tog ett starkt ägar- och ledarskap i början av processen efter det är de som sitter på resurser och kompetens att genomföra nödvändiga åtgärder.

Detta innebär inte att andra aktörer ska uteslutas utan tvärt om att regionala/lokala aktörer, civilsamhället samt näringslivet ska uppmuntras och stöttas om de vill delta i genomförande av Östersjöstrategin. Ägarskap måste finnas på alla nivåer för att strategins ambitioner ska lyckas.

Två år efter jag var med och lanserade Östersjöstrategin på en konferens i just Visby går det att konstatera att strategin har lett till en förnyad vilja att samarbeta i regionen och inte minst till att det finns en acceptans att prata om ett Östersjöperspektiv i Bryssel och andra platser där den Europeiska agendan sätts.

Ska man sammanfatta årets Almedalsvecka så har det varit otroligt lärorikt och intressant, även om det inte finns en chans att täcka allt intressant som händer. Jag kommer definitivt försöka vara på plats även nästa år (och hoppas på ett fungerande mobilinternet).

(BH)

Donaustrategin antagen

Europeiska rådet gav på onsdagen klartecken för Doanustrategin. Detta blir den andra så kallade makroregionala strategin i EU, den första för Östertsjöområdet lanserades under det svenska ordförandeskapet 2009.

Makroregioner är ett nytt koncept i EU-samarbetet där en grupp av medlemsländer väljer att fördjupa sin samordning på ett antal policyområden för att ta sig an ett gemensamt problem. För Östersjön var det främst miljöproblem som övergödning och risken för olyckor med tankbåtar som ledde fram till initativet från Europaparlamentet 2005. Östersjöstrategin omfattar idag en rad samarbetsområden från miljö till forskning och rättsväsendet.

Processen med att ta fram Doanustrategin (”EUSDR”) har pågått sedan 2009. Förhoppningen är nu att länderna runt Donau ska kunna arbeta mer koordinerat med bland annat miljö, transport och sociala frågor i regionen. Strategin försvåras dock en del av att bara 8 av de 14 ingående länderna är EU-medlemmar i dagsläget.

Det pågår i dagsläget lobbyingarbete för ytterligare makroregionala strategier i EU, bland annat så vill flera västsvenska aktörer se en Nordsjöstrategi.

Mer information på ungerska ordförandeskapets webb
(BH)

Kroatien och USA på agendan 2009

Sverige, Tjeckien och Frankrike har presenterat de fortsätta prioriteringarna för resterande av trions presidieperiod.

Under 2009 kommer Kroatiens medlemsförhandlingar förhoppningsvis att kunna avslutas (trots Sarkozys farhågor när Irland röstade nej till Lissabonfördraget) och relationerna till USA kommer att intensifieras efter presidentvalet.

Även stärkta relationer med EU:s grannstater i öst kommer att vara prioriterade, inte minst med tanke på det nuvarande spända läget med Ryssland.

Det går att läsa hela 18-månadersprogrammet här

(BH)

Nyckelperson för EU-ordförandeskapet hoppar av

Nicola Clase, statssekreterare med EU-frågor och utrikespolitik på sitt bord, hoppar av jobbet på regeringskansliet. Därmed försvinner ännu en nyckelperson med EU-erfarenheter inför det svenska ordförandeskapet hösten 2009.

Clase är den tjänsteman som jämte EU-ambassadören, där Sven-Olof Petersson slutade i våras, som har den viktigaste samordnande funktionen i Sveriges EU-arbete.

Nicola Clase ska istället vara verksam på Harvard, uppgifter om ersättare har jag inte hittat. Sveriges problem är att antalet höga tjänstemän med gedigen erfarenhet av EU-frågor inte är direkt legio. Dessutom är avhoppet ett bakslag för statsministern som avverkat två statssekreterare på två år, först Schenström som hade inrikesfrågor och nu Clase med EU-portföljen.

(PO)

Svensk-dansk kommissionär 2009?

Frankrikes president Sarkozy har som EU-ordförande skickat ut en testballong när det gäller antalet kommissionärer. Eftersom vi nog kan utesluta att Lissabonfördraget är på plats tills den nya kommissionen ska tillträda så är det Nicefördraget som gäller. Nicefördraget är dubbeltydigt, dels att varje nationalitet ska vara representerad men också att när EU har 27 medlemsländer så ska det vara färre kommissionärer än medlemsländer, ingen lätt nöt att knäcka.

Franska diplomatiska källor har uppgett för den tyska tidningen Die Welt att Frankrike överväger att lansera förslaget att länder med likartad kultur och språk ska dela på en kommissionär. Sverige och Danmark skulle få komma överens om en, Beneluxländerna skulle ha en gemensam (för inte tänker väl sig Frankrike att bli representerad av vallonsk belgare?), Storbritannien och Irland skulle dela på en, Tjeckien och Slovakien skulle återigen gå samman och Tyskland och Österrike skulle också gå ihop.

Troligtvis blir det inte mer än en testballong, Österrikes utrikesminister Ursula Plassnik var måttligt road över utsikterna av en anschluss med Tyskland och säger till österrisk press som EUobserver citerar: ”Idén om kombi-kommissionärer eller hälften-hälften kommissionärer är inte ens ett dåligt sommarskämt.”

Utspelet har ännu inte nått svenska medier och jag har hittills inte sett några svenska reaktioner, men jag  gissar att det nog från svenskt håll är kalla handen.

PS Eubloggen förutspådde att rubrikmakarna skulle få ett roligt franskt ordförandeskap när Sarkozy gör olika typer av utspel, direkt eller indirekt. Den första månaden har definitivt förväntningarna infriats.

(PO)

Cynisk EU-ordförande på OS-invigning

Amnesty kommer nu med en rapport (som flera medier rapporterar om) som visar att Kina inte blivit öppnare och mer tolerant under OS-året, tvärtom. I samband OS-valet utlovade de kinesiska ledarna en rad förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter, mediefrihet men även utbildning och hälsa hos befolkningen.

Till exempel kommer inte journalister åt Amnestys hemsida från presscentret, men det är bara en liten sak i sammanhanget. Därtill kommer minst 470 avrättningar per år, som i praktiken kan vara 20 gånger så många. Omskolningar, förföljelser och förtrycket av minoriter som i Tibet men även i landets västra delar där det finns en muslimsk befolkning.

Mitt upp i all detta kommer EU:s ordförande, franske presidenten Sarkozy, att ge EU:s legitimitet till de kinesiska ledarna genom att närvara vid invigningen. Som ordförandeland inom EU kommer inte Sarkozy att vara på plats som enbart fransk president utan även att representera Sverige och de andra 25 medlemsländerna. Sarkozy som agerat både opportunistiskt och cyniskt i OS-frågan har gjort en 180-graders sväng. Från att i våras ha hotat med bojkott på grund av Tibet till under G8-mötet ha lovat Hu Jintao om att komma.

Sarkozy får inte sällskap på invigningen av Europas andra stora ledare. Angela Merkel stannar hemma och Gordon Brown kompromissar och kommer till avslutningen istället. Europaparlamentets talman Pöttering uteblir också. Däremot kommer George Bush till invigningen.

Bakom Sarkozys beslut att åka till Kina ligger realpolitiska bedömningar, som att protesterna och bojkottkraven har mojnat men även möjligheten att nå affärsuppgörelser med de kinesiska ledarna. Till exempel trycker fransmännen helt öppet på om att lyfta vapenembargot mot Kina, något som gör att franska handelsintressen ligger på plus hos kommunistpartiets ledare. Med dessutom tunga frågor som energi, klimat och handel på bordet, ja vad är då att sitta med några timmar på en trevlig invigning?

OS i Kina visar ännu en gång att idrott och politik tyvärr hör ihop, och att stora idrottsevenemang utnyttjas av diktaturer. Berlin 1936, Moskva 1980, Argentina (fotbolls-VM) 1978 Beijing 2008, och går utvecklingen i Ryssland åt fel håll kan vi lägga Sotji 2014 till listan också.

(PO)

Det blev Danielsson…

…och som väntat en Christian och inte en Lars.

Regeringen beslöt vid sitt sammanträde under torsdagen att utse Christian Danielsson, 52 år, som ny EU-ambassadör. Posten är en nyckelbefattning i det svenska EU-arbetet och Danielsson kommer att vara en av de mäktigaste och viktigaste svenskarna under ordförandeskapet 2009. Christian Danielsson kommer från en tjänst vid EU-kommissionen som chef för enheten som hanterar kandidatländerna Turkiet, Kroatien och Makedonien.

Tjänsten hade två sökanden – Danielssöner båda två. Den andra Danielsson är förre statssekreteraren Lars som är minst sagt i onåd hos utrikesminister Carl Bildt. Ärendet har dragit ut på tiden, till exempel uppgav SvD att regeringen snart skulle utse Danielsson för mer än två månader sedan.

Antagligen beror dröjsmålet för att det inte varit okomplicerat att ge Christian Danielsson tjänstledigt från EU-kommissionen (källa till tjänstledigheten är politikerbloggen, det står inget om det i regeringens pressmeddelande).

Stämmer det att Danielsson har kvar sin anställning på kommissionen så är det i mina ögon varken okontroversiellt eller okomplicerat att regeringen accepterar att en person innehar en tjänst som svensk ambassadör samtidigt som denne har kvar sin anställning i ett internationellt organ som i vissa situationer blir en motpart till svenska intressen. Hittills har jag dock inte sett någon kritik mot upplägget.

Christian Danielsson efterträder Sven-Olof Petersson som blir ambassadör i Canberra, något som EU-bloggen skrivit tidigare om.

Tillägg: Har nu hittat Ekots artikel om Danielsson där Malmström är intervjuad om tjänstledigheten. Uppgiften stämmer men EU-ministern ser inte det som ett problem.

– Nej, det är inga som helst problem. Han har naturligtvis kvar sina kontakter där men nu går han in i en ny fas och kommer framförallt att vara inriktad på att förbereda oss för det svenska ordförandeskapet. Det är ett arbete som han är helt inställd på att det är det stora fokuset nu, säger Cecilia Malmström till Ekot.

Uppenbarligen gäller inte längre den gamla maximen att Ceasars hustru måste vara höjd över alla misstankar. Det är bara att gratulera Danielsson till en bra förhandling med den svenska regeringen, han både får äta kakan och ha den kvar.

(PO)

Sarkozy vill ha ny Irländsk omröstning i juni?

Nicholas Sarkozy, Frankrikes president och för närvarande EU-orförande var igår på ett blixtbesök  på Irland för att träffa premiärminster Cowen och företrädare för den Irländska nej-kampanjen. Totalt 21 grupper från nejsidan fick tre minuter var med presidenten för att lägga fram sina ståndpunkter för ett nej.

Det florerar rykten om att Sarkozy vill ha en ny Irländsk folkomröstning i samband med EU-parlamentsvalet i juni 2009. För att få Irländarna att rösta ja så väntas det föreslås att varje medlemsstat garanteras en kommissionär samt deklarationer (ej lagligt bindande) tas fram gällande militärt samarbete och aborter, två frågor som figurerade i nej-kampanjen.

Förslagen förväntas presenteras vid decembertoppmötet i Bryssel.

(BH)