Skriver om ”Putilovaffären” på Hela Hälsingland utifrån en större kontext där det europeiska perspektivet lyfts, med bland annat händelser i Europaparlamentet.
Läs mer här.
Skriver om ”Putilovaffären” på Hela Hälsingland utifrån en större kontext där det europeiska perspektivet lyfts, med bland annat händelser i Europaparlamentet.
Läs mer här.
Carl Bildt berättar i en bloggpost om turerna kring sammanbrottet mellan EU-Ryssland-Ukraina i handelssamtalen.
Politico rapporterar om det här. EUobserver här.
Det framkommer en del anmärkningsvärda uppgifter.
Bland annat har Ryssland krävt att Ukraina skulle införa sanktioner mot EU och andra saker som ligger utanför avtalet. Det tycks som om Ryssland aldrig haft en vilja att nå en uppgörelse utan snarare använt samtalen för att försöka ytterligare försena eller helt sänka handelsavtalet mellan EU och Ukraina.
Men den röda linje som Cecilia Malmström drog upp, avtalet med Ukraina träder i kraft som planerat 1:a januari, har hållit. Hon redogör för det här målet i en intervju på Hela Hälsingland vars helhet finns med i Podd72 (finns att ladda ned på iTunes och Acast) som gjordes tidigare i år.
Planerna på fler gasledningar på Östersjöns botten blir nu en toppmötesfråga. Jag har tidigare på HelaHälsingland skrivit om projektet och de kraftiga svenska reaktioner (dock har frågan uppmärksammats sorgligt lite i svenska medier) som det fått från båda sidor blockgränserna i både riksdag och Europaparlament.
Nu rapporterar Euractiv att frågan kommer upp på toppmötet. Motståndet är formerat kring sju länder i öst- och centraleuropa som Polen, Slovakien, Ungern, Lettland, Litauen, Estland och Rumänien vars energiministrar skrivit till EU-kommissionen. Här saknas Sveriges energiminister Ibrahim Baylan trots att hans regeringsvänner i Miljöpartiet är djupt kritiska.
När frågan diskuteras i rådet kommer det att handla om ett inre marknadsärende skriver Euractiv som också spår att diskussionen kommer att bli kort eftersom synen på hur EU-lagstiftningen ska användas i det här fallet går isär. En kommissionstjänsteman citeras av Euractiv: ”Olika EU-länder, olika EU-institutioner och olika experter har olika åsikter”.
Det stämmer överens med den bild som EUbloggen har av ärendet, att det är komplext, och att man från svensk sida ogärna ger sig in och petar i det juridiska. Här borde dock för svensk del föras även politisk diskussion och förhoppningsvis blir det ett EU-nämndsärende, det borde Peter Eriksson och Niclas Malmberg ta upp med sin partikamrat Carl Schlyter som är nämndens ordförande.
Den polske Europaparlamentariken Jacek Saryusz-Wolski har också ställt frågor till EU-kommissionen i frågan.
My priority question to the EC on the Compatibilty of Nord Stream 2 with EU #EnergySecurity Priorities >tabled 2day pic.twitter.com/fHmBhotW3N
— Jacek Saryusz-Wolski (@JSaryuszWolski) December 7, 2015
Vill du läsa mer om varför Nordstreams utbyggnad är en mindre bra idé rekommenderar jag ledaren på HelaHälsingland.
A Bruxelles, je viens d’invoquer à l’instant l’article 42.7 au nom de la France #UE pic.twitter.com/w1ygZ7KaPW
— Jean-Yves Le Drian (@JY_LeDrian) November 17, 2015
//platform.twitter.com/widgets.js
En historisk tweet. Frankrike väljer att aktivera 42.7 och inte 222.
För mer läsning om de olika artiklarna finns en utmärkt genomgång på Folk och Försvar.
Jag har tidigare skrivit om solidaritetsförklaring (och ffa 222).
I två ledarartiklar på HelaHälsingland.se skriver jag om Gazproms planer att bygga Nordstream 3 och 4. I den första går jag igenom argumenten emot nya ledningar samt intervjuar Anke Schmidt Felzmann på Utrikespolitiska institutet.
Läs den här.
I en uppföljande text redovisar jag starka politiska reaktioner från riksdagsledamöter såväl som MEP:ar. Läs reaktionerna från Peter Eriksson (MP), Niclas Malmberg (MP), Jasenko Selimovic (FP), Gunnar Hökmark (M), Maria Weimer (FP), Cecilia Wikström (FP), Fredrick Federley (C) och Bodil Valero (MP).
Efter artiklarna har det även kommit twitterreax:
@patrikoksanen @naturskyddsf @greenpeaceSE @hbnliv Fler fossila infrastrukturinvesteringar är inte vad vi behöver just nu.
— VärldsnaturfondenWWF (@WWFSverige) November 3, 2015
//platform.twitter.com/widgets.js
@patrikoksanen @naturskyddsf @greenpeaceSE @WWFSverige @hbnliv Men en ledning via Baltikum o Polen var och är ointressant för Ryssland.
— Jan Isakson (@JanIsakson) November 3, 2015
I en text på HelaHälsingland.se & GD.se – med anledning av den nederländska haverikommissionens rapport om MH17 så tittar jag djupare på relationerna EU-Ryssland-Ukraina. Läs den här.
Efter den uppmärksammade händelsen när SD stod upp tillsammans med Le Pen och försökte blocka förslag om att stoppa utländsk finansiering i Europaparlamentet så följs detta upp av Expo där partiets MEP:ar ger olika förklaringar till sitt agerande och där Beppe Grillos antisemitiska utspel i Sverigedemokraternas EFDD-grupp viftas bort, ”antingen som ”skämt” eller som missvisande mediebeskrivningar”.
På Hela Hälsingland har jag uppmärksammat att den uteslutne Gustav Kasselstrand framträdde tillsammans med Mikael Jansson, försvarspolitisk talesperson. Den artikeln samt replik från Jansson har även den EU-koppling.
(PO)
EUbloggen gör ibland utvikningar från EU:s institutioner till andra europeiska institutioner, särskilt om dessa har en bäring på något som berör EU. Den här gången handlar det om OSSE:s parlamentariska församling. OSSE är Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa.
PST, Norges motsvarighet till SÄPO, varnar nu för allt för tätt umgänge mellan Tor André Johnsen i Fremskrittpartiet och vad PST menar är ryska underrättelseofficerare skriver VG i en utförlig artikel. Rysslandskontakterna var på den graden att PST tog ett möte med Johnsen, samt underrättade Frp:s gruppledare i Stortinget, och ombedd att kapa kontakten med ett antal personer på ryska ambassaden i Oslo. Enligt VG ville Johnsen inte det men blev då uppmanad att hålla kontakten i Stortinget dagtid, inte i privat regi eller i krogar.
Johnsen gjorde tvärtom. Vilket fick PST att ta ett andra möte Johnsen där budskapet upprepades. Johnsen sitter inte bara i Stortinget utan även i OSSE:s parlamentariska församling där han enligt VG arbetade för att den norska delegationen skulle stötta ett omstritt ryskt förslag som lagts av en rysk delegat som varit general i KGB. Johnsen fick inte med sig den norska delegationen, Norges delagationsledare satte ned foten och rekommenderade att ingen borde skriva under resolutionen. Trots det blev Johnsen medsignatör på resolutionsförslagen. Bara två politiker från länder som är med i EU eller tillhör Norden skrev på, förutom Johnsen en ledamot högerpopulistiska oberoende greker. Till saken hör att Fremskrittpartiet sitter i norska regeringen vilket gör händelsen än mer notervärd. Andra länder som stötte resolutionen var förutom Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kirgisistan och Turkiet.
Johnsen säger till VG att han iknte gjort något olovligt och beklagar att VG väljer att publicera artikeln. Innan politiken var bland annat Johnsen verksam vid Norsk Skogs kontor i Moskva.
Jag söker reaktioner från svenska OSSE-ledamöter på twitter.
Läs VG:s artikel: ”PST advarte Frp’er på Stortinget: For nær omgang med Russlands ambassade: Jobbet for norsk støtte til russisk resolusjon: Har fått reiseforbud til flere internasjonale møter”
(PO)
EUbloggens återkommande läsare vet att bloggen följer lite extra hur SD och andra EU-skeptiska partier röstar i frågor där Ryssland har intressen. Se bland annat Rysslandsindexet, hur SD:s dåvarande partisekreterare flaggar för en ändrad Rysslandspolitik och hur partiet sedan tagit steg från nej till att lägga ned.
Försöket att ändra sin image började rätt skapligt i debatten. SD:s Peter Lundgren tog talartid och uppmanade Ryssland att ”packa ihop sitt materiel, dra sig ur Krim, inled dialog och gör det nu”.Ett klipp som SD kommer att använda som bevisföremål 1 A för hur man står upp mot Ryssland och är kritisk i Europaparlamentet.
Problemet var bara att det föll samman under voteringarna. Så här reagerade några svenska MEP:ar på twitter över vad som hände:
3 gånger har Sd skyddat Ryssland o inte ens krav om öppen redovisning av utländskt ekonomiskt stöd vill de votera om. #eupol
— federley (@federley) June 10, 2015
Så här ser det ut när SD-ledamöter i EP tillsammans med LePen står upp i plenum i försök stoppa kritik mot Ryssland pic.twitter.com/tcr70C8c73
— Christofer Fjellner (@Fjellner) June 10, 2015
Högerextremerna, där SD ingår, protesterar vilt mot en tuff Rysslandresolution som vi röstar. Fasansfullt! @annieloof har rätt!
— Cecilia Wikström(FP) (@CeciliaWikstrom) June 10, 2015
Och @KristinaWinberg inte bara står upp och vrålar bredvid Marine le Pen, hon röstar givetvis mot resolutionen. Högerextrema +V= sant!
— Cecilia Wikström(FP) (@CeciliaWikstrom) June 10, 2015
Friends of Putin standing up for him, against transparency in Russian society,#Russia pic.twitter.com/DLJYydi8gR
— Gunnar Hökmark (@ghokmark) June 10, 2015
SD visa i EP sina pro Putin färger och ansluter sig till Le Pen &andra extreme höger partier för #Ryssland propaganda mot #Ukraina #eupol
— Anna Maria Corazza B (@AnnaMariaCB) June 10, 2015
Aftonbladet har beskrivit händelsen här.
Det som hände var att när Rysslandsresolutionen kom upp så gjordes tre muntliga ändringsförslag som SD, Front National mfl försökte stoppa; att ha kapacitet att avslöja rysk psykologisk krigföring och propaganda, kritik mot hur Putin slår sönder civilsamhället i Ryssland och så krav på transparens i partifinansiering som kommer från länder utanför EU.
Det här är känsliga punkter, särskilt för öppet pro-Putinistiska partier som Front National (som är grupplösa och alltså inte i samma partigrupp som SD) och som finansieras med ryska pengar.
Om minst 40 ledamöter ställer sig upp i protest kan förslagen stoppas läggas till texten (vilket även för en EU-nörd som mig var något jag inte hade riktig koll på). Vilka som reser sig upp registreras heller inte någonstans. Det som dock skedde var att de svenska kollegorna till Kristina Winberg och Peter Lundgrens inte drog sig för att kommunicera vad som hände i kammaren, vilket skedde ungefär samtidigt som partiledaren Jimmie Åkesson (mer om det längre ned) stod i Sveriges riksdag och pratade om hur mycket SD stod upp mot Ryssland. Bland annat nämndes inlägget i debatten från Peter Lundgren dagen innan.
Att säga att ”Ryssland ska packa och dra” men sedan kämpa för att stoppa skrivningar om att stoppa rysk propaganda, inte vilja kritisera attacken på civilsamhället eller sätta åt utländsk partifinansering är lindrigt sagt aningen problematiskt när man försöker tvätta sin image och försöka framstå som nationellt trovärdig i säkerhetspolitiska frågor.
Särskilt partifinansieringen måste anses som anmärkningsvärt när ett ”Sverigevänligt” parti inte tycker att det är problematiskt med ”utländska pengar” i svensk politik. Samtidigt så har SD i sin historia tagit emot pengar från utlandet (Front National har bidragit med valfinansiering) och tydligen har inte historielektionerna om baksidan med utländsk finansiering (som under frihetstidens där hattar och mössor stred om makten) fastnat hos partiet.
Resolutionen som röstades igenom (och som kan läsas här i sin helhet) handlade om att EU måste med mjuk makt bemöta Rysslands splittrande politik, hålla ihop, avhålla sig från bilaterala förbindelser (hint till Grekland, Ungern och Cypern framför allt) som kan skada enigheten och skynda på energiunionen. Dessutom måste propagandan mötas och rysk inblandning i europeisk politik stoppas. En mer utförlig sammanfattning finns på parlamentets hemsida.
Resolutionen antogs med 494 ja-röster mot 135 nej-röster och 69 nedlagda röster. I röstningsprotokollet EUbloggen har tagit del i framgår att Kristina Winberg och Peter Lundgren lade ned sina röster (för övrigt tillsammans med Vänsterpartiets Malin Björk). Därigenom gick SD:arna emot EFDD-partilinjen som var att rösta nej. Det var alltså helt enligt tidigare kommunicerad målsättning att försöka bli av med Rysslandsstämpeln genom att lägga sig i en mindre extrem position. Sen att det finns en ironi att säga att man är tuff mot Ryssland men inte kan rösta för en resolution som säger att enighet behövs för att möta Ryssland är som det brukar heta en helt annan historia.
Dessutom röstade Winberg och Lundgren emot EFDD-linjen i alla registrerade delvoteringar, antingen genom att trycka på ja-knappen eller rösta blankt, som föregick voteringen. Rösterna registreras endast om så är begärt.
För att göra saken värre för Sverigedemokraterna så var ”stand up-debaklet” extremt otajmat eftersom Jimmie Åkesson återigen fick illa fäkta för Sverigedemokraterna i riksdagen efter att centerledaren Annie Lööf repriserat januariattacken i partiledardebatten. Dagens replikväxling skriver jag om mer på djupet i en ledare på Hela Hälsingland (kortare version i papperstidningen under torsdagen, längre på webben).
Det kunde ha varit en dag på jobbet för Sverigedemokraterna i det mödosamma arbetet att bygga om bilden av Putins favoriter i svensk politik, istället blev det par steg bakåt för att man reste sig vid fel tillfälle och i fel sällskap, eller kanske var det innerst inne rätt sällskap och rätt tillfälle…
(PO)
Uppdaterat: SD:s officiella organ SD-Kuriren berättar också om händelsen, dock utan att berätta att ledamöterna tillsammans med Front National försökte blockera ett par av förslagen. Dessutom påstås saker som ska ha påståtts som jag inte skulle påstå att jag tolkat på samma sätt som påstås av SD-Kuriren…
Uppdaterat 2: Erik Almqvist (som inte direkt varit otydlig…) reagerar nu väldigt argt på sin Facebooksida över Peter Lundgrens anförande i kammaren:
”Detta är riktigt illa. EU-parlamentarikern Nalle (SD) uppmanar Ryssland att ”packa ihop sitt materiell och dra sig ur Krim”. Hur förenlig är uppmaningen med den nationalistiska principen? Eller har man släppt den till förmån för en neokonservativ utrikespolitik som genom ömsom stål, ömsom färgrevolutioner ska tvinga på världen kulturmarxism?” och vidare ”Är denna utrikespolitiska linje Nalles egen? Eller är den förankrad inom SD? I sådana fall när och hur?”
Almqvists inlägg illustrerar väl sprängkraften inom Sverigedemokraterna när det gäller partiets relation till Ryssland. Att Winberg och Lundgren ”sköter sig” i Almqvist ögon när de ställer sig upp med Le Pen nämns förstås inte.
Uppdaterat 3: Apropå ”sprängkraften i SD” så råsopar förre partiledaren Mikael Jansson (idag försvarspolitisk talesperson) mot Almqvist & Co i ett brandtal för Peter Lundgrens tal:
”Även om vi varit kritiska mot USA:s motiv och strategier vid många av deras internationella insatser så är vi inte Putins kollaboratörer. Det är det sista vi är, vi manar tvärtom till aktivt motstånd nu. Freden har ett pris!
Vad händer om Ryssland och Kina gör allvar om sina diskussioner om militär allians? Det är dags att vakna ur den säkerhetspolitiska slummern!”
Det ska noteras att inte heller Jansson tar upp agerandet från Winberg och Lundgren i kammaren ihop Front National, för det rimmar liksom inte riktigt med ”till aktivt motstånd nu”. Inte heller kommenteras hur SD röstade i kammaren.
Återstår att se när SD börjar koppla ihop mjuk kollektiv makt med militär makt i säkerhetspolitiken och när orden följs av handling (om det ens är möjligt med partiets bild av EU/USA) vilket har varit/är EUbloggens återkommande kritik att snack i Sverige måste åtföljas av praktisk politisk handling i Europaparlamentet. Här är det en bra bit kvar, liksom att se vad SD menar vad konsekvenserna blir av att vakna upp ur partiets egna säkerhetspolitiska slummer. To be continued med andra ord.
Sandra Kalniete är en av de svartlistade. Hon har varit tydlig med vilken sida i konflikten som hon står på…. Foto (C) European Unionen 2014 – EP
EU:s lista var transparent och öppen, med motivering varför en person hamnade på listan. När Ryssland svarar med att svartlista EU-medborgare för att resa till Ryssland så sker det utan motivering och att listan helst ska hållas hemlig.Att listan har blivit känd kallar Ryssland för oanständigt.
Att det fanns en lista av något slag kommer inte som en överraskning. Tidigare har bland annat Kalniete kastats ut ur Ryssland. Tittar man lite djupare på listan framträder ett intressant mönster. Av de 89 namnen så ligger tyngdpunkten på Polen, Storbritannien, Baltikum, Sverige och Tyskland. Ingen från Ungern, Österrike, eller Italien (och bara en från Grekland) finns på listan.
Politiskt så är det ett 20-tal från EPP-gruppen men ingen från Socialistgruppen (som jag har hittat). Föga förvånande är det heller ingen som jag hittar från EFDD-gruppen (där Sverigedemokraterna ingår) och inte heller någon från Vänstergruppen GUE/NGL. Däremot har ett par gröna, inklusive Heidi Hautala från Finland kommit med.
Det är tydligt att Ryssland vevar hårdare mot länder och grupper som man anser som sina fiender medan man låter de som inte utgör ett lika stort problem vara. Söndra och härska med andra ord.
Landsfördelningen (med reservation för felräkning på skakigt tåg)
Polen 18
Storbritannien 9
Sverige 8
Estland 8
Tyskland 7
Litauen 7
Lettland 5
Rumänien 5
Danmark 4
Tjeckien 4
Frankrike 4
Nederländerna 3
Spanien 2
Belgien 2
Finland 1
Grekland 1
Bulgarien 1
Gunnar Hökmark (M) skriver om svartlistningen.
Anna Maria Corazza Bildt (M) intervjuas av BBC
(PO)