Journalisten Kalle Kniivilä på Sydsvenskan uppmärksammar på twitter en opinionsundersökning om ryska folkets attityder till sin omvärld. Helt klart är att Ukraina gjort att det tidigare så populära EU nu störtat ned i källaren. Den ryska propagandan och chauvinismen har varit massiv i att måla ut framför allt EU som skyldig till att Ryssland behövde invadera Krim och gå in Donetsk & Luhansk. Här får Putin ett kvitto på att propagandan på hemmafronten har lyckats. Fram till årsskiftet gillades EU av 60-70 procent av ryska folket, nu är den siffran nere i källaren medan mer än sex av tio ryssar ogillar EU idag.
Undersökningen visar också att Ukraina följer EU-mönstret. Ryska folkets gillande av sitt grannland går i källaren när det är krisar i källaren.
Blå linje: Bra Röd linje: Dåligt
Bara under årets mätningar så har de som tycker mycket bra, eller bra, om Ukraina gått från 66 till 28 procent medan de som tycker dåligt eller mycket dåligt har stigit från 26 procent till 59 procent.
Respondenterna har också fått svara på om Ryssland är internationellt isolerat eller inte av EU:s och USA:s sanktioner. 47 procent svarar ja definitivt eller delvis ja, medan 45 procent svarar förmodligen inte eller definitivt nej.
De som svarat ja har fått en följdfråga, om man är orolig för den internationella isoleringen av Ryssland, vilket 63 procent svarar ja på.
Det är också dött lopp mellan de som tror EU-sanktionerna påverkar det ryska ledarskapet och de som inte tror det, 47-46.
Fakta om undersökningen: Genomförd 21-24 november på vad som uppges vara ett rikstäckande urval. Antal tillfrågade 1600 personer. Felmarginal 3,4 procentenheter. Undersökningen är gjord av ANO Levada Center – en icke-statlig forskningsorganisation. Läs mer här.
För ett par veckor sedan besökte jag Europaparlamentet och fick tillfälle att prata med åtskilliga parlamentariker. Ett möte var med Gunnar Hökmark och en sak låg kvar i mig efter mötet och som jag tänkt på att det här borde jag skriva mer om.
Nu har tiden mer än väl hunnit ikapp mig (hobbybloggarens dilemma). Putin är på väg till Belgrad för att få medalj.
Det som fastnade hos mig i mötet med Hökmark handlade just om Serbien, ett land som Gunnar Hökmark tog upp som nästa ställe att hålla ögonen på. EU har ju som bekant haft en process med landet men Serbien är också av tradition nära allierat med Ryssland.
Den historien går tillbaka 100 år, högaktuellt i och med skotten i Sarajevo. Det var då serbiska nationalister tände elden som satte hela Europa i brand och kastade tillbaka globaliseringen och den fria rörligheten så att det tog in i våra dagar att komma ikapp.
Genom att skjuta Österrike-Ungerns tronarvinge så svarade Österrike-Ungern med krig mot Serbien, vars bundsförvant Ryssland svarade med att ställa sig på Serbiens sida. Resten är historia.
I Serbien just nu finns det krafter som tittar västerut, och sedan finns det krafter som tittar österut. I den senare kretsen finns människor som var runt förre diktatorn Slobodan Milosevic. Konflikten här blir extra tydlig och polariserad efter det senaste årets ryska aggression mot områden som regimen i Kreml betraktar som sitt historiska nationella intresse.
Annekteringen av Krim och truppinmarsch i Östra Ukraina är bara två exempel. Det ökande trycket på de baltiska staterna med kidnappad estnisk officer, beslagtagen lettisk fiskebåt och ryska rättsliga processer mot litauiska desertörer från sovjetarmén är bra andra exempel. EUbloggen har ägnat sig åt Ryssland specifikt i inlägget ”Winter is Coming”.
För Putin är Serbien både av historisk och emotionell betydelse, och känslorna tycks vara besvarade i Belgrad enligt AP när han anländer under torsdagen. Hur ska annars en grandios militärparad (första på 30 år) med 4500 man och en hjältes mottagande annars kunna förklaras. Hjälten ska också medalj, Serbiens finaste – trots annekteringen av Krim… Putin är populär i serbiska nationalistkretsar som inte glömt Natobomberna och Kosovo. Serbien har också hållit sig borta från allt vad sanktioner heter mot Ryssland.
Besöket från Putin knyter an till en annan historisk händelse, Röda Arméns (tillsammans med Titos partisaner) befrielse av Belgrad för 70 år sedan. Räkna med bombastisk retorik om segern mot nazismen och att Putin kommer att försöka spela nassekortet återigen mot Ukraina, Polen och Baltikum under besöket. Divide et Impera.
Under det sex timmar långa besöket lär alltså Putin hinna stöka till det för EU, som hela tiden känns som man är steget efter tvingas agera reaktivt.
Från EU-håll är det svårt att se att en militärparad och medalj för en folkrättsförbrytare är det bästa sättet att bli integrerat i EU. Putins ambition är tydlig, för det första så är det ett ryskt absolut mål att stoppa ett eventuellt framtida serbiskt Natointräde och helst även ett EU-inträde. Budskapet tidigare till Belgrad har varit kristallklart, det schyssta frihandelsavtalet med Ryssland ryker all världens väg om Belgrad väljer Bryssel.
Putin vill också få Serbien att bygga sin del av den omstridda gasledningen South Stream som EU lagt på hold efter Ukrainakrisen. Här har tidigare Serbien vacklat och signalerat att man nog inte tänker börja bygga i väntan på att Bryssel och Moskva ska lösa upp sina knutar, ingen mening med att ha en gasledning som börjar vid en gräns och slutar vid en gräns utan anslutning till gas…
Putin som spelar propagandakorten skickligare än många andra och som vet vilka punkter han ska trycka på för att komma dit han vill kommer att försöka så split och splittring i Belgrads drömmar om att integrera sig mot väst. EU:s agerande med utvidgningströtthet, ingen utvidgningskommissionär, ekonomisk kris, svårighet att möta rysk aggression spelar Putin i händerna och understryker Kremls budskap.
– Som signal är det fel att vi inte har en utvidgningskommissionär i den nya kommissionen, konstaterade Gunnar Hökmark när jag träffade honom.
För Hökmark är förlorad tro på utvidgningen ett levande hot, och trots att Juncker har sagt att det inte blir någon utvidgning de kommande fem åren och därför inte behövs någon särskild kommissionär så är det viktigt att kicka igång tron på fortsatt utvidgning för den tillträdande kommissionen.
– Serbien, men också Ukraina och Turkiet ska veta att de är välkomna om de vill och uppfyller kraven. Jag vill inte att dagens Turkiet ska bli medlem, däremot morgondagens Turkiet som är fritt, öppet och sekulariserat med lika rättigheter vill jag gärna ska bli medlem. Dagens Ukraina ska inte bli medlem, men inte morgondagens Ukraina heller, men det Ukraina som kommer sedan ska kunna bli medlem. Ukraina och Polen var på samma BNP 1990, idag är BNP:n tre gånger högre i Polen och på väg upp.
Hur BNP är på väg att utvecklas i Ukraina behöver vi inte gå in på, men det är allt annat än uppåt. En beslutsam Putin som spelar skickligt och ett EU som är tvåa på bollen kan innebära släckta drömmar för fler än serberna. Här kommer Federica Mogherini, EU:s nya utrikeschef, hamna i hetluften och sättas på prov. För som Hökmark påpekade så har Mogherini tidigare uppvisat en problematisk syn på Ryssland, mest präglat utifrån italienska handelsintressen som har Ryssland som strategisk partner. Hennes uttalanden sedan hon blivit vald har visat ett skärpt och tydligare tonfall mot Ryssland, hur det omsätts till handling är en annan av frågorna som EU:s nya ledning har svara på.
I dragkampen mellan de västliga och östliga krafterna i Serbien så är jag inte beredd att sätta min sista slant på att de demokratiska och västliga krafterna vinner den dragkampen. Situationen på Balkan är fortfarande ett läckande oljefat och det finns fler än Putin som springer omkring med tändstickor.
Händelsen i veckan i matchen mellan Serbien och Albanien, när någon skickade in en drönare med en kontroversiell storalbansk flagga där Kosovo fanns med gjorde att matchen fick brytas efter handgemäng. För storserber är flaggan en skymf och förnedring, för storalbaner är flaggan helig. Provokationen på Serbiens hemmaplan spelar i nationalistiska krafter rätt i händerna. Albanerna fick fly från planen.
Det är i ett land med spänningar som Putin i morgon landar i. Serbien är stället att ägna en del uppmärksamhet åt den kommande tiden.
Kroatien är klara för att bli den 28e EU-medlemmen. Efter sex års förhandlingar gav kommissionen på fredagen klartecken för Kroatien att gå med som medlemmar i EU 1 juli 2013.
Kroatien är det andra landet från förra Jugoslavien att bli medlem efter Slovenien. Även Makedonien och Montenegro har kandidatstatus och Serbien satsar hårt på ett framtida medlemskap.
En stötesten på vägen till medlemskapet har varit gränstvist med Slovenien om dragningen av gemensamma maritima gränser. Det har även funnits en diskurs av skepsis till ytterligare utvidgning i EU-kretsar, inte minst på grund av det forcerade tidsschemat för att få in Rumänien och Bulgarien som medlemmar 2007. Dessa länders juridiska system var inte av EU-standard vid inträdet vilket har lett till problem med bland annat korruption.
Förutom Makedonien och Montenegro har även Turkiet och Island kandidatstatus. Ett Turkiskt medlemskap möter dock motstånd i bland annat Frankrike och Österrike, medan Island har en skeptisk hemmaopinion mot EU.
Islänningarna sade nej till Icesaveavtalet, precis som opinionsmätningarna indikerat. Det var det andra nejet om avtalet och därmed placeras medlemskapsförhandlingarna till EU i kylfacket. Icesaveavtal är troligtvis en förutsättning för att Storbritannien och Holland inte ska blockera medlemskapsfrågan. Läs mer om valet hos Expressen, DN och BBC .
Icesave var sparkonton i Storbritannien och Holland och när den isländska Landsbanki kollapsade förlorade investerare ca 35-40 miljarder kronor. Regeringarna i Storbritannien och Holland ersatte 400 000 sparare och skickade notan till Reykjavik.
Första dealen var att betala tillbaka till 5,5 procents ränta fram till 2024. I en folkomröstning 2010 sade 93 procent av islänningarna nej tack. Regeringen fick förhandla om men även den här gången skickade presidenten frågan till folkomröstning. Uppgörelsen som Island sagt nej till nu var att betala tillbaka pengarna fram till 2046 till en betydligt lägre ränta 3-3,3%.
Folkomröstning nummer två om det omstridda Icesaveavtalet är i gång på Island nu. Det handlar om Islands ansvar för bankkrascher och ersättning till sparare i Holland och Storbritannien, första gången sade folket nej och då lyckades Island förhandla ned notan. Ett ja anses vara betydelsefullt ifall Islands medlemskapsförhandlingar ska kunna ta fart. Ett nej innebär ett åtminstone tillfälligt halt. Samtidigt återstår till exempel fiskefrågor att lösa i relationen mellan EU och Island.
Vallokalerna stänger klockan 23 svensk tid och vi kan vänta oss valresultat i morgon förmiddag. Opinionsmätningar i veckan indikerar ett övertag för nej sidan.
(PO)
EU är på väg att utvidgas. Igen. När Sverige knackade på i början av 9o-talet var det tolv medlemsländer. Samtidigt som Sverige så kom Finland och Österrike. De femton fick sällskap av tio till och sedan ytterligare två i form av Bulgarien och Rumänien.
EU har idag 27 medlemsländer och närmar sig 30-strecket. Om inte islänningarna säger ja och spurtar på så talar mycket för att Kroatien blir EU:s 28:e medlemsland.
I den pågående sessionen i Strasbourg debatterade parlamentet Kroatien idag och antog en resolution som ger grönt ljus i förhandlingarna. Det väntas bli den sista debatten om Kroatien innan landet slutför förhandlingarna med EU om ett medlemskap senare i år, de flesta tror till sommaren. Det finns några bitar kvar att förhandla om. Det handlar om att korruptionen måste bekämpas. Kanske har EU blivit vis av lärdomen från erfarenheterna av Rumänien och Bulgarien som släpptes in utan att ha fått bukt med bland annat rättsväsendet och korruptionen och som sedan blivit en huvudvärk för Bryssel. I fallet Rumänien och Bulgarien talas det om att stoppa ländernas anslutning till Schengen, även om de klarar samarbetets krav, för att sätta press på Sofia och Bukarest i korruptionsfrågorna.
Den läxan vill inte EU behöva upprepa med Zagreb. I debatten i Strasbourg talade bland andra Lena Ek (C), vice ordförande i parlamentets Kroatiendelegation om korruptionen:
– Ett robust och oberoende rättsväsende är absolut nödvändigt för att bekämpa korruption och garantera rättsstatens överlevnad på lång sikt. Det är inte bara en fråga om att gripa brottslingar – det handlar om att hantera dem efteråt. Annars kommer ansträngningarna för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet att rinna ut i sanden.
Göran Färm (S):
– Kroatien har antagit ett nytt och bättre regelverk men nu måste reformerna förverkligas: effektiva utredningar, åtal, domstolsbeslut. Just nu riktas uppmärksamheten mot fallet med den konservative förre premiärministern Ivo Sanader, som sitter häktad i Österrike. Vi applåderar det mod som journalister och politiker i Kroatien har visat genom att avslöja korruptionen i den politiska eliten. Fallet Sanader är dock ett sanningens ögonblick också för EU. För korruption förutsätter två parter. I och med att det finns anklagelser om att Sanader har försökt påverka EU på ett otillbörligt sätt har jag föreslagit att bedrägeribekämpningsmyndigheten ”Olaf” bör samarbeta med kroatiska utredare för att bringa klarhet i uppgifterna.
Andra stötestenar är kroatiska statsstöd till varvsindustrin och flyktingars rätt att återvända. Men Europaparlamentarikerna pekade ut en helt annan sak som det största hindret för Kroatiens medlemskap, vikande opinionssiffror i landet när det gäller medlemskap. I senaste Eurobarometern svarade en majoritet av kroaterna att de inte trodde att landet skulle tjäna på EU-medlemskap. Så det är fullt möjligt att Island gör en Norge, och Kroatien gör en Island – röstar nej till medlemskap.
Sverige, Tjeckien och Frankrike har presenterat de fortsätta prioriteringarna för resterande av trions presidieperiod.
Under 2009 kommer Kroatiens medlemsförhandlingar förhoppningsvis att kunna avslutas (trots Sarkozys farhågor när Irland röstade nej till Lissabonfördraget) och relationerna till USA kommer att intensifieras efter presidentvalet.
Även stärkta relationer med EU:s grannstater i öst kommer att vara prioriterade, inte minst med tanke på det nuvarande spända läget med Ryssland.
Det har varit smått kaotiskt idag i Europaparlamentet när Frankrikes president Sarkozy var på besök.
Sarkozy är ju en vandrande mediecirkus när han drar omkring med utspel och energi så att det gnistrar och brinner till här och där. Och dagens framträdande i Europaparlamentet blev precis så odiplomatiskt som de som fruktar för det franska ordförandeskapet oroade sig över.
Först kom MEP:arna höll knappt på att komma in i parlamentet pga allt säkerhetspådrag. Sedan retade presidenten gallfebern på parlamentets polacker, EU-kritiker och Lissabonmotståndare genom gå hårt åt Polens president som tvekar att skriva under efter Irlands nej och genom att småtackla Irland för att säga nej.
Utvidgningsvännerna blev inte gladare över att Sarko uteslöt fler medlemmar, som Kroatien, om inte fördraget kommer på plats.
Sedan upprörde flera neutrala staters ledamöter genom att prata om försvarssamarbete och därefter vänster- och liberaler genom att driva på immigrationsfrågorna.
På sina 30 minuter hann Sarko också med att ge sig på ECB, försvara bönderna inom EU och göra ett utspel för att fotbollen (varför just den???) ska få ha undantag från inre marknadsregler.
Enligt senaste Eurobarometern så är svensken inte som andra européer, svensken är mer positiv till det mesta.
95 procent är nöjda med sitt liv, jämfört EU-snittet 77 procent.
Svenskarna har mer tillförsikt till framtiden.
54 procent av svenskarna är positiva till EU-medlemskapet, jfr med 52 procent för hela EU.
Svenskarna har hög tilltro till Sveriges förmåga att göra sin röst hörd inom EU. Svenskarna anser sig också förstå hur unionen fungerar och att andra länder tar hänsyn till Sverige i högre utsträckning än EU-snittet.
Svenskarna är mer positiva till globaliseringen.
Svenskarna är i topp på att anse att man drar nytta av EU i globaliseringen.
Sju av tio svenskar är för Turkiets medlemskap.
En siffra känns litet märklig med den senaste Eurobarometern, det är stödet för en monetär union är 48 procent mot 47 procent emot. Kanske har det att göra med frågeställningen, för andra opinionsinstitut som ställer frågan med frågeställningen EMU och Euron får ett kraftigt övertag i opinionen.
Tillexempel frågade SCB i maj om hur man skulle rösta om det var folkomröstning om att införa Euron som valuta – då svarade 52 procent nej och 35 procent ja.
Det kanske är som så att svenskarna inte förstår EU så bra som de tror om de inte riktigt begriper vad EU-kommissionen menar med monetär union…
Det är mycket Sverige och Polen just nu. Tidigare i veckan skrev jag om svensk-polsk forskningsallians om EIT-ESS. Nu har Sverige och Polen cirkulerar ett papper inför utrikesministrarnas möte på måndag om att stärka samarbetet med EU:s östra grannländer. Framför allt det strategiskt viktiga Ukraina, men även Moldavien, Armenien, Azerbadjan, Georgien och Vitryssland (enbart tekniskt pga diktaturen). Konkret handlar det om handel, viseringsfrihet, studentutbyten och samarbeten inom miljö och energi.
Tanken är att förslaget om starkare avtal med de här länderna ska upp på toppmötet i juni. Det verkar som om utrikesministrarna Sikorski och Bildt gillar att göra saker ihop, så vi lär nog få se fler polsk-svenska utspel framöver.
EUbloggen 