SD lade ned rösterna i Ukrainaomröstningen

Kristina Winberg (SD)

Kristina Winberg (SD)

Sverigedemokraternas rörelseförflyttning fortsätter i Rysslandspolitiken i Europaparlamentet. Partiet lade ned sina röster under torsdagen i frågan om att ge lån till Ukraina på 1,8 miljarder euro. Partiet var det enda svenska som INTE röstade för, samtidigt röstade man heller inte emot och bröt därmed röstlinjen ihop med UKIP som man följde stenhårt under 2014. SD är alltjämt det parti av de svenska som röstar mest i Rysslands intressen men rör sig bort från parlamentets extremposition som man hamnade i EUbloggens Rysslandsindex 2014. För att citera Lars Adaktusson (KD):

”Man valde att ställa sig neutrala i frågan om EU ska agera för att stödja Ukraina. Bättre än att rösta nej, som tidigare, men fortfarande på fel sida om den utrikespolitiska anständighetens linje.”

Och inte heller i Sveriges säkerhetspolitiska intresse ska tilläggas. Gudrun Persson är Sveriges ledande säkerhetsexpert på Ryssland och svarade så här i veckan på en twitterfråga från undertecknad:

Tillbaka till Europaparlamentet. I sakfrågan handlade det om att hjälpa Ukraina att undvika statsbankrutt genom att låna pengar utifrån och sedan låna vidare till Ukraina med samma ränta. Pengarna kopplas till strukturreformer i landet.

 – Dagens omröstning är en tydlig politisk signal, inte bara till Ukraina, som nu ser att vi inte ger vika i vårt stöd till landet, utan också till de länder som försöker splittra oss i hjälpen till Ukraina, sa litauern Gabrielius Landsbergis (EPP-gruppen), som lett parlamentets arbete med frågan i ett pressmeddelande.

Röstsiffrorna blev 492 ja-röster mot 107 nej-röster och 13 nedlagda röster. Två av de nedlagda kom från Peter Lundgren och Kristina Winberg som därmed bröt med partigruppslinjen. EFDD-gruppens litauer röstade som vanligt ja, den här gången tillsammans med gruppens fransyska. Övriga, alltså bl a UKIP och M5S röstade nej.

Ett axplock av hur andra partier som brukar rösta nej eller vara splittrade.

AfD (ECR) – 1 ledamot röstade ja, fyra nej. Partiet fortsätter att vara splittrat men tyngde över på nejlinjen.

FPÖ (grupplösa) – röstade nej

Jobbik (Grupplösa) – lade ned rösterna.

Front National (grupplösa) – röstade nej

Gyllene Gryning (Grupplösa) -var med på fascistmötet i St Petersburg i helgen röstade så klart nej.

På vänstersidan fortsatte GUE/NGL sin Rysslandsvänliga linje och röstade nej vilket innebär att både Syriza och Die Linke. Men sin vana trogen så bröt Malin Björk (V) partigruppslinjen och röstade ja som den enda i sin grupp. Nedlagda röster kom från vänstergruppens irländare och britter medan ledamöterna från Finland och Danmark följde grupplinjen i ett nej.

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 - EP

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 – EP

(PO)

Även AfD blev bortröstade

Foto © European Union 2014 - EP

Foto © European Union 2014 – EP

I skuggan av att EFDD blev bortröstade ur utskottens presidier så drabbades ett parti från ECR av samma sak. Tyska AfD, som är ett Euroskeptiskt högerparti, och som skapat oro i det politiska landskapet för Angela Merkels Stora koalition med Socialdemokraterna i Berlin förlorade två presidieplatser.

En av partiets grundare och dess talesperson – Bernd Lucke var föreslagen som 3:e vice ordförande i ECON, Ekonomi & Valutafrågor. Här kom den, enligt vad EUbloggen erfar, officiella invändningen från Socialdemokraterna i utskottet som begärde en hemlig omröstning. Lucke fick 21 röster medan 30 röstade emot. Därefter tog ECON och sköt upp valen av 3:e och 4:e vice ordförande till senare.

von Storch Foto © European Union 2014 - EP

von Storch Foto © European Union 2014 – EP

Även Beatrix von Storch som var föreslagen till 4:e vice ordförande i FEMM, Kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män råkade ut för samma sak. Hon förlorade med 13 röster mot 17.

Även här sköts valet av posten upp. Vad jag har förstått så verkar de flesta EPP:arna ha röstat för ECR-kandidaterna.

Miljöpartiet är kritiska mot uppgörelser som petar ledamöter som borde ha fått presidieplatser enligt d´Hondt-modellen. Men Vänsterpartiet jublade igår över petningen av von Storch som kallades bl a homofob.

 

 


(PO)

AfD has done the impossible

This blog is usually not written in English, however this post is an exception.

ECR has today decided to admit AfD, the German Anti-Europarty, despite official Tory opposition.

According to a Reuters report the tally of the ballot was not released but sources, both to Reuter and to this blog states the the votes where 29 for and 26 against. Reuter also states that two members of Cameron´s Conservatives jumped rank and voted yes instead of no and therefor turned to vote from no to a yes.

However Tory was not the only ones voting officially no to AfD. The Polish PiS party also voted no. According to Polish sources Ryszard Legutko stated:

”The Polish delegation objected to the AFD, but we respect the democratic verdict of the majority”.

Tories has 19 MEP.

PiS has 19 MEP.

In my primary school math book that adds up to 38. So if PiS and Tories voted both against with full rank, the vote would have ended 38 – 17. With two Tories defecting it is still 36-19, quite far from 26-29. So who where the other ten that left their official position? Polish or British MEPs?.

Read more about the subject in Swedish.

(PO)

 

 

Torysamarbetet sker för att knäcka UKIP

FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

David Cameron (till vänster på bilden) möter S-ledaren Martin Schulz.                                                 FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

David Cameron kommer till Sverige i morgon och leder ett parti som har tagit in både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti i partigruppen ECR. Ett drag som har förvånat många, varför vill Cameron politiskt ”normalisera” dömda brottslingar som Jussi Halla-aho. Halla-aho fick så sent som 2012 en dom för hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden i Finland. Hans parti Sannfinländarna har en språkpolitik mot den svenskspråkiga minoriteten som åtminstone i mina ögon är obehagligt likt det gamla finska fascistpartiet IKL från 30-talet.

I Dansk Folkeparti finns den megapopuläre Morten Messerschmidt, men även han är dömd (2002). För fem år sedan ville inte Tory ha med DFP i ECR, men varför nu? Vad är skillnaden? Om vi bortser från politisk retorik som att partierna har förändrats och är mer mogna…

Först måste vi konstatera: All politics is local. Tory led ett förnedrande nederlag i valet mot UKIP och Nigel Farage. Det Tory gör nu är att försöka slå undan benen på Farage och få honom att framstå som en misslyckad demagog som inte kan få ihop en partigrupp. Priset, att bli associerade med Jussi Halla-aho, svenskhetsande Sannfinländarna och Dansk Folkeparti, betraktas som acceptabelt. Genom att sno åt sig UKIP:s allierade eller potentiella partners (där priset är acceptabelt, det lär det inte vara i Sverigedemokraternas fall med tanke på relationen till Fredrik Reinfeldt) framför nosen ska Nigel Farage lämnas ensam, få mindre talartid och försvinna in i tystnaden. Det andra scenariot är lika lovande för Tories, att Farage ska till sist inse att enda chansen att få en grupp är att samarbeta med Le Pens Nationella Fronten. Då kan Tories demonisera UKIP som smygfascister i den stundande brittiska valkampanjen.

För David Cameron är hotet från UKIP en fråga om politisk överlevnad och fortsatt regeringsmakt. Genom ett smart spel i Europaparlamentet kan Cameron vända katastrofen som gjorde UKIP störst till en Machiavellisk triumf. Återstår att se om han kan hantera Angela Merkel och frågan om Juncker likadant, att bli av med Juncker är ytterligare en sak som skulle stärka Cameron gentemot UKIP. Räkna med att de tyska eurokritikerna AfD inte kommer med i ECR om Merkel går med att stoppa Juncker, räkna med det motsatta om Harpsundsrodden inte ger ett för Cameron önskvärt resultat.

(PO)

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014