Löfström lämnar Torvalds för Riksdagen

Skärmavbild 2015-04-19 kl. 20.50.21

Skärmdump från YleFem

UPPDATERAT: Har skrivit en längre text om valet i Finland som finns på HelaHälsingland & Gefle Dagblad.

Mats Löfström lämnar sitt uppdrag som medarbetare till europaparlamentariker Nils Torvalds för att bli riksdagsledamot i Helsingfors. Valet var historiskt enligt statsvetaren Göran Djupsund i Yles valvaka, första gången som en sittande åländsk riksdagsledamot blir slagen av en utmanare. Löfström slog Elisabeth Nauclér med 5 121 röster mot 4 509 röster.

Löfström har varit förbundssekreterare i Svensk Ungdom, Svenska Folkpartiets ungdomsförbund och medarbetare till Carl Haglund när denne var i Bryssel. När Haglund hämtades till försvarsministerposten och ersattes av NIls Torvalds stannade Löfström kvar. I valet kandiderade Löfström för Centern som blev Finlands stora valvinnare. Två andra centerpartister kan komma att lämna sina uppdrag som europaparlamentariker. Förra centerledaren Paavo Väyränen blev invald men har sagt om han inte får en tung ministerpost återvänder han till uppdraget som europaparlamentariker. Olli Rehn blev också invald och väntas mer säkert få en plats i regeringen.

En annan europaparlamentariker som också blev invald i riksdagen var Sampo Terho från Sannfinländarna.

Centerpartiets ledaren Juha Sipilä kommer att bilda regering. Den nya regeringens Europapolitik kommer att avgöras av vilka partier som ingår i regeringen. Tidigare har EU-skeptikerna Sannfinländarna sagt att de har ambitionen att sitta i regeringen. Det är mycket jämnt mellan Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna om platserna två, tre och fyra i skrivande stund och det återstår att se hur platserna faller ut.

Traditionen i Finland är att största partiet bildar en majoritetsregeringen, av tradition brukar även Svenska Folkpartiet återfinnas i regeringskonstellationen även om det finns tveksamheter om en regering med både SFP och Sannfinländare kan bildas.

Några punkter att spana in i den kommande finländska regeringsförhandlingarna med EU-ögon:

*Grekland. Att Finland är ett av de tuffaste länderna i synen på grekisk skuldlättnad är ingen överdrift. Här kan regeringsalternativen närmast beskrivas som hård eller stenhård.

*Flyktingmottagande/invandring. Med 700 döda idag på Medelhavet ökar trycket på fler länder att ta emot fler flyktingar. Finland tillhör de länder som tar emot få flyktingar. Samtidigt har Finland ekonomiska problem och vikande befolkning, vilket gör att landet behöver fler invandrare. Frågan om fler flyktingar eller arbetskraftsinvandrare kommer att vara en fråga där till exempel språkkrav varit uppe i valdebatten.

*Rysslandspolitiken. Här blev till exempel debatten i valrörelsen het om Carl Haglunds debattartikel med andra försvarsministrar i Norden. Här finns en spännvidd mellan Nato-orienterade (Samlingspartiet och SFP) mot partier (C & SDP) som vill ha en mjukare ”traditionell” linje. ”Björnen talar man bäst med len honungsröst” så att säga.

Ska tilläggas att twittervänner berättar att de mest honungslena har gått dåligt i valet. Ordförande i sällskapet Finland-Ryssland, förra ministern Paula Lehtomäki har inte blivit omvald till Riksdagen. Förra ministern Juha Korkeaoja misslyckades också bli invald.

(PO)

 

Annonser

Svensk öindignation helt i onödan

Just nu valsar historien om att Öland inte är en ö enligt EU i olika svenska medier, som på en beställning kommer indignerade och irriterade kommentarer om klåfingrigt korkade byråkrater på Facebook, Twitter och i olika bloggar.

Det finns mycket berättigad kritik om hur EU:s regionalpolitik fungerar, hur utbetalningar sker och hur uppföljningen utförs.

Men om vi stannar vid Öland, är det så konstigt att EU satt upp kriterier för hur stödet till avlägsna öar ska definieras?

Den viktigaste punkten är att transporterna avsevärt försvåras och fördröjs jämfört med en fastlandsort. Det förloras mycket tid i färjetransporter jämfört med om en lastbil kör på väg. Läs gärna inlägget ”Ode to the maps of Europe”, där jag berättar om Hache som är generalsekreterare för CPMR (Island Commission of the Conference of Peripheral and Maritime regions) och hans kartexempel som placerar Gotland i finska karelen och grekiska öar i Jemen.

Stödet ska då alltså verka konkurrensutjämnande. Öar som är förbundna med fastlandet med en bro har inte samma konkurrensnackdel som sina brolösa ösystrar, att bli indignerad över att Öland inte klassas på samma sätt som Gotland eller Åland är både antiintellektuellt och kontraproduktivt. Ska man bli indignerad å Ölands vägnar så är det för dåligt lobbyarbete både från regionen och svenska regeringen som inte då sagt att det finns öar med broar och väldigt avlånga öar med bron bara på ena ändan och att det borde också räknas in på något sätt.

Sedan kan man vända på det och fråga sig om alla öar borde räknas som stödmässiga öar, skulle det vara bättre att Gamla Stan räknades som en ö och hamnade i samma stödkategori (ja, jag vet – det är ett extremt draget vulgoargument) genom att slopa avståndskravet på 1km till fastland samt bro/tunnelkriteriet?

Att raljera, spela ovetande eller att inte orka orka sätta sig in i frågan om vad EU-definitionen egentligen går ut på är tjänstefel av mina svenska journalistkollegor. Resultatet blir att folk vilseleds, och utifrån information de får så blir de arga och tycker att det här bara var korkat. På det här sättet bygger vi alla tillsammans bara på politikerförakt och EU-förakt, och när folk förstår att de inte fått hela bilden så växer journalistföraktet.

Frågan om Öland som ö tar fokus från den mycket viktigare (men osexigare och tråkigare) debatten hur ska våra skattemedel inom EU användas på bästa sätt, vad ska pengarna gå till och hur ser vi till att de inte slösas eller korrumperad bort.

(PO)

Läs nyhetsrapportering: DN, Expressen, GP, SVT:s Smålandsnytt, Östran, Aftonbladet

Bloggare som är inne på min linje: Erik Weiman (M)

Åland ställer krav för att godkänna Lissabonfördraget

Åland, som har ett eget parlament och en särställning i sitt EU-medlemskap (bl a gällande tax free-handel) ställer krav på Finlands regering för att ratificera Lissabonfördraget.

Åland kräver bland annat på sikt en reserverad plats i Europaparlamentet och rätt att delta i medlemsstaternas rådsmöten. Dessutom vill man ha en bevakande roll i att subsidiaritetprincipen efterlevs.

Det viktigaste kravet, som även verkar vinna gehör hos den den ansvariga finländska ministern Astrid Thors (sfp), är att Åland ska ha rätt att föra sin egen talan inför EU. Detta kommer nu troligtvis att skrivas in i Ålands självstyrelselag.

Finlands riksdag kan godkänna Lissabonfördraget utan Åland, men hamnar då i en besvärlig situation där Ålands roll i EU inte är klarlagt. Det åländska parlamentet verkar dock ha en positiv grundinställning till fördraget: ”Vår ledstjärna ska vara att vi ska kunna säga ja” understryker Britt Lundberg (c)

(BH)