Det här vill inte Moderaterna att du läser

DSC_0073

Moderaternas valstuga i Uppsala

Det här är det tredje blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det. Först ut är det parti som är störst i opinionsmätningarna.

Kapitel 3 Det här vill inte Moderaterna att du läser

Moderaterna i Sverige vill liksom Socialdemokraterna tala tyst om kopplingen som gjorts mellan parlamentsvalet och vem som blir EU-kommissionens ordförande. Fredrik Reinfeldt håller sig med armslängs avstånd från den officiella EPP-kandidaten (M & KD) Jean-Claude Juncker och det finns väl ingen moderat valarbetare som i mötena med väljare säger till exempel att en röst på Gunnar Hökmark också är en indirekt röst på Jean-Claude Juncker som kommissionens ordförande.

Juncker är en EU-veteran från Luxemburg som i 18 år var premiärminister (och under stor del av den tiden var han samtidigt finansminister) men fick lämna sin post i en spionskandal, som du också kan läsa om här.

Han var också Eurogruppens ordförande i många år. Spekulationerna om Junckers dryckesvanor har varit omskrivna i europeisk press liksom tveksamheter kring om han har stöd eller inte. Så fort Merkel har slirat i uttalanden om att medlemsstaterna ska spela partigruppernas spel så har Juncker surrat frau Merkel vid rodret och sagt att hon lovat att ge honom sitt stöd.

Kanske inte så konstigt att Moderaterna (och Kristdemokraterna) inte vill ha frågor av väljare om kommissionens näste ordförande är alkoholist (vilket förnekas av Juncker ska tilläggas) eller inte, och om denne är lämplig att hantera känsliga frågor när han inte kunde hantera lilla Luxemburgs säkerhetstjänst.

Att man dessutom är lindrigt sagt tveksam till konstruktionen med det indirekta valet och ser det som oönskade steg mot för mycket federalism bidrar också. Lägg därtill att det finns många moderata fotarbetare som är tveksamma till allt som inte är mellanstatligt samarbete.

I förlängningen finns det nog både en och annan tyst moderat i partiets mer EU-kritiska falang som gärna skulle se att det där Europaparlamentet slopades helt och hållet och EU sköttes enbart i förhandlingar i ministerråd och liknande indirekt valda församlingar för att säkerställa nationellt inflytande och hålla överstatlighet på armslängds avstånd. Här kan man också ana en genuin sorg att brittiska Tory lämnade EPP och öppnade en egen EU-kritisk konservativ grupp som i svensk kontext är för långt åt det EU-kritiska hållet.

Dilemmat för moderaterna är just spänningen att balansera mellan att vara ett positivt ja-parti som Moderaterna gärna framställt sig som i 20 års tid och hantera motståndet mot de krafter som med små steg driver på för att detaljstyra från kommissionen och parlamentet – men också de krafter som vill se mer federalism – manifesterad av en europeisk presidentvalrörelse. Till exempel de krafter inom EPP som drivit på för att lyfta fram federalisten Juncker som ordförandekandidat till kommissionen. Att man är för, men emot, men för fast emot är inte det enklaste indiska reptricket i politisk kommunikation.

En annan fråga som Moderaterna gärna inte talar om är att i stora partigrupper finns det ofta någon eller några partier som vi med svenska ögon betraktar som mer eller mindre skadade ägg i partiäggskorgen. I EPP handlar det framför allt om det ungerska regeringspartiet Fidesz som OSSE (Organisationen Samarbete och Säkerhet i Europa, OSCE på engelska) kritiserat för att ha ändrat lagar till förmån för partiet vilket påverkade resultatet.

Tidigare har kommissionens ordförande Barroso (även han från EPP) uttryckt kritik mot de ungerska lagarna. Deutche Welles (Tysklands internationella TV-kanal) Christoph Hallenbach förebrår EPP för att tillåta partiet i gruppen. Gruppledaren för EPP, Joseph Daul har gått längre än att bara tillåta, han uttryckte på twitter sin stolthet över partiets ledare Viktor Orban (som nu också stökat till det i Ukraina genom att kräva självstyre åt den ungerska minoriteten).

Skärmavbild 2014-05-11 kl. 10.48.50

Skärmdump från Twitter

Moderaterna vill heller inte prata så mycket om Eurofrågan (men det är dom inte ensamma om, det vill inget ja-parti förutom Folkpartiet). En flodhäst i det svenska vardagsrummet är att vi inte har något fördragsmässigt undantag för Euron och har alltså egentligen åtagit oss att införa den. Men ingen pratar om att Sverige skulle behöva ett fördragsundantag för att få bort frågan helt från dagordningen, inte ens Euro-nejpartierna

(Tilläggsnot: Jag har inte hört någon i debatten eller sett något om ett sådant krav – men det finns medtaget i Vänsterpartiets valplattform på sidan 2 (finns det med i fler valplattformar – säg gärna till) Det krävs mer än att det är med i en valplattform som få läser för att man ska kunna anse att det pratas om frågan).

En annan sak som det inte talas om så mycket just nu är konsekvenserna av EU:s solidaritetsklausul som innebär till exempel att Sverige har lovat stöd till Baltikum vid ett ryskt uppträdande som det mot Ukraina (inte så mycket till försvarstillgångar eller säkerhetspolitisk trovärdighet (som till exempel Estlands president pekat på eller en tidigare attaché från USA) när regeringen Reinfeldt fortsatt på Göran Perssons linje. Inte så bra att lyfta en fråga där skåpet är tomt på hemmaplan eftersom Anders Borg ville använda det till annat.).

För Moderaterna i Sverige är Alliansen viktig som ett tydligt och trovärdigt regeringsalternativ, däremot talas det väldigt tyst om så här valtider att någon Allians inte finns i Europapolitiken. Här är var och en sig närmast och näst närmast sin egen partigrupp.

Det är möjligt att det finns något hemligt strategimemo som gör att konflikter mellan de fyra partierna ska hållas på så låg nivå som möjligt just nu – men vi behöver inte gräva särskilt djup för att hitta rallarsvingar mot Moderaterna på miljöområdet eller den här råsopan från ”Allianskompisar”.

Sedan finns det frågor som Moderaterna pratar om för att de måste men där de har det omvända pedagogiska problemet jämfört med exempelvis S-V-MP i debatten – varför de röstar emot sådant som de flesta i den svenska debatten nog spontant (i alla fall vid en första anblick) kan tycka låter rätt bra och schysst – som rättighets- och miljöfrågor.

Ofta har Moderaterna röstat nej av endera av två skäl, antingen anför partiet att man är emot för mycket reglering och byråkrati eller för att man är emot att frågan ska hanteras på överstatlig nivå (vilket kan leda till försämringar eller oönskade tvång i Sverige). Kritikerna (läs politiska motståndare) säger svepskäl och svek.

Här finns exempelvis timmerförordningen (märkning av trä för att stoppa import av illegalt avverkad regnskog) som lett till en hård ordstrid mellan Naturskyddsföreningen och Christofer Fjellner, om huruvida eller inte där Fjellner slagit tillbaka hårt.

En annan sådan fråga som syns mycket i valrörelsen är den omdiskuterade Estrela-rapporten som hade skrivningar om att rätten till en laglig (och säker) abort ska ses som en mänsklig rättighet vilket gjorde att hela parlamentet gick i spinn i en kalsongfråga (för att citera Marit Paulsen). Här röstade lade Gunnar Hökmark (och övriga moderater) ned sin röst i den slutliga omröstningen vilket följt honom i valrörelsen, bland annat i utfrågningen i SVT:s toppkandidaterna.

Läs tidigare delar av serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

(PO)

Fotnot:

Faktarättelse 1, en tidigare version av det här blogginlägget har rättats eftersom jag felaktigt påstod att Gunnar Hökmark och Moderaterna röstade nej till den senare Estrela-rapporten. Korrekt är att när rapporten kom till votering fanns det en alternativ resolution från EPP som hävdade subsidaritet. Vid den voteringen lade Moderaterna ned sina röster, och eftersom den resolutionen vann kom aldrig själva Estrelarapporten upp till votering. Jag beklagar sakfelet.

Faktarättelse 2/Förtydligande.

Nu kanske ni kan börja förstå att det inte är helt lätt att hålla reda på omröstningarna när ni börjar läsa den här faktarättelsen:

Det finns två voteringar som cirkulerar i debatten (och som jag från början rörde ihop). I den första, den 22:a oktober 2013, röstade Gunnar Hökmark för återremittering till utskottet (tillsammans med Alf Svensson) vilket var EPP:s officiella linjer. Övriga moderaterna gick emot partilinjen; Anna Ibrisagic lade ner sin röst, Christofer Fjellner röstade mot återremitteringen och Anna Maria Corazza Bildt var frånvarande. Röstprotokollet hittar du här.

I den andra omröstningen i plenum, den 10:e december 2013, röstade M som det står i texten ovan, man lade ned sina röster och gick emot EPP:s partilinje. Röstprotkollet hittar du här.

Jag hoppas att jag fått det rätt nu, om inte kommer det en faktarättelse 3 när mina noggranna och kunniga läsare gjort mig uppmärksam på nästa felaktighet. Jag uppskattar hjälpen att hitta fel! Rätt ska vara rätt.

Annonser

EU-kommissionen till Eubloggen: ”Goda förutsättningar att nå en lösning med Sverige”

Jag efterlyste i mitt förra inlägg om någon var uppdaterad på läget mellan svenska regeringen och EU-kommissionen i konflikten om det gällande momsdirektivet (inte översynen av det samma), och har fått en uppdatering från en av parterna. Det är EU-kommissionens chef i Stockholm Pierre Schellekens  som via Facebook kommenterar hur frågan ligger just nu:

”EU-kommissionen har inte fattat något beslut om moms för den ideella sektorn i Sverige. Det enda som har sagts är att det svenska förslaget att undanta alla ideella organisationer med en omsättning under 1 miljon SEK inte är godtagbart. Detta innebär inte att all ideell verksamhet i Sverige kommer att momsbeläggas. Diskussioner pågår mellan RK och EU-kommissionen för att hitta andra lösningar inom ramen för de undantag som förutses i det gällande direktivet. Det föreligger goda förutsättningar att hitta en för båda parter tillfredställande lösning inom nuvarande lagstiftning. 

I kommissionens meddelande som antas idag noteras att nuvarande lagstiftning redan undantar en stor del av ideella organisationer, och att endast en liten del av deras verksamhet kan utgöra ett problem. Kommissionen noterar dock att det finns lösningar i nuvarande direktivet även i dessa fall och är i beredd att ge riktlinjer till berörda medlemsstater om hur dessa kan hanteras. Skulle det vissa sig att nuvarande lagstiftning, tvärtemot kommissionens nuvarande bedömning, ändå utgör ett problem för den ideella sektorn, är kommission beredd att titta vidare på den frågan.”

Jag väntar nu på att finansminister Anders Borg ska höra av sig precis som Pierre Schellekens gjorde efter min uppmaning till läsarna att fylla med uppdateringar av läget men misstänker att jag lär få vänta väldigt länge…

Men skulle Borg höra av sig skulle följande frågeställningar vara intressanta att få svar på:

Kan inte svenska regeringen tänka sig ett generellt momsundantag för alla med en omsättning under 1 Mkr, det skulle då innebära att konkurrensen inte snedvreds mellan föreningar och småföretag (som kommissionen är rädd för) samtidigt som många småföretagare skulle älska en sådan reform.

Vilken annan typ av kompensation kan regeringen tänka sig för landets idrottsföreningar om det skulle bli aktuellt?

Är regeringen verkligen seriös när man driver ett undantag som ligger tio gånger så högt som medges i direktivet, något som också varit uppenbart sedan 1995 (att sedan driva det i översynen av direktivet, alltså den nya rundan – det är en annan sak. Det är en ny politisk spelplan…) eller är det mer fråga om populism? Man blir ju poppis i hela idrotts-Sverige om man är tuff mot Stora Stygga Vargen i Berlaymont…

To Be Continued.

PS Jag fortsätter peta i medierapporteringen, SR:s korre kallar det för EU-kommissionens förslag, vill bara återigen bli tydlig. Det som kommissionen kom med idag är INTE ett lagstiftningsförslag, även om vi tagit ett steg närmare ett lagstiftningsförslag…

Euron allt mindre önskvärd

Temperaturen kring euron fortsätter att stiga. Fler och fler signaler om att beslutsfattare runt omkring i Europa börjar bli nervösa när det gäller euron och dess framtid hopar sig.

De länder som ska införa valutan enligt fördragsåtaganden, som Sverige, skattar sig just nu lyckliga att man inte kom med. Trots att Sverige röstade nej i folkmomröstningen så är egentligen Sverige bundet av fördraget att införa Euron när konvergenskriterierna är uppfyllda – vilket Sverige medvetet valt att inte uppfylla. Under min tid i EU-kommissionens pressrum 2006-2007 kom frågan flera gånger till EU-kommissionens talesmän när man skulle skruva åt tumskruvarna på Sverige så att man uppfyller sina åtaganden.

Just nu är många Eurovänner glada över att Sverige står utanför. I Agenda i söndags sade bland annat finansminister Anders Borg att det var skönt att Sverige inte är med, läs mer i Expressen. Men regeringskamraterna i Folkpartiet är de enda som just nu i Sverige ändå förordar ett medlemskap – som i fredags på SvD Brännpunkt.

Det är snarare Borgs försiktighetslinje som präglar inriktningen i andra länder än Birgitta Ohlssons europositiva hållning.

Euractiv rapporterar idag om AFP som uppger att flera nya medlemsstater i EU, som också har förbundit sig att införa Euron när de är redo, nu tvekar och vill ta sig ur sina förbindelser. Diplomatiska källor pekar ut sju länder som är överväger folkomröstningar för att ändra sina fördrag med EU. Det är förutom tidigare euroskeptiska Tjeckien med presidenten Vaclav Klaus i spetsen och Ungern som hintat åt det här hållet tidigare, även Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien. Samtliga länder kom med 2004 eller 2007. De här länderna har också krävt att få sitta med vid bordet när euroländerna diskuterar krisen, eftersom besluten också påverkar länder som också är förbundna att gå med i framtiden.

Cypern, Estland, Malta, Slovakien och Slovenien som också de kom med i den femte utvidgningsvågen har redan infört Euron som valuta.

Samtidigt ökar trycket på Grekland med ryktena om en statskonkurs, och diskussionerna om ett land kan lämna eller inte går heta. EU-kommissionen försöker skapa lugn genom att slå fast att det inte går att lämna eurosamarbetet (till skillnad från själva EU som genom fördraget fått en utträdesklausul och att det finns anledning till optimism efter 2012. Men ihärdiga rykten om att Tyskland förbereder sig för ett grekiskt ”worst case/statskonkurs” får bankaktierna att falla rapporterar SvD. Om reaktionerna är överdrivna eller inte låter jag vara osagt, men det är tecken på instabiliteten och hur nervöst läget är.

Att allt fler länder mer eller mindre öppet pratar i termer som Anders Borg, ”skönt att vi inte är med”, visar bara på lägets allvar. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – nyckeln för framtiden är vad de fransk-tyska politikerna nu förmår att göra för att hantera krisen.

(PO)

 

Grekland: Inte det stora federala steget som en del hoppats på, andra fruktat

Eurozontoppmötet kom till sist fram till ett paket för Grekland. Det innebär också ännu ett litet steg i federal riktning eftersom ett utfall blir hårdare ekonomisk uppstyrning av euroekonomierna däremot blir det inte den här gången heller någon EU-skatt. Det har ju pratats om en bankskatt på EU-nivå men motståndet från flera länder (däribland avvisande svensk hållning) satte återigen stopp. Så ett litet steg mot mer federalism men inte så stort som en del hoppats eller fruktat. När det gäller Grekland lär fortsättningen bli nervpirrande att följa. Det kan också noteras att finansminister Borg som inte är en Eurofinansminister ännu inte kommenterat paketet eftersom han måste få tid på att sätta sig in vad det innebär.

Läs mer hos exempelvis SvD, DN, SVT, SVT, SR, Europaportalen, BBC, EUobserver, European Voice och Le Monde.

Även marknadens aktörer bidrar till Grekland. Uppgörelsen kan läsas här i mer detalj för den intresserade. Officiella slutsatser från Eurozonens regeringschefer samt EU-institutionernas ledare finns här.

(PO)

Momsfrågan: Return to sender

Rapporterna om kommissionär Semetas möten igår i Stockholm om momsfrågan och idrotten har varit ganska skissartade och med en svensk vinkel. Kanske inte så konstigt med tanke på tonläget hos skatteutskottets ordförande Henrik von Sydow inför mötet som i debattartikeln i Expressen under rubriken ”Stoppa EU:s straffskatt på knattefotboll”. Rubriken i sig hamnar i häradet för lögn och förbannad dikt även om debattartikeln inte är lika tillskruvad. Nu tror jag inte att von Sydow själv satte rubriken utan en ganska kreativ redaktör…

Enda redaktionen som jag hittat som har en kommissionskälla är Europaportalen. Den sammantagna bilden av medierapporteringen och de samtal jag har haft under dagen är snarare att Semeta gjort ”Return to sender” till Anders Borg.

Enkelt uttryck har kommissionären klargjort följande:

NEJ, dagens momsdirektivet tillåter inte undantag för vissa sektorer som ideella föreningar.

JA, det går att ha undantag från direktivets gräns på 10 000 euro. Det finns exempel på länder som har undantag och ganska stora – och det är inte omöjligt att kommissionen skulle gå med på Borgs förslag om en gräns på 100 000 euro – men under förutsättning att det gäller alla och inte bara ideella föreningar.

Alltså, return to Sender. Well Mr Borg, what are you going to do? Med den här ganska skickliga politiska manövern har Semeta skickat tillbaka bollen långt in på svensk planhalva och tydliggjort att det egentligen är en svensk fråga hur man vill lösa problemen, inom ramen, för EU-direktivet.

Borg har då huvudvärken att ett generellt undantag på upp till 100 000 euro skulle innebära mångmiljardbelopp som försvinner från statskassan. Jag har inte själv hunnit kollat upp det, läsare får gärna fylla i, men att det är i en sådan storleksordning så att det är i nivåer med regeringens prioriterade reformer som jobbskatteavdragets femte steg. Samtidigt är jobbskatteavdraget hotat av en riksdagsmajoritet som gör att det riskeras att röstas ned.

Jag säger inte att det är det mest troliga scenariot, men det skulle inte vara omöjligt att insikten om en riskerad prestigeförlust om femte jobbskatteavdraget samtidigt som en rejäl flört mot småföretagen (och retoriken att det skulle innebära möjligheten till att småföretag vågar anställa, och att fler skulle våga starta eget) skulle kunna göra en politisk kovändning. Kanske är det något som den nya centerledaren får presentera och då stärka partiets profil gentemot småföretagen. På det här sättet skulle idrotten få undantaget också på den nivå som Borg från början föreslog.

Ett mer troligt scenario nu är en kompromiss från Borg som säger undantag i nivån med hälften, säg ca 40 000 – 50 000 euro (mer hanterbart för statskassan) samtidigt som momsredovisningsreglerna förenklas rejält (ingen som är småföretagare skulle bli ledsen över det).

Det ska bli intressant att se om Borg lyckas före över bollen ännu en gång till EU-kommissionens planhalva eller om de här turerna nu får sitt slut på svensk sida.

Samtidigt ska vi inte glömma bort att det här är den lilla frågan för svenskt idrottsliv, den större frågan är översynen av momsdirektivet som just nu bearbetas av kommissionen och som ska läggas fram som förslag till ministerrådet och parlamentet. Den frågan styr hur kommer reglerna att se ut när det nya direktivet träder i kraft. Momsspelet Borg vs Semeta där svensk idrott sitter på läktaren kommer när den blir avgjord bara vara i kraft under några år innan det nya direktivet är på plats.

(PO)

EU-kommissionen inleder budgetstriden

Tidningen European Voice (veckotidning) kommer i morgondagens nummer att ta upp att EU-kommissionen nu kastar handsken i ringen och utmanar i frågan om EU:s budget. Enligt vad tidningen tagit del av kommer budgetkommissionären Lewandowski att föreslå i nästa vecka att EU:s budget ska höjas rejält. Kommissionen försökte i år få igenom en ökning med 5,9% men det stannade efter hårda förhandlingar på 2,9%. Enligt European Voice kommer kommissionen bland annat att peka på ökade behov exempelvis för EU:s sammanhållningspolitik (strukturfonderna) i regionerna och forskningen eftersom programperioderna är upplagda på det sättet.

EU-kommissionen kommer att ha allierade i Europaparlamentet (vars flesta ledamöter vill ha mer pengar att fatta beslut om) och framför allt ha motståndarna hos regeringarna. Många länder brottas med tuffa budgetar och besparingar. Tre länder, Grekland, Irland och Portugal, har tvingats be om hjälp för att komma till rätta med akuta budgetunderskott. Många kommer att uppfatta en kraftig ökning av EU-budgeten samtidigt som hårda besparingar sker på hemmaplan som en provokation. Lägg därtill att finansminister Anders Borg tillhör EU:s budgethökar, även britterna får räknas in i den skaran, så förstår ni att det kommer att vara en tuff holmgång.

Det är ministerrådet och parlamentet som beslutar om EU:s budget. När det ligger uppe på bordet för förhandling i höst så har de tre veckor på sig att komma överens, annars måste kommissionen ta fram ett nytt förslag.

TBC

(PO)

Idrotten började lobba för sent

Det är mycket som pågår i livet och det är inte alltid man hinner med det man tänker att man ska göra. Det här blogginlägget är ett sådant. För en tid sedan såg jag den här artikeln (Hon jobbar för svensk idrotts momsundantag i Bryssel) på Riksidrottsförbundets hemsida. Den handlar om lobbyarbetet för att stoppa att EU-kommissionen (i första hand) inte ska kräva ett slopat momsundantag. Nu vet jag i och för sig att svensk idrottsrörelse under en längre tid uppmärksammat hotet som det innebär om EU skulle sätta stopp för att ideella föreningar ska vara momsbefriade och lobbat på olika sätt. Jag minns att jag när jag läste artikeln så tänkte jag att det här kan aldrig sluta bra.

Först ska vi komma ihåg om att det handlar om två parallella saker. Det ena är att EU-kommissionen hotar att dra Sverige inför EU:s domstol för fördragsbrott för att vi ger ideella föreningar undantag. Denna process inleddes redan 2008. Det andra är att EU-kommissionen har skickat ut en grönbok om momsdirektivet på remiss.

Vad var det jag reagerade på?

1) För sent – det är inte nu man åker till Bryssel för att lobba på EU-kommissionen när grönboken är ute. Det skulle man ha haft folk på plats redan 2008, som kunde ha lobbat på de tjänstemän och expertgrupper (kommittéer) som jobbade med frågorna. Dessutom kunde man redan här byggt upp ett starkt nätverk av länder, intressen och parlamentariker som har en liknande syn i sakfrågan.

2) Fel fokus. Om man nu ska lobba på EU-kommissionen att Sverige (och andra länder) ska få behålla rätten att ideella föreningar ska vara utan moms så är det inte redan frälsta man ska prata med.  Som det står i artikenln: ”Jag har till exempel träffat en person som jobbar för kristdemokraternas EU-parlamentariker Alf Svensson, och en person på svenska representationen.” I den här fasen när kommissionen har grönboken ute handlar det om snabbt att trumma ihop ett så tungt politiskt motstånd så att kommissionen inser att vissa bitar i grönboken aldrig kommer att överleva en runda i parlamentet eller ministerrådet. Kommissionen gillar inte att få tokstryk av ministerrådet eller parlamentet. Att kunna visa upp att det finns en risk för tokstryk är det bästa sättet att påverka. I andra hand handlar det om att förbereda sig för en arriärgardesstrid genom att försöka blockera, vattna ur och göra skadekontroll i behandlingarna i ministerrådet och i Europaparlamentet. För maximal effekt bör man i det här skedet ha med sig svenska regeringen, som dörröppnare och påtryckare.

Svenskar gör några stora fel när de tänker påverkansarbete i EU, det största är att man tänker att det fungerar som i Sverige – att remissrundan är tung och att det som sägs i det formella mötesrummet är det viktiga. Inom EU är de informella kontakterna viktigare än det formella mötesrummet. Många frågor där det handlar om att ta och ge i politiska förhandlingar sker utanför mötena. Remissrundan är inte automatisk och lika tung. I Sverige skickas förslag direkt till de som lagstiftaren vill lyssna på. Här har å andra sidan alla möjlighet att tycka till.

Det som gör att jag skriver det här blogginlägget idag är att kommissionen har skrivit till svenska regeringen att man säger nej till Borgs förslag vilket innebär att inte blir något undantag för föreningar under 1 miljon kronor i omsättning. Regeringen blåser till strid i frågan och Riksidrottsförbundet kan från och med nu räkna med eldunderstöd på allvar i ministerrådet. Anders Borg flaggar för att inleda samarbete med Finland, Danmark, Nederländerna och Österrike enligt ett pressmeddelande.  I Europaparlamentet börjar nu också lobbyarbetet att rulla.

Europaparlamentarikern Lena Ek (C) deltog i en chatt på EuropaportalenFacebooksida ikväll och skrädde inte med orden:

– Fruktansvärt idiotiskt beslut av kommissionen! Jag får försöka att förklara för dem jag känner hur vi tänker i Sverige. Bra av regeringen! Extra ironiskt beslut eftersom det är volontärernas år i år, skriver Lena Ek och konstaterar att kommissionen gräver sin egen grav.

Lena Ek har suttit en mandatperiod i parlamentet och har en position inom den liberala (marknadskonkurrens inriktade) gruppen. Om det nu börjar hända saker så är det i elfte timmen idrottsrörelsen får ihop ett försvar i den här frågan. Hade det varit fullt fokus redan 2008 med en lobbyist på plats som började nätverka och kartlägga aktörerna och samtidigt kunna bidra till en offensiv lobbying hade bilden nog sett annorlunda ut, nu får svensk idrott finna sig i att jobba i en ganska tuff uppförsbacke, men förhoppningsvis ska den grejas förr eller senare.

Men till exempel Svenskt Näringsliv tar inte upp idrotten i sitt yttrande, läs exempelvis även Förläggarföreningens yttrande.

Vill du lämna dina åsikter på grönboken? 31 maj är sista dagen.

(PO)