Renzi vill se gemensam underrättelsetjänst

Det är inte bara krav på mer övervakning som kommer efter terrordåden i Paris mot Charlie Hebdo och en judisk kosherbutik. Italiens premiärminister Matteo Renzi säger enligt AFP att han vill se en gemensam EU-underrättelsetjänst för att möta hotet från terrorismen. Har man en gemensam valuta så måste man ha en gemensamt system för säkerhet argumenterar Renzi.

På en pressträff på Folk & Försvars Rikskonferens i Sälen ställde jag frågan om vad hans partikamrat Anders Ygeman (S) säger om utspelet. Ygeman var som svensk inrikesminister med marschen i Paris och ställde sig då bakom uttalande om mer övervakning av nätet. Men att gå så långt som Renzi vill var något Ygeman avfärdade skarpt.

– Jag noterar att Italien inte tagit upp det på de två möten jag varit på, inledde Ygeman och syftade på inrikesministermötena i Rådet. 

– Det är naturligt för någon som vill ett federativt EU också vill ha en utveckling i riktning mot en gemensam polis och underrättelsetjänst. Det är inte en önskvärd utveckling för mig, sade Ygeman som betonade samarbete genom informationsutbyte istället. 

Renzi väckte stor uppmärksamhet inför det italienska ordförandeskapet där han lovade att driva utvecklingen mot ett Europas förenta stater.

Jag har skrivit om Ygeman och den svåra balansen mellan Säkerhet och Öppenhet för Hudiksvalls Tidning. Läs det här.

Uppdatering 1: Jag bad Europaparlamentets liberala MEP:ar om en reaktion på Renzis uttalande om en europeisk underrättelsetjänst.

Uppdatering 2: Europaparlamentariken Cecilia Wikström (FP) har också kritiserar nu Ygeman för uttalandet om övervakning och särskilt massdata på flygresor, så kallad PNR-data:

– Det finns inget som tyder på att ytterligare PNR data hade bidragit till att stoppa de senaste veckans fruktansvärda terrordåd. Istället för reflexmässiga krav på mer övervakning av alla medborgare borde vi inleda en sansad diskussion om hur vi stoppar dem som utnyttjar utsatta människor och rekryterar dem till terror, säger Wikström i ett pressmeddelande.

(PO)

Annonser

Siffror & Reflektioner: 20 år sen folkomröstningen om EU

Sverige har varit med i EU i 20 år, halva mitt liv har vi alltså varit medlemmar i Unionen. En personlig reflektion som varit ständigt återkommande här på bloggen är att Sverige mentalt fortfarande inte tagit klivet in i medlemskapet. Det märks i partiernas valmanifest som EUbloggen granskat och att en myndighet som MSB helt kan utelämna att Sverige är med i EU när man beskriver hur samhället fungerar idag utan att ens generaldirektören reagerar.

En del i att det är så ligger i att Folkomröstningen var hård och jämn med högt och stundtals bittert tonläge. EU-frågan skar också genom flera stora partier, särskilt tydligt är det hos Socialdemokraterna. EU-frågan delade också stad-land, kvinnor-män, unga-gamla (de som mindes kriget röstade Ja), nord-syd. Det har bidragit till att EU är en nivå som blivit undanskymd i Sverige. Om vi jämför med andra medlemsländer så är det inget annat land som gått med efter en folkomröstning med så liten marginal för Ja-sidan. Det gör att Sverige är en särling enbart i det avseendet.

Andra orsaker till den svenska tystnaden är en komplicerad beslutsprocess med många turer, att det är enklare att skylla sitt misslyckande på en anonym EU-nivå, att medierna misslyckats med sin löpande EU-bevakning och att man inte vinner val på att nämna det där ordet EU.

Går vi tillbaka till 13:e november 1994 skiljde ca 295 000 röster mellan Ja och Nej-sidan. Valdeltagandet på 83,3 procent, vilket var högre än tidigare folkomröstningar men ändå lägre i riksdagsvalet samma år. 52,3 procent sade ja, 46,8 procent röstade nej och 0,9 procent av väljarna valde att rösta blankt. Dessa kan ha markerat missnöje med debatten, inte klarat av att välja eller protestera mot folkomröstningen som sådan. Frågan på röstsedeln lät:

”Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige skall bli medlem i EU enligt det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater. Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?”

Skärmavbild 2014-11-11 kl. 22.21.10

Skärmdump från SVT. Klicka på bilden för att se inslaget.

SVT:s öppna arkiv bjuder på tillbakablickar med inslagen från valvakorna. 1800 personer som tyckte att det var roligare att säga JA samlades på Norra Latin. I Rapportreportaget medverkar Marit Paulsen som berättar att hon kört ända in i väggen i kampanjen. Paulsen var JA-sidans affischnamn jämte Carlsson & Bildt och deltog i slutdebatten på JA-sidan med dessa. Carl Bildt pekar ut sista veckan som avgörande och Ingvar Carlsson var nöjd. Bildt passade på också att känga till Winberg som i kampanjen sagt att hon inte ville styras av påven.

Skärmavbild 2014-11-11 kl. 22.14.10

Skärmdump från SVT. Klicka på bilden för att se inslaget.

Nejsidan var så klart dystra. Birger Schlaug tyckte det var synd att det inte fanns fler norrlänningar och en mycket ung Anders Ygeman (numera inrikesminister) dyker upp i inslaget. Hans analys (då) var att det var Ingvar Carlsson som vände opinionen sista veckan, men att hans liv skulle bli ett elände trodde han inte, hotbilderna i debatten var alldeles för uppskruvade. Nu 20 år senare sitter han i EU:s ministerråd…

Om vi går lite djupare ned i vår tidskapsel, gräver fram siffrorna och tittar på hur delat landet var så ser vi följande:

Ja-Nej i %
Kvinnor 46 – 52
Män 53 – 46

Industriarbetare 41- 57
Högre tjänstemän 76-24
Småföretagare 63-36
Jordbrukare 53-45
Studerande 51-47

18-21-åringar 42- 55
22-30-åringar 46-52
31-40-åringar 51-48
41-50-åringar 55-44
51-60-åringar 54-44
61-70-åringar 59-40
71-80-åringar 61-38

Vänsterpartiet 13-85
Socialdemokraterna 46-53
Centern 44-54

Folkpartiet 79-20
Moderaterna 86-13
KDS 54-44
Miljöpartiet 20-79

Här vann Nejsidan (i fallande ordning i absoluta röstetal)

Norrbottens län, Västerbottens län, Kopparbergs län, Jämtlands län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Älvsborgs läns norra, Värmlands län, Örebro län, Blekinge län, Jönköpings län och Kalmar län

Ja-sidans segernästen (i fallande ordning i absoluta röstetal)
Stockholms län,  Stockholms kommun. Malmöhus läns södra, Malmö kommun, Malmöhus läns norra, Göteborgs kommun, Hallands län, Kristianstads län, Östergötlands län, Västmanlands län, Södermanlands län, Uppsala län, Bohuslän, Kronobergs län, Älvsborgs läns södra,  Gotlands län, Skaraborgs län (här skilde bara 187 röster!).

Tittar vi i Stockholm så blir delningen mellan stad och land tydlig. I länet var det bara en kommun som röstade nej, Norrtälje. Inne i Stockholms kommun röstade tre av fyra väljare ja i distriktet som omfattade bla Östermalm, Vasastan & City.

Nejsidan vann samtliga kommuner i de fyra nordligaste länen. Strömsund var det starkaste nejfästet med 81,8 procent.

(PO)