EU kallar till ännu ett krismöte om flyktingkatastrofen

Efter en svart helg med 70-tal döda i en lastbil i Österrike och hundratals drunknade i Medelhavet kallar nu Luxemburg till ett nytt krismöte i september för EU:s inrikesministrar efter begäran från Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Mötet hålls 14:e september.

Jag kommenterar det på HelaHälsingland.

Förbundskansler Angela Merkel höll idag en presskonferens och underströk behovet av ett EU-enandet i frågan.

(PO)

Annonser

Tsipras tidigarelägger Moskvabesök

Gissa vart Greklands premiärminister Alex Tsipras reser på ett av sina första officiella besök…

…rätt gissat…

Moskva.

Vissa källor säger att det är det första officiella besöket, men Ekathimireni.com konstaterar att det finns ett tysklandsbesök före där Tsipras ska diskutera ekonomin i Grekland med Merkel. Att flytta fram Moskvabesöket från det tilltänkta i samband med segerdagen i maj är en intressant signal, både inför Merkelmötet och veckans toppmöte.

(PO)

Berlin bestämmer talman i Europaparlamentet

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 06.31.14

Inte kommissionens ”President” men väl parlamentets. Berlin bestämde på Midsommaraftonen att näste talman blir Martin Schulz

Det behövs i praktiken ingen omröstning i Europaparlamentet om talman*. Frågan är redan avgjord. På Midsommaraftonen blev det klart att ny talman blir socialdemokraten Martin Schulz. Beslutet togs i Berlin av den tyska regeringskoalitionen, inte av Europaparlamentet.

I Spiegel konstaterade först Socialdemokraterna att man kopplar stödet för en kristdemokratisk EU-kommissionär från Tyskland till att partiets Martin Schulz blir talman. Och kort därefter, i samband med en pressträff efter ett möte med Estlands nya regeringschef så bekräftade Angela Merkel uppgörelsen:

”Om Socialistgruppen i Europaparlamentet nominerar Martin Schulz till talman så kommer den tyska delen av EPP – jag kan ju bara prata för dom som deras tyska partiledare – att stödja Schulz i omröstningen”

Ordförande för EPP är Manfred Weber från CDU:s bayerska systerparti CSU. Det finns inget som talar för att Schulz som talman inte kommer att bli den officiella linjen för EPP, även om Schulz drog på sig kraftig kritik för maktfullkomlighet och att använda sin position som talman till att bedriva kampanj.

Det har varit vackra högtravande ord om att väljarna ska bestämma de senaste månaderna, att det ska vara slut på uppgörelser i stängda rum och att saker ska göras mer öppet när spitzenkandidaten Jean-Claude Juncker och Martin Schulz var ute i valrörelsen. Just det här har varit ett avgörande argument för anhängarna till varför Juncker ska bli kommissionens ordförande. Paradoxalt så bestämmer i slutändan en regering att förloraren i Spitzenkandidatenracet ska få talmansrollen som tröstpris. Dessutom stärker det bilden av en tyskdominerad union vilket försvagar legitimiteten för EU och spelar EU-kritiska krafter i händerna både till höger och vänster.

Det hade varit mycket snyggare om Berlin låtit bli att göra upp på det här sättet i frågan utan i stället överlåtit till de parlamentariska grupperna att kohandla. Visst, det skulle med stor sannolikhet ha blivit samma resultat men då hade uppgörelsen skett i rätt rum. Som kuriosa ska det bli intressant att se hur många i EPP som lägger ned sina röster eller rent av röstar på ECR:s Sajjad Karim. 

Ok, jag är inte förvånad över att det blev så här. Jag skrev om det för några dagar sedan när Schulz blev gruppledare i parlamentet.

Det har funnits bättre midsommaraftnar för europeisk integration än 2014.

(PO)

*Notera ironin 🙂

Det blir Juncker nästa vecka

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 06.32.13

När det börjar bli dags att ta fram sillen och en isig brännsvinsflaska så får man ta tillbaka tidigare blogginlägg. Jag har sagt att jag inte tror att Jean-Claude Juncker blir vald till EU-kommissionens ordförande, jag har till och med satt en lunch på det i vadslagning med kristdemokraternas riksdagsledamot Désirée Pethrus (som jag nu tror jag förlorar alltså).  Nu ändrar jag min bedömning. Det blir Juncker.

Trots starkt principiellt motstånd från länder som Storbritannien och Ungern med ifrågasättande signaler från Nederländerna, Sverige och Italien så är tendensen nu att David Camerons hårdföra motstånd som tvingade Tysklands Angela Merkel ut på banan i försvar har gjort att det bara är Cameron och Orban i Ungern som kommer att motsätta sig Juncker. Cameron anses ha spelat bort chanserna att stoppa Juncker genom att gå ut för hårt.

Italien har kohandlat i veckan om att få minskad åtstramningspolitik i utbyte mot att stödja Juncker, vilket gör att Italiens socialdemokratiske regeringschef Renzi kan notera en inrikespolitisk framgång, samtidigt som det också försvagar Merkels hökposition när det gäller budgetdisciplin.

Både Reinfeldt och Rutte har börjat betona innehåll framför person och procedur, och Ruttes fall lär även Benelux-solidaritet ha börjat spela in (Juncker är från Luxemburg).

Det gör att det inte kommer att finnas en blockerande minoritet på toppmötet 26-27 juni. Det blir med andra ord Jean-Claude Juncker. Jag räknar nu alltså med att få bjuda riksdagsledamoten Pethrus på lunch.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Två förlorare i spelet om kommissionens ordförande. David Cameron och socialdemokraternas Martin Schulz FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Frågan är vad David Cameron ska få som tröstpris så att han inte får för mycket stryk? För mycket brittisk stryk kan skynda på Brexit-omröstningen, om Storbritannien ska lämna EU eller inte. En tung kommissionärspost till Andrew Lansley är självklar. Däremot ska det mycket till för att Cameron ska få igenom (sin i och för sig rationella…) idé om att ha en grupp superkommissionärer som chefar över andra kommissionärer. Även om små länder nog kan acceptera en sådan ordning så är tanken på att en fransk kommissionär skulle vara junior för svårsmält i Paris. Och omvänt, om det skulle institutionaliseras att bara de stora länderna besitter superkommissionärersposter så är det i det långa loppet något de mindre länderna har svårt att ställa upp på. Bland annat Barroso och Juncker har varit kritiska mot tanken. Troligen får Cameron bindande löften om brittiska undantag från Merkel, Juncker och andra nyckelpersoner, som ska ge Storbritannien den omförhandling med EU som gör att landet stannar kvar i EU.

För att balansera Juncker öppnar det här för att Europeiska Rådets ordförande kan hämtas från ett land som inte är med i Euron vilket öppnar möjligheten både för Danmark och Sverige, även om det blir Litauen som tar posten.

Tories i Europaparlamentet har också öppet sagt att välja Sajjad Karim till (förste muslimske) talman är ett sätt att ge Storbritannien ett tröstpris. I slutändan tror jag dock de två största grupperna S&D och EPP inte släpper fram någon annan på talmansposten.

Mitt tips just nu på maktposterna:

Kommissionens ordförande: Jean-Claude Juncker

Rådets ordförande: Favorit: Dalia Grybauskaite. Utmanare: Helle Thorning-Schmidt Joker: Fredrik Reinfeldt

Kommentar: För att balansera kan en ledare från ett icke-euroland komma i fråga. Troligen blir det en kvinna, och det här jobbet kan vara skälet till att Dalia Grybauskaite lämnar Vilnius efter att blivit omvald som president i fjol.  En kvinna behövs efter att många länder bara nominerar män till EU-kommissionen. Posten är på 2,5 år och kan förnyas en gång. 

EU:s utrikeschef:  Favorit: Helle Thorning-Schmidt Utmanare: Radoslaw Sikorski, Joker: Federica Mogherini

Kommentar: I Helle Thorning-Schmidt får socialdemokraterna sitt samtidigt som det blir ännu en kvinna till ett toppjobb. Sikorski är en stark utmanare men betraktas som för högaktig gentemot Ryssland. De nya medlemsländerna har fått sitt genom Grybauskaite, därför Thorning-Schmidt. Mogherini är Italiens socialdemokratiska utrikesminister.

Tysklands EU-kommissionär: Omval av Günther Oettinger

Kommentar: Socialdemokraternas spitzenkandidaten Martin Schulz som öppet sagt att han vill bli Tysklands EU-kommissionär för att bli Junckers radarpar i EU-kommissionen släpps inte fram av den kristdemokratiska-socialdemokratiska regeringskoalitionen i Berlin. Valets stora segrare var inte Socialdemokraterna, därför går posten till en kristdemokrat och det innebär att Oettinger får fortsatt förtroende som kommissionär.

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Malmström väntar på besked att bli få fortsätta. Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Sveriges EU-kommissionär: Favorit Cecilia Malmström Utmanare: Gunilla Carlsson och Lena Ek

Kommentar: Det borde vara en done deal att nominera Malmström. Men beskedet dröjer från svenska regeringen, en del spekulerar i att man hållit Reinfeldt som kandidat till kommissionens ordförande ifall Juncker faller. En annan orsak kan vara att de andra runt regeringsbordet tycker att Folkpartiet fått sitt och det är sista chansen på länge att dela ut maktposter och att det då i rättvisans namn borde gå till något annat parti. I ett sådant resonemang nämns exempelvis Gunilla Carlsson och Lena Ek. Sverige har bara haft kvinnliga EU-kommissionärer (Anita Gradin, Margot Wallström och Cecilia Malmström) och kommer fortsätta att ta ansvar för kommissionens helhet, även om det finns de som muttrar och säger att det nu är dags för Sverige att kvotera in en man på en post som aldrig en man har haft…

Talman Europaparlamentet: Martin Schulz Jokrar: Sajjad Karim och Guy Verhofstadt.

Kommentar: Posten väljs på 2,5 år. Tillägg: Frågan avgjordes i praktiken i Berlin på Midsommaraftonen. Det blir Schulz.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Snart ser vi utfallet i poster av valet… FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Till sist – någon annans tankar:

Olle Schmidt, tidigare Europaparlamentariker för Folkpartiet, skriver om sitt eget dreamteam i GP:

”IMF-chefen Christine Lagarde blir kommissionens ordförande. Jean-Claude Juncker trivs bättre i rollen som europeiska rådets ordförande. EPP-gruppen har fått sitt.

Socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, Danmarks statsminister, blir den höga representanten för utrikesfrågor. Talman i parlamentet blir liberalen, den förre premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt.

Och i Sverige hoppas jag att Cecilia Malmström efter sitt utmärkta värv får förnyat förtroende som Sveriges kommissionär. Joker i leken är Fredrik Reinfeldt.”

Olle lovar belgisk choklad till den som har mest rätt, jag siktar på att kompensera min lunchförlust till KD genom choklad från FP, men å andra sidan så brukar det bli kompromisser som ingen spekulant har på kartan. Jag blir inte förvånad om jag blir chokladlös 🙂

(PO)

Fotbollshumor på twitter

Skärmavbild 2014-06-16 kl. 22.22.32

Ett skämt som passade min torra humor…

Antingen är det jag som helt missat det i fem år, eller så är det att mandatperioden snart är slut och EU-kommissionärerna släpper loss lite mer. Men just nu är flera av dom riktigt roliga. Jag bloggade om Georgieva som kommenterade en kommissionärs-stand-in på en räddningsövning.

Och nu igår slog ”sportkommissionären” Androulla Vassiliou till med riktigt kul fotbollstweetande med undertecknad.

I sammanhanget så är det bra att veta att tyskarna dängde till Portugal med 4-0 och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso är just portugis. Till skillnad från Barroso som höll sig borta i Baku så satt Angela Merkel på läktaren på plats i Brasilien, eller satt och satt förresten…

Följ Vassiliou på twitter här.

(PO)

Skickliga schackdrag av ECR

Skärmavbild 2014-06-12 kl. 15.19.19

Klicka på bilden för att komma till ECR på twitter.

De konservativa skeptikerna i Europaparlamentet har idag haft en intensiv dag. I skuggorna finns en eller flera skicklig politisk spelare som antagligen är Torypolitiker –  som idag har lyckats med följande:

*ECR & Tories gör sig immun mot kritiken att samarbeta med dömda rashetsare i Dansk Folkparti och Sannfinländarna genom att välja ännu en muslim som ledare. Ny gruppledare är Syed Kamall, en 46-årig Londonbo. Kamall är bördig från Guyana. Detta kommer veckan efter att ECR utsett en annan muslim som talmanskandidat, torykollegan Sajjad Karim. Det är helt uppenbart att DFP och Jussi Halla-Aho i Sannfinländarna nu betalar priset för att vara med i ECR och har att lojalt sluta upp bakom Kamall & Karim.

*Skickat ännu en torped på UKIP:s förhoppningar att få ihop EFD-gruppen genom att ta med tyska eurokritiska partiet AfD med 7 ledamöter i ECR, som dock fick vänta en vecka extra så att Cameron hann träffa Merkel i Harpsund och försöka kohandla om att Merkel skulle släppa stödet för spitzenkandidaten Juncker.

*Extra väntetiden att ta med AfD gjorde att andra partier (ex Sannfinländarna och Dansk Folkeparti) hann tas in så Tory skulle hamna i en knapp minoritet, så att Tory vid omröstningen kunde rösta EMOT AfD i ECR och sen säga – sorry förbundskansler Merkel, vi kunde inte stoppa dina tyska motståndare men vi tycker bäst om dig i alla fall, du är vår sanna tyska syster (jag finner det osannolikt att AfD skulle kunna ha fått gå med i ECR utan ett tyst godkännande från Tories, det vi ser nu är skickligt politiskt spel. Om Merkel ute på Harpsund gett David Cameron Juncker på ett silverfat så hade AfD inte gått med i ECR, jag kan naturligtvis inte bevisa den slutsatsen – kalla det fingerspitzengefühl eller nåt).

*Liten bonus, även ett bulgariskt parti med två MEP:ar togs in i gruppen.

*ECR stävar nu helt öppet att försöka nå positionen som tredje största partigrupp i Europaparlamentet. En position som innebär en möjlig roll som Kingmaker och tungan på vågan när majoriteter ska försöka skapas för att exempelvis välja Kommissionens ordförande eller talman. Bland annat drar Beppe Grillos svårberäkneliga 5stjärnerörelse igång en omröstning om vilken av grupperna man ska välja, där ECR är tydligen ett alternativ. 24 juni är målsnöredagen då grupperna ska formeras formellt.

Den eller de som står för den politiska planeringen i Tory skulle just nu vara värdiga en egen TV-serie som West Wing.

(PO)

Tillägg: Tory med 19 ledamöter ska ha röstat nej. Även polackerna i gruppen med 19 ledamöter ska ha röstat nej. Det är 38 ledamöter emot…läs mer om matematiken som inte borde gå ihop sig hur man än vänder och vrider på det. 

Tillägg: ECR kom sist i omröstningen m Beppe Grillo, vann gjorde EFD.

 

Torysamarbetet sker för att knäcka UKIP

FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

David Cameron (till vänster på bilden) möter S-ledaren Martin Schulz.                                                 FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

David Cameron kommer till Sverige i morgon och leder ett parti som har tagit in både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti i partigruppen ECR. Ett drag som har förvånat många, varför vill Cameron politiskt ”normalisera” dömda brottslingar som Jussi Halla-aho. Halla-aho fick så sent som 2012 en dom för hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden i Finland. Hans parti Sannfinländarna har en språkpolitik mot den svenskspråkiga minoriteten som åtminstone i mina ögon är obehagligt likt det gamla finska fascistpartiet IKL från 30-talet.

I Dansk Folkeparti finns den megapopuläre Morten Messerschmidt, men även han är dömd (2002). För fem år sedan ville inte Tory ha med DFP i ECR, men varför nu? Vad är skillnaden? Om vi bortser från politisk retorik som att partierna har förändrats och är mer mogna…

Först måste vi konstatera: All politics is local. Tory led ett förnedrande nederlag i valet mot UKIP och Nigel Farage. Det Tory gör nu är att försöka slå undan benen på Farage och få honom att framstå som en misslyckad demagog som inte kan få ihop en partigrupp. Priset, att bli associerade med Jussi Halla-aho, svenskhetsande Sannfinländarna och Dansk Folkeparti, betraktas som acceptabelt. Genom att sno åt sig UKIP:s allierade eller potentiella partners (där priset är acceptabelt, det lär det inte vara i Sverigedemokraternas fall med tanke på relationen till Fredrik Reinfeldt) framför nosen ska Nigel Farage lämnas ensam, få mindre talartid och försvinna in i tystnaden. Det andra scenariot är lika lovande för Tories, att Farage ska till sist inse att enda chansen att få en grupp är att samarbeta med Le Pens Nationella Fronten. Då kan Tories demonisera UKIP som smygfascister i den stundande brittiska valkampanjen.

För David Cameron är hotet från UKIP en fråga om politisk överlevnad och fortsatt regeringsmakt. Genom ett smart spel i Europaparlamentet kan Cameron vända katastrofen som gjorde UKIP störst till en Machiavellisk triumf. Återstår att se om han kan hantera Angela Merkel och frågan om Juncker likadant, att bli av med Juncker är ytterligare en sak som skulle stärka Cameron gentemot UKIP. Räkna med att de tyska eurokritikerna AfD inte kommer med i ECR om Merkel går med att stoppa Juncker, räkna med det motsatta om Harpsundsrodden inte ger ett för Cameron önskvärt resultat.

(PO)

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Schulz eller Juncker, nej det blir en kvinna!

Skärmavbild 2014-05-25 kl. 09.59.12

”Bara genom att rösta på Socialdemokraterna så kan en tysk bli kommissionens ordförande” – fungerar nog bättre i Berlin än i Borås…

Skådespelet med de indirekta valda kandidaterna till ordförande för EU-kommissionen blir allt mer parodisk i elfte timmen. Socialdemokraternas kandidat (japp, så säger man i alla fall – att en röst på Marita Ulvskog och de andra på S-listan är en röst på Schulz) har hemma i Tyskland kört en föga pan-Europeisk affisch. I ett desperat försök att boosta de tyska socialdemokraterna så är budskapet att det är enda chansen för att få en tysk kommissionsordförande. Fungerar nog kanske bättre i Berlin än i Borås. Inte nog med det, även om Socialdemokraterna inte blir största gruppen tänker Schulz försöka bli ordförande ändå genom att skaffa stöd (troligtvis riktar han sig in på  liberalerna, de Gröna och vänstern) från de andra grupperna. Det är ett helt nytt besked i valrörelsen, där budskapet annars från toppkandidaterna att ministerrådet måste välja kandidaten från den största gruppen (intervju på tyska med Martin Schulz om detta, om min dåliga tyska gjort jag tolkat budskapet fel, tveka inte att säga till).

På den andra sidan så har Jean-Claude Juncker fått öppet problem med Storbritanniens Cameron som letar allierade för att stoppa honom. Jag har skrivit tidigare om varför både Schulz och Juncker blir ratade. Frågan är bara hur Rådet ska kunna föreslå en kandidat som får Europaparlamentets majoritet med sig.

Spelplan om PSE (Socialdemokraterna) blir största grupp (15% chans enligt Pollwatch):

Merkel vill nog slippa Schulz (vill inte ge en kommissionärspost till S om hon kan slippa det), dessutom är kritiken given att Tyskland får en för tung roll inom EU. Därför gäller att hitta en kandidat som ingen kan säga nej till. Det finns två kandidater som jag ser som mer troliga kommer upp för diskussionen.

Med Pascal Lamy skulle EU-kommissionen få en erfaren handelsinriktad socialist som både varit chef för WTO och suttit som Handelskommissionär. Nyckeln i Lamys kandidatur är att han 1) är fransman (och i valet mellan att stödja en fransmän eller en tysk borde Frankrikes president Hollande svänga äver till Lamy, och Merkel kan i generöst ge sitt stöd till en fransman och stärka axeln Paris-Berlin) 2) är van att arbeta för att skapa kompromisser med många olika intressen. Lamy nämns mest även om jag tror att det politiska spellogiken talar minst lika mycket för en ordförande från Danmark.

Den andra kandidaten är statsminister Helle Thorning-Schmidt. Hon skulle vara ett historiskt val, som den första kvinnan som EU-kommissionens ordförande. Den första ordföranden också från ett nordiskt land. Det är svårt att se hur Schulz ska kunna mobilisera vänstersidan i Europaparlamentet för att säga nej till en kvinnlig socialdemokrat med de ledarskapsmeriter som Thorning-Schmidt har.

Spelplan om EPP (M&Kd) blir största grupp (85% enligt Pollwatch):

För att Cameron ska kunna spela spelet utan att hamna för tydlig i blamegame måste en oförvitlig EPP-kandidat lyftas fram som får Juncker att framstå som en trött föredetting. Den kandidat som enklast skulle åstadkomma det är att kalla in IMF-bossen Christine Lagarde som har gedigen regeringserfarenhet och liksom Lamy erfarenhet att leda en internationell organisation. En kvinna skulle applåderas av ALDE och Socialdemokraterna och helt ställa Schulz försök att skapa en parlamentsmajoritet för hans namn. Däremot skulle inte Hollande vara helt road över att franska högern tar kommissionärsposten från Frankrike, men å andra sida är en fransyska en fransyska.

Övriga namn som det pratas om i EU-kretsar är Jyrki Katainen (främst från finländskt håll som nämner honom), Enda Kenny, Donald Tusk eller kompromissen att det blir så svårt att lösa att man ger ett förordnande på 2,5 år till José Manuel Barroso som fortsätta som Barroso III.

Lite paradoxalt så kanske den största landvinningen i det här valet för jämställdhet bli (inte Gudrun Schymans Fi) att EU-kommissionens får sin första kvinnliga ordförande – för att det politiska rävspelet i att undvika två herrar slutar i en dam.

(PO)

Korparna kraxar om Euron

Det blir fler och fler, och större, olyckskorpar som kraxar om eurons undergång. Senast ut i raden är den legendariske Alan Greenspann som i många år var amerikansk riksbankschef. 85-årige Greenspann pekar bland annat på obalansen mellan nord och syd, där nordliga länder som Finland har en fiskal disciplin med en mer låtgåmentalitet har präglat exempelvis Grekland. Läs mer i EUobserver.

Grundtipset kvarstår även efter den senaste tidens ekonomiska tumult där fler länder har fått ökad press, som Italien men även Frankrike. Antingen bryter eurosamarbetet ihop eller så blir resultatet mer överstatlighet genom en gemensam ekonomisk överregering.

Det som talar för det förstnämnda scenariot är att den tysk-franska axeln inte förmått att visa ledarskap i krisen. Först började man med att själva bryta mot stabilitetspakten vilket underminerade EU-kommissionens polisroll mot större syndare som Grekland. Skyldiga här var ländernas förra ledare Schröder och Chirac. Frustrationen hos eurosamarbetets fader den förre förbundskanslern Kohl var i somras så påtaglig så att han i mitten av juli sågade sin efterträdare Angela Merkel.

Bland annat ska han ha klagat på att ”hon förstör mitt Europa” enligt pressrapporter.

Kohl har i dagarna följt upp kritiken i en längre intervju, se mer hos GP och Euractiv.

Bland annat pekar han på att Tyskland förlorat i inflytande vilket är ett direkt underkännande av dagens ledarskap.

Så frågan är om dagens fransk-tyska ledare Sarkozy och Merkel kan ro Euron i land eller om deras efterträdare hinner komma på plats medan tid ännu är. Annars blir det nog dags att damma av gamla sedelpressar.

(PO)