EUbloggen Weekly


EUbloggen Weekly gives you a video summary from a Swedish Perspective on EU affairs. This week with Swedish grades for Barroso, the agency who forgot EU and MEP of the WEEK.

Read longer posts (in Swedish, use Google Translate):

Swedish Grades for Barroso

The Agency who forgot EU

(PO)

Annonser

Bye, Bye Barroso!

- Men du Olli,  vad hände med EUbloggens utseende??? Foto (C) Europeiska Unionen 2014 - EP

– Men du Olli, vad tror du svenskarna säger om mig? Barroso (th) och Rehn (tv) Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP

Efter 444 kommissionsmöten är det slut för José Manuel Barroso, portugisen som styrt EU-kommissionen i 10 år. Under onsdagen höll han sitt sista kommissionsmöte och mötte pressen. Nästa vecka är Jean-Claude Juncker som tar över. Den 58-årige ex-Maoisten från Lissabon nämnde själv utvidgningen med Bulgarien, Rumänien och Kroatien som sin största framgång. Under sina tio år har han också fått uppleva den längsta ekonomiska krisen som Europa gått igenom i modern tid och fått se hur euron skakat.

EUbloggen har under dagen twittersnackat med en rad svenska EU-politiker för att höra vilket betyg eller omdöme de vill ge Barroso och hans kommission för ett decennium i Berlaymont. Sammanfattningsvis kan man säga att Barroso kommer inte vara särskilt saknad av svenskarna. Inställningen är väl närmast kungligt ”Nu vänder vi blad” och ser framåt mot nästa…

Högt betyg och/eller varma omdömen:

Ingen som EUbloggen twittrat med.

Bra betyg och/eller bra omdömen:

– Inte enkelt leda många EU-länder med olika system. Trots det tagit viktiga steg för bättre övervakning av finansiella system, även klimatåtgärder, energisäkerhet och östra partnerskapet viktiga steg om än ej tillräckliga framgångar, men riktning rätt, twittrar riksdagsledamot Désirée Pethrus (KD) som har åtta år i EU-nämnden bakom sig.

– Inte perfekt, men lovvärt att den drivit på för mer frihandel mitt i kris. Frihandel minst populärt när den behövs som mest, twittrar europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M).

Godkänt och/eller ok omdömen:

– Det var en svag kommission direkt underställd Merkel. Betyg 5 av 10, twittrar europaparlamentariker Fredrick Federley.

– Barroso var ingen katastrof men för mycket mellanmjölk för att göra riktig skillnad. Kompromisskandidat som han var, twittrar riksdagsledamoten Maria Weimer (FP) som sitter i EU-nämnden.

– Barrosos kommission var förvaltande, inte förnyande. Den nya blir politisk, konstaterar Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP).

Underkänt och/eller kyliga omdömen:

– För mycket mycket symptomhantering och diskussion om institutionella frågor, för lite reformer och konkurrenskraft, twittrar europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M).

– En 4:a? Barrosos kommission backade rejält i ambition inom jämställdhet och miljö sista perioden, twittrar europaparlamentariker Linnéa Engström (MP).

– Tydligt att miljö- och klimat nedprioriterades under hans tid, twittrar riksdagsledamot Åsa Westlund (S), tidigare europaparlamentariker.

– Ger honom 3 av 10 så jag kan ge den nya än sämre betyg om 5 år. Potocnik var bra, twittrar Carl Schlyter (MP) som är EU-nämndens ordförande i Riksdagen och var Europaparlamentariker 2004-2014.

– Ja det var ju en rolig kille, men nu förverkligar vi EU2020 för alla!!! Landstingsrådet i Jämtland Robert Uitto (S).

Sågning:

– En gammal maoist som blivit snacksalig liberal. Han får 2 av 10, twittrar riksdagsledamot Jens Holm (V), tidigare Europaparlamentariker.

– Barroso – stor i orden, liten på jorden. Klassisk högerman som fördjupat krisen, twittar europaparlamentarikern Marita Ulvskog (S).

– Skönt att det är över – nu tittar jag framåt! Jens Nilsson (S), europaparlamentariker.

Och utifrån hur de svenska politikerna svarat så är det svårt att tro att Barroso kommer att vara någon drömkandidat till jobbet som FN:s generalsekreterare efter Ban Ki-Moon 2016. Det ska ju vara Europas tur och ett av namnen som cirkulerar är Barroso, och vid dagens presskonferens gjorde han inget för att stoppa spekulationerna kring hans framtid.

(PO)

Tillägg torsdag 30:e oktober: Och så en reaktion på reaktionerna, från förre statssekreteraren åt EU-minister Birgitta Ohlsson:

Är Ungern på väg ut ur EU?

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Kommer ungrarna att kunna rösta i nästa Europarlamentsval 2019? FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Frågan om Ungerns medlemskap i EU är det fler än jag som har börjat fundera på efter att Bloomberg gått ut med vad premiärminister Viktor Orban sagt på en möte“Jag tror inte EU-medlemskapet utesluter oss från att bygga en auktoritär* ny stat som bygger på nationella fundament.”

Orban gav också exempel på lyckosamma stater som han ser som förebild; Kina, det allt mer auktoritära Turkiet under Erdogan och Putins Ryssland och att inspirationen är att han menar att dessa länder klarat den ekonomiska krisen bättre. Jag utgår från att den engelska översättningen från Ungerska i Bloombergs rapportering är korrekt, för den som kan ungerska har Bloomberg länkat till en video med Orbans tal där citaten är hämtade ifrån.

Orbans regeringsparti Fidesz är med i partigruppen EPP, samma som Kristdemokraterna och Moderaterna, och frågan är hur länge som Fidesz kan vara kvar i EPP (trots förre gruppledarens Dauls uttalande i valrörelsen på twitter att han var stolt över Orban) för redan tidigare har EPP fått svidande kritik för att hålla Orban bakom ryggen. Ungern under Orban har också fått omfattande kritik tidigare av EU angående drakoniska medielagar, OSSE har rytit om ändringar i ungerska vallagar och Barroso har varit kritisk mot grundlagsändringar.

Orban har hittills varit immun mot EU-kritik och verkar snarare ha stärkt honom i sitt korståg att riva ned en liberala demokrati och byggandet av en auktoritär stat. Arga uttalanden från Bryssel kommer inte att bita på honom.

Vad blir nästa steg? Kommer Ungern att vara medlem av EU när det här årtiondet går ut? Det finns fler frågor än svar, men bekymrade veck i pannan bör det finnas hos fler än mig och Annika Ström Melin.

(PO)

*Den engelska översättningen är ”illiberal”.

Fotbollshumor på twitter

Skärmavbild 2014-06-16 kl. 22.22.32

Ett skämt som passade min torra humor…

Antingen är det jag som helt missat det i fem år, eller så är det att mandatperioden snart är slut och EU-kommissionärerna släpper loss lite mer. Men just nu är flera av dom riktigt roliga. Jag bloggade om Georgieva som kommenterade en kommissionärs-stand-in på en räddningsövning.

Och nu igår slog ”sportkommissionären” Androulla Vassiliou till med riktigt kul fotbollstweetande med undertecknad.

I sammanhanget så är det bra att veta att tyskarna dängde till Portugal med 4-0 och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso är just portugis. Till skillnad från Barroso som höll sig borta i Baku så satt Angela Merkel på läktaren på plats i Brasilien, eller satt och satt förresten…

Följ Vassiliou på twitter här.

(PO)

Striden om kommissionens ordförande ”for Dummies”

Image

SPEGEL, SPEGEL på väggen där, säg mig vem i Europa som mäktigast är. (Jean-Claude Juncker)                                                                                                                        Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Det är mycket snack om Juncker, kommissionens ordförande och spekulationer om Reinfeldt är en kandidat eller inte. Här kommer en sammanfattning ”Commission president battle for dummies”.

Vem är kommissionens ordförande? – Idag är det en portugis som suttit i tio år som heter José Manuel Barroso. Han är högerpolitiker och med i samma gäng som KD och M. När han var ung var han arg maoist. Nu är det dags att byta och det vem som ska få jobbet är vad man bråkar om.

Hur ska ordföranden utses? – Det är det som bråket handlar om! Tidigare har man gjort si, men nya regelboken (Lissabonfördraget) säger så, och det har Europaparlamentet tolkat så här och det tycker några regeringschefer är korkat, för det ska ju vara så.

Så vad säger regelboken? – Att regeringscheferna (i det som kallas för rådet/Europeiska rådet) ska ta hänsyn till valet när man med minst kvalificerad majoritet (typ bra många fler än hälften) ska föreslår en ny ordförande.* Sedan ska minst 376 av 751 ledamöter i parlamentet rösta ja. **

Vad vill Europaparlamentet med sitt ”så här”?Europaparlamentet som du precis varit med och valt för kommande fem år (eller så gick du inte och röstade) säger att rådet har att välja någon av deras handplockade kandidater och framför allt den vars partigrupp fick flest röster ska ha första tjing på att få jobbet. Det eftersom man sagt till väljarna att det är en av de här som blir kommissionens ordförande.

Sade man det, det minns jag inte från valrörelsen? – Inte så konstigt att du inte känner igen det, för de flesta svenska partier teg som muren om att en röst på S var en röst på Schulz, en röst på MP och Piratpartiet var en röst på Keller, en röst på M och KD var en röst på Juncker, en röst på Vänsterpartiet var en röst på Tsipiras. En undersökning före valet som gjordes i tolv länder med 9000 personer visade att de flesta faktiskt inte hade en aning om det här, så du är inte ensam! Det är dessutom stora skillnader på debatten i olika länder, vilket gör det mer komplicerat.

Hur då skillnader mellan länder? – I Sverige pratade vi inte särskilt mycket om de här kandidaterna. I Storbritannien kan man säga att man inte pratade alls om det, medan i Tyskland pratade man jättejättemycket om det. Och då blir det problem!

Hur då problem? – Jo, för i London säger man att om man gör som parlamentet vill så är det ett svek mot väljarna och odemokratiskt. Ja närmast en statskupp! I Berlin säger man att om man sviker väljarna genom att välja någon annan än de som vill parlamentet vill så är det odramatiskt och närmast en statskupp! Framför allt handlar snacket om Juncker eftersom han är kandidat för den grupp som blev störst, högergruppen som heter EPP (M & KD)

Vad har Rådet för problem med parlamentets ”så här”? – Man kan säga att en del som Fredrik Reinfeldt tycker att ”så här” skulle vi inte göra, det är så det ska vara som jag tolkar regelboken. Andra som David Cameron tycker att den utvalde kandidaten Juncker är för mycket en F-n, ja inte som han med bockfötter utan för mycket Federalist, en som vill ha mer av ett Europas Förenta Stater. Sen finns det förstås de i rådet som säger att de är bekväma med Juncker.

Juncker – hur är han då? – Det finns de som gillar honom och säger att han är bra, klok, duktig, erfaren och schysst. Det finns de som ogillar honom och säger att han är gammal, tröttmössa, inte vad Europa behöver, osv. Engelsk press tar i mest.

Men vem här han då den där Juncker??? – Luxemburgare. Veteran. Läs mer här.

Handlar det bara om sandlådenivå om vem som ska få bestämma mest, eller finns det andra konflikter i det här? – Det finns absolut fler konfliktytor. En handlar om vilken roll ska institutionerna inom EU ha (som redaktör Küchler bloggat om på SvD). Ska EU-kommissionen utveckla sig till en ”regering” med en ”premiärminister” i spetsen (som federalisterna vill) eller ska kommissionen vara det som den skapades för att vara, mer som edsvurna tjänstemän som oberoende ska verka för Europas bästa. Kommissionen har också rollen som fördragets väktare och kan säga ajabaja till medlemsländer som inte sköter sig, och dra länder inför domstol om de trots ajabaja inte skärper sig och är utöver det konkurrensmyndighet inom EU.

Hur ska det här sluta då? – Traditionellt brukar det bli en väldig kompromiss när alla ska vara enig och allt förankrat. Risken nu är att det blir oenigt. Men vi ska komma ihåg att man kan kompromissa på många sätt, det är ju flera poster som ska delas ut och då kan man ju ge plåster på såren på den som är mest sur så att den blir mindre sur.

Vilka fler poster handlar det om? – Ordförande för Europeiska Rådet och jobbet som EU:s utrikeschef är de två största och hetaste pusselbitarna, men man ska inte glömma talmannaposten i Europaparlamentet som ytterligare en post att kohandla om. Mindre bitar i pusslet är olika tunga portföljer inom EU-kommissionen.

Pusslet med de stora bitarna bör innehålla en socialdemokrat, minst en kvinna och minst en från östra Europa. Alla förståsigpåare älskar just nu att spekulera i namn till höger och vänster och olika poster hit och dit. Typ så här: ”Om Nisse får det jobbet, så passar Fadime där och då kan Francois bli det.” ”Nej, nej jag tro mer på Fadime där, Pekka får det och så Andrea det där” Jag älskar också dom här spekulationerna 🙂

Reinfeldt har nämnts har jag sett, är han kandidat till jobbet? – Fredrik Reinfeldt har dykt upp här och där i brittiska källor, jag skrev om det i onsdags. Man kan väl säga så här att Fredrik Reinfeldt kommer INTE att vara en kandidat till jobbet innan han blir vald av Rådet med garantier att bli godkänd av parlamentet. Så nej, Reinfeldt är ingen kandidat, av många skäl – som att han inte vill berätta för oppositionen att kan tänka sig sluta före valet, men det finns en möjlighet att han så småningom blir vald, visst, men han kommer inte säga annat än nej innan han får jobbet. Samtidigt cirkulerar det tusen rykten och spekulationer, och turerna (om nu inte Rådet backar) kan bli många och långa.

När ska det vara klart? – Tidtabellen är att på toppmötet när Europeiska Rådet träffas 26-27:e juni så ska regeringscheferna ha sin kandidat klar. Den personen bör då rimligtvis också vara förankrad med de stora partigrupperna i Europaparlamentet för att bli godkänd av parlamentet under sessionen 14-17 juli i Strasbourg. Men det finns de som tror att det kommer att ta längre tid, kanske till hösten till och med.

Vad händer om parlamentet röstar ned kandidaten? – Då får regeringscheferna enas om ett nytt förslag och så röstas det igen i Europaparlamentet. Och igen. Och igen…tills det är klart.

Vad har allt det här för betydelse för mig då? – Den som är kommissionens ordförande leder arbetet med att ta fram alla lagförslag inom EU. Det är superdupermäktig post och en nyckelspelare i hur EU ska utvecklas och styras, och konkret så handlar det om beslut som bestämmer vilka kemikalier som ska finnas i dina kläder, regler som bestämmer hur din arbetstid ska få se ut, hur mycket partiklar du får andas in på gatan i stan, hur upphovsrätten ska se ut och mycket, mycket annat. Du möter tusen olika saker under en dag, från det du vaknar till det du somnar. Därför angår det här dig!

Jag har skrivit mer om det här i bland annat DT & GD och här på bloggen, och så förstås det där med Reinfeldt. Sedan ältade jag det här problemet med att det var så tyst i svenska debatten om partigruppernas kandidater under valrörelsen i de flesta partier. Läs det här.

(PO)

*Kvalificerad majoritet i Rådet är ”minst 55 % av rådsmedlemmarna som innefattar minst 15 av dem och representerar minst 65% av EU:s befolkning. En blockerande minoritet kan skapas av minst 4 rådsmedlemmar.”

**Kvalificerad majoritet i Europaparlamentet är 50% av ledamöterna plus en (minst 376 st). Det innebär att folk måste vara närvarande i kammaren i stor utsträckning. Konkret skulle jag säga att det behövs stöd från de stora grupperna EPP (M & KD) samt Socialdemokraterna och helst Liberalerna (ALDE) för att vara säker på att ha tillräckligt många ledamöter som är på plats och säkra sig mot sura minoriteter i grupperna som lägger ned sina röster eller röstar emot.

Barroso som ung och arg maoist

Medan Reinfeldt, Merkel, Cameron och Rutte är ute ror Harpsundseka, och kanske, eller kanske inte diskuterar vem som ska efterträda José Manuel Barroso som EU-kommissionens ordförande kan man roa sig med att titta på gamla go´bitar på Youtube.

Ovan ser ni ett klipp med en ung revolutionär Barroso som började sin politiska karriär som en av ledarna i den underjordiska maoistiska MRPP under militärjuntans tid. I klippet intervjuas Barroso två år efter juntans fall i egenskap som studentledare, där han kritiserar det ”borgliga utbildningssystemet” som ställer ”arbetare mot studenter”. Fyra år senare lämnade Barroso maoismen bakom sig och gick med i ett högerparti.

(PO)

Schulz eller Juncker, nej det blir en kvinna!

Skärmavbild 2014-05-25 kl. 09.59.12

”Bara genom att rösta på Socialdemokraterna så kan en tysk bli kommissionens ordförande” – fungerar nog bättre i Berlin än i Borås…

Skådespelet med de indirekta valda kandidaterna till ordförande för EU-kommissionen blir allt mer parodisk i elfte timmen. Socialdemokraternas kandidat (japp, så säger man i alla fall – att en röst på Marita Ulvskog och de andra på S-listan är en röst på Schulz) har hemma i Tyskland kört en föga pan-Europeisk affisch. I ett desperat försök att boosta de tyska socialdemokraterna så är budskapet att det är enda chansen för att få en tysk kommissionsordförande. Fungerar nog kanske bättre i Berlin än i Borås. Inte nog med det, även om Socialdemokraterna inte blir största gruppen tänker Schulz försöka bli ordförande ändå genom att skaffa stöd (troligtvis riktar han sig in på  liberalerna, de Gröna och vänstern) från de andra grupperna. Det är ett helt nytt besked i valrörelsen, där budskapet annars från toppkandidaterna att ministerrådet måste välja kandidaten från den största gruppen (intervju på tyska med Martin Schulz om detta, om min dåliga tyska gjort jag tolkat budskapet fel, tveka inte att säga till).

På den andra sidan så har Jean-Claude Juncker fått öppet problem med Storbritanniens Cameron som letar allierade för att stoppa honom. Jag har skrivit tidigare om varför både Schulz och Juncker blir ratade. Frågan är bara hur Rådet ska kunna föreslå en kandidat som får Europaparlamentets majoritet med sig.

Spelplan om PSE (Socialdemokraterna) blir största grupp (15% chans enligt Pollwatch):

Merkel vill nog slippa Schulz (vill inte ge en kommissionärspost till S om hon kan slippa det), dessutom är kritiken given att Tyskland får en för tung roll inom EU. Därför gäller att hitta en kandidat som ingen kan säga nej till. Det finns två kandidater som jag ser som mer troliga kommer upp för diskussionen.

Med Pascal Lamy skulle EU-kommissionen få en erfaren handelsinriktad socialist som både varit chef för WTO och suttit som Handelskommissionär. Nyckeln i Lamys kandidatur är att han 1) är fransman (och i valet mellan att stödja en fransmän eller en tysk borde Frankrikes president Hollande svänga äver till Lamy, och Merkel kan i generöst ge sitt stöd till en fransman och stärka axeln Paris-Berlin) 2) är van att arbeta för att skapa kompromisser med många olika intressen. Lamy nämns mest även om jag tror att det politiska spellogiken talar minst lika mycket för en ordförande från Danmark.

Den andra kandidaten är statsminister Helle Thorning-Schmidt. Hon skulle vara ett historiskt val, som den första kvinnan som EU-kommissionens ordförande. Den första ordföranden också från ett nordiskt land. Det är svårt att se hur Schulz ska kunna mobilisera vänstersidan i Europaparlamentet för att säga nej till en kvinnlig socialdemokrat med de ledarskapsmeriter som Thorning-Schmidt har.

Spelplan om EPP (M&Kd) blir största grupp (85% enligt Pollwatch):

För att Cameron ska kunna spela spelet utan att hamna för tydlig i blamegame måste en oförvitlig EPP-kandidat lyftas fram som får Juncker att framstå som en trött föredetting. Den kandidat som enklast skulle åstadkomma det är att kalla in IMF-bossen Christine Lagarde som har gedigen regeringserfarenhet och liksom Lamy erfarenhet att leda en internationell organisation. En kvinna skulle applåderas av ALDE och Socialdemokraterna och helt ställa Schulz försök att skapa en parlamentsmajoritet för hans namn. Däremot skulle inte Hollande vara helt road över att franska högern tar kommissionärsposten från Frankrike, men å andra sida är en fransyska en fransyska.

Övriga namn som det pratas om i EU-kretsar är Jyrki Katainen (främst från finländskt håll som nämner honom), Enda Kenny, Donald Tusk eller kompromissen att det blir så svårt att lösa att man ger ett förordnande på 2,5 år till José Manuel Barroso som fortsätta som Barroso III.

Lite paradoxalt så kanske den största landvinningen i det här valet för jämställdhet bli (inte Gudrun Schymans Fi) att EU-kommissionens får sin första kvinnliga ordförande – för att det politiska rävspelet i att undvika två herrar slutar i en dam.

(PO)

Det här vill inte Moderaterna att du läser

DSC_0073

Moderaternas valstuga i Uppsala

Det här är det tredje blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det. Först ut är det parti som är störst i opinionsmätningarna.

Kapitel 3 Det här vill inte Moderaterna att du läser

Moderaterna i Sverige vill liksom Socialdemokraterna tala tyst om kopplingen som gjorts mellan parlamentsvalet och vem som blir EU-kommissionens ordförande. Fredrik Reinfeldt håller sig med armslängs avstånd från den officiella EPP-kandidaten (M & KD) Jean-Claude Juncker och det finns väl ingen moderat valarbetare som i mötena med väljare säger till exempel att en röst på Gunnar Hökmark också är en indirekt röst på Jean-Claude Juncker som kommissionens ordförande.

Juncker är en EU-veteran från Luxemburg som i 18 år var premiärminister (och under stor del av den tiden var han samtidigt finansminister) men fick lämna sin post i en spionskandal, som du också kan läsa om här.

Han var också Eurogruppens ordförande i många år. Spekulationerna om Junckers dryckesvanor har varit omskrivna i europeisk press liksom tveksamheter kring om han har stöd eller inte. Så fort Merkel har slirat i uttalanden om att medlemsstaterna ska spela partigruppernas spel så har Juncker surrat frau Merkel vid rodret och sagt att hon lovat att ge honom sitt stöd.

Kanske inte så konstigt att Moderaterna (och Kristdemokraterna) inte vill ha frågor av väljare om kommissionens näste ordförande är alkoholist (vilket förnekas av Juncker ska tilläggas) eller inte, och om denne är lämplig att hantera känsliga frågor när han inte kunde hantera lilla Luxemburgs säkerhetstjänst.

Att man dessutom är lindrigt sagt tveksam till konstruktionen med det indirekta valet och ser det som oönskade steg mot för mycket federalism bidrar också. Lägg därtill att det finns många moderata fotarbetare som är tveksamma till allt som inte är mellanstatligt samarbete.

I förlängningen finns det nog både en och annan tyst moderat i partiets mer EU-kritiska falang som gärna skulle se att det där Europaparlamentet slopades helt och hållet och EU sköttes enbart i förhandlingar i ministerråd och liknande indirekt valda församlingar för att säkerställa nationellt inflytande och hålla överstatlighet på armslängds avstånd. Här kan man också ana en genuin sorg att brittiska Tory lämnade EPP och öppnade en egen EU-kritisk konservativ grupp som i svensk kontext är för långt åt det EU-kritiska hållet.

Dilemmat för moderaterna är just spänningen att balansera mellan att vara ett positivt ja-parti som Moderaterna gärna framställt sig som i 20 års tid och hantera motståndet mot de krafter som med små steg driver på för att detaljstyra från kommissionen och parlamentet – men också de krafter som vill se mer federalism – manifesterad av en europeisk presidentvalrörelse. Till exempel de krafter inom EPP som drivit på för att lyfta fram federalisten Juncker som ordförandekandidat till kommissionen. Att man är för, men emot, men för fast emot är inte det enklaste indiska reptricket i politisk kommunikation.

En annan fråga som Moderaterna gärna inte talar om är att i stora partigrupper finns det ofta någon eller några partier som vi med svenska ögon betraktar som mer eller mindre skadade ägg i partiäggskorgen. I EPP handlar det framför allt om det ungerska regeringspartiet Fidesz som OSSE (Organisationen Samarbete och Säkerhet i Europa, OSCE på engelska) kritiserat för att ha ändrat lagar till förmån för partiet vilket påverkade resultatet.

Tidigare har kommissionens ordförande Barroso (även han från EPP) uttryckt kritik mot de ungerska lagarna. Deutche Welles (Tysklands internationella TV-kanal) Christoph Hallenbach förebrår EPP för att tillåta partiet i gruppen. Gruppledaren för EPP, Joseph Daul har gått längre än att bara tillåta, han uttryckte på twitter sin stolthet över partiets ledare Viktor Orban (som nu också stökat till det i Ukraina genom att kräva självstyre åt den ungerska minoriteten).

Skärmavbild 2014-05-11 kl. 10.48.50

Skärmdump från Twitter

Moderaterna vill heller inte prata så mycket om Eurofrågan (men det är dom inte ensamma om, det vill inget ja-parti förutom Folkpartiet). En flodhäst i det svenska vardagsrummet är att vi inte har något fördragsmässigt undantag för Euron och har alltså egentligen åtagit oss att införa den. Men ingen pratar om att Sverige skulle behöva ett fördragsundantag för att få bort frågan helt från dagordningen, inte ens Euro-nejpartierna

(Tilläggsnot: Jag har inte hört någon i debatten eller sett något om ett sådant krav – men det finns medtaget i Vänsterpartiets valplattform på sidan 2 (finns det med i fler valplattformar – säg gärna till) Det krävs mer än att det är med i en valplattform som få läser för att man ska kunna anse att det pratas om frågan).

En annan sak som det inte talas om så mycket just nu är konsekvenserna av EU:s solidaritetsklausul som innebär till exempel att Sverige har lovat stöd till Baltikum vid ett ryskt uppträdande som det mot Ukraina (inte så mycket till försvarstillgångar eller säkerhetspolitisk trovärdighet (som till exempel Estlands president pekat på eller en tidigare attaché från USA) när regeringen Reinfeldt fortsatt på Göran Perssons linje. Inte så bra att lyfta en fråga där skåpet är tomt på hemmaplan eftersom Anders Borg ville använda det till annat.).

För Moderaterna i Sverige är Alliansen viktig som ett tydligt och trovärdigt regeringsalternativ, däremot talas det väldigt tyst om så här valtider att någon Allians inte finns i Europapolitiken. Här är var och en sig närmast och näst närmast sin egen partigrupp.

Det är möjligt att det finns något hemligt strategimemo som gör att konflikter mellan de fyra partierna ska hållas på så låg nivå som möjligt just nu – men vi behöver inte gräva särskilt djup för att hitta rallarsvingar mot Moderaterna på miljöområdet eller den här råsopan från ”Allianskompisar”.

Sedan finns det frågor som Moderaterna pratar om för att de måste men där de har det omvända pedagogiska problemet jämfört med exempelvis S-V-MP i debatten – varför de röstar emot sådant som de flesta i den svenska debatten nog spontant (i alla fall vid en första anblick) kan tycka låter rätt bra och schysst – som rättighets- och miljöfrågor.

Ofta har Moderaterna röstat nej av endera av två skäl, antingen anför partiet att man är emot för mycket reglering och byråkrati eller för att man är emot att frågan ska hanteras på överstatlig nivå (vilket kan leda till försämringar eller oönskade tvång i Sverige). Kritikerna (läs politiska motståndare) säger svepskäl och svek.

Här finns exempelvis timmerförordningen (märkning av trä för att stoppa import av illegalt avverkad regnskog) som lett till en hård ordstrid mellan Naturskyddsföreningen och Christofer Fjellner, om huruvida eller inte där Fjellner slagit tillbaka hårt.

En annan sådan fråga som syns mycket i valrörelsen är den omdiskuterade Estrela-rapporten som hade skrivningar om att rätten till en laglig (och säker) abort ska ses som en mänsklig rättighet vilket gjorde att hela parlamentet gick i spinn i en kalsongfråga (för att citera Marit Paulsen). Här röstade lade Gunnar Hökmark (och övriga moderater) ned sin röst i den slutliga omröstningen vilket följt honom i valrörelsen, bland annat i utfrågningen i SVT:s toppkandidaterna.

Läs tidigare delar av serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

(PO)

Fotnot:

Faktarättelse 1, en tidigare version av det här blogginlägget har rättats eftersom jag felaktigt påstod att Gunnar Hökmark och Moderaterna röstade nej till den senare Estrela-rapporten. Korrekt är att när rapporten kom till votering fanns det en alternativ resolution från EPP som hävdade subsidaritet. Vid den voteringen lade Moderaterna ned sina röster, och eftersom den resolutionen vann kom aldrig själva Estrelarapporten upp till votering. Jag beklagar sakfelet.

Faktarättelse 2/Förtydligande.

Nu kanske ni kan börja förstå att det inte är helt lätt att hålla reda på omröstningarna när ni börjar läsa den här faktarättelsen:

Det finns två voteringar som cirkulerar i debatten (och som jag från början rörde ihop). I den första, den 22:a oktober 2013, röstade Gunnar Hökmark för återremittering till utskottet (tillsammans med Alf Svensson) vilket var EPP:s officiella linjer. Övriga moderaterna gick emot partilinjen; Anna Ibrisagic lade ner sin röst, Christofer Fjellner röstade mot återremitteringen och Anna Maria Corazza Bildt var frånvarande. Röstprotokollet hittar du här.

I den andra omröstningen i plenum, den 10:e december 2013, röstade M som det står i texten ovan, man lade ned sina röster och gick emot EPP:s partilinje. Röstprotkollet hittar du här.

Jag hoppas att jag fått det rätt nu, om inte kommer det en faktarättelse 3 när mina noggranna och kunniga läsare gjort mig uppmärksam på nästa felaktighet. Jag uppskattar hjälpen att hitta fel! Rätt ska vara rätt.

Var kom pengarna från – nästan 20 miljarder euro mer i Tobinskatt!

LÄS GÄRNA TILLÄGGET LÄNGST NED: Uppdaterad info om varför siffrorna skiljer sig åt.

EU-kommissionens ordförande Barroso höll för andra gången ett ”state of the union”-tal i Europaparlamentet. Förebilden är förstås den amerikanske presidenten som en gång om året ska berätta om läget i landet inför kongressen.

Barroso betonade sammanhållningen i unionen, pratade mycket om den grekiska krisen och slog också ett slag för den så kallade FTT (Financial Transaction Tax – för oss lekmän tänker vi ofta på det som Tobinskatten, även om kommissionens förslag inte är egentlig Tobinskatt eftersom inte valutatransaktioner beskattas (Tack Pierre för påpekandet (även om jag låter rubriken stå kvar)), på transaktioner. Att kommissionen skulle lägga fram förslaget var känt i förväg. Skatten gäller transaktioner mellan finansinstitut och inte för privatpersoner, och kommissionen hoppas också på att skatten ska göra robothandeln på aktier olönsam och därigenom få bort robotarna från aktiehandeln.

Barroso om FTT i talet:

In the last three years, Member States have granted aid and provided guarantees of 4.6 trillion euros to the financial sector. It is time for the financial sector to make a contribution back to society. Today, the Commission adopted a proposal for the Financial Transaction Tax [which will generate a revenue of about 55bn a year]. Today I am putting before you a very important legislative text.

It is not only financial institutions who should pay a fair share. We cannot afford to turn a blind eye to tax evaders. So it is time to adopt our proposals on savings tax within the European Union. And I call on the Member States to finally give the Commission the mandate we have asked for to negotiate tax agreements for the whole European Union with third countries.

Redan i somras flaggades det för FTT genom långtidsbudgeten. Intressant att notera är att beräkningarna på vad skatten skulle ge har skenat under sommarmånaderna. 29 juni var siffran ca 30 miljarder eller 37 miljarder euro (beroende på källan), idag 55 miljarder euro. Vad har hänt på sommarmånaderna? Hur blev det den här skillnad? Någon i EU-bloggens läsekrets kanske hjälpa till att förklara hur 30-37 blev 55 på tre månader.

Kritiker mot förslaget är bland annat den brittiska och svenska regeringen, som menar att skatten riskerar bara generera kapitalflykt. Paralleller dras till den svenska valpskatten som gjorde att kapitalet flyttade till London. Om kritikerna får rätt så lär inte kassaförstärkningen till unionen bli 55 miljarder, kanske får man vara glad om man får ihop 30 miljarder om ens det. Förslaget kommer troligtvis att gå igenom eftersom det i kristider är svårt för politiker att säga något annat än att bankvärlden ska vara med och betala när skattebetalarna både 2008 och nu får ta ett stort ansvar för ekonomin.

Barrosos tal går att ses här under en vecka framåt.

Läs talet i sin helhet.

Europaparlamentets referat med partiledarinläggen.

Andra om FTT: Europaportalen, EUobserver, DN, Gunnar Hökmark (M), Färm & Ludvigsson (S), SVD, DI.

(PO)

TILLÄGG: Pierre Schellekens som är EU-kommissionens Stockholmschef upplyser på twitter hur siffrorna kan skilja sig åt. Den summan på 30-37 miljarder (två olika källor, tror att det är 37 som stämmer bäst) är tillskottet till EU:s budget, medan de 18 miljarderna euro som då har tillkommit sedan juni inte är en ny beräkning utan helt enkelt de pengar som går till medlemsstaternas budgetar i förslaget och den summan var inte relevant att redovisa i somras. Således ska det inte ha hänt något på sifferfronten. Jag hoppas att jag har tolkat Pierres 140 tecken rätt och att det var så han menade att det låg till.

Europa i chock över det råa våldet i Norge

Nu när katastrofens fulla vidd börjar anas med de fasansfulla nyheterna från Utöya där ungdomar på ett Arbeiderpartiläger skjutits ihjäl så börjar reaktionerna strömma in från övriga Europa. Jag ska erkänna själv att jag är nästan i chock och jag sänder en särskild tanke till mina norska vänner som är aktiva i Arbeiderpartiet. Återigen så vill jag bara konstatera att det är för tidigt för analys. Låt oss först sörja och ta reda på vad som egentligen har hänt. Som statsminister Stoltenberg just sade, ”Det är en kväll som kräver mycket av oss alla”.

Här är ett urval av EU-relaterade reaktioner på Norges sorgligaste dag på sju decennier:

EU-kommissionens ordförande Barroso: 

”An attack of this magnitude is not something one would expect in Norway, famously associated with peace at home and peace-making abroad.”  Hela Barrosos meddelande till statsminister Stoltenberg finns här.

Rådsordföranden van Rompuy:I condemn in the strongest terms these acts of cowardice for which there is no justification.”  Hela uttalandet finns här.

Storbritanniens utrikesminister Hague: ”We condemn all acts of terrorism. The UK stands shoulder to shoulder with Norway and all our international allies in the face of such atrocities.”

Frankrikes president Sarkozy: ”Je viens d’apprendre avec une profonde émotion l’explosion meurtrière qui a frappé cet après-midi le centre d’Oslo avec la plus grande fermeté cet acte odieux et inacceptable”.

Twitterreaktioner:

Radoslaw Sidorski, Polens utrikesminister: ”Ghastly attack in Oslo. Poland joins in solidarity.”

Wilfried Martens, ordförande i EPP och tidigare belgisk premiärminister: ”Terrible bomb blast in #Oslo#Terrorismrears its ugly head once again. #Europe on#Norway‘s side.”

Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker: ”Följer rapporteringen om terrordåden i Norge. Ofattbart! Tänker på alla mina vänner där. Önskar att det fanns något jag kunde göra för er.”

Marita Ulvskog (S), Europaparlamentariker: ”En mardröm. Vilka? Varför?”

Gunnar Hökmark (M), Europaparlamentariker: ”Skeendet på norska SSU`s läger mardrömsliknande, bilden från Norge en krigsliknande attack mot vårt öppna samhälle, mot oss alla,”

Noteras kan att att de flesta partigrupperna i Europaparlamentet är helt i terrängen på twitter. Inget av de officiella kontona från de gröna, socialdemokraterna eller liberalerna har kommenterat Norgehändelserna. EPP-gruppen däremot har varit bättre på att retweeta sina ledande politikers uttalanden. Lite bättre har ledande politiker varit på att ringa till Oslo och visa sin sympati. Samtliga nordiska statsministrar och åtskilliga EU-ledare, inklusive Storbritanniens Cameron, har under dagen varit i telefon med norska regeringen.
Till sist några rader ur Per Lagerkvists dikt om Det Sörjande Norden som skrevs för sju årtionden sedan:

I tystnad ligger broderland
vid sommarljusa vatten.
Ej viskar längre strand till strand,
ej fjäll till fjäll i natten.

Var är nu folkviskvällens ton
och blåklocksstigens spröda,
ensliga sus i aftonron?
Vår själ är hos de döda.

(PO)