Klicka på bilden för att se snacket!
Miljöpartiets MEP Bodil Ceballos är från och med nu officiellt Bodil Valero. Bakom namnbytet ligger en riktigt romantisk historia som Bodil och jag pratade om när jag var i Bryssel senast i ett filmklipp som ligger på Hela Hälsingland.
Michele Rivasi i Gröna Gruppen gör tummen upp Foto © European Union 2014 – EP
När Europaparlamentet röstade om en resolution kring Palestina är det lätt att bli förvirrad. Låt mig börja med att klargöra att resolutionerna har ingen praktisk politisk betydelse eftersom Europaparlamentet inte har den befogenheten. Däremot är det en opinionsyttring som kan påverka.
Resolutionen var en kompromiss mellan flera av partigrupperna. Den är undertecknad av både Gunnar Hökmark (tidigare ordförande i samfundet Sverige-Israel) och Marita Ulvskog (S) & Soraya Post (Fi) från S&D-gruppen. Och här någonstans börjar du kanske förstå att man kan tolka innehållet lite olika när inte ens de som undertecknat resolutionen är överens efteråt på twitter vad den innebär.
När olika polariserade åsikter om Mellanöstern hittar en kompromiss som de stora grupperna kan stödja så finns det något för alla. På pluskontot kan man spekulera att i förhandlingarna mellan partigrupperna kan bidra till olika åsikter om konflikten fått ökad förståelse för den andra sidans syn.
Kärnan i resolutionen (som du kan läsa här) att tvåstatslösning (med 1967 års gränser och Jerusalem som huvudstad för båda staterna) och i princip ett erkännande av Palestina (ordet princip kommer ni se att man tolkar olika). Dessutom innehåller resolutionen fördömande av våldshandlingar ”Parlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag alla terror- och våldsdåd” och varnar för upptrappningar som kan förstöra möjligheterna till en tvåstatslösning.
Trots en bred överenskommelse som gick igenom med 498 röster mot 88 nej och hela 111 nedlagda så var svenskarna i sin röstning ganska splittrade, och i sin tolkning av resolutionen.
Fyra ledamöter röstade nej. Peter Lundgren och Kristina Winberg från Sverigedemokraterna, Lars Adaktusson (KD) och Cecilia Wikström (FP).
@patrikoksanen Resolutionen för vag, öppen för tolkning. Inga krav på erkännande av Israel, el hamas upphöra med terror,Osloavtalet ogiltigt
— Cecilia Wikström(FP) (@CeciliaWikstrom) December 17, 2014
Två lade ned sina röster, Marit Paulsen (FP) och Fredrick Federley (C). Övriga svenskar röstade ja.
Och det är nu som tolkningsdiskussionen utbryter på twitter:
Resolutionen togs fram tätt med palestinierna och ger nytt hopp för fred och en tvåstatslösning mellan Palestina och Israel.
— Soraya Post (@SorayaPostFi) December 17, 2014
Om några som var överens är så oöverens om man vad man var överens om så förstår ni att konflikten Israel-Palestina inte är lättlöst…
(PO)
Klicka på bilden för att läsa artikeln.
Ibland får man sätta morgonkaffet i halsen när man läser SvD. Den här gången är det Margot Wallström som på ett överraskande och inte särskilt politiskt taktiskt och korrekt sätt rackar ned på en majoritet av regeringens folkvalda parlamentariker. Läs hela artikeln & faktarutan här.
Frågan det handlar om är att Miljöpartiet & Anna Hedh (S) valde att rösta nej till Junckers kommission. Ett beslut som var anmärkningsvärt utifrån svenskt regeringsperspektiv, som riskerar att undergräva Sveriges position och förtroende i olika förhandlingskonstellationer. EUbloggen har noterat i det inlägg bl a här, samt mer läsning om ställningstagandena för Hedh och Miljöpartiet.
Att det är besvärligt för regeringen är en sak, men att så öppet såga och i praktiken mer eller mindre idiotförklara regeringens partikamrater i Europaparlamentet som klentänkande i en bubbla inför hela svenska folket är anmärkningsvärt. Det är också förvånande att det inte kommit reaktioner på det (eller förresten kanske inte – eftersom det var inte enda stället i intervjun man kunde sätta kaffet i halsen, mer än en gång…)
Mer passande svar hade varit ett resonemang om att det är en olycklig signal som Sveriges regering inte ställer sig bakom men samtidigt uttrycka förståelse för att partigruppslogiken kan te sig annorlunda i parlamentet – typ nåt sånt.
Sedan bakom kulisserna borde regeringen ha haft ett rensa-luften-möte med sina fem nejröstande MEP:ar och diskuterat kommunikation och strategi för de kommande fyra åren för att åtminstone kunna ge sken av att gå bättre i takt (och taktgången bestäms mer tillsammans i en fungerande relation snarare än ordergivning från arvfurstens palats).
Att uttala sig som Wallström gör i SvD minskar inte EUbloggens bild av att regeringen saknar en sammanhållen EU-politik, och att det är olyckligt att EU-frågorna politiskt ligger hos utrikesminister Wallström och inte hos en egen minister i Statsrådsberedningen.
(PO)
Fotnot: Jag utgår från att Wallström är korrekt citerad.
Tillägg måndag kl 13:16: Som minnesgoda läsare har påpekat, så är Wallströms utskåpning av regerings-MEP:ar i samma anda som Fredrik Reinfeldt 2012 när han kritiserade MEP:ar i budgetfrågan. Då dundrade Wikström tillbaka i en intervju med Europaportalen.
– Det viner ingen partipiska från Rosenbad till Bryssel och jag är ingen marionett som någon ska dra i trådarna i för att jag ska dansa. Min partiledare här heter Guy Verhofstadt [ledare för den liberala gruppen ALDE] och jag har varit lojal mot den partilinjen, säger Cecilia Wikström.
Tillägg måndag 22:50: Några reaktioner på Wallström från berörda MEP:ar
Bodil och Max säger nej, nein, non, no, ei… till kommissionen.
Aldrig tidigare har ett sittande svenskt regeringsparti röstat emot en tillträdande EU-kommission, men i morgon händer det. Det är var i och för sig inte på något sätt oväntat att Miljöpartiets fyra ledamöter i Europaparlamentet skulle följa grupplinjen om den landade på ett nej, och ett nej har i parlamentskorridorerna varit på gång ett tag.
På SvD:s Brännpunkt anger MP att nejrösten beror på att kommissionen är ojämställd (medlemsländernas ansvar som nominerade män), sviker miljöpolitiken och minst en kommissionär är jävig (Canete).
Det innebär att Stefan Löfven får en extra sak att bevisa på toppmötet, hur han ska bli en EU-spelare när delar av hans regering röstar emot kommissionen (Miljöpartiet röstade också emot Juncker, men då var man inte i regeringsställning). Miljöpartiet är inte vana i regeringsställning och det ska bli intressant att se hur intressena på regeringsnivå och i Europaparlamentet utvecklar sig under de kommande fyra åren.
Jag skriver för övrigt om tidigare frågestecken kring Löfvens EU-lag i Dalarnas Tidning idag.
Stefan Löfvens huvudvärk på toppmötet kan bli ännu större i morgon om även de fem svenska socialdemokratiska ledamöterna röstar nej, sist jag stämde av med några S-ledamöter var det oklart hur man skulle rösta. Enbart könssammansättningen var skäl nog för ett nej kom upp i samtalet. TILLÄGG: Anna Hedh stödjer inte EU-kommissionen.
En ledamot i S-gruppen i parlamentet, som inte tillhör Socialdemokraterna i Sverige, är Soraya Post (FI). Hon har tidigare sagt att hon kommer rösta nej. Kanske delvis beroende på att hon fick häftig kritik hemma i Sverige för att ha röstat ja till Juncker som EU-kommissionens ordförande.
Jag utgår från att Malin Björk (V) röstar nej, och det gör även Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD). Det innebär att 8 svenska nej. De sju svenska borgliga ledamöterna kommer att rösta ja. Om det blir en svensk majoritet för eller emot att godkänna EU-kommissionen avgörs av Socialdemokraterna som alltså blivit vågmästare i hur de 20 svenska MEP:arna ställer sig (dock kommer hela EU-kommissionen att godkännas av Parlamentet på onsdag eftersom den officiella linjen från EPP, S&D & ALDE är att rösta för, även med vissa avhopp är det en betryggande majoritet).
(PO)
Familjerelationer och intressekonflikter i oljebolag varvades med energi- och klimatfrågor, i en utfrågning som ivrigt påhejades av de olika politiska lägren. Få perspektiven här.
Det här är blivande handelskommissionären Cecilia Malmströms hearingsdag i Europaparlamentet skildrat i Instagram-bilder. Längst ned finns länkar för fördjupad läsning om vad som hände före, under och efteråt.
Solen stiger över Europaparlamentet och PLUX på måndagsmorgonen.
Morgon utanför Europaparlamentet. Parlamentariker från 28 länder är på väg in till jobbet.
Malmströms pressekreterare Joakim Larsson på morgonen berättar att chefen gnuggar in i det sista.
Marita Ulvskog (S) & Christofer Fjellner (M) som sitter i handelsutskottet träffar pressen före utfrågningen. Ulvskog vet inte riktig vad hon ska tro om E-brevsuppgifterna.
Så var det dags.
Veteranen Marit Paulsen (FP) har kommit för att lyssna på sin partikamrat i hearingen även om hon inte sitter i utskottet.
”Här ska du sitta”
En glad Malmström småpratar med utskottets ordförande Lange som i förväg hyllat Malmström.
”Hej, hej, är du här också…”
Kamerablixtrar.
S&D gruppen är inte nöjda med svaret om de amerikanska uppgifterna, de vill ha skriftligt svar. Malmström svarar inte på begäran.
Det är många som vill gratulera till Malmström efteråt. Än är spelet om brevet inte i full gång.
Malmström möter internationella pressen.
Malmström intervjuas av SVT.
På pressträffen säger Malmström att hon INTE tänker skriva något svar.
Medan kvällen lägger sig sammanträder utskottets kordinatorer. Inget brev, inget godkännande på stående fot. Istället blir det en oväntad omröstning.
Malmströms ger nytt besked vid 21-tiden. Det kommer ett brev innan omröstningen.
Innan omröstningen är det tisdagens snackis bland svenska MEP:ar. Här Federley (C) & Paulsen (FP)…
…Winberg (SD)…
…Hökmark (M)…
… Ceballos & Andersson (MP)…
I omröstningen får Malmström som förväntat förtroendet.
Instaberättat av Patrik Oksanen.
Läs mer om vad som hände:
Analys: Lex Malmström i utfrågningarna
Analys: Malmström offer för TTIP-attack & större spel
Malmströms brev publicerat av Socialdemokraterna
Om Malmströms utfrågning i Expressen
Följ Malmströmhearingen hos Expressen
Vad hände? FOTO © European Union 2014 EP
Vad var det som hände och varför undrar nog många efter att det gick till omröstning av Cecilia Malmström i internationella handelsutskottet. Det här är den första av två analyser.
Malmström var först ut, samtidigt som den betydligt svagare Vella från Malta frågades ut som Miljö- och fiskekommissionär. Under utfrågningen glänste Malmström och i twitterfloden var det uppenbart att hon fick mer positiva omdömen än Vella, ändå gick det så långt som omröstning. En bidragande orsak är TTIP – handelsavtalsförhandlingarna med USA.
TTIP har blivit ett rött skynke för många parlamentariker som mobiliserar från olika håll. Från vänster och grönt håll handlar det om konsumenter, miljö, fackliga rättigheter och från högerhållet en mer nationalistisk syn, anti-EU, och misstänksamhet mot internationella överenskommelser men också specifikt ett motstånd mot USA (samma dynamik som kastar extremhögern i armarna på Putin). Med TTIP kommer också en rädsla för amerikanskt inflytande och det var här brevet med påståenden om spelade in i den dynamiken. Att TTIP spökar märktes också i utfrågningen av Folkhälsokommissionären där ca 15% av frågorna handlade om just TTIP, samt dök upp redan i inledningsrundan. TTIP lär dyka upp fler gånger i utfrågningarna för att motståndarna, skeptikerna och de tveksamma ska hamra in budskapet med råge gentemot kommissionen att Europaparlamentet inte kommer att släppa igenom ett avtal utan betydande eftergifter, i alla fall inte utan en hård politisk strid. Det som till exempel Christofer Fjellner (M) då varnar för är att Europaparlamentet är på väg att förvandlas till en lika protektionistisk institution som den amerikanska kongressen.
På sin blogg skriver Fjellner: ”man måste ha klart för sig att det styrs av en uppenbar politisk agenda: att försvaga Malmströms mandat och undergräva arbetet för frihandel. Det är inte en tillfällighet att kraven kommer från de grupper som ständigt bekämpar och röstar nej till allt som har med frihandel att göra, och motarbetar alla försök att sänka tullar. Det är talande att omröstningen avslutades med att den EU-kritiske UKIP-ledamoten Earl William Dartmouth stolt deklarerade att det som just utspelats innebär att vi nu fått en svag handelskommissionär.”
Samtidigt är delar av frihandelsdiskussionen, som till exempel ISDS (investerarskyddet) ett så rött skynke att det får Socialdemokraterna att rusta till strid. Jens Nilsson (S) summerade det som så att man utnyttjar utfrågningarna för att sätta politisk press på kommissionärskandidaterna. I fallet Malmström på det som är politiskt hett.
I en del kommentarer i svenska sociala medier så har analysen kopplats till en strid mellan svenska Socialdemokrater & Miljöpartiet å ena sidan och Folkpartiet på den andra, men det är fel tolkning. Det här har inget att göra med Löfven, Romson och Björklund att göra. Jag misstänker att de närmast irriterat betraktade det här som en störning under riksmötets öppnande med telefonsamtal på tjänstemannanivå ”vad f-n är det som händer där nere i det där EU hos er”.
Min upplevelse av gårdagen är att Marita Ulvskog gjorde jobbet i utskottet på uppdrag av den socialdemokratiska partigruppen. Utskottets socialdemokratiske samordnare Martin ville själv inte framföra kravet, Ulvskog var sist av socialdemokraterna och dessutom svensk, och fick då jobbet att trycka till och framföra kravet på en skriftlig förklaring. Martin som ju ska bygga stora och breda överenskommelser med EPP och ALDE och kommissionen och ministerrådet kunde ju inte själv rycka i repet. In på scenen skickar man en svensk så att man sedan gentemot Malmström kan släta över det lite grann med ett svenskt perspektiv.
Men spelplanen var helt enkelt upplagd för att visa Cecilia Malmström (och Jean-Claude Juncker) att handskarna var av. Typ i stil med: ”Juncker har pratat om att han ville ha en politisk kommission, ja då ska han få en politisk prövning” utan att för den skull redan så här i inledningen hota med underkännande eller på allvar ifrågasätta den ”stora koalitionen mellan EPP & S (och ALDE)” som ska borga för att politiken går igenom under mandatperioden. Däremot är budskapet, ”JC ta oss inte för givet”.
För om man på allvar skulle ha fällt Malmström så vore det en signal om att hela havet stormar, om inte ens ”HON” skulle ha klarat sig igenom så skulle ett tiotal ligga i farozonen. Alltså var en fällning aldrig i aktuell från de stora partigrupperna. Däremot spelade Malmströms första nej till att göra en skriftlig förklaring dramaturgin i händerna och situationen blev så hotande och allvarlig att Malmström fick ställa in sin USA-resa (symboliken att Malmström var i USA när utskottet röstade kunde man inte bjuda på, men Bäckängsgymnasiet tackade och tog emot).
Meeting students from Bäckängsgymnasiet (Borås, Sweden) visiting the cabinet in Brussels. /CN pic.twitter.com/DTPr9M8bMi
— Cecilia Malmström (@MalmstromEU) September 30, 2014
Tittar vi på röstsiffrorna blev det 26 för, 5 nedlagda och 10 emot vilket gör det intressant att borra djupare.
Utskottet har 13 från EPP, 10 socialdemokrater, 4 ECR och 4 ALDE som alla officiellt borde ha röstat för Malmström. Det är alltså 31 röster. 5 försvann någonstans. Från EPP uppges att vid förmötet så anmälde ingen i förväg att man skulle röstat annorlunda än ja (notera också att Vivianne Reding, som hade ansvaret för dataskyddsförordningen i EU-kommissionen från den tiden då e-brevet skrevs i USA, sitter i utskottet för EPP).
Utöver dessa har utskottet 3 EFDD, 3 Grupplösa (däribland Marine Le Pen), 2 Gröna och 2 GUE/NGL. Det gör 10 ledamöter.
Det är alltså väldigt sannolikt att motståndarna hämtades ur den här skaran. Inga svenskar finns med här, men Bodil Ceballos och Max Andersson från Miljöpartiet som jag pratade med tidigare idag var inne på att att man gillar Malmström och tycker att hon gjort ett bra jobb med sin nuvarande portfölj, men att sätta en svensk folkpartist på handelsportfölj var för svårsmält för dom.
Att byta portfölj för Malmström är man däremot öppen för – att till exempel om man inte kan bli helt av med Canete (miljö- och klimat) så skulle Malmström & Canete i alla fall kunna byta uppgifter. Resonemanget visar konfliktlinjen i parlamentet mellan frihandelsanhängarna och skeptikerna.
I mitten som vågmästare mellan finns Socialdemokraterna, om Socialdemokraterna går med frihandelsmotståndarna så faller i praktiken möjlighet att få igenom frihandelsavtal för Europaparlamentet. Att de fem nedlagda rösterna till största delen hämtats från socialdemokratiska ledamöter är det mest troliga. Att halva S-gruppen i Internationella Handelsutskottet lägger ned sina röster bidrar till att skicka signaler:
*Till Malmström: Handskarna är av, räkna med att du får jobba som en bäver!
*Till Kommissionen: TTIP – beware!
*Till Juncker & EPP: Ta oss inte för givna, vi må vara partners men då får ni bjuda till.
Och som sagt var, det här har inget med svensk inrikespolitik att göra, och inte heller med Malmström som person att göra…
LÄS ÄVEN:
Malmströms brev publicerat av Socialdemokraterna
Om Malmströms utfrågning i Expressen
Följ Malmströmhearingen hos Expressen
Sista minuten problem för Malmström
Så går utfrågningen av Malmström & Co till i Utskotten
(PO)
Budgetutskottet sammanträder Foto (C) EU 2014
Här kommer en fullständig lista på vilka utskott de nordiska ledamöterna i Europaparlamentet sitter i. I antal ledamöter (inklusive ersättare) dominerar två utskott med tolv ledamöter vardera, Industri, forskning & energi samt Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Svenskarna trängs framför allt i LIBE-utskottet (medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor). Här finns fem ordinarie och två suppleanter. Danskarna är mer jämnt fördelade och har som mest tre ordinarie ledamöter i ett och samma utskott. Finländarna är ännu mer utspridda och har som mest två ordinarie ledamöter i ett och samma utskott.
UTSKOTT
Budget
DK: Anders Vistisen (DF), Ersättare
SE: Christofer Fjellner (M) Ersättare
SF: Heidi Hautala (MP), Ledamot
SF: Petri Sarvamaa (Saml), Ledamot
SF: Anneli Jäätteenmäki (C), Ersättare
SF: Nils Torvalds (SFP), Ersättare
Budgetkontroll
DK: Anders Vistisen (DF), Ledamot
SF: Petri Sarvamaa (Saml), Ledamot
Ekonomi och valutafrågor
DK: Morten Messerschmidt (DF), Ersättare
DK: Jeppe Kofod (S), Ersättare
DK: Rina Ronja Kari (Folkeb. m EU), Ersättare
SE: Gunnar Hökmark (M) Ledamot
SE: Olle Ludvigsson (S) Ledamot
SF: Sirpa Pietikäinen (Saml), Ledamot
SF: Sampo Terho (PS), Ledamot
SF: Nils Torvalds (SFP), Ersättare
Fiske
DK: Ole Christensen (S), Ersättare
SE: Isabella Lövin (MP) Ledamot
Industri, forskning och energi
DK: Bernt Bendtsen (K), ledamot
DK: Jeppe Kofod (S), Ledamot
DK: Morten Helveg Petersen (RV), Ledamot
DK: Morten Messerschmidt (DF), Ersättare
DK: Jens Rohde (V), Ersättare
SE: Peter Eriksson (MP) Ledamot
SE: Fredrick Federley (C) Ledamot
SE: Gunnar Hökmark (M) Ersättare
SE: Olle Ludvigsson (S) Ersättare
SF: Miapetra Kumpula-Natri (S), Ledamot
SF: Henna Virkkunen (Saml), Ledamot
SF: Sampo Terho (PS), Ersättare
Inre marknaden och konsumentskydd
DK: Christel Schaldemose (S), Ledamot
DK: Ulla Tørnæs (V), Ersättare
SE: Anna Maria Corazza Bildt (M) Ledamot
SE: Jens Nilsson (S) Ersättare
SF: Jussi Halla-aho (PS), Ersättare
SF: Liisa Jaakonsaari (S), Ledamot
Internationell handel
DK: Bernt Bendtsen (K), Ersättare
SE: Christofer Fjellner (M) Ledamot
SE: Marita Ulvskog (S) Ersättare
SF: Olli Rehn (C), Ledamot
Jordbruk och landsbygdens utveckling
DK: Jens Rohde (V), Ledamot
DK: Jørn Dohrmann (DF), Ersättare
SE: Marit Paulsen (FP) Ledamot
SE: Peter Eriksson (MP) Ersättare
SE: Fredrick Federley (C) Ersättare
SE: Peter Lundgren (SD) Ersättare
SF: Olli Rehn (C), Ersättare
Kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
SE: Anna Maria Corazza Bildt (M) Ledamot
SE: Malin Björk (V) Ledamot
SE: Anna Hedh (S) Ledamot
SF: Sirpa Pietikäinen (Saml), Ersättare
Konstitutionella frågor
DK: Morten Messerschmidt (DF), Ledamot
SE: Max Andersson (MP) Ersättare
SE: Kristina Winberg (SD) Ersättare
Kultur & Utbildning
DK: Rikke Karlsson (DF), Ledamot
Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
DK: Morten Helveg Petersen (RV), Ersättare
SE: Malin Björk (V) Ledamot
SE: Bodil Ceballos (MP) Ledamot
SE: Soraya Post (FI) Ledamot
SE: Cecilia Wikström (FP) Ledamot
SE: Kristina Winberg (SD) Ledamot
SE: Anna Maria Corazza Bildt (M) Ersättare
SE: Anna Hedh (S) Ersättare
SF: Jussi Halla-aho (PS), Ledamot
SF: Heidi Hautala (MP), Ledamot
SF: Petri Sarvamaa (Saml), Ersättare
Miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
DK: Margarete Auken (SF), Ledamot
DK: Jørn Dohrmann (DF), Ledamot
DK: Christel Schaldemose (S), Ledamot
SE: Jytte Guteland (S) Ledamot
SE: Christofer Fjellner (M) Ersättare
SE: Isabella Lövin (MP) Ersättare
SE: Marit Paulsen (FP) Ersättare
SF: Anneli Jäätteenmäki (C), Ledamot
SF: Nils Torvalds (SFP), Ledamot
SF: Merja Kyllönen (V), Ersättare
SF: Sirpa Pietikäinen (Saml), Ersättare
Mänskliga rättigheter (underutskott)
SE: Lars Adaktusson (KD) Ledamot
SE: Soraya Post (FI) Ledamot
Regional utveckling
SE: Anna Hedh (S) Ledamot
Rättsliga frågor
SE: Max Andersson (MP) Ledamot
SE: Cecilia Wikström (FP) Ersättare
SE: Jytte Guteland (S) Ersättare
Sysselsättning och sociala frågor
DK: Ole Christensen (S), Ledamot
DK: Rina Ronja Kari (Folkeb. m EU), Ledamot
DK: Ulla Tørnæs (V), Ledamot
SE: Marita Ulvskog (S&D) Ledamot
Säkerhet och försvar (underutskott)
SE: Bodil Ceballos (MP) Ledamot
SF: Anneli Jäätteenmäki (C), Ersättare
Transport och turism
SE: Jens Nilsson (S) Ledamot
SE: Peter Lundgren (SD) Ledamot
SE: Lars Adaktusson (KD) Ersättare
SF: Merja Kyllönen (V), Ledamot
SF: Henna Virkkunen (Saml), Ersättare
Utrikesutskottet
SE: Lars Adaktusson (KD) Ledamot
SE: Malin Björk (V) Ersättare
SE: Bodil Ceballos (MP) Ersättare
SE: Soraya Post (FI) Ersättare
SF: Anneli Jäätteenmäki (C), Ersättare
SF: Paavo Väyrynen (C), Ersättare
Utvecklingsutskottet
SF: Heidi Hautala (MP), Ledamot
SF: Paavo Väyrynen (C), Ledamot
ÖVRIGT
Vice talman:
SF: Olli Rehn (C)
Olli Rehn med Barroso Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP
Partiförkortningar: Jag har använt en blandning av partiförkortningar som kan vara lite förvirrande beroende på från vilket land man kommer, och att jag använt ibland samma förkortning för partier från olika länder och i ett fall är det samma förkortning men HELT olika partier som inte ska förväxlas. Snurrigt? Absolut! Men det här hjälper dig kanske lite mer.
C= Centerpartiet i Sverige och Keskusta i Finland. ALDE
DF = Dansk Folkeparti. ECR
Folkeb m EU = Folkebevaegelsen mod EU, Folkrörelsen mot EU. GUE/NGL
K = Konservative Folkepartiet. EPP
MP = I Sverige Miljöpartiet, men här har även de finska Gröna fått samma partiförkortning. Gröna Gruppen
PS = Sannfinländarna (PS är den finska förkortningen). ECR
RV = Radikale Venstre. Liberalt parti, medlem i ALDE
S = Socialdemokraterna
Saml = Samlingspartiet i Finland, dvs motsvarigheten till svenska moderater. EPP
SD = Sverigedemokraterna. EFDD
SF = Socialistiske Folkeparti. Gröna Gruppen
SFP = Svenska Folkpartiet. ALDE
V (SE & SF)= Vänsterpartiet i Sverige men här även det finländska Vänsterförbundet som förkortas VF på finlandssvenska och Vas på finska fått gå under samma partiförkortning. GUE/NGL. Det ska inte förväxlas med danska Venstre som är ett borgligt parti.
V (DK) = Venstre i Danmark är ett liberalt parti, inte att förväxlas med Vänsterpartiet. ALDE
(PO)
TILLÄGG: Jag är lite gammal och mossig ibland, vilket avslöjar sig rätt snabbt på twitter. Adam Seven påpekar att jag använder fel landskod för Finland som numera är (för att förvirra ännu mera – är den samma som för Feministiskt Initiativ) och ger länktips för den som vill ha örnkoll. Jag rättar inte själva inlägget ovan, utan nöjer mig med en rättelse här och passar på att tacka Adam för korrigeringen 🙂 )
.@patrikoksanen Finlands kod har varit FI sedan 1994, före det var det SF, vilken du använder.
— adam seven (@adam7_m) July 6, 2014
Det går långsamt för Valmyndigheten, i alla fall om är politiker eller politisk intresserad och vet att det klappat och klart i exempelvis Finland om vem som får mandaten. En reflektion som kommer att utvecklas mer senare är att personkrysspärren på 5 procent är för högt satt, den förtar spänningen och väljarnas möjligheter att påverka i för stor grad, särskilt i stora partier.
39 procent av valdistrikten (2399 av 6227) är nu räknade och jag gör en djupdykning i siffrorna bland annat där jag trodde att det skulle bli jämnast…
CENTERPARTIET
Ledning just nu: F=Federley, J=Johansson, Y=Yngwe Ö=övriga
Fredrick Federley 13 643 kryss, 15,78%
Kristina Yngwe 9298 kryss, 10,75%
Kent Johansson 8706 kryss, 10,07%
Fredrick Federley har ryckt åt sig ledartröjan och ser ut att ta Centerpartimandatet. Framför allt har Federley haft ett starkt stöd i rösttunga Stockholm där han tagit 38,5 procent av kryssen (vilket är över hälften som över huvud taget har kryssat på C valsedeln just nu i Sthlms län). Tittar vi på Sverigekartan är Federley i ledning även i flest län även om det är mycket jämnt i en del områden. F:n är placerade från Göteborg via Östergötland med universitetsstaden Linköping och sedan över Mälardalen och vidare norrut ända till Norrbotten.
Kent Johansson leder räkningarna i en fyrkant i sydöstra Sverige bestående av Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Blekinge samt i Värmland. Länen är märkta med hans J på kartan. Kristina Yngwe med bas i Skåne har ledning i hemmalänet och i Halland. Lokala kandidater som inte har något med toppstriden att göra får vara Ö:n som ligger på traditionella starka centerfästena Gotland och Jämtland.
Det är fördel Federley, tendensen på kryssning brukar hålla i sig och det är många distrikt kvar att räkna i Federleys starkaste bas Stockholm. Som det ser ut nu kommer utmaningen närmast från Kristina Yngwe som har kryss att vänta från oräknade distrikt i Skåne. Håller det här i sig så kan jag inte säga när det hände senast att listetta i ett Europaparlamentsval landar på tredje plats, det kanske någon annan har koll på?
Centerpartiet är också med och slåss om det 20:e mandatet som på valnatten tillföll Socialdemokraterna. I det scenariot skulle alltså det bli två mandat om man lyckas sno det i onsdagsrösträkningens sista skälvande minuter. Men både S och MP ligger närmare än C i det räknescenariot.
SVERIGEDEMOKRATERNA
Kristina Winberg 16 686 kryss, 12,26%
Peter Lundgren 9802 kryss, 7,20%
Johnny Skalin 5314 kryss, 3,90%
Mikael Jansson 3427 kryss, 2,52%
Kristina Winberg är klar och kan packa väskan och försöka charma Nigel Farage för att få en plats i gruppen. Med mycket stor sannolikhet får hon sällskap av Peter Lundgren som kryssar på i en takt som gör att han lär hålla undan för Johnny Skalin. Ingen skräll där. Skrällen blir väl om Winberg lyckas få Farage och UKIP att smälta, vem vet – kanske gör en svensk schlager gör susen i Bryssel?
MILJÖPARTIET
Isabella Lövin 61 035 kryss, 24,14%
Peter Eriksson 26 403 kryss, 10,44%
Linnea Engström 7581 kryss, 3,00%
Utanför krysstriden men på plats 3 & 4: Bodil Ceballos & Max Andersson
Bodil Ceballos kommer nog att klara sin tredje plats eftersom Linnea Engström har en bit upp till spärren. Engström kommer att behöva gå väldigt bra i de områden som är kvar att räkna för att klara 5 procent. Den andra dramatiken är om MP ska sno det 20:e mandatet och få fyra MEP. Om det scenariot inträffar så är det Max Andersson som får se upp med Engström.
Övriga noteringar:
Moderaternas tre mandat går till topptrion som alla är i en egen kryssarflottilj.
Piratpartiet fick ju inget mandat, men skulle dom ha fått det så ser det ut som om Amelia Andersdotter hade petat listettan Christian Engström.
Folkpartiet domineras av Marit Paulsen, Cecilia Wikström har en säker lucka ned till trean Jasenko Seliminovic och kan räkna med fem nya år.
Kristdemokraterna domineras grymt av Lars Adaktusson som får kryss av varannan KD-väljare.
Feministiskt Initiativs Soraya Post dominerar nästan lika som Lars Adaktusson, hon får kryss från 4 av 10 väljare.
Socialdemokraterna får se upp om det 20:e mandatet, men annars är det lugnt. Ingen längre ned på listan hotar topp 6. Det är sexan Alexander Gabelic som kommer att titta oroligt på tiondelarna för S, C och MP innan han kan boka biljetten.
Vänsterpartiet domineras av listettan Malin Björk som kan känna sig säker på sitt mandat.
Följ sammanräkningen här.
(PO)
EUbloggen 