Till den fria rörlighetens försvar

I en ledare som går i morgon i de fyra tidningarna i Hälsingland skriver jag ”Till den fria rörlighetens försvar”. Det med anledning av tiggeridebattens mer mörka sidor där man riktar angrepp mot EU:s fundament, den fria rörligheten.

Visst har vi sett vissa problem i vissa branscher som transportbranschen och byggbranschen. Men när fackförbund på ena sidan och SD på den andra utifrån EU-migranterna ger sig på den fria rörligheten måste man fråga sig vem vinner egentligen på detta? I vems intresse? Vad vore alternativen utan ett EU med fri rörlighet? Vad händer med ekonomi och sådant vi är vana vid numera – som att kunna röra oss fritt i stora delar av Europa.

Jag förnekar inte att det finns konsekvenser som är problematiska, exempelvis Rumänien och Bulgariens deltagande. Jag tillhörde de som ansåg att länderna kom med i EU alldeles för tidigt och att det fanns för mycket att åtgärda på hemmaplan för Bukarest och Sofia för att de skulle vara mogna. I sak hade jag inte fel då, eller nu, men när jag betraktar det som hänt sedan 2007 i östra Europa måste jag landa i att det var tur att Bulgarien och Rumänien kom med i unionen när de gjorde det. Alternativet hade troligen varit att det vi ser i Ukraina och Georgien idag hade vi sett i Rumänien och kanske Bulgarien, hur Ryssland aktivt försöker destabilisera, till och med annektera och invadera, genom hybridkrigföring.

Däremot finns det saker vi måste kunna diskutera, problematisera och hitta lösningar utan att riva pelarna som håller upp taket. Det handlar texten om i Hälsingetidningarna i morgon.

(PO)

Annonser

Euron allt mindre önskvärd

Temperaturen kring euron fortsätter att stiga. Fler och fler signaler om att beslutsfattare runt omkring i Europa börjar bli nervösa när det gäller euron och dess framtid hopar sig.

De länder som ska införa valutan enligt fördragsåtaganden, som Sverige, skattar sig just nu lyckliga att man inte kom med. Trots att Sverige röstade nej i folkmomröstningen så är egentligen Sverige bundet av fördraget att införa Euron när konvergenskriterierna är uppfyllda – vilket Sverige medvetet valt att inte uppfylla. Under min tid i EU-kommissionens pressrum 2006-2007 kom frågan flera gånger till EU-kommissionens talesmän när man skulle skruva åt tumskruvarna på Sverige så att man uppfyller sina åtaganden.

Just nu är många Eurovänner glada över att Sverige står utanför. I Agenda i söndags sade bland annat finansminister Anders Borg att det var skönt att Sverige inte är med, läs mer i Expressen. Men regeringskamraterna i Folkpartiet är de enda som just nu i Sverige ändå förordar ett medlemskap – som i fredags på SvD Brännpunkt.

Det är snarare Borgs försiktighetslinje som präglar inriktningen i andra länder än Birgitta Ohlssons europositiva hållning.

Euractiv rapporterar idag om AFP som uppger att flera nya medlemsstater i EU, som också har förbundit sig att införa Euron när de är redo, nu tvekar och vill ta sig ur sina förbindelser. Diplomatiska källor pekar ut sju länder som är överväger folkomröstningar för att ändra sina fördrag med EU. Det är förutom tidigare euroskeptiska Tjeckien med presidenten Vaclav Klaus i spetsen och Ungern som hintat åt det här hållet tidigare, även Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien. Samtliga länder kom med 2004 eller 2007. De här länderna har också krävt att få sitta med vid bordet när euroländerna diskuterar krisen, eftersom besluten också påverkar länder som också är förbundna att gå med i framtiden.

Cypern, Estland, Malta, Slovakien och Slovenien som också de kom med i den femte utvidgningsvågen har redan infört Euron som valuta.

Samtidigt ökar trycket på Grekland med ryktena om en statskonkurs, och diskussionerna om ett land kan lämna eller inte går heta. EU-kommissionen försöker skapa lugn genom att slå fast att det inte går att lämna eurosamarbetet (till skillnad från själva EU som genom fördraget fått en utträdesklausul och att det finns anledning till optimism efter 2012. Men ihärdiga rykten om att Tyskland förbereder sig för ett grekiskt ”worst case/statskonkurs” får bankaktierna att falla rapporterar SvD. Om reaktionerna är överdrivna eller inte låter jag vara osagt, men det är tecken på instabiliteten och hur nervöst läget är.

Att allt fler länder mer eller mindre öppet pratar i termer som Anders Borg, ”skönt att vi inte är med”, visar bara på lägets allvar. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – nyckeln för framtiden är vad de fransk-tyska politikerna nu förmår att göra för att hantera krisen.

(PO)