EU-motståndare tar över EU-nämnden

schlyter

Det lär väl klarna helt till veckan hur riksdagens EU-nämnd bemannas, men några namn som svept förbi i mina flöden är klara.

Det blir Miljöpartiet som får ta över EU-nämnden och ordförandeklubban svingas av Carl Schlyter. Schlyter var Europaparlamentariker fram till valet och är känd EU-kritiker. Han stred emot att Miljöpartiet avskaffade utträdeskravet i flera år och var en aktiv och skicklig oppositionspolitiker i parlamentet.

Genom Carl Schlyter får EU-nämnden för första gången (mig veterligen) en EU-kritisk ordförande, som åtminstone så sent som 2008 kämpade hårt för att MP skulle vara fortsatt för ett svenskt utträde ur EU. Var han står då idag har jag frågat på twitter:

Jag har ställt en följdfråga till Schlyter om han fortfarande tycker att Sverige ska lämna EU eller om han har ändrat uppfattning? Den frågan är inte besvarad ännu. Jag är inte ensam om att ställa frågan, Folkpartiets Maria Weimer undrar också.

Att EU-nämnden har viss betydelse visade turerna i somras kring Fredrik Reinfeldts förhandlingsmandat om Juncker och nämndens bristande delaktighet vid valet av Tusk-Mogherini. I det parlamentariska läge som nu råder finns det en del utmaningar för Löfven & övriga ministrar att få ett tydligt och helst fördelaktigt förhandlingsmandat till toppmötena och andra rådsmöten från nämnden. Det blir Schlyters jobb att som ordförande försöka ordna en sådan majoritet. Regeringen kan förstås också strunta i EU-nämnden men riskerar då en baksmälla:

”Om man ser till reglerna är regeringen inte bunden av vad EU-nämnden säger. Men konstitutionsutskottet, KU, har ansett att regeringen bör handla i enlighet med EU-nämndens råd och ståndpunkter. KU har också framhållit att om regeringen gör någonting som inte följer av det mandat den fått från EU-nämnden så måste den ha mycket goda skäl. Om regeringen inte följer EU-nämndens mandat riskerar den därmed kritik i riksdagen och ytterst en misstroendeomröstning i riksdagens kammare.” / saxat från Riksdagens hemsida.

Att Socialdemokraterna släppt nämnden till Schlyter får ses som ytterligare en nedgradering av EU-politiken från Socialdemokratins sida. Jag har i alla fall så här omedelbart svårt att göra någon annan tolkning. Och det är fler än jag som reagerat på det. Ledarskribenten på Aftonbladet, Anders Lindberg, fick snabbt svar av Carl Bildt på twitter.

Här är några fler reaktioner jag har fått på twitter:

– Bra med erfarenhet från EP. EU-nämnden avgör inte regeringens EU-politik, twittrar Europaparlamentarikern Jens Nilsson (S).

– EU-nämnden väldigt viktigt att vissa kommer på det först nu är förvånande, riksdagsledamot Caroline Szyber (KD).

– Carl Schlyters starka arbete i EP visar att han blir bra för EU-nämnden, twittar journalisten Ylva Nilsson.

– Bra (med Schlyter). Och bra (s)-grpledare. Och bra EU-statssekr i SB. Helnöjd! twittrar Europaparlamentarikern Marita Ulvskog (S).

– Hade inte sett. Torkat barnspyor. Men det säger väl en del om vad S o Mp egentligen tänker om EU, twittrar Europaparlamentarikern Fredrick Federley (C).

– Jättebra! kan EU och är kritiskt till federalism o centralstyre, twittrar Europaparlamentarikern Malin Björk (V).

– En tydlig signal om att den rödgröna regeringen prioriterar ner EU och Europasamarbetet, twittrar Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M). 

– Känns tryggt att han förstår EU :D, twittrar Europaparlamentarikern Soraya Post.

 Men Schlyter ska leda möten och kolla om regeringen har majoritet eller inte. Han kan inte göra mycket i den positionen, twittrar juristen Olof Simonsson.

-Tätt med EU-toppm i okt. Löfven snabbt chans visa nya regeringens EU-linje, o klargöra den för S-MP-folket i EU-nämnden o EP, twittrar Henrik Brors, tidigare politisk redaktör och EU-korrespondent på DN.

Övriga i nämnden då…

bakom Schlyter håller MP Emma Nohrén från Bohuslän som ersättare i nämnden.

…Eskil Erlandsson (C) tar platsen som vice ordförande i nämnden. Eskil har åtta års erfarenhet från rådsmöten med EU:s jordbruk- och fiskeministrar bakom sig. Johan Hedin är ersättare.

…Marie Granlund fortsätter som socialdemokraternas gruppledare i nämnden. Hon får sällskap av Börje Vestlund, Laven Redar, Jan-Olof Larsson, Anna-Lena Sörenson och Teresa Carvalho. Ersättare blir den förra Europaparlamentarikern Åsa Westlund tillsammans med Lennart Axelsson, Peter Jeppsson, Susanne Svensson och Thomas Strand.

Här erfar EUbloggen dock att det blir ändring pga administrativt fel i den interna socialdemokratiska nomineringsprocessen. Det innebär att Pyry Niemi (som EUbloggen i en tidig verson av inlägget listade som ordinarie) kommer att till en början att vara extra suppleant och så småningom ordinarie. Anna-Lena Sörenson kommer då i sådana fall att bli suppleant. 

…EUbloggen erfar att moderaternas gruppledare i EU-nämnden blir Ulrika Karlsson från Uppsala. Karlsson har suttit i både EU-nämnden och Utrikesutskottet tidigare. TILLÄGG: Det är bekräftat från Moderaterna. Karlsson får sällskap av Niklas Wykman, Maria Plass och Johan Hultberg. Ersättare Jessica Rosencrantz, Mikael Cederbratt, Krister Hammarbergh och Anna Kinberg Batra.

Désirée Pethrus (KD) fortsätter som ledamot i nämnden och har veteranstatus i sammanhanget. Pethrus har suttit i EU-nämnden under de två senaste  mandatperioderna. Robert Halef ersätter om Pethrus är borta.

…Maria Weimer (FP) blir ledamot i nämnden. Weimer är personvald och kryssade sig förbi ettan i C-län. Hon är tidigare diplomat på UD och kampanjade i Europaparlamentsvalet. Fredrik Malm är ersättare.

…Vänsterpartiet har även de en gammal MEP, Jens Holm, som känner Schlyter sedan tiden de satt samtidigt i Europaparlamentet. Ersättare är Amineh Kakabaveh.

…Sverigedemokraterna behåller Johnny Skalin från Sundsvall som får sällskap av en upplänning som representerar partiet på en Skånebänk, Pavel Gamov. Ersättare Johan Nissinen och Jeff Ahl.

IMG_3241.JPG

Alla 17 ordinarie i EU-nämndsgänget såsom Riksdagen klubbade det.

(PO)

PS Sista analysen kommer från ett twitterfenomen…

Annonser

Svenskarna dissar miljöutskottet så in i Norden

Åsa Westlund (S) Foto (C) European Union 2014 EP

Åsa Westlund (S) Foto (C) European Union 2014 EP

Europaparlamentets Miljöutskott har länge varit ett riktigt svenskt utskott där svenskarna varit väl representerade. Men när utskottet (ENVI – Miljö, folklhälsa och livsmedelssäkerhet) idag måndag ska välja presidium är det bara en svensk som är ordinarie ledamot, nykomlingen Jytte Guteland (S). Särskilt noterbart är att trots rekordmånga svenska miljöpartister i Europaparlamentet är det tomt på miljöpartister som vill ägna sig åt miljöfrågor i miljöutskottet som ordinarie ledamöter. Sverige är också sämst i Norden när det gäller representation i Miljöutskottet.

– Jag tycker det är mycket märkligt att de andra partierna inte prioriterat utskottet. Klimat är den viktigaste frågan, och ENVI det viktigaste utskottet i klimatfrågan. Men det finns andra frågor som hanteras av ENVI som berör till exempel folkhälsan, som  antibiotikaresistensen som var en viktig EU-valsfråga i Sverige, säger Åsa Westlund (S) som lämnade Europaparlamentet vid valet efter två mandatperioder. Åsa Westlund satt under båda sina perioder i miljöutskottet  I höst hoppas hon ta plats i Sveriges Riksdag istället.

En ordinarie ledamot i ENVI kan jämföras med exempelvis 2007 då utskottet var det utskottet som var mest svenskpoppis med hela fyra ordinarie ledamoter (Åsa Westlund, Anders Wijkman, Jens Holm och Carl Schlyter) och tre suppleanter. Om vi jämför med andra nordiska länder och räknar på en kvot (Antal ordinarie ledamöter i utskottet/ totala andelen ledamöter från landet) så ser vi att Sverige har 0,05, Finland 0,15 och Danmark hela 0,23. Det illustrerar det svenska ointresset och hur svenskarna jämfört med sina nordiska parlamentskollegor ändrat sina prioriteringar. Åsa Westlund konstaterar att i S-gruppen brukade det vara hård dragkamp om att få ta plats i ENVI-utskottet men att man prioriterade det i dom interna förhandlingarna (utskotten ska spegla parlamentets fördelning av ledamöter, fördelningen av platserna blir en intern förhandling i partigrupperna).

– Jag tror att bristen på svenskar kan få en praktisk politisk betydelse, men det är inte helt självklart. Min bild är att ofta har svenskarna från de flesta andra partierna varit ”grönare” än deras partikamrater från andra länder. Ibland finns det också särskilda omständigheter som man från berört land måste reagera direkt på för att få trovärdighet. Jag minns till exempel frågan om att vatten som används för ”rekreation” skulle testas flera gånger per år och det fungerar ju inte i Sverige och Finland, säger Åsa Westlund.

Svenska ledamöter har tidigare fått kritik för att klustra sig i ”heta frågor”, då har kritiken gällt bland annat att det varit för många svenskar Miljöutskottet och att andra sakfrågor har lämnats helt utan svensk närvaro. Nu blir kritiken den samma men ändå annorlunda. Hetast nu är inrikesfrågor med fem ordinarie ledamöter, och den här gången får alltså bristen på svenskar i miljöutskottet en känga av Åsa Westlund.

– Det är uppenbart att när det verkligen gäller så prioriterar inte alla partierna klimatet och miljön.

(PO)

Fotnot: Det ska tilläggas att det finns tre svenska ersättare i utskottet, Christofer Fjellner (M), Isabella Lövin (MP) och Marit Paulsen (FP).

Här finns hela listan med alla utskottsplatserna för de nordiska ledamöterna.

Tillägg: Det här inlägget har väckt en del reaktioner från svenska MEP på twitter. Här kommer några invändningar och ifrågasättanden, visst är det som det påpekas – att man kan jobba med ett miljöperspektiv även i andra utskott.

 

 

 

 

Skärmavbild 2014-07-07 kl. 20.53.58Skärmavbild 2014-07-07 kl. 20.54.10

Det här vill inte Miljöpartiet att du läser

DSC_0067

Toppduon på partiets valstuga i Uppsala

Det här är det åttonde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

Kapitel 8: Det här vill inte Miljöpartiet att du läser

Miljöpartiet stormar mot ett starkt val. Alla opinionsmätningar pekar på minst ett mandat till, kanske, kanske till och med två nya mandat. Det skulle innebär tre eller fyra miljöpartister från Sverige i Europaparlamentet.  Partiet har medvind i opinionen och agerar med självförtroende och har hittills inte fastnat i några medieskandaler eller svårhanterliga situationer.

Det mest uppenbara som partiet inte vill prata om är vad som händer med EU-nejparti om man är sambo i 2o år med några av Europas mest utpräglade federalister. En röst på Miljöpartiet stärker en partigrupp där många har gjort “The Federalist Pledge” som innebär ställningstagande att näste kommissionsordförande måste hämtas från partigruppernas kandidater, ett nytt konstitutionellt konvent för att besluta om ett federalt system för Europa, göra kommissionen till en europeisk regeringen och parlamentet till ett parlament på samma sätt som de nationella. Totalt har över 200 kandidater från olika partier skrivit under Federalistlöftet, flera av dessa kommer från gröna partier.

Medlemmar från den gröna gruppen är också representerade i Spinelligruppen, en grupp som samlar federalisterna i Europaparlamentet. Gruppen bildades på initiativ av bl a Isabella Lövin och Carl Schlyters partigruppspråkrör Daniel Cohn Bendit. För tydlighetens skull ska det sägas att ingen svensk miljöpartist är med i gruppen, men det är ännu ett exempel på det federalistiska engagemanget från Miljöpartiets europeiska vänner.

Men påverkar sällskapet Miljöpartiet då? Den mest EU-kritiske MEP:en i Miljöpartiet Carl Schlyter kandiderar inte till omval (roatationsprincipen) och partiets linje nu spretar mellan EU-kritik och vilja ge EU mer befogenheter. Både Schlyter och Lövin röstade till exempel för Tobinskatten, en skatt på finansiella tjänster, vars användningsområde för pengarna ska bestämmas av EU. En skatt som antifederalister ser som den federalistiska trojanska hästen. Partiet vill också införa en till skatt på EU-nivå, koldioxidskatt – men här ska medlemsländerna själva bestämma hur det används.

Isabella Lövin har också enligt granskning.eu röstat bl a röstat för att EU ska lägga sig i bostadssubventioner men också avstått att rösta för att inte stöta sig med partigruppens linje.

En annan sak som Miljöpartiet talar tyst om är kandidatåldern. Partiet framstår med fortfarande med ungdomlig vigör och vitalitet (född sisådär 100 år efter många andra) och har Gustav Fridolin som ett ungt språkrör som bidrar till imagen. Men tittar vi på listan så är det 50+ som härskar i toppen. Snittåldern på de tre toppnamnen är 54 år. Det kan jämföras med Centerpartiets 43 år eller Piratpartiets 40 år. Dessutom är samtliga tre MP-kandidater i 50-årsåldern. Vad hände med åldersspridning som princip? Efter fem år kommer snittet för MP:s tre toppnamn att ligga på 59 år.

Miljöpartiet kommunicerar gärna också sin unikitet, från början en kraft mellan blocken för miljöns bästa – men egentligen är partiet det parti som är mest lika som bär med andra partier, i alla fall i SVT:s valkompass. Det ska erkännas att det överraskade mig när jag såg det. Det finns ingen annan partikombination som är så överenstämmande som mellan Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ. 93 procent av Fi och MP-kandidaterna tycker lika. 89 procent av kandidaterna för MP och V tycker lika. En röst på MP skulle ligga gärna kunna hamna på Fi eller V (men MP är skickligare kommunikatörer än de andra partierna).

Jämför det är till exempel med M och FP som bara har 79 procents överensstämmelse, lika mycket som S och C förövrigt. Kolla in matrisen och läs mer här.

Miljöpartiet delar ju grupp i Europaparlamentet med Piratpartiet. Men här menar gruppkompisarna PP att MP är både en svikare och har farit med osanning om Gallorapporten. PP:s MEP Christian Engström skriver om hur MP:s toppnamn Isabella Lövin försökte åla sig ur att hon röstat för hårdare tag mot fildelning, något som är PP:s hjärtefråga och som vars stöd från gröna gruppen gjorde att PP valde att gå med i gruppen.

(Filmen ovan är lite politisk satir anno 1988 och har väl inte så mycket med det här att göra än som en paus om texten är för lång 🙂 )

Miljöpartiet har också åkt på en smäll i den danska fläskkötthärvan, en fråga många partier försöker plocka poäng på, inklusive Miljöpartiet. Lite jobbigt då att Åsa Domeij som en gång i tiden (1988) var med och förde in partiet i Riksdagen idag sitter som hög chef på Axfood som säljer just det omtalade danska fläskköttet, något politiska motståndare inte är sena att försöka plocka poänger på.

Miljöpartiet gjorde comeback i riksdagsvalet 1994, mycket på sitt EU-motstånd. Men 20 år i samma partigrupp som de mest entusiastiska federalisterna har fått MP att mjukna och man har övergett utträdeskravet, något som det är tveksamt om det har gått hem hos alla maskrosrötter. En jag mötte vid en valstuga någonstans i Sverige svarade när jag påpekade den federalistiska hemvisten, “ja, men vi kämpar på att få dom att ändra sig”. Det är snarare Miljöpartiet som förändras än några andra i partigruppen.

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser

Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser

Kapitel 6: Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser

Kapitel 7: Det här vill inte Feministiskt Initiativ att du läser

(PO)