Fredrick Federley Foto (C) European Unionen 2014 – EP
Har länge tjatat om att svensk politik måste bli bättre att knyta in EU-nivån i den nationella politiken. Centerpartiet gör just det genom att lyfta i MEP Fredrick Federley som 2:e vice ordförande.
Jag kommenterar det i en ledare på Hela Hälsingland.se
– Men du Olli, drar du från Parlamentet nu (tycks förre ordföranden Barroso fråga Olli Rehn) Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP
Förre centerledaren Anneli Jäätteenmääki tar över vice talmansposten i Europaparlamentet efter partikamraten och landsmannen Olli Rehn. Under sessionen i Strasbourg gjordes fyllnadsvalet där Jäättenmääki besegrade Fabio Massimo Castaldo från den italienska 5-stjärnerörelsen, ett populistiskt parti som är med i EFDD-gruppen. Jäätteenmäki fick 301 röster mot Castaldos 285 röster.
Europaparlamentet har fjorton vice talmän bakom S-gruppens Martin Schulz och Jäätteenmäkis nummer är 10.
Olli Rehn som tidigare var EU-kommissionär lämnar Europaparlamentet efter bara ett år då han blivit invald i Finlands riksdag. Rehn väntas ikläda sig den näst tyngsta centerpartistiska ministerrollen efter statsminister Juha Sipilä som kommer att styra över en trepartikoalition bestående av Samlingspartiet och Sannfinländarna.
Beroende på hur de tre parterna delar på ministerposterna kan Rehn väntas landa på en EU-ministerpost, om herrar Stubb och Soini lägger beslag på utrikesminister- och finansministerposten som många väntar sig. Rehn skulle dock vara kvalificerad för båda uppdragen.
Som Europaparlamentariker ersätts Olli Rehn av Hannu Takkula som får göra comeback. Takkula satt från 2004 till 2014 men åkte ut efter valet för ett år sen. Han sitter i kultur och utbildningsutskottet och är bland annat utbildad i sång vid musikkonservatoriet i Tammerfors.
Kristina Yngwe i Centerpartiet gjorde vad många fler än EUbloggen noterat, en riktigt stark Europaparlamentsvalskampanj.
Yngwe gick från att vara ny i politiken till att vara med in i sluträkningen i valets hetaste personkrysskamp med sittande parlamentarikern Kent Johansson och utmanaren Fredrick Federley. Läs mer om personkryssen i Centerpartiet som Federley till sist vann.
Kristina Yngwe (som i höstas blev inkryssad i Riksdagen) kan nu istället vinna priset som bästa liberala kampanj i Europaparlamentsvalet. Priset delas ut av lokala och regionala liberala politiker i Regionkommittén. Yngwe är en av tre finalister som kan vinna priset som går till bästa kampanjen av någon som inte nådde ända fram till en MEP-plats. Övriga finalister är från Österrike och Nederländerna och vinnaren koras 10:e december.
Även förre Europaparlamentarikern Kent Johansson kan prisas den 10:e december i kategorin Lifetime achievement.
(PO)
EUbloggen tittar inför det indirekta ministerrådsvalet (du känner igen det som Riksdagsvalet) igenom partiernas valmanifest/valplattformar med EU-glasögon.
Vid valet i höst avgörs vilken regering får de kommande fyra åren, och regeringen deltar genom Rådet arbetet i den ena av EU:s två lagstiftande församlingar (den andra är Europaparlamentet). Det finns också en rad frågor som har att göra med EU som avgörs av Sveriges Riksdag, som till exempel eventuellt införande av Euron.
När sju partier har blivit granskade spretar fältet; medan FI och V bara lyckas nämna något av granskningens nyckelord bara en endaste ynklig liten gång i sina valmanifest sprutar FP på med hela 26 omnämnanden.
Nu väntar bloggen framför allt på valmanifesten från Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Alliansen. Om jag inte fått något om bakfoten så väntas inte Moderaterna komma med något eget valmanifest utan nöjer sig med Alliansens.
Läs gjorda granskningar: Folkpartiet får MVG, Centerpartiet får knappt G, Miljöpartiet får G, Kristdemokraterna får knappt G, Vänsterpartiet får IG, Feministiskt Initiativ får IG, Piratpartiet får G.
(PO)
Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn; Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.
Tidigare inlägg i serien valmanifest: Folkpartiet får MVG
Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om
CENTERPARTIET
Har eget EU/Europakapitel: Nej
Antal gånger som olika begrepp nämns:
EU: 6
Europa: 3
Europeisk(a): 1 (men felstavat, Centerpartiet pratar om europiska…)
Euron: 0
Konkreta löften i EU-politiken:
*Sverige ska driva på EU så att EU driver på klimatförhandlingarna för att klara 2-gradersmålet.
*Skärpning av Reach, EU:s kemikalielagstiftning.
Överraskningsfaktor: Det som överraskar är att Centerpartiet verkar gå vilse i var frågorna hör hemma. Valmanifestet skapar intrycket att Sveriges riksdag eller bilaterala samarbeten är beslutsinstanser när det i själva verket är EU-forum.
Kommentar: Centerpartiet är en paradox i sin EU-politik. Inför valet till Europaparlamentet släppte Centerpartiet 13 maj en film om Euron och slog fast: ”Frågan om euron är en av de viktigaste i svensk politik just nu. Där Centerpartiet ända sedan 2003 varit tveklöst tydliga i att säga nej till euron har andra partier vacklat och bytt ståndpunkt. Frågan om euron förtjänar öppenhet och är för viktig för att inte lyftas fram.”
Det Centerpartiets valstrateger inte verkade ha förstått då var att Europaparlamentet INTE kan besluta om att Sverige ska införa Euron. Det kan däremot Sveriges riksdag göra, men tre månader senare är inte längre Euron en av de viktigaste i svensk politik just nu, när vi ska gå till val och rösta fram en församling som kan besluta om euron. EUbloggen tar sig för pannan och skakar på huvudet.
Generellt är valmanifestet luddigt kring synen vem som avgör vilken fråga eller missar helt att det behövs beslut på EU-nivå för att besluten ska bli effektiva. En del saker som Centerpartiet säger sig vilja genomföra skulle även kunna stöta på patrull av konkurrensskäl, exempelvis om Sverige börjar beskatta vissa giftiga kemikalier. Nu är jag ingen expert på konkurrenslagstiftning, det finns säkert läsare som kan bidra med mer input i sakfrågan.
Centerpartiet vill också stärka skyddet för hotade djur och växter, här finns EU:s habitatdirektiv som Centerpartiet glatt ignorerar i valmanifestet för att inte reta vargskjutglada väljare. EU-kommissionen som är fördragets väktare anser att Sverige bryter mot skyddet för just vargen genom vargjakten medan Centerpartiet säger att låt oss bestämma själva om vi vill skjuta varg… Här hade det varit snyggare och mer relevant för väljarna att få veta att Centerpartiet kräver en översyn av EU:s habitatdirektiv som ska ge stärkt skydd för hotade djur, förutom då vargen för där ska medlemsländerna själva få bestämma.
Centerpartiet är också dåligt på att lyfta möjligheter och EU-kopplingar, bland annat när man pratar transportpolitik så nämns inte möjligheten till medfinansiering genom att lyfta det europeiska transportbehovet (transeuropeiska transportnätverken (TEN-T)), kring jobbskapande nämns inte inre marknaden eller EU:s TTIP-förhandlingar med USA eller att även ”red tape”/regelförenklingar för företagande behöver göras på EU-nivå.
Slutomdöme: Centerpartiet klarar sitt G med nöd och näppe för att man ger väljarna konkreta besked i två EU- frågor och för att partiet ändå är på någon dimmig nivå medveten om en europeisk dimension i svensk politik även om det inte genomsyrar valmanifestet. Men det behövs skärpning.
(PO)
PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med.
Fredrick Federley från Centerpartiet är den Liberala ALDE-gruppens mest följda twittrare och den mest aktive liberale twittraren i det nyvalda Europaparlamentet. Federley med 44 000 följare är dock liten på twitter jämfört med den spanska talmanskandidaten för Vänstern Pablo Iglesias som har tio gånger så många följare.
Federley twittrar i snitt 29 gånger per dag vilket gör honom till ledare i liberala gruppen även där. Men en som är flitigare är Soraya Post (Fi) som är den socialdemokratiska partigruppens ivrigaste twittrare med 35 dagliga inlägg (dock är hon betydligt mer sparsmakad på twitter efter valet än före).
EU – about 70% of MEPs are now on Twitter http://t.co/Orj48sxEHH pic.twitter.com/FFRUglDTo0
— electionista (@electionista) June 27, 2014
Läs hela sammanställningen från Europedecide om Europaparlamentariker på twitter. Däremot kan det finnas fel i sammanställningen, eller så är det jag som inte har hittat Peter Eriksson (MP) på twitter, men enligt rapporten ska samtliga svenska parlamentariker finnas på twitter.
(PO)
Det liberala huset är förändrat efter valet.
När Cecilia Wikström och Marit Paulsen återvänder (Centerpartiets Fredrick Federley är ny) till den liberala ALDE-gruppen efter valet är det tveksamt om de kommer att känna igen sin grupp. ALDE har historiskt sett burits upp av liberaler från Tyskland och Storbritannien, men det är nu ett minne blott.
Liberalerna i Storbritannien åkte på storstryk i valet, av deras elva platser finns bara en kvar efter valet. Den mest högprofilerade liberalen sir Graham Watson som suttit i parlamentet sedan 1994 var en av de som förlorade sitt mandat. Watson var under period gruppledare för hela ALDE. En annan som förlorade sin plats var Andrew Duff.
De tyska liberalernas förluster var nästan lika smärtsamma. De skrapade bara ihop 3,3 procent av rösterna och futtiga tre mandat, mot 11 procent och 12 mandat för fem år sedan.
Lägg därtill att det talas om att rumänska PNL lämnar liberalerna och söker inträde i EPP (Kristdemokrater & Moderater). Det är sex mandat och den tredje största nationella delegationen som riskerar att försvinna.
Dominerande, eller ska man nöja sig med att säga störst…i ALDE blir nu franska och holländska liberaler med vardera sju ledamöter. På delad tredjeplats finns rumänerna som riskerar att försvinna och belgarna.
Hur detta påverkar den interna processen i ALDE är svårt att säga, men att det kommer att vara en skillnad mellan en grupp som bärs upp av stora nationella delegationer av britter och tyskar och en mer jämnstark grupp står klart.
Wikström och Paulsen återvänder till en grupp som är same, same but different.
(PO)
Tillägg: Första gruppmötet har hållits, se bild från Federleys instagramkonto.
Läs fler partianalyser:
Piratpartiet: Utan vind i seglen
Moderaterna: Gjorde som vanligt
Läs övriga valanalyser:
Nu har jag räknat ut marginalen i antalet röster som Miljöpartiet hade i kampen om det 20:e så kallade Hökmarkska mandatet.
Om Socialdemokraterna hade fått 712 röster till hade de knipit mandatet före Miljöpartiet.
Centerpartiet på sin bronsplats hade behövt 4200 röster för att få sitt andra mandat.
Räkna med att partihögkvarteren kommer att nagelfara valdata för att analysera var blev den svaga punkten, och vad ska man göra för att inte misslyckas där igen.
(Siffrorna med reservation för att jag räknat rätt. Siffrorna gäller hur många röster partiet hade behövt ytterligare, alla andra siffror oförändrade)
(PO)
Det parti som har mest flyt just nu är Miljöpartiet. Partiets medvind är på den nivån att det är dags att köpa en trisslott, vinsten är nog garanterad. Målfotosegern som gör att Max Andersson får åka till Bryssel i kampen om det Hökmarkska mandatet maximerar partiets utdelning.
Miljöpartiet är 8,8 procentenheter mindre än Socialdemokraterna, 1,76 större än Moderaterna, 5,52 större än Folkpartiet och 8,92 större än Centerpartiet.
I mandat får alltså Socialdemokraterna 5, Miljöpartiet 4, Moderaterma 3, Folkpartiet 2, Centerpartiet 1.
I relativa tal är MP:s tilldelning av mandat i förhållande till röstandel följande:
S är 57 procent större i röster men har bara 25 procent fler mandat.
Moderaterna har 89 procent av Miljöpartiets röster och 75 procent av mandaten.
Folkpartiet har 64 procent av Miljöpartiets röster och 50 procent av mandaten.
Centerpartiet har 42 procent av Miljöpartiets röster och 25 procent av mandaten.
Snacka om att ha stolparna på sin sida i matchen om mandaten.
Grattis Miljöpartiet. Plötsligt händer det.
(PO)
I praktiken är det dessa kommuner som återstår, samt varierande antal valdistrikt i fallande ordning (mest först) i Vallentuna, Upplands-Bro, Tyresö samt en drös kommuner till i Stockholm med några eller något valdistrikt var.
Läget när 6072 distrikt av 6227 är räknade så har Socialdemokraterna fortsatt mandatet och alltså får skicka 6 MEP:ar. Jag körde siffrorna just nu valkalkylatorn för att få fram jämförelsetalen efter 19:e mandatet:
Socialdemokraterna 79953
Miljöpartiet 78375
Centerpartiet 78191
I den här uppställningen, alla andra parametrar oförändrade, så skulle Miljöpartiet behöva ha ytterligare mellan 11000 och 12000 fler röster för att få ett högre jämförelsetal än Socialdemokraterna. Det avståndet är troligtvis alldeles för stort.
Tittar vi på vad vi har att vänta så är Solna, Värmdö och Österåker samtliga kommuner där Miljöpartiet gick bättre än Socialdemokraterna, och dessutom kommuner som man gick bättre än i rikssnittet, medan motsatsen gäller för Socialdemokraterna. Centerpartiet går sämre än rikssnittet i dessa tre kommuner.
Det gör att vi kan räkna bort Centerpartiet ur ekvationen. Det kommer att stå mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet när de sista valdistrikten räknas, men fortfarande har Socialdemokraterna greppet om Hökmarkska 20:e mandatet. Jag tänker inte gå ed på hur det slutar.
Läs tidigare blogginlägg om mandatkampen här och här.
(PO)
Tillägg: Jag har vänner som också sitter trötta i natt och har räknat på vad som händer när man lägger in de kvarvarande distrikten och prognosticerad rörelse, och då blir utfallet att MP tar det med minsta möjliga marginal. Som sagt var, jag törs inte säga hur det slutar. TBC
EUbloggen 