EFDD-tjänstemannen fick sparken efter bokkuppen

Det var inte direkt oväntat att EFDD-gruppen, den som Sverigedemokraterna tillhör i Europaparlamentet, beslutade sig för att sparka Kevin Ellul Bonici. Den maltesiske tjänstemannen pekades ut av parlamentets säkerhetsavdelning som den person i parlamentet som möjliggjorde bokkuppen mot Litauens president – då en rysk medborgare och en polsk medborgare född i Moskva tillsammans med en tredje ännu oidentiferad person i december förde in motsvarande tre billybokhyllor med boken Red Dalia.

Det är Delfi som rapporterar att EFDD-gruppens kommunikationschef Hermann Kelly meddelat att Ellul Bonici blivit uppsagd.

– Disciplinära åtgärder har vidtagits, personen i fråga har meddelats uppsägning, säger Kelly till Delfi.

Eftersom EFDD-gruppen tagit avstånd från händelsen och tvått sina händer så var allt annat än ett avsked en överraskning. Det är fortfarande i vart fall inte känt vem som låg bakom smutskastningskampanjen mot Dalia Grybauskaite. Men Litauens president är en av Putins fränaste kritiker och Litauen har kanske varit det EU-land som stöttat Ukraina mest efter det ryska angreppet. Samtidigt som smutskastningskampanjen genomfördes i Europaparlamentet pågick den överraskande stora ryska övningen som fått namnet Rysk Advent i sociala medier. För Litauen var övning så hotfull att landet höjde sin militära beredskap och hade förband redo för strid med mindre än två timmars responstid.

(PO)

Annonser

Smutskampanj mot Litauens president som hämtat från en agentroman

Vem svartmålar? Foto © European Union 2014 - EP

Vem svartmålar? Foto © European Union 2014 – EP

Det kunde ha varit en berättelse från en agentroman, ett avsnitt ur House of Cards eller SVT:s Blå ögon. Det måste ha skett sent på kvällen den 9:e december. Någon med tillgång till Europaparlamentets garage har kört in en last med 751 böcker och tagit böckerna till Europaparlamentets postrum. Bara så att ni får grepp om volymen böcker, det handlar om cirka tre billybokhyllor fulla med böcker. Det är inget man diskret har i en väska eller en eller två påsar och slinker in med.

Postrummet är ett rum som bara ett begränsat antal personer har tillgång till. Bland dessa finns Europaparlamentarikerna och deras medarbetare. Boken det handlar om har dessutom översatts utan författarens vetskap och tryckts på okänd ort, inget förlag står bakom utgivningen. Det som låg i de folkvaldas postfack bar titeln Red Dalia, Den Röda Dalia, och handlar om Litauens president Dalia Grybauskaite. Boken är kritisk mot Grybauskaite och kopplar henne till KGB. Kort efteråt dök den här hemsidan upp där boken är publicerad.

Bokens författare Rūta Janutienė säger enligt Delfi att hon inte vet vem eller varför boken översatts och att hon fick höra talas om det hela först när reportrar ringde och ställde frågor.

Jag pingade Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) som är den svenske parlamentariker som torde ha bäst kontakter i Baltikum.

Det är ingen direkt hemlighet att det finns en EU-ledare som varit mest uttalad i sin kritik mot Rysslands aggression mot Ukraina, och det är precis som ni vid det här laget har gissat just Dalia Grybauskaite. En liten lista på vad Litauen har gjort:

*Kallat Ryssland för terroriststat.

*Byggt en LNG-terminal som minskar Baltikums beroende av rysk gas.

*Ökat försvarsutgifterna kraftigt, från 0,89% av BNP till 1,1%

*Ökade försvarsberedskapen när ryskt flyg och flotta blev för närgånget.

*Stödjer Ukraina med bl a militär hjälp.

Just den här kopplingen har litauiska politiker gjort också och att händelsen är en reaktion på uttalandet om Ryssland som terroriststat. Återstår att se om Europaparlamentet har några övervakningsfilmer med någon som bär stora mängder böcker eller om den som ligger bakom det hela träder fram och berättar varför.

(PO)

Junckers dilemma: Får regeringscheferna ihop ett lag?

Donald Tusk FOTO (C) European Union 2014 EP

Donald Tusk FOTO (C) European Union 2014 EP

Det kommer att bli ett oroligt toppmöte på lördag. De förhoppningar som sattes till att Minskmötet skulle kyla ned konflikten med Ryssland föll platt när Ryssland öppnade en ny front i kriget mot Ukraina. EUbloggen kommer i fortsättningen prata om konflikten i Ukraina som ett krig mellan Ryssland och Ukraina då bloggens mörka scenario från i juli blivit verklighet.

Nya sanktioner står på dagordningen. Samtidigt vädjar Ukraina omvärlden om hjälp. Hur EU som tidigare agerat splittrat och långsamt (att få 28 nationella intressen att gå i takt kräver en kofösare av rang).

Det för oss in på den egentliga dagordningen på lördag, toppmötet ska ju utse två nyckelkofösare. Dels handlar det om EU:s utrikeschef (som också blir vice ordförande i EU-kommissionen) och Rådets ordförande (som leder toppmötena).

När nyheten om att Ryssland öppnat en ny front i Ukraina kom var min omedelbara reaktion och slutsats att detta var den definitiva spiken i Federica Mogherinis kandidatur till utrikesjobbet. Italiens socialistiska utrikesminister har ansetts vara för mjuk i fråga om Ryssland, och stoppades vid det senaste toppmötet av några av Ryss-hökarna i Rådet. Istället tryckte hökarna på för Polens utrikesminister Sikorski, något som i en shoot out borde ha slutat med att vägen låg bäddad för Kristalina Georgieva från Bulgarien. Georgieva är idag kommissionär för bl a räddningsinsatser och akuthjälp och reste bland annat till Bagdad med Bildt. Bulgarien är också av tradition ett land med goda ryska kontakter dock utan att Georgieva var komprometterad. I det scenariot skulle också Cecilia Malmström kunna dyka upp som alternativ, särskilt om man ville ge ett toppjobb till en liberal om en socialist fick rådsordförandejobbet.

Samtidigt är det många kompromisser som ska göras, mellan Euroländer och inte Euroländer, Socialister & EPP:are & Liberaler, Nord & Syd och Nya & Gamla medlemsländer.

Så EU-politik är inte alltid att enkel att nysta sig fram i, gårdagens förlorare kan vara dagens vinnare för att i morgon, ja vem vet. Därför stänger man sällan några dörrar definitivt i förhandlingsspelet i Bryssel. De medierapporter som nu kommer inför toppmötet talar om en kompromissernas kompromiss som jag inte trodde var aktuell, men som om den stämmer har en del logik i sig.

Rådsordförande: Donald Tusk, Polen.

Med Tusk får EU en rådsordförande som i Rysslandsfrågan varit en av de starkaste hökarna och kommer från ett land som drabbats hårt av ryska sanktioner. Polackerna delar också gräns med Ukraina. Att välja Tusk är också en spegling av Polens växande tyngd inom EU. Nackdelen med Tusk är han är svag på EU:s två viktigaste språk; engelska och franska. Han markerade tidigt att han inte var intresserad av jobbet, men det är ju närmaste en förutsättning för att kunna få det… Tusk har en stark supporter i Angela Merkel.
Tusk har också stöd av Storbritannien som gärna ser att en rådsordförande hämtas från utanför eurozonen.

Utrikeschef: Federica Mogherini, Italien.

Socialisterna ska ha blivit lovade utrikesposten, men EUbloggen trodde länge att det skulle bytas mot rådsordförande och därigenom bana vägen för Helle Thorning Schmidt från Danmark. Så ser det inte ut att bli. Hökarna kan acceptera att med Tusk som garant för en hård Rysslandslinje så kan ta kompromissen att säga ja till duvan Mogherini. Det gör Italien nöjda, och socialisterna får den person som man önskat föra fram.

I pusslet så ska också Eurozonens finansministrar få en egen kofösare, det ser nu ut att bli spanjoren Luis De Guindos som tar över efter holländaren Jeroen Dijsselbloem. Därigenom har den södra delen av Europa fått betydande tilldelning av toppjobb.

Om det blir så här på lördag törs jag inte sia om, men pusslet verkar EU-logiskt, precis som det var EU-logiskt att Mogherini var helt körd, men gårdagens förlorare kan bli dagens vinnare. Det kan svänga fort i kohandlandet.

euflagga1.jpgTill sist, om det inte blir det här pusslet, vad är alternativen? För rådsordförande pratas det om andra kandidater från de nya östländerna. Framför allt snurrar snacket runt Lettlands förre premiärminister Valdis Dombrovskis eller hans estniske ex-kollega Andrus Ansip. Min tidiga favorit Dalia Grybauskaite nämns inte och Helle Thorning-Schmidt ser inte heller längre ut att vara aktuell.

För utrikeschefen, ja där verkar Sikorski helt ha kastat in handduken (eftersom det är hans chef Donald Tusk som det nu snackas om till ett annat jobb), annars lurar framför allt Georgieva i vassen, och längre ned på djupet Cecilia Malmström som jag inte vill utesluta som en nattlig kompromiss. Däremot, om posterna förankras i förväg tror jag att vi kan räkna bort Malmström.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker väntar med spänning på hur det ska falla ut. Utrikeschefen måste nämligen vara klar för att han ska kunna gå vidare med pusselläggandet om vem som ska få vilken portfölj (och hur han ska hantera bristen på kvinnor, även om Polen kanske skulle kunna tänka sig byta Sikorski mot exempelvis Danuta Hübner ). Om Stats- och regeringscheferna inte skulle nå en överenskommelse förskjuts hela processen med att utse EU-kommissionen, det är också en farlig signal om svaghet när Europa står i sina farligaste stunder sedan Murens fall och Sovjetimperiets sammanbrott.

På lördag klarnar nog bilden för Juncker och för oss andra, nog, kanske.

(PO)

 

PS: Kofösare…

Medan jag suttit på en fjälltopp…

IMG_2263

Kvällsutsikt från Storulvåns fjällstation. 33 grader i solen uppmättes på ett vindstilla fjäll utan skugga.

…så har inte Europeiska Unionen stått stilla. Under min semester kan bland annat följande noteras:

FÖR DET FÖRSTA: Jean-Claude Juncker valdes som väntat till EU-kommissionens ordförande. Röstsiffrorna blev 422 för, 250 emot och 47 som avstod. 10 röster var ogiltiga och 22 saknades vid röstningen. 422 var bekvämt över gränsen 376 som Juncker behövde, även om det inte var överväldigande. Officiellt röstade EPP, S&D och ALDE för. Omröstningen är hemlig, så med reservation för att jag kan ha fått något om bakfoten så röstade svenskarna så här:
För: Federley (C), Wikström (FP), Paulsen (FP), Post (Fi), Adaktusson (KD), Hökmark (M), Fjellner (M), Corraza Bildt (M).

Avstod: Ulvskog (S), Ludvigsson (S), Hedh (S), Guteland (S), Nilsson (S), Eriksson (MP), Ceballos (MP), Lövin (MP)

Emot: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD), Andersson (MP)

Den Gröna Gruppen, trots en riktig påhejare till Spitzenkandidatenupplägget var splittrad vilket också avspeglar sig i Miljöpartiets röstning. Läs mer om MP & Juncker, notera särskilt att det var Max Andersson som röstade nej som svarade på mina twitterfrågor.

 Socialdemokraternas partigrupp var för Juncker och betraktade valet som en seger, både för Junckers löften men också för maktöverföringen till parlamentet. Här gick de svenska S-ledamöterna mot partilinjen och avstod att rösta. Däremot följde Post (Fi) partilinjen vilket hon fått kritik för i bloggar, sociala medier och av Fi:s förra MEP Maria Robsahm. Svenskarna i S-gruppens agerande får betraktas som ett utslag för hela den svenska kluvenheten inför Spitzenkandidaten och dynamiken med dubbla partilojaliteter (mot europeisk partigrupp och svensk debatt).

Vänsterpartiet hamnade på nejsidan tillsammans med det enda svenska parti som stod utanför Spitzenkandidaten – Sverigedemokraterna. Läs mer om V & Juncker. Jag har också på väg ned från fjället twitterdiskuterat detta även med Lars Ohly och tydligen är jag helt obegriplig när jag konstaterar att Vänsterpartiet har ätit kakan (haft en kandidat med i Spitzenkandidaten-racet som sagt att största partigruppens kandidat måste väljas) och sedan vill ha den kvar (att rösta emot Juncker).

FÖR DET ANDRA: Jag förlorade vadet om en lunch.

Jag lovar att återkomma med en uppdatering och redovisning att jag betalat min skuld här på bloggen.

FÖR DET TREDJE: Att spekulationerna kring om, hur, och vilka som väljs till Rådets ordförande och EU:s utrikeschef i kväll. Jag har sen långt tidigare gjort min lista på vilka jag tror på. I ärlighetens namn tror jag att en har fallit ifrån – Dalia Grybauskaitè har varit alldeles för kritisk mot Ryssland och tagit strid mot den italienska kandidaten för utrikesposten (pga för mjuk mot Ryssland) för att få stöd…

Hur går det då? Leta efter en kombination som innehåller en, men inte två socialdemokrater, minst en kvinna, en från ett nytt medlemsland. Men det troliga är att det inte blir några besked i natt alls.

FÖR DET FJÄRDE: Att den bleke, matte, svettige och trötte Juncker gjorde ett helt annat intryck i kammaren i Strasbourg än under kampanjen. Läs Ronny Patz analys om Junckers nyvunna energi.

FÖR DET FEMTE: Cameron överraskade och utsåg Lord Hill till kommissionär från Storbritannien. Därmed sidsteppade han favoriten Andrew Lansley. Läs även Guardians analys (tack till Ralf Grahn för länken). EUobserver går så långt att Lorden kallas för obskyr

Till sist noterar jag att Reinfeldt ännu inte gjort sitt drag om den svenska kommissionärsposten. Kanske avvaktar han utfallet av den långa natten med stats- och regeringscheferna för att ha en teoretisk chans att ge Carl Bildt utrikesjobbet (jo, Bildt har nämnts i internationella medier) eller kanske, kanske få uppdraget själv som rådets ordförande. Nu tror jag inte att det blir så, men jag kan inte se något annat skäl till att dröja med beskedet för svensk vidkommande.

(PO)

IMG_2356

Bloggaren gör en #fjällfie från Ulvåtjärnsstugan.

 

BRYSSEL: ”Smart money is on Reinfeldt”

Hoppsan. Kan inte låta bli att säga hoppsan, att nu Fredrik Reinfeldt pekas ut i European Voice som en smygande toppkandidat till posten som EU-kommissionens ordförande. Reinfeldt namn har nämnts tidigare men har här i Sverige räknats bort helt av inrikespolitiska skäl.

John Wyles skriver så här om Reinfeldt: ”Instead, the Council could take an option on a northern prime minister with dismal prospects of re-election at home whose mind is already on his next job. He ticks the reformist boxes, is of the centre-right political family, will have British support and would be the first Swede in a major international role since Dag Hammarskjold led the United Nations. The smart money is on Frederic Reinfeld”.

Även the Telegraph har Reinfeldt med på listan över möjliga kandidater.

Jag har tidigare dömt ut Juncker som kandidat även om det spelet kring Spitzenkandidaten inte är avslutat, och trott att parlamentet behöver kompenseras med en kvinnlig ordförande. Men samtidigt ska hela pusslet med kommissionens ordförande, Rådets ordförande och EU:s utrikeschef beaktas.

I det pusslet skulle Juncker bli rådets ordförandet (som ett tröstpris och erkännande till parlamentet). Då faller Sikorskis kandidatur som utrikeschef, han uppfyller Östkvoten men topptrion behöver minst en kvinna. Tricket blir då att hitta en socialdemokratiska kvinna från östra Europa. Helle Thorning-Schmidt fyller kriteriet kvinnlig socialdemokrat. Dalia Grybauskaitė är kvinna från östra Europa men inte Socialdemokrat… Pusslandet fortsätter, liksom ryktena och alla Brysselspekulationer om namn, poster och vem som stödjer vem – egentligen.

Vad skulle Reinfeldt som kommissionens ordförande betyda för moderaterna och Alliansen? För det första att Reinfeldt inte tvingas uppleva en valförlust, för det andra att den mer karismatiske Anders Borg troligen blir partiets ordförande och att det helt skulle ändra dynamiken inför höstens riksdagsval och göra valet mer oförutsägbart, och därigenom kanske öka Alliansens chanser. För det tredje, så klart en fjäder i hatten att en svensk moderat får det uppdraget.

Men tror jag på Reinfeldt som kandidat? Nej. Törs jag ta gift på det? Näe, men jag slår gärna vad om en lunch att Reinfeldt inte blir kommissionens ordförande 🙂 Så vem vill luncha med mig!?!

(PO)