Podd om Brexit och ”Där hatet gror växer sorgen”

Skärmavbild 2016-06-18 kl. 16.02.13

Lördagens Hudiksvalls Tidning

Många i Bryssel är irriterade på hur Storbritanniens premiärminister David Cameron prioriterat politikens kvartalsekonomi. Taktiska överväganden och nästa val har fått styra. ”Som att kissa i sängen, varmt i stunden men rätt obehagligt efter ett tag” föreslår jag i ett samtal och får nickande medhåll.

Tillbringade veckan i Bryssel för bland annat samtal om Brexit eller Bremain. Sammanfattade intrycken i lördagskrönikan i HelaHälsingland som kan läsas här.

Dessutom spelade jag in ett Brexitspecial av Podd72, som kan laddas ned på iTunes eller Acast, eller lyssnas på här.

Annonser

Nu väntar Brexit eller Bremain

Skärmavbild 2016-02-20 kl. 10.03.05

Kommenterar EU-toppmöte på HelaHälsingland.se som ledde fram till den uppgörelse britterna ska rösta om när det gäller att stanna kvar eller lämna EU.

Konstaterar i texten att frågan mycket handlar om engelsk självbild: ”Så oavsett hur många löften EU ger om att ” jag ska tömma diskmaskinen, älskling” och ha särskilda brittiska undantag så kommer vi tillbaka till äktenskapsfrågan. Och för det som vill bryta upp äktenskapet så är varken det här eller något annat tillräckligt. Men i grunden handlar det om vad Storbritannien vill vara för land och hur vill man vara det landet. Att göra den komplexa frågan till en folkomröstningsfråga om fortsatt medlemskap i EU är att be om ett svar på en fråga som kommer att ha många olika tolkningar.”

Läs hela här.

Årets kanske viktigaste EU-brev

Efter Grexitkrisen, Migrationskrisen, spänningarna med Ryssland så blickar allt fler mot Storbritannien och diskussionerna inför Brexit-omröstningen. I Årets kanske viktigaste EU-brev inför decembertoppmötet summerar rådsordföranden Donald Tusk läget i diskussionerna med Storbritannien. 

Letter by President Donald Tusk to the European Council on the issue of a UK in/out referendum

I am writing to let you know where we stand on the issue of a UK in/out referendum before we address it at the December European Council.

In November Prime Minister Cameron set out the four areas where he is seeking reforms to address the concerns of the British people over UK membership of the European Union. On this basis, we, in close cooperation with the Commission, held extensive bilateral consultations at Sherpa level with all Member States. We also discussed it with representatives of the European Parliament.

Clearly this is a significant and far-reaching agenda. Consultations have shown that the issues raised by the British Prime Minister are difficult. At the same time there is a strong will on the part of all sides to find solutions that respond to the British request while benefiting the European Union as a whole.

We have been looking at the four baskets mentioned by PM Cameron. Let me briefly set out my assessment of where we are in this respect.

  1. On the relations between the euro ins and outs we could search for an agreement around a set of principles that will ensure the possibility for the euro area to develop further and be efficient while avoiding any kind of discrimination vis-à-vis Member States that are not yet, or, in some cases, will not be part of the euro. We are also looking into the possibility of a mechanism that will support these principles by allowing Member States that are not in the euro the opportunity to raise concerns, and have them heard, if they feel that these principles are not being followed, without this turning into a veto right.
  2. On competitiveness, there is a very strong determination to promote this objective and to fully use the potential of the internal market in all its components. Everybody agrees on the need to further work on better regulation and on lessening the burdens on business while maintaining high standards. The contribution of trade to growth is also very important in this respect, in particular trade agreements with fast growing parts of the world.
  3. The third basket concerns sovereignty. There is wide agreement that the concept of ”ever closer union among the peoples” allows for various paths of integration for different countries. Those that want to deepen integration can move ahead, while respecting the wish of those who do not want to deepen any further. There is also a largely shared view on the importance of the role of national parliaments within the Union as well as strong emphasis on the principle of subsidiarity.
  4. The fourth basket on social benefits and the free movement of persons is the most delicate and will require a substantive political debate at our December meeting. While we see good prospects for agreeing on ways to fight abuses and possibly on some reforms related to the export of child benefits, there is presently no consensus on the request that people coming to Britain from the EU must live there and contribute for four years before they qualify for in-work benefits or social housing. This is certainly an issue where we need to hear more from the British Prime Minister and an open debate among ourselves before proceeding further.

All in all it is my assessment that so far we have made good progress. We need some more time to sort out the precise drafting on all of these issues, including the exact legal form the final deal will take. We also have to overcome the substantial political differences that we still have on the issue of social benefits and free movement. The December European Council should address all the political dilemmas related to this process. Based on a substantive political discussion we should be able to prepare a concrete proposal to be finally adopted in February.

Let me finally share with you some political remarks. All involved must take their part of responsibility. I will act as an honest broker but all Member States and the institutions must show readiness for compromise for this process to succeed. Our goal is to find solutions that will meet the expectations of the British Prime Minister, while cementing the foundations on which the EU is based. Uncertainty about the future of the UK in the European Union is a destabilizing factor. That is why we must find a way to answer the British concerns as quickly as possible.

In times when geopolitics is back in Europe, we need to be united and strong. This is in our common interest and in the interest of each and every EU Member State. The UK has played a constructive and important role in the development of the European Union and I am sure that it will continue to do so in the future.

Yours sincerely.

MH17 gör hökar av duvor

När EU:s utrikesministrar möts under tisdagen efter nedskjutningen av #MH17 så står skärpta sanktioner mot Ryssland på agendan. Inbjuden till mötet att redogöra för den senaste utvecklingen är Ukrainas utrikesminister. Frågan är om EU nu är redo att inför steg 3 i sanktionerna eller om det blir en ”2+”.

Situationen i östra Ukraina får näring av att Ryssland aktivt bistår separatisterna och hur rebellerna har hanterat kraschplatsen minskar inte ilskan. Förutom uppgifter om regelrätt plundring, hemlighållande av innehav av svarta lådan i tre dygn, stoppandet av inspektörer så har idag uppgifter kommit om stulen diplomatpost.

Storbritanniens David Cameron ska i tre dagar förgäves försökt få tag på Putin innan denne svarade. Nederländerna, som drabbats hårdast, har nu premiärministern Mark Rutte att hantera en stor ilska och frustration hos väljarna.

Räkna med EU:s utrikesministrar nu höjer tonläget och sanktionslistan något snäpp, även om Frankrike hittills inte tänkt sig stoppa försäljningen av Mistralfartyg till Ryssland (för att förstås vad Mistral är – så kan man enkelt säga att i ett svenskt perspektiv ”en värja som pekar mot ett försvarslöst Gotland”. Mistral är ett fartyg med kapacitet att både transportera attackhelikoptrar och en bataljon med stridsvagnar tillsammans med landstigningsfarkoster. Det är ett offensivt vapen för att ta trupp över hav, landsätta och få stöd av attackhelikoptrar).

För att bättre förstår varför EU agerar på ett annat sätt än USA i fråga ryska sanktioner så har Open Europe i våras gjort en översikt mellan var länderna står en skala på -5 till +5. . Jag har grupperat utifrån Open Europes sammanställning av Duvor-Hökar länderna i en uppdelning mellan mjuka och hårda i vardera kategori. Katastrofen med #MH17 drabbade hårdast en av EU:s mjuka duvor, Nederländerna, vilket också kan bidra till att förändra dynamiken på utrikesministermötet.

Duvor i det här fallet är de som inte vill införa sanktioner och är mån om att ha en bra relation till Ryssland. Hökarna är länder som vill ha hårdare sanktioner.

Hårda Duvor (-5 till – 3)

Bulgarien, Cypern, Grekland, Luxemburg, Spanien och Italien.

Kommentar: Här finns länder som traditionellt och religiöst står nära Moskva (ortodoxa länder) som Bulgarien (dessutom slaviskt), Cypern och Grekland. Starka ryska finansintressen, som Cypern och Luxemburg. Italien har gasprojektet South Stream och nära banden som funnits mellan Berlusconi och Putin. Inte så konstigt att Litauen fick frispel på att Mogherini, Italiens utrikesminister, skulle bli EU:s utrikeschef. Samtidigt har Italien (kanske för att anpassa sig så att Mogherini ska kunna ha en chans ändå på mötet sista augusti) utåt i alla fall skärpt språket. Spanien har jag ingen riktigt snabb och bra förklaring till, annat än kanske tradition och goda kontakter med Moskva post-Franco? Spanien har också inför mötet haft uttalanden som varit betydligt mjukare än Italiens.

Mjuka Duvor (-2 till – 0,5)

Ungern, Slovakien, Finland, Tyskland, Nederländerna, Österrike.

Kommentar: Nederländerna och Tyskland har omfattande handel, Finland (39-44), Ungern (56) och Slovakien (68) har den hårda vägen lärt sig vikten att odla långsiktiga och försiktiga (men inte naiva) relationer österut men känner sig inte direkt hotade eller nervösa för egen del.

Varken Duva eller Hök (0)

Kroatien, Portugal, Malta.

Mjuka Hökar (0,5 till 1)

Frankrike & Tjeckien

Kommentar: Frankrike hamnar här, men är ännu inte redo att offra Mistralförsäljningen, skulle vara intressant om någon med djupare kunskap om fransk utrikespolitik kunde dela med sig av sina kunskaper!

Hårda Hökar (2,5 till 5)

Irland, Danmark, Sverige, Belgien, Rumänien, Storbritannien, Estland, Lettland, Litauen och Polen.

Kommentar: Mycket oroliga nära grannar (Baltikum, Polen och Rumänien) som ser scenarion hur de kan drabbas härnäst tillsammans med anglosaxisk värdegemenskap med USA (Storbritannien & Irland) kombinerat med landet för Natohögkvarteret Belgien och bekymrade små Östersjöstater (Sverige och Danmark). Särskilt David Cameron har inför utrikesministermötet hållit en hög profil: ”This is a defining moment for Russia. The world is watching and President Putin is facing a clear choice.”.

Hårdaste hökarna i Open Europes skala är två länder som inte förvånar någon som följt uttalanden under våren, Litauen och Polen som båda hamnar på +5.

Rimligtvis borde nedskjutningen av MH17 åtminstone förflytta Nederländerna från mjuka duvor till mjuka hökar och det borde var tillräckligt för att förändra dynamiken i rummet. Kommer fler duvor att förvandlas till Hökar över hur Ryssland och de pro-ryska väpnade grupperna agerat i frågan om MH17? Hur det ter sig får vi se efter tisdagens möte.

Samtidigt oroar signalerna från Ryssland och det finns rapporter om militära förstärkningar och rysk upptrappning i Ukrainas gränsområden. Jag kan bara hoppas att mitt mörka scenario från kraschdagen inte är på väg att förverkligas.

(PO)

Medan jag suttit på en fjälltopp…

IMG_2263

Kvällsutsikt från Storulvåns fjällstation. 33 grader i solen uppmättes på ett vindstilla fjäll utan skugga.

…så har inte Europeiska Unionen stått stilla. Under min semester kan bland annat följande noteras:

FÖR DET FÖRSTA: Jean-Claude Juncker valdes som väntat till EU-kommissionens ordförande. Röstsiffrorna blev 422 för, 250 emot och 47 som avstod. 10 röster var ogiltiga och 22 saknades vid röstningen. 422 var bekvämt över gränsen 376 som Juncker behövde, även om det inte var överväldigande. Officiellt röstade EPP, S&D och ALDE för. Omröstningen är hemlig, så med reservation för att jag kan ha fått något om bakfoten så röstade svenskarna så här:
För: Federley (C), Wikström (FP), Paulsen (FP), Post (Fi), Adaktusson (KD), Hökmark (M), Fjellner (M), Corraza Bildt (M).

Avstod: Ulvskog (S), Ludvigsson (S), Hedh (S), Guteland (S), Nilsson (S), Eriksson (MP), Ceballos (MP), Lövin (MP)

Emot: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD), Andersson (MP)

Den Gröna Gruppen, trots en riktig påhejare till Spitzenkandidatenupplägget var splittrad vilket också avspeglar sig i Miljöpartiets röstning. Läs mer om MP & Juncker, notera särskilt att det var Max Andersson som röstade nej som svarade på mina twitterfrågor.

 Socialdemokraternas partigrupp var för Juncker och betraktade valet som en seger, både för Junckers löften men också för maktöverföringen till parlamentet. Här gick de svenska S-ledamöterna mot partilinjen och avstod att rösta. Däremot följde Post (Fi) partilinjen vilket hon fått kritik för i bloggar, sociala medier och av Fi:s förra MEP Maria Robsahm. Svenskarna i S-gruppens agerande får betraktas som ett utslag för hela den svenska kluvenheten inför Spitzenkandidaten och dynamiken med dubbla partilojaliteter (mot europeisk partigrupp och svensk debatt).

Vänsterpartiet hamnade på nejsidan tillsammans med det enda svenska parti som stod utanför Spitzenkandidaten – Sverigedemokraterna. Läs mer om V & Juncker. Jag har också på väg ned från fjället twitterdiskuterat detta även med Lars Ohly och tydligen är jag helt obegriplig när jag konstaterar att Vänsterpartiet har ätit kakan (haft en kandidat med i Spitzenkandidaten-racet som sagt att största partigruppens kandidat måste väljas) och sedan vill ha den kvar (att rösta emot Juncker).

FÖR DET ANDRA: Jag förlorade vadet om en lunch.

Jag lovar att återkomma med en uppdatering och redovisning att jag betalat min skuld här på bloggen.

FÖR DET TREDJE: Att spekulationerna kring om, hur, och vilka som väljs till Rådets ordförande och EU:s utrikeschef i kväll. Jag har sen långt tidigare gjort min lista på vilka jag tror på. I ärlighetens namn tror jag att en har fallit ifrån – Dalia Grybauskaitè har varit alldeles för kritisk mot Ryssland och tagit strid mot den italienska kandidaten för utrikesposten (pga för mjuk mot Ryssland) för att få stöd…

Hur går det då? Leta efter en kombination som innehåller en, men inte två socialdemokrater, minst en kvinna, en från ett nytt medlemsland. Men det troliga är att det inte blir några besked i natt alls.

FÖR DET FJÄRDE: Att den bleke, matte, svettige och trötte Juncker gjorde ett helt annat intryck i kammaren i Strasbourg än under kampanjen. Läs Ronny Patz analys om Junckers nyvunna energi.

FÖR DET FEMTE: Cameron överraskade och utsåg Lord Hill till kommissionär från Storbritannien. Därmed sidsteppade han favoriten Andrew Lansley. Läs även Guardians analys (tack till Ralf Grahn för länken). EUobserver går så långt att Lorden kallas för obskyr

Till sist noterar jag att Reinfeldt ännu inte gjort sitt drag om den svenska kommissionärsposten. Kanske avvaktar han utfallet av den långa natten med stats- och regeringscheferna för att ha en teoretisk chans att ge Carl Bildt utrikesjobbet (jo, Bildt har nämnts i internationella medier) eller kanske, kanske få uppdraget själv som rådets ordförande. Nu tror jag inte att det blir så, men jag kan inte se något annat skäl till att dröja med beskedet för svensk vidkommande.

(PO)

IMG_2356

Bloggaren gör en #fjällfie från Ulvåtjärnsstugan.

 

Juncker nominerad av rådet

Skärmavbild 2014-06-09 kl. 21.18.47

Juncker framme vid sitt mål FOTO (C) EU 2014

Det blev en historisk omröstning i rådet när David Cameron och Viktor Orban markerade för Storbritannien och Ungerns del att de motsatte sig utnämningen av 59-årige Juncker.

Beslutet är också historiskt av följande skäl:

*Parlamentet har fått ett direkt och starkt inflytande över tillsättningen av EU-kommissionens ordförande

*Maktförflyttning har skett från medlemsländernas regeringschefer till parlamentet

Därmed blir det som jag till sist konstaterade att det skulle bli för en vecka sedan, Jean-Claude Juncker blir kommissionens ordförande. Att bli godkänd i Europaparlamentet blir mest en transportsträcka utifrån att de stora grupperna gett förhandsbeskedet att de kommer att godkänna Juncker, även om det ska bli intressant att se om svenska MEP:ar i sin Spitzenschizofreni kommer att lägga ned sina röster eller rösta emot – här röstade ju exempelvis Miljöpartiet och Vänsterpartiet nej i Riksdagens EU-nämnd medan Socialdemokraterna lade ned sina röster. Kl 18:25 har jag inte sett en enda svensk MEP som har kommenterat nyheten på twitter (har jag missat någon ber jag om ursäkt), en ledamot i EU-nämnden har twittrat om Junckers prioriteringar (se nedan).

I Sverige lär nyheten om Juncker lite lämpligt så där helt drunkna i förlovningshysterin kring prins Carl Phlip & Sofia Hellqvist.

(PO)

Läs även:

Hermans hälsning – vi tar det jobbigaste sist

No merry men in tights

Det blir Juncker nästa vecka

Några twitterreax:


 

Hermans hälsning – vi tar det jobbigaste sist

Skärmavbild 2014-06-25 kl. 13.24.15

Klicka på bilden för att läsa brevet i original

Europeiska Rådets ordförande Herman van Rompuy har en plan som han nu har berättat för deltagarna i toppmötet som drar igång i morgon – vi tar det jobbigaste sist, dvs valet av ordförande för EU-kommissionen: ”we will start our luncheon where the focus will first be on the situation in Ukraine. We will then turn to the decision proposing to the European Parliament a candidate for President of the Commission.Min fetning – inte Hermans. Läs det i sin helhet här (pressversionen, den som Fredrik, Helle, Mark och dom andra fått innehåller med all säkerhet några tjusiga avslutningsfraser som inte är med i denna version).

Fritt tolkat och översatt lyder brevet:

Tjenare Grabbar & Merkel (och så ni några tjejer till förstås)!

Kul att ni kommer på besök 26-27, jag tänkte vi börjar lite socialt, vemodigt och historiskt med lite slagfältsturism – det är ju faktiskt nu 100 år sen vi européer tog kål på miljontals ynglingar och sköt sönder mitt älskade Flandern fullständigt. Vill liksom att ni ska komma ihåg det så att ni minns varför vi har den här fredsklubben (ja, så David kommer ihåg det…)

När vi gjort det sticker vi till stadshuset i Ypern, äter, krökar och snackar skit (det är ju min sista juninatt med gänget) och officiellt säger vi att vi pratar om vad vi vill göra i fem år framåt. Skitsnacket är ju också bra för att rensa luften så där grabbs & Merkel (och så ni några tjejer till förstås) emellan innan vi kavlar upp ärmarna och börjar städa av grejerna vi måste göra på fredagen.

Och på fredag då, jo först lite pappersarbete och formalia. Vi har lite att skriva på när det gäller Moldavien, Georgien och Ukraina – tihi, lite kul att reta sure Vladde i Moskva. Det bör vi klara av på mindre än en kvart, helst snabbare. Sen utbyter vi artigheter med talmannen Pitella (jo vi slipper Schulz för en gångs skull så det här bör gå snabbare än det brukar, men jubla inte nu grabbar & Merkel (och så ni några tjejer till förstås) han kommer tillbaka som en boll igen till vårt nästa möte för det bestämde Merkels gäng i Berlin) innan vi kör ett ekonomipass med bankchefen. Vi behöver ju alla kunna gå ut efteråt och snacka jobb, tillväxt och konkurrenskraft och effektivare byråkrati – ja ni vet… Sen kommer vi överens om det vi redan är överens om ”strategiska planer” när det gäller lag och rätt och sånt där.

Därefter kör vi klimat och energi så det ryker så att vi kan klubba det när vi ses till hösten. Ja, då har vi väl täckt i stort sett allt för kunna säga till väljarna att vi har läget under kontroll. Innan lunch tänkte jag att vi ska hinna med att säga välkommen till Litauen som nu går med i Fantomenklubben, förlåt – Euroklubben var det… och så räknar jag med att vi alla ler och säger A-L-B-A-N-I-E-N (tjura inte till det nu David! Du var så jäkla trist när vi sågs sist) så att dom förstår att dom kan få gå med någon gång sen (typ inte under min livstid, och jag tänker bli gammal!) men det gör dom på gott humör.

Sen slutar vi förmiddagspasset och släpper in stackars Porosh-nånting från Ukraina som fått vandrat i korridorerna för att få komma in och säga hej (tihi – det är kul att reta Vladde). Sen käkar vi lunch och snackar lite Ukraina innan vi går över på det som alla väntar på…  – och då David får du bråka hur mycket du vill över Juncker – men vi kör över dig ändå. Det blir Juncker. Men om du sköter dig under resten av mötet ska vi säga snälla saker om dig i alla fall efteråt.

Vi ses snart – Hälsningar från HAIKU-HERMAN”

PS Inga smygtagna bilder som twittras, eller instagrammas under mötet. Vill inte se fler sådana här. TACK! Gäller framför allt dig David!

(PO)

För mer läsning om toppmötet:

Det blir Juncker

No Merry Men in tights

A true modest proposal

No merry men in tights

 

David Cameron träffade igår rådsordföranden Herman van Rompuy inför toppmötet senare i veckan, och med den här bilden på twitter så råder det ingen tvekan om att vi är på väg mot en showdown. Att lägga ut ett sådan bild som har det bildspråket säger väldigt mycket.

Det blir en omröstning om Juncker. Cameron kommer att rösta emot och just nu talar inte mycket för att han ska nå den blockerande minoriteten. Även om det finns de som tror och hoppas att en annan kandidat ska trollas ur hatten och Juncker får rådet som tröstpris så finns det mycket som talar för att vi går mot ett historiskt toppmöte.

Financial Times har beskrivit det det överskådligt, här är några av de viktigaste punkterna:

*Stats- och regeringscheferna får vika ned sig gentemot parlamentet. Paradigmskifte när det gäller maktfördelning inom EU. Förlorare är både kommissionen och rådet.

*Efter Costa vs Enel, 1964, som slog fast att EU-lag gällde över nationell lag är det här ett av största skiftena som skett.

*Det ökar risken för #Brexit – Storbritanniens utträde ur EU.

*Kommissionens roll som ”höjd över politiken” urholkas för att istället politiseras.

Man undrar om de närvarande stats- och regeringscheferna i EPP visste vad de gav sig in på när de släppte fram Spitzenkandidaten som tankeidé. Knappast på allvar kunde dom tro på att det skulle gå ända hit, så snabbt…

Läs gärna: Det blir Juncker och A true modest proposal som handlar om hur EU borde hantera valet 2019.

När jag ser bilden på Cameron och van Rompuy så är det svårt att se det är två Merry Men in tights som träffas…

Snarare undrar jag om inte David Cameron just nu identifierar sig med Errol Flynn från den klassiska filmen om Lätta Brigadens anfall, odödliggjord av Lord Alfred Tennysons dikt:

Half a league, half a league,
Half a league onward,
All in the valley of Death
Rode the six hundred.
”Forward, the Light Brigade!
”Charge for the guns!” he said:
Into the valley of Death
Rode the six hundred.

”Forward, the Light Brigade!”
Was there a man dismay’d?
Not tho’ the soldier knew
Someone had blunder’d:
Theirs not to make reply,
Theirs not to reason why,
Theirs but to do and die:
Into the valley of Death
Rode the six hundred.

Cannon to right of them,
Cannon to left of them,
Cannon in front of them
Volley’d and thunder’d;
Storm’d at with shot and shell,
Boldly they rode and well,
Into the jaws of Death,
Into the mouth of Hell
Rode the six hundred.

Flash’d all their sabres bare,
Flash’d as they turn’d in air,
Sabring the gunners there,
Charging an army, while
All the world wonder’d:
Plunged in the battery-smoke
Right thro’ the line they broke;
Cossack and Russian
Reel’d from the sabre stroke
Shatter’d and sunder’d.
Then they rode back, but not
Not the six hundred.

Cannon to right of them,
Cannon to left of them,
Cannon behind them
Volley’d and thunder’d;
Storm’d at with shot and shell,
While horse and hero fell,
They that had fought so well
Came thro’ the jaws of Death
Back from the mouth of Hell,
All that was left of them,
Left of six hundred.

When can their glory fade?
O the wild charge they made!
All the world wondered.
Honour the charge they made,
Honour the Light Brigade,
Noble six hundred.

Eller som det tillskrivs en åskådare, ”det är vackert men inte krig…”

(PO)

Det blir Juncker nästa vecka

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 06.32.13

När det börjar bli dags att ta fram sillen och en isig brännsvinsflaska så får man ta tillbaka tidigare blogginlägg. Jag har sagt att jag inte tror att Jean-Claude Juncker blir vald till EU-kommissionens ordförande, jag har till och med satt en lunch på det i vadslagning med kristdemokraternas riksdagsledamot Désirée Pethrus (som jag nu tror jag förlorar alltså).  Nu ändrar jag min bedömning. Det blir Juncker.

Trots starkt principiellt motstånd från länder som Storbritannien och Ungern med ifrågasättande signaler från Nederländerna, Sverige och Italien så är tendensen nu att David Camerons hårdföra motstånd som tvingade Tysklands Angela Merkel ut på banan i försvar har gjort att det bara är Cameron och Orban i Ungern som kommer att motsätta sig Juncker. Cameron anses ha spelat bort chanserna att stoppa Juncker genom att gå ut för hårt.

Italien har kohandlat i veckan om att få minskad åtstramningspolitik i utbyte mot att stödja Juncker, vilket gör att Italiens socialdemokratiske regeringschef Renzi kan notera en inrikespolitisk framgång, samtidigt som det också försvagar Merkels hökposition när det gäller budgetdisciplin.

Både Reinfeldt och Rutte har börjat betona innehåll framför person och procedur, och Ruttes fall lär även Benelux-solidaritet ha börjat spela in (Juncker är från Luxemburg).

Det gör att det inte kommer att finnas en blockerande minoritet på toppmötet 26-27 juni. Det blir med andra ord Jean-Claude Juncker. Jag räknar nu alltså med att få bjuda riksdagsledamoten Pethrus på lunch.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Två förlorare i spelet om kommissionens ordförande. David Cameron och socialdemokraternas Martin Schulz FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Frågan är vad David Cameron ska få som tröstpris så att han inte får för mycket stryk? För mycket brittisk stryk kan skynda på Brexit-omröstningen, om Storbritannien ska lämna EU eller inte. En tung kommissionärspost till Andrew Lansley är självklar. Däremot ska det mycket till för att Cameron ska få igenom (sin i och för sig rationella…) idé om att ha en grupp superkommissionärer som chefar över andra kommissionärer. Även om små länder nog kan acceptera en sådan ordning så är tanken på att en fransk kommissionär skulle vara junior för svårsmält i Paris. Och omvänt, om det skulle institutionaliseras att bara de stora länderna besitter superkommissionärersposter så är det i det långa loppet något de mindre länderna har svårt att ställa upp på. Bland annat Barroso och Juncker har varit kritiska mot tanken. Troligen får Cameron bindande löften om brittiska undantag från Merkel, Juncker och andra nyckelpersoner, som ska ge Storbritannien den omförhandling med EU som gör att landet stannar kvar i EU.

För att balansera Juncker öppnar det här för att Europeiska Rådets ordförande kan hämtas från ett land som inte är med i Euron vilket öppnar möjligheten både för Danmark och Sverige, även om det blir Litauen som tar posten.

Tories i Europaparlamentet har också öppet sagt att välja Sajjad Karim till (förste muslimske) talman är ett sätt att ge Storbritannien ett tröstpris. I slutändan tror jag dock de två största grupperna S&D och EPP inte släpper fram någon annan på talmansposten.

Mitt tips just nu på maktposterna:

Kommissionens ordförande: Jean-Claude Juncker

Rådets ordförande: Favorit: Dalia Grybauskaite. Utmanare: Helle Thorning-Schmidt Joker: Fredrik Reinfeldt

Kommentar: För att balansera kan en ledare från ett icke-euroland komma i fråga. Troligen blir det en kvinna, och det här jobbet kan vara skälet till att Dalia Grybauskaite lämnar Vilnius efter att blivit omvald som president i fjol.  En kvinna behövs efter att många länder bara nominerar män till EU-kommissionen. Posten är på 2,5 år och kan förnyas en gång. 

EU:s utrikeschef:  Favorit: Helle Thorning-Schmidt Utmanare: Radoslaw Sikorski, Joker: Federica Mogherini

Kommentar: I Helle Thorning-Schmidt får socialdemokraterna sitt samtidigt som det blir ännu en kvinna till ett toppjobb. Sikorski är en stark utmanare men betraktas som för högaktig gentemot Ryssland. De nya medlemsländerna har fått sitt genom Grybauskaite, därför Thorning-Schmidt. Mogherini är Italiens socialdemokratiska utrikesminister.

Tysklands EU-kommissionär: Omval av Günther Oettinger

Kommentar: Socialdemokraternas spitzenkandidaten Martin Schulz som öppet sagt att han vill bli Tysklands EU-kommissionär för att bli Junckers radarpar i EU-kommissionen släpps inte fram av den kristdemokratiska-socialdemokratiska regeringskoalitionen i Berlin. Valets stora segrare var inte Socialdemokraterna, därför går posten till en kristdemokrat och det innebär att Oettinger får fortsatt förtroende som kommissionär.

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Malmström väntar på besked att bli få fortsätta. Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Sveriges EU-kommissionär: Favorit Cecilia Malmström Utmanare: Gunilla Carlsson och Lena Ek

Kommentar: Det borde vara en done deal att nominera Malmström. Men beskedet dröjer från svenska regeringen, en del spekulerar i att man hållit Reinfeldt som kandidat till kommissionens ordförande ifall Juncker faller. En annan orsak kan vara att de andra runt regeringsbordet tycker att Folkpartiet fått sitt och det är sista chansen på länge att dela ut maktposter och att det då i rättvisans namn borde gå till något annat parti. I ett sådant resonemang nämns exempelvis Gunilla Carlsson och Lena Ek. Sverige har bara haft kvinnliga EU-kommissionärer (Anita Gradin, Margot Wallström och Cecilia Malmström) och kommer fortsätta att ta ansvar för kommissionens helhet, även om det finns de som muttrar och säger att det nu är dags för Sverige att kvotera in en man på en post som aldrig en man har haft…

Talman Europaparlamentet: Martin Schulz Jokrar: Sajjad Karim och Guy Verhofstadt.

Kommentar: Posten väljs på 2,5 år. Tillägg: Frågan avgjordes i praktiken i Berlin på Midsommaraftonen. Det blir Schulz.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Snart ser vi utfallet i poster av valet… FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Till sist – någon annans tankar:

Olle Schmidt, tidigare Europaparlamentariker för Folkpartiet, skriver om sitt eget dreamteam i GP:

”IMF-chefen Christine Lagarde blir kommissionens ordförande. Jean-Claude Juncker trivs bättre i rollen som europeiska rådets ordförande. EPP-gruppen har fått sitt.

Socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, Danmarks statsminister, blir den höga representanten för utrikesfrågor. Talman i parlamentet blir liberalen, den förre premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt.

Och i Sverige hoppas jag att Cecilia Malmström efter sitt utmärkta värv får förnyat förtroende som Sveriges kommissionär. Joker i leken är Fredrik Reinfeldt.”

Olle lovar belgisk choklad till den som har mest rätt, jag siktar på att kompensera min lunchförlust till KD genom choklad från FP, men å andra sidan så brukar det bli kompromisser som ingen spekulant har på kartan. Jag blir inte förvånad om jag blir chokladlös 🙂

(PO)

Skickliga schackdrag av ECR

Skärmavbild 2014-06-12 kl. 15.19.19

Klicka på bilden för att komma till ECR på twitter.

De konservativa skeptikerna i Europaparlamentet har idag haft en intensiv dag. I skuggorna finns en eller flera skicklig politisk spelare som antagligen är Torypolitiker –  som idag har lyckats med följande:

*ECR & Tories gör sig immun mot kritiken att samarbeta med dömda rashetsare i Dansk Folkparti och Sannfinländarna genom att välja ännu en muslim som ledare. Ny gruppledare är Syed Kamall, en 46-årig Londonbo. Kamall är bördig från Guyana. Detta kommer veckan efter att ECR utsett en annan muslim som talmanskandidat, torykollegan Sajjad Karim. Det är helt uppenbart att DFP och Jussi Halla-Aho i Sannfinländarna nu betalar priset för att vara med i ECR och har att lojalt sluta upp bakom Kamall & Karim.

*Skickat ännu en torped på UKIP:s förhoppningar att få ihop EFD-gruppen genom att ta med tyska eurokritiska partiet AfD med 7 ledamöter i ECR, som dock fick vänta en vecka extra så att Cameron hann träffa Merkel i Harpsund och försöka kohandla om att Merkel skulle släppa stödet för spitzenkandidaten Juncker.

*Extra väntetiden att ta med AfD gjorde att andra partier (ex Sannfinländarna och Dansk Folkeparti) hann tas in så Tory skulle hamna i en knapp minoritet, så att Tory vid omröstningen kunde rösta EMOT AfD i ECR och sen säga – sorry förbundskansler Merkel, vi kunde inte stoppa dina tyska motståndare men vi tycker bäst om dig i alla fall, du är vår sanna tyska syster (jag finner det osannolikt att AfD skulle kunna ha fått gå med i ECR utan ett tyst godkännande från Tories, det vi ser nu är skickligt politiskt spel. Om Merkel ute på Harpsund gett David Cameron Juncker på ett silverfat så hade AfD inte gått med i ECR, jag kan naturligtvis inte bevisa den slutsatsen – kalla det fingerspitzengefühl eller nåt).

*Liten bonus, även ett bulgariskt parti med två MEP:ar togs in i gruppen.

*ECR stävar nu helt öppet att försöka nå positionen som tredje största partigrupp i Europaparlamentet. En position som innebär en möjlig roll som Kingmaker och tungan på vågan när majoriteter ska försöka skapas för att exempelvis välja Kommissionens ordförande eller talman. Bland annat drar Beppe Grillos svårberäkneliga 5stjärnerörelse igång en omröstning om vilken av grupperna man ska välja, där ECR är tydligen ett alternativ. 24 juni är målsnöredagen då grupperna ska formeras formellt.

Den eller de som står för den politiska planeringen i Tory skulle just nu vara värdiga en egen TV-serie som West Wing.

(PO)

Tillägg: Tory med 19 ledamöter ska ha röstat nej. Även polackerna i gruppen med 19 ledamöter ska ha röstat nej. Det är 38 ledamöter emot…läs mer om matematiken som inte borde gå ihop sig hur man än vänder och vrider på det. 

Tillägg: ECR kom sist i omröstningen m Beppe Grillo, vann gjorde EFD.