Etikettarkiv: Donald Tusk

Årets kanske viktigaste EU-brev

Publicerat den av

Efter Grexitkrisen, Migrationskrisen, spänningarna med Ryssland så blickar allt fler mot Storbritannien och diskussionerna inför Brexit-omröstningen. I Årets kanske viktigaste EU-brev inför decembertoppmötet summerar rådsordföranden Donald Tusk läget i diskussionerna med Storbritannien. 

Letter by President Donald Tusk to the European Council on the issue of a UK in/out referendum

I am writing to let you know where we stand on the issue of a UK in/out referendum before we address it at the December European Council.

In November Prime Minister Cameron set out the four areas where he is seeking reforms to address the concerns of the British people over UK membership of the European Union. On this basis, we, in close cooperation with the Commission, held extensive bilateral consultations at Sherpa level with all Member States. We also discussed it with representatives of the European Parliament.

Clearly this is a significant and far-reaching agenda. Consultations have shown that the issues raised by the British Prime Minister are difficult. At the same time there is a strong will on the part of all sides to find solutions that respond to the British request while benefiting the European Union as a whole.

We have been looking at the four baskets mentioned by PM Cameron. Let me briefly set out my assessment of where we are in this respect.

  1. On the relations between the euro ins and outs we could search for an agreement around a set of principles that will ensure the possibility for the euro area to develop further and be efficient while avoiding any kind of discrimination vis-à-vis Member States that are not yet, or, in some cases, will not be part of the euro. We are also looking into the possibility of a mechanism that will support these principles by allowing Member States that are not in the euro the opportunity to raise concerns, and have them heard, if they feel that these principles are not being followed, without this turning into a veto right.
  2. On competitiveness, there is a very strong determination to promote this objective and to fully use the potential of the internal market in all its components. Everybody agrees on the need to further work on better regulation and on lessening the burdens on business while maintaining high standards. The contribution of trade to growth is also very important in this respect, in particular trade agreements with fast growing parts of the world.
  3. The third basket concerns sovereignty. There is wide agreement that the concept of ”ever closer union among the peoples” allows for various paths of integration for different countries. Those that want to deepen integration can move ahead, while respecting the wish of those who do not want to deepen any further. There is also a largely shared view on the importance of the role of national parliaments within the Union as well as strong emphasis on the principle of subsidiarity.
  4. The fourth basket on social benefits and the free movement of persons is the most delicate and will require a substantive political debate at our December meeting. While we see good prospects for agreeing on ways to fight abuses and possibly on some reforms related to the export of child benefits, there is presently no consensus on the request that people coming to Britain from the EU must live there and contribute for four years before they qualify for in-work benefits or social housing. This is certainly an issue where we need to hear more from the British Prime Minister and an open debate among ourselves before proceeding further.

All in all it is my assessment that so far we have made good progress. We need some more time to sort out the precise drafting on all of these issues, including the exact legal form the final deal will take. We also have to overcome the substantial political differences that we still have on the issue of social benefits and free movement. The December European Council should address all the political dilemmas related to this process. Based on a substantive political discussion we should be able to prepare a concrete proposal to be finally adopted in February.

Let me finally share with you some political remarks. All involved must take their part of responsibility. I will act as an honest broker but all Member States and the institutions must show readiness for compromise for this process to succeed. Our goal is to find solutions that will meet the expectations of the British Prime Minister, while cementing the foundations on which the EU is based. Uncertainty about the future of the UK in the European Union is a destabilizing factor. That is why we must find a way to answer the British concerns as quickly as possible.

In times when geopolitics is back in Europe, we need to be united and strong. This is in our common interest and in the interest of each and every EU Member State. The UK has played a constructive and important role in the development of the European Union and I am sure that it will continue to do so in the future.

Yours sincerely.

Tunga EU-länder i topp på att missköta sina budgetar

Publicerat den av

Skärmavbild 2015-02-15 kl. 21.27.59

Bilden ovan är hämtad från en presentation som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll för Stefan Löfven och de andra ledarna på toppmötet i veckan. Bilden visar hur många år som medlemsländerna har haft olagligt stora underskott sedan 1997.

Det är rätt mycket huvudvärk för den ekonomiska och monetära unionen. Fem euroländer och ytterligare två länder utanför eurosamarbetet har sedan 1997 haft för stora budgetunderskott i minst tio år. Här finns tungviktare som Frankrike och Storbritannien, men även Polen, Irland, Portugal, Grekland och Malta.

Det är bara tre länder som aldrig haft för stora underskott, förutom Sverige även Luxemburg och Estland.

Skärmavbild 2015-02-15 kl. 22.05.54

Klicka för att se en större bild.

Dragningen visar också hur Euroområdet har halkat efter USA de senaste åren både när det gäller BNP och arbetslöshet. Det ger en illustration över hur Euroområdet har fastnat i den ekonomiska krisen och inte orkat återhämta sig, och att de senaste åren varit stillastående i ekonomisk utvecklig.

Dragningen var framtagen i samarbete med rådsordföranden Donald Tusk, Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem och centralbankschefen Mario Draghi.

Analysen är den första grundstenen i den diskussion och den analys som ska mynna ut i att de fyra ska lägga fram en framtidsrapport för den ekonomiska och monetära unionen på junitoppmötet.

(PO)

Medan jag suttit på en fjälltopp

Publicerat den av

IMG_4279

Ibland blir det stopp på bloggandet och batteriet fylls på i fjällen. Så även nu en vecka. Och som vanligt tenderar det ju att hända en del när man är borta. Så medan jag har suttit på en fjälltopp…

…så har Stefan Löfvens numera allt för välkända humör och brist på politisk kyla i pressade lägen (tänker på bl a EU-nämnden & TV-debatten) har gjort att vi för första gången på över ett halvsekel får ett extra val. EUbloggen ska ju egentligen hålla sig till EU-perspektivet, men konstaterar kort att Löfven kunde ha undvikit att förlora budgetomröstningen om regeringspartierna gjort som SD och valt att bryta praxis (istället för att begära att Alliansen skulle bryta praxis till förmån för regeringen). Genom att första rundan knocka Alliansens budgetförslag genom att aktivt rösta på SD:s budget hade fört fram SD:s budget i ett avgörande mot Regeringens, då hade Alliansen lagt ned rösterna och Löfven vunnit (och sen haft ett år på sig att hitta en överenskommelse om en ny praxis eller regelverk för minoritetsregeringars budgetar). Det finns ett par möjliga skäl till varför det inte gjordes, dels att det finns en beröringsskräck för SD som sitter så djupt in i märgen att man hellre förlorar matchen än att valla budgetbollen förbi Alliansen via SD-sargen och sätta den i mål. TILLÄGG: S i Skåne gjorde just så, reaktionen är inte nådig från ex Anders Lindberg på Aftonbladet även om det finns socialdemokrater som applåderar det, som förre kommunalrådet i Umeå Lennart Holmlund.

Det andra skälet handlar förstås om Löfvens humör. För att travestera Tjuren Ferdinand ”Riksdagsledamöterna var arga, Regeringen var ännu argare, men argast av dom alla var Statsministern”.

EU-perspektivet i detta då för att knyta ihop säcken? Jo, som Europaparlamentariker Gunnar Hökmark (M) konstaterar, i Europaparlamentet ska en majoritet skapas i varje enskild fråga utan att den finns där från början. Under processen från att EU-kommissionen lämnar ifrån sig ett lagförslag till att hitta en majoritet (både i parlamentet och i rådet) så kommer innehållet att förändras. Dessutom finns det en massa taktiska svängningar hit och dit (som att rösta på ett visst sätt för att hamna i ett annat läge) och en vana att vara osams i ett en fråga för att bli rörande överens i nästa utan att man bränt broar till varandra. Sveriges Riksdag är på väg att bli lika komplex som Europaparlamentet att få igenom sin politik i. IMG_4295

…så har jag läst en hel del böcker. En bok som är värd en eller flera egna inlägg lite senare handlar om Folkomröstningen 1994, som inte hade slutat med ett Ja om inte politiska motståndare kunnat samarbeta mot ett gemensamt mål. Boken Människor för JA! av förre kampanjgeneralen Lars Göran Johansson är läsvärd som en tillbakablick på en tid så nära men ändå så oändligt långt borta.

…så har svensk-tyska Ann Mettler blivit en nyckelspelare i Junckers framtidslag för EU. Mettler blir chef för kommissionens nya interna tankesmedja som går under EU-akronymen EPSC (European Political Strategy Centre). Syftet är att centret ska bistå kommissionen med goda råd och blicka framåt längre än kommissionens dagliga perspektiv. Ann Mettler växte upp i Tyskland och har dubbla medborgarskap. Under sin karriär har hon hunnit varit med och startat Tankesmedjan Lisbon Council, och arbetat åt World Economic Forum samt varit verksam i Washington. På CV:et finns även studier i New Mexico och i Bonn. I ett pressmeddelande lyfter EU-kommissionen Mettlers erfarenheter som strategisk analytiker och expertis när det gäller innovation och digitial ekonomi.

…så har förre kommissionären Jacques Barrot avlidit 77 år gammal. Barrot tjänstgjorde både med Margot Wallström och Cecilia Malmström i kommissionen och hann med att vara transportkommissionär och ha rättsliga och inrikesportföljen. Barrot var också fransk minister i flera omgångar. Han klarade sig också politiskt från en skandal där han varit delaktig i att slussa statliga pengar vidare till sitt parti.

…så har ordkriget mellan EU och Ryssland fortsatt. Donald Tusk har tillträtt (med svensk i kabinettet) som rådsordförande och sagt återigen att Ryssland ska ut ur Ukraina, men ordbråket har också handlat om South Stream, att Ryssland målar upp Stora Fosterländska Kriget i retoriken med väst (det blir en kall vinter har Bloggen konstaterat förut) och säkert mer som jag missat helt där på fjälltoppen. För övrigt spår Slovakiens premiärminister risken för utökat krig i Ukraina är stor: “There is a 70% probability of a military conflict in Ukraine and not only there”. Ett uttalande som dock fått mycket kritik. Men å andra sidan, om han får rätt lär det lösa Löfvens problem med extra val, för då lär det bli samlingsregering som behövs istället för ett upptrissat tonläge som drar åt det beryktade andrakammarvalet 1928. IMG_4296

…så har det visat sig att en gammal KGB-agent har lånat ut 2 miljoner Euro till Nationella Frontens Le Pen, bara en av många anmärkningsvärda pengaöverföringar från Moskva till den franska extremhögern (och naturligtvis en del i Moskvas söndra och härska). Nationella Fronten har för övrigt tidigare bidragit med både pengar och stöd till Sverigedemokraterna här hemma i Sverige.

…så har förstås svenska MEP:ar twittrat om än det ena och än det andra i sin #EUpol-vardag som inte direkt har att göra med regeringskrisen:

Och till sist, en inte alltför ovanlig illustration om hur tungt jämställdhetsfrågorna väger hos politiker från andra länder…

(PO)

IMG_4216

Hartzell tar plats hos Tusk

Publicerat den av

EUbloggen har tidigare uppmärksammat svenskarna i EU-kommissionens kabinett men det finns ytterligare ett kabinett som håller på att formeras. Det är Rådsordföranden Donald Tusk laguppställning som tar över från och med måndag.

Där tar Carl Hartzell plats med en gedigen meritlista i sitt bagage. Han har bland annat ingått i förre utrikeschefen Lady Ashtons kabinett och varit rådgivare till Ashtons företrädare Javier Solana. Han har också tjänstgjort vid UD och Försvarsdepartementet. Han har en master i internationell ekonomi och varit gästprofessor på University of Wyoming.

Det finns så vitt EUbloggen inte känner till någon svensk i utgående Herman van Rompuys kabinett.

När Donald Tusk tar över rollen som ordförande i Europeiska Rådet så har en rad utmaningar framför sig. Den långa kalla vintern som väntar med Ryssland är en omedelbar utmaning att hantera. Andra utmaningar som väntar Tusk & hans kabinett är ekonomin/eurons framtid och bullret från Brittiska öarna som kan leda till #Brexit.

(PO)

Dagen efter Tusk-Mogherini

Publicerat den av

EU fick igår som väntat Polens premiärminister Donald Tusk som Rådsordförande och Italiens utrikesminister Federica Mogherini som utrikeschef. Uppgörelsen var en klassisk EU-uppgörelse, en balanserad kompromiss som inte var riktigt väntad innan den blev verklighet – men då och andra sidan känns den ganska naturlig dagen efter.

Så här dagen efter kan kan dela upp reaktionerna i de tre delar, de som uttrycker att de är nöjda över helheten, de som dissar Tusk men hissar Mogherini, och de som dissar Mogherini och hissar Tusk. Bland de som hissar Mogherini finns Åsa Westlund, tidigare socialdemokratisk EU-parlamentariker och möjlig S-minister (i EUbloggens ögon kandidat till EU-minister eller om Wallström får posten Vice statsminister & EU-minister kan Westlund vara möjlig minister inom miljö/klimat/konsumentfrågor) skriver  frispråkigt på Facebook och twitter om valet:

– Att Federica Mogherini nu blev EU:s ”utrikesminister” känns overkligt men otroligt roligt! Har suttit på otaliga möten med denna fantastiska och kompetenta kvinna. Känns som att världen just blev lite bättre! Så glad! Men Donald Tusk som ordförande i rådet är direkt omuntert. Vad händer nu med EU:s redan otillräckliga klimatarbete..!?

Överlag är det väldigt få svenska kommentarer till gårdagens stora EU-nyhet, en avspegling av det obefintliga EU i svenska valrörelsen måhända. Ingen svensk partiledare som finns på Twitter har tweetat om det i skrivande stund, endast en enda Europaparlamentariker har skrivit om det på twitter. Centerpartiets Federley konstaterar diplomatiskt att det är intressanta val:

– Ska bli spännande att se hela uppsättningen sammantaget.

Nog är det ytterst märkligt och anmärkningsvärt att svensk politik är så ointresserade av gårdagens toppmöte i Bryssel, att så få tycker så lite i en valrörelse.

De som hyllar Tusk ser framför allt en EU-engagerad regeringschef som har hållit en hård linje mot Ryssland (Polen tillhör hökarna) och de som dissar Mogherini pekar gärna på kort erfarenhet som utrikesminister och Italiens mjuka linje mot Ryssland (läs gärna Henrik Brors analys inför mötet). Statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande för Aftonbladet pekar på kompromissandet att Mogherini var S-regeringschefernas val och nog summerar hans uttalande den bild kritikerna talar om, att Mogherini i sig är en svag kandidat och att hon får mer rollen av härold än som beslutsfattare:

-Vi vill med den här utrikeschefen uttrycka att det finns en gemensam tyngd som hon nu får i uppgift att föra fram.

Om det sen blir verklighet eller inte återstår att se. Men nu börjar pusselbitarna för EU:s ledarskap ska se ut de kommande fem åren falla på plats. Nästa etapp är Junckers fördelning av kommissionsportföljerna, räkna med att det tar ca 10-14 dagar innan det är helt klart.

Tillägg: Litauen lade ned sin röst i omröstningen av Mogherini.

Några reax på twitter: 

#eupol

 

 



 



 



 


 

 


Hermans brev till gänget

Publicerat den av
Herman van Rompuy FOTO (C) European Union 2014 EP

Herman van Rompuy FOTO (C) European Union 2014 EP

På lördag är det dags, en sittning för stats- och regeringscheferna som förutom en rad oroshärdar (där Ukraina är den värsta huvudvärken) har att genomföra några anställningar på toppjobben Rådets ordförande och EU:s utrikeschef. Just nu ser det ut att kunna bli en snabb affär med Tusk-Mogherini, men osvuret är alltid bäst i EU-politiken.

Rådets avgående ordförande Herman van Rompuy har skickat följande inbjudan inför mötet:

Brussels, 28 August 2014

Invitation letter by President Herman Van Rompuy  to the special meeting of the European Council

It is my pleasure to invite you to the special meeting of the European Council which will take place in Brussels on 30 August.

We will start the meeting at 16.00 by the traditional exchange of views with the President of the European Parliament. I have also invited the President-elect of the European Commission, Jean-Claude Juncker, for this exchange, which will be followed by our family photo.

At our meeting in July, we held a first debate on the appointments for the next institutional cycle and agreed to reconvene for a final decision on 30 August. Therefore, our session on floor 80 will first be devoted to the election of the President of the European Council and the appointment of the
High Representative of the Union for Foreign Affairs and Security Policy.

Following that, we will discuss a number of pressing international issues in the presence of High Representative Catherine Ashton.

Den som vill läsa en mer humoristisk version av ett inbjudningsbrev från ett tidigare möte kan läsa det här.

 

Junckers dilemma: Får regeringscheferna ihop ett lag?

Publicerat den av
Donald Tusk FOTO (C) European Union 2014 EP

Donald Tusk FOTO (C) European Union 2014 EP

Det kommer att bli ett oroligt toppmöte på lördag. De förhoppningar som sattes till att Minskmötet skulle kyla ned konflikten med Ryssland föll platt när Ryssland öppnade en ny front i kriget mot Ukraina. EUbloggen kommer i fortsättningen prata om konflikten i Ukraina som ett krig mellan Ryssland och Ukraina då bloggens mörka scenario från i juli blivit verklighet.

Nya sanktioner står på dagordningen. Samtidigt vädjar Ukraina omvärlden om hjälp. Hur EU som tidigare agerat splittrat och långsamt (att få 28 nationella intressen att gå i takt kräver en kofösare av rang).

Det för oss in på den egentliga dagordningen på lördag, toppmötet ska ju utse två nyckelkofösare. Dels handlar det om EU:s utrikeschef (som också blir vice ordförande i EU-kommissionen) och Rådets ordförande (som leder toppmötena).

När nyheten om att Ryssland öppnat en ny front i Ukraina kom var min omedelbara reaktion och slutsats att detta var den definitiva spiken i Federica Mogherinis kandidatur till utrikesjobbet. Italiens socialistiska utrikesminister har ansetts vara för mjuk i fråga om Ryssland, och stoppades vid det senaste toppmötet av några av Ryss-hökarna i Rådet. Istället tryckte hökarna på för Polens utrikesminister Sikorski, något som i en shoot out borde ha slutat med att vägen låg bäddad för Kristalina Georgieva från Bulgarien. Georgieva är idag kommissionär för bl a räddningsinsatser och akuthjälp och reste bland annat till Bagdad med Bildt. Bulgarien är också av tradition ett land med goda ryska kontakter dock utan att Georgieva var komprometterad. I det scenariot skulle också Cecilia Malmström kunna dyka upp som alternativ, särskilt om man ville ge ett toppjobb till en liberal om en socialist fick rådsordförandejobbet.

Samtidigt är det många kompromisser som ska göras, mellan Euroländer och inte Euroländer, Socialister & EPP:are & Liberaler, Nord & Syd och Nya & Gamla medlemsländer.

Så EU-politik är inte alltid att enkel att nysta sig fram i, gårdagens förlorare kan vara dagens vinnare för att i morgon, ja vem vet. Därför stänger man sällan några dörrar definitivt i förhandlingsspelet i Bryssel. De medierapporter som nu kommer inför toppmötet talar om en kompromissernas kompromiss som jag inte trodde var aktuell, men som om den stämmer har en del logik i sig.

Rådsordförande: Donald Tusk, Polen.

Med Tusk får EU en rådsordförande som i Rysslandsfrågan varit en av de starkaste hökarna och kommer från ett land som drabbats hårt av ryska sanktioner. Polackerna delar också gräns med Ukraina. Att välja Tusk är också en spegling av Polens växande tyngd inom EU. Nackdelen med Tusk är han är svag på EU:s två viktigaste språk; engelska och franska. Han markerade tidigt att han inte var intresserad av jobbet, men det är ju närmaste en förutsättning för att kunna få det… Tusk har en stark supporter i Angela Merkel.
Tusk har också stöd av Storbritannien som gärna ser att en rådsordförande hämtas från utanför eurozonen.

Utrikeschef: Federica Mogherini, Italien.

Socialisterna ska ha blivit lovade utrikesposten, men EUbloggen trodde länge att det skulle bytas mot rådsordförande och därigenom bana vägen för Helle Thorning Schmidt från Danmark. Så ser det inte ut att bli. Hökarna kan acceptera att med Tusk som garant för en hård Rysslandslinje så kan ta kompromissen att säga ja till duvan Mogherini. Det gör Italien nöjda, och socialisterna får den person som man önskat föra fram.

I pusslet så ska också Eurozonens finansministrar få en egen kofösare, det ser nu ut att bli spanjoren Luis De Guindos som tar över efter holländaren Jeroen Dijsselbloem. Därigenom har den södra delen av Europa fått betydande tilldelning av toppjobb.

Om det blir så här på lördag törs jag inte sia om, men pusslet verkar EU-logiskt, precis som det var EU-logiskt att Mogherini var helt körd, men gårdagens förlorare kan bli dagens vinnare. Det kan svänga fort i kohandlandet.

euflagga1.jpgTill sist, om det inte blir det här pusslet, vad är alternativen? För rådsordförande pratas det om andra kandidater från de nya östländerna. Framför allt snurrar snacket runt Lettlands förre premiärminister Valdis Dombrovskis eller hans estniske ex-kollega Andrus Ansip. Min tidiga favorit Dalia Grybauskaite nämns inte och Helle Thorning-Schmidt ser inte heller längre ut att vara aktuell.

För utrikeschefen, ja där verkar Sikorski helt ha kastat in handduken (eftersom det är hans chef Donald Tusk som det nu snackas om till ett annat jobb), annars lurar framför allt Georgieva i vassen, och längre ned på djupet Cecilia Malmström som jag inte vill utesluta som en nattlig kompromiss. Däremot, om posterna förankras i förväg tror jag att vi kan räkna bort Malmström.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker väntar med spänning på hur det ska falla ut. Utrikeschefen måste nämligen vara klar för att han ska kunna gå vidare med pusselläggandet om vem som ska få vilken portfölj (och hur han ska hantera bristen på kvinnor, även om Polen kanske skulle kunna tänka sig byta Sikorski mot exempelvis Danuta Hübner ). Om Stats- och regeringscheferna inte skulle nå en överenskommelse förskjuts hela processen med att utse EU-kommissionen, det är också en farlig signal om svaghet när Europa står i sina farligaste stunder sedan Murens fall och Sovjetimperiets sammanbrott.

På lördag klarnar nog bilden för Juncker och för oss andra, nog, kanske.

(PO)

 

PS: Kofösare…

Schulz eller Juncker, nej det blir en kvinna!

Publicerat den av
Skärmavbild 2014-05-25 kl. 09.59.12

”Bara genom att rösta på Socialdemokraterna så kan en tysk bli kommissionens ordförande” – fungerar nog bättre i Berlin än i Borås…

Skådespelet med de indirekta valda kandidaterna till ordförande för EU-kommissionen blir allt mer parodisk i elfte timmen. Socialdemokraternas kandidat (japp, så säger man i alla fall – att en röst på Marita Ulvskog och de andra på S-listan är en röst på Schulz) har hemma i Tyskland kört en föga pan-Europeisk affisch. I ett desperat försök att boosta de tyska socialdemokraterna så är budskapet att det är enda chansen för att få en tysk kommissionsordförande. Fungerar nog kanske bättre i Berlin än i Borås. Inte nog med det, även om Socialdemokraterna inte blir största gruppen tänker Schulz försöka bli ordförande ändå genom att skaffa stöd (troligtvis riktar han sig in på  liberalerna, de Gröna och vänstern) från de andra grupperna. Det är ett helt nytt besked i valrörelsen, där budskapet annars från toppkandidaterna att ministerrådet måste välja kandidaten från den största gruppen (intervju på tyska med Martin Schulz om detta, om min dåliga tyska gjort jag tolkat budskapet fel, tveka inte att säga till).

På den andra sidan så har Jean-Claude Juncker fått öppet problem med Storbritanniens Cameron som letar allierade för att stoppa honom. Jag har skrivit tidigare om varför både Schulz och Juncker blir ratade. Frågan är bara hur Rådet ska kunna föreslå en kandidat som får Europaparlamentets majoritet med sig.

Spelplan om PSE (Socialdemokraterna) blir största grupp (15% chans enligt Pollwatch):

Merkel vill nog slippa Schulz (vill inte ge en kommissionärspost till S om hon kan slippa det), dessutom är kritiken given att Tyskland får en för tung roll inom EU. Därför gäller att hitta en kandidat som ingen kan säga nej till. Det finns två kandidater som jag ser som mer troliga kommer upp för diskussionen.

Med Pascal Lamy skulle EU-kommissionen få en erfaren handelsinriktad socialist som både varit chef för WTO och suttit som Handelskommissionär. Nyckeln i Lamys kandidatur är att han 1) är fransman (och i valet mellan att stödja en fransmän eller en tysk borde Frankrikes president Hollande svänga äver till Lamy, och Merkel kan i generöst ge sitt stöd till en fransman och stärka axeln Paris-Berlin) 2) är van att arbeta för att skapa kompromisser med många olika intressen. Lamy nämns mest även om jag tror att det politiska spellogiken talar minst lika mycket för en ordförande från Danmark.

Den andra kandidaten är statsminister Helle Thorning-Schmidt. Hon skulle vara ett historiskt val, som den första kvinnan som EU-kommissionens ordförande. Den första ordföranden också från ett nordiskt land. Det är svårt att se hur Schulz ska kunna mobilisera vänstersidan i Europaparlamentet för att säga nej till en kvinnlig socialdemokrat med de ledarskapsmeriter som Thorning-Schmidt har.

Spelplan om EPP (M&Kd) blir största grupp (85% enligt Pollwatch):

För att Cameron ska kunna spela spelet utan att hamna för tydlig i blamegame måste en oförvitlig EPP-kandidat lyftas fram som får Juncker att framstå som en trött föredetting. Den kandidat som enklast skulle åstadkomma det är att kalla in IMF-bossen Christine Lagarde som har gedigen regeringserfarenhet och liksom Lamy erfarenhet att leda en internationell organisation. En kvinna skulle applåderas av ALDE och Socialdemokraterna och helt ställa Schulz försök att skapa en parlamentsmajoritet för hans namn. Däremot skulle inte Hollande vara helt road över att franska högern tar kommissionärsposten från Frankrike, men å andra sida är en fransyska en fransyska.

Övriga namn som det pratas om i EU-kretsar är Jyrki Katainen (främst från finländskt håll som nämner honom), Enda Kenny, Donald Tusk eller kompromissen att det blir så svårt att lösa att man ger ett förordnande på 2,5 år till José Manuel Barroso som fortsätta som Barroso III.

Lite paradoxalt så kanske den största landvinningen i det här valet för jämställdhet bli (inte Gudrun Schymans Fi) att EU-kommissionens får sin första kvinnliga ordförande – för att det politiska rävspelet i att undvika två herrar slutar i en dam.

(PO)