MEP mot presidentpost i Polen

Enligt vallokalsundersökningar så kommer Polens nya president att hämtas från Europaparlamentet. Andrzej Duda (ECR) ser ut att alltså slå ut sittande presidenten Bronislaw Komorowski i en andra valomgång.

Duda har varit ledamot i JURI, utskottet för justitiefrågor, samt ersättare i IMCO, inre marknadsutskottet, och suttit som ersättare i USA-delegationen. Dessutom har han varit vice ordförande i ACP-EU:s parlamentariska församling.

Resultatet tillkännages senare i veckan, men enligt vallokalsundersökningar landar det på 53/52-48/47 för Duda. Komorowski har också erkänt sig besegrad. Duda tillhör Lag och Rättivsa (PiS) som är med i samma partigrupp som Tory, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna i Europaparlamentet medan Komorowski står mer till mitten och representerar PO (”Samhällsplattformen).

Ett presidentskap under Duda (om ni vallokalsundersökningarna står sig) väntas i utrikespolitiken innebär att Polen rör sig från ett nära samarbete med Tyskland och istället fokuserar på transatlantiska band. PiS är ju med i en EU-kritisk partigrupp och ser av tradition med misstänksamhet mot grannen Tyskland (1939 är inte glömt). Gentemot Ryssland anses Duda vara något mer förlåtande än Komorowski.

Inrikespolitiskt har Duda gått till val på vinna stöd i de delar av Polen som halkat efter landets succéartade år, dvs stora delar av landsbygden.

(PO)

Annonser

SD lade ned rösterna i Ukrainaomröstningen

Kristina Winberg (SD)

Kristina Winberg (SD)

Sverigedemokraternas rörelseförflyttning fortsätter i Rysslandspolitiken i Europaparlamentet. Partiet lade ned sina röster under torsdagen i frågan om att ge lån till Ukraina på 1,8 miljarder euro. Partiet var det enda svenska som INTE röstade för, samtidigt röstade man heller inte emot och bröt därmed röstlinjen ihop med UKIP som man följde stenhårt under 2014. SD är alltjämt det parti av de svenska som röstar mest i Rysslands intressen men rör sig bort från parlamentets extremposition som man hamnade i EUbloggens Rysslandsindex 2014. För att citera Lars Adaktusson (KD):

”Man valde att ställa sig neutrala i frågan om EU ska agera för att stödja Ukraina. Bättre än att rösta nej, som tidigare, men fortfarande på fel sida om den utrikespolitiska anständighetens linje.”

Och inte heller i Sveriges säkerhetspolitiska intresse ska tilläggas. Gudrun Persson är Sveriges ledande säkerhetsexpert på Ryssland och svarade så här i veckan på en twitterfråga från undertecknad:

Tillbaka till Europaparlamentet. I sakfrågan handlade det om att hjälpa Ukraina att undvika statsbankrutt genom att låna pengar utifrån och sedan låna vidare till Ukraina med samma ränta. Pengarna kopplas till strukturreformer i landet.

 – Dagens omröstning är en tydlig politisk signal, inte bara till Ukraina, som nu ser att vi inte ger vika i vårt stöd till landet, utan också till de länder som försöker splittra oss i hjälpen till Ukraina, sa litauern Gabrielius Landsbergis (EPP-gruppen), som lett parlamentets arbete med frågan i ett pressmeddelande.

Röstsiffrorna blev 492 ja-röster mot 107 nej-röster och 13 nedlagda röster. Två av de nedlagda kom från Peter Lundgren och Kristina Winberg som därmed bröt med partigruppslinjen. EFDD-gruppens litauer röstade som vanligt ja, den här gången tillsammans med gruppens fransyska. Övriga, alltså bl a UKIP och M5S röstade nej.

Ett axplock av hur andra partier som brukar rösta nej eller vara splittrade.

AfD (ECR) – 1 ledamot röstade ja, fyra nej. Partiet fortsätter att vara splittrat men tyngde över på nejlinjen.

FPÖ (grupplösa) – röstade nej

Jobbik (Grupplösa) – lade ned rösterna.

Front National (grupplösa) – röstade nej

Gyllene Gryning (Grupplösa) -var med på fascistmötet i St Petersburg i helgen röstade så klart nej.

På vänstersidan fortsatte GUE/NGL sin Rysslandsvänliga linje och röstade nej vilket innebär att både Syriza och Die Linke. Men sin vana trogen så bröt Malin Björk (V) partigruppslinjen och röstade ja som den enda i sin grupp. Nedlagda röster kom från vänstergruppens irländare och britter medan ledamöterna från Finland och Danmark följde grupplinjen i ett nej.

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 - EP

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 – EP

(PO)

Russia-index: 11 new EU-sceptic parties added

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.30.08

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.30.22

Explanations

The Russia-Index 1.1 is here. It is updated with 11 new EU-sceptic parties voting behaviour in European Parliament in votes with a Russian interest. The index now contains 17 parties from EFDD, ECR, GUE/NGL and NI. 

The background to the index is that I have noticed during the autumn that Sweden Democrats MEP:s, despite the party publicly in Sweden saying the opposite, have been ending up with more well-known Pro-Kremlin parties in votes with direct or indirect interest for Russia. In order to broaden the perspective on how EU-sceptic parties are divided in their views of Russia I have gone through all the votes of the new Parliament in 2014 and I have found 12 votes fit for the index. EU-sceptics both to the right and the left end up in very different corners when you add these votes together in an interesting pattern.

Most votes are concerning implementation of Eastern Partnership strategy through association agreements with Moldovia, Ukraine and Georgia. But here is also votes on lower (or none) custom fees, scientific cooperation, condemning Russias closure of NGO Memorial, heroes of democracy as The Guardian calls Memorial.

To illustrate the differences between different parties I have done a very simple index. The index does not take into account the importance of the votes, but treat them all the same. This is of course something you can criticize but I have decided to keep it simple to get an overview. Parties receive 1 for a YES, 0 for Abstention and -1 for NO.

The index range between +12 to -12, higher negative number the more positive it is for Kremlin interest. In version 1.1 the difference from version 1.0 is adding of a lot more parties, the number of votes are the same. Version 1.0 also contained an illustration on how the Sweden Democrats could have swinged the balance in the EFDD- group which is excluded in this post. 

PVV gets the maximum -12, SD, UKIP, FN and LN all ends up on -10. On the other side of the scale you find True Finns +11, Danish Peoples Party +9 and the Swedish Left Party +8.

How every party has voted is presented in the matrix below. Please note that some parties have been divided in some votes, this especially the case for AfD, the majority of the party have decided if the party will get a is a YES, Abs or NO in the matrix. In one case AfD ended up 3-3 between YES and Abs, and received 0,5 index points.

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.29.47

Voting Matrix. Click to get the picture enlarged.

Some conclusion from the matrix above:

*Sweden Democrats, UKIP, Front National, Party for Freedom & Lega Nord forms a solid NO-bloc, where Kremlin has an interest of a no-vote and none-EU action. 

*The one who tends to vote against Russian interest, despite being EU-sceptics, are found in the Baltic Region. Highest points have True Finns, Danish People´s party, Swedish Left Party and Law & Order from Lithuania. Law & Order would probably have ended up with a higher index score if they had been present during more votes. Exception is the Sweden Democrats.

*The group EFDD is divided. A large minority always break the ranks. The breakers are found in TT, M5S and KNP.

*Other Nordic EU-sceptics to the right votes very different to Sweden Democrats. True Finns are truly the Sweden Democrats opposite. Only in one vote have they been voting the same.

*Swedish Left Party MEP Malin Björk has broken GUE/NGL ranks seven times. In several votes she has
been the only yes-voter in the group. The Swede is the rebell in the GUE/NGL in these votes, most voting ”in Russian interest” is the Danish People´s movement against EU.

*AfD in ECR is a party split in two, where usually two MEP:s votes more in ”Russian-interest” than the others. This is not reflected in the matrix, nor in the index.

*Sweden Democrats & UKIP always vote the same. Lega Nord & Front National also always vote the same.

EUbloggen received reactions from Nordic MEP:s on version 1.0 – read them: 

  • The True Finns MEP Jussi Halla-aho comments here (in English).
  • The Left Party MEP Malin Björk comments here (in Swedish).
  • The Danish Peoples Party MEP Morten Messerschmidt comments here (in Danish).
  • The Sweden Democrat MEP Peter Lundgren comments here (in Swedish).

More facts on the content of votes:

1

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=P8-RC-2014-0025&language=EN

2

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=AGENDA&reference=20140916&secondRef=SIT&language=EN

3

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0002&language=EN

4

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=P8-RC-2014-0118&language=EN

5

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=P8-RC-2014-0164&language=EN

6

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=EN&reference=P8-TA-2014-0042

7

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0020&language=EN

8

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0022&language=EN

9

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A8-2014-0053+0+DOC+XML+V0//SV

10

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0042&language=EN

11

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0042&language=EN

12

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0039&language=EN

Messerschmidt kommenterar Rysslands-indexet

Morten Messerschmidt Foto © European Union 2014 - EP

Morten Messerschmidt Foto © European Union 2014 – EP

EUbloggen har gjort ett Rysslands-index på voteringar i Europaparlamentet där i första versionen sex partier ingår. Förutom UKIP och Front National även de fyra EU-kritiska partierna i Norden (som är Sverigedemokraterna, Sannfinländarna, Dansk Folkeparti och Vänsterpartiet). Indexet visar en tydlig delning mellan hur EU-kritiska partier resonerar i synen på en rad olika voteringar med direkt eller indirekt intresse för Ryssland.

Utifrån indexet har EUbloggen ställt frågor via e-post till samtliga nordiska partier. Här kommer svar från Skärmavbild 2015-01-01 kl. 22.13.53MEP:en Morten Messerschmidt från Dansk Folkeparti (ECR) som valt att svara kort och sammanhållet, samt sedan även på en förtydligande följdfråga:

– Een ting at huske er, at nej ikke altid er et nej til selve indholdet, men også kan være et nej til, at EU/EP overhovedet skal udtale sig herom. Ofte når DF stemmer nej til udenrigspolitiske resolutioner, er det, fordi vi mener, at det er en nationalt anliggende.

– Jeg kender ikke SDs politik overfor Rusland, men de sidder jo i gruppe med UKIP og stemmer vel derfor med dem. Om det er et politisk valg eller praktik, ved jeg ikke. Men jeg tror ikke på, at SD tinges. Vi er aldrig blevet mødt af nogen stemme-vejledning, da vi sad i EFD (dagens EFDD där SD är medlemmar idag, min anmärkning).

– Vi afstod ved den første ukraine-resolution, fordi den indeholdt et ønske om fri bevægelighed af arbejdstagere.

DF har röstat ja på ganska många resolutioner. Är det ur ditt perspektiv i Danmarks nationella intresse motiverat att rösta ja, där ni röstat ja?

– Det er altid en konkret vurdering, som afgøres fra sag til sag.

Läs svaren från SannfinländarnaVänsterpartiet & Sverigedemokraterna.

Skärmavbild 2015-01-01 kl. 22.35.59

Tindemans & Bradbourn har gått ur tiden

Leo Tindemans 1999 Foto (C) European Union - EP

Leo Tindemans 1999 Foto (C) European Union – EP

Belgaren Leo Tindemans har gått bort vid 92 års ålder. Tindemans var kristdemokratisk politiker från Flandern som har det belgiska rekordet att bli vald med störst stöd till Europaparlamentet. Tindemans hann vara belgisk premiärminister 74-78. När den europeiska partiorganisationen EPP (från Sverige är M och KD med) bildades 1976 blev han dess förste ordförande. Därigenom fick han en nyckelroll i att utforma EPP och blev vald till Europaparlamentariker i det första direktvalda parlamentet 1979. Han återvände till belgisk politik 1981 men kom tillbaka till Europaparlamentet 1989-1999.

Även en sittande MEP har gått bort efter en tids sjukdom. Det är Tory-veteranen Philip Bradbourn som kom in i parlamentet samtidigt som Tidemans lämnade, alltså 1999. Bradbourn från West Midlands satt som ersättare i transportutskottet och budgetkontrollutskottet och ordinarie i Rysslandsdelegationen. Cricketspelaren Dan Dalton väntas ersätta Bradbourn. Philip Bradbourn blev 63 år.

Misstroendeomröstningen visar på sprickor

nototax

GUE/NGL demonstrerade, men de flesta lade ned sina röster Foto © European Union 2014 – EP

Så är misstroendeomröstningen i Luxleaks kölvatten avdiskad. Allmänt i spinnet runt dagens misstroendeomröstning för EU-kommissionen och Juncker är att Juncker nu stärkt sin ställning.

Misstroendeomröstningen som dragits fram av EFDD tillsammans med grupplösa Moskvafinansierade Front National fick stöd av 101 parlamentariker, 88 avstod och 461 för. Argumentet för att man stärkt sin ställning är att när kommissionen godkändes så gjordes det med färre röster. EUbloggen är inte helt övertygad om det och lyfter i det här inlägget det motsatta perspektivet.

Det finns en skillnad i att inte rösta för ett tillträde och i misstroendevotum kräva att kommissionen faller. Rimligtvis är det senare ett mycket större steg än att rösta nej i första läget. Dessutom så är det många som inte vill hamna på samma sida i en omröstning som initierats av EFDD och som backas upp av Le Pen & Co. Och visst syns det i röstlistorna. I flera fall har nej till Junckerkommissionen bytts mot ett ja eller en blank.

Till exempel så lär inte Wallström örfila Anna Hedh och sina regeringskamrater i Miljöpartiet den här gången. Deras Nej till Juncker blev nu ett Nej till misstroendet och ett stöd för Juncker. Malin Björk i Vänsterpartiet valde att lägga ned sin röst, det gjorde också Fi:s Soraya Post (med i S&D)-gruppen.

Men om jag var Juncker och läste röstlistorna så skulle jag ändå rynka lätt bekymrat med pannan. En tredjedel av parlamentet är inte beredd att ge stöd. Vikten av att hålla en stor koalition där även liberalerna ingår blir allt tydligare när det gäller att få igenom policyfrågor. Trots att det är Nigel Farage (som valde att avstå i debatten för att inte hamna intill Le Pen i talarlistan och sen skolkade från omröstningen) och Marine Le Pen som är symboliska frontfigurer för omröstningen vilket får de flesta att rusa åt andra hållet är det ändå påfallande många som valt att inte aktivt stödja kommissionen.

Tittar vi grupp för grupp är det lätt att se att ECR är den mest splittrade och trasiga gruppen. En stor minoritet med 16 ledamöter med bl a Sannfinländare och AfD röstade för misstroendeförklaringen. Tre MEP:ar (belgiska N-VA) gav Juncker sitt stöd medan 42 lade ned sina röster (Tory & Dansk Folkeparti bland dessa).

Majoriteten av GUE/NGL valde att lägga ned sina röster men sex ledamöter valde ändå att rösta på samma sätt som sina politiska motståndare i högern bortom höger. Än mer anmärkningsvärt är att en socialdemokrat röstade likadant. Tre socialdemokrater (däribland Post som sagt var) valde att lägga ned sina röster. Tio gröna bröt också partilinjen och lade ned sina röster, tillsammans med en EPP:are.

Det är tecken på sprickor i parlamentet som borde oroa EU-kommissionen. EPP-gruppens talesman Antti Timonen konstaterade att omröstningen var ett försök att försvaga EU som helhet, och utifrån det perspektivet tror jag inte att Nigel Farage & Marine Le Pen är alltför besvikna idag med röstsiffrorna eftersom det var fler som röstade mot Juncker än som tidigare hade skrivit på begäran om omröstningen.

(PO)


Röstade för misstroendet (kommissionens avgång):

ECR: Gericke, Halla-aho, Henkel, Jurek, Kölmel, Krasnodębski, Lucke, Marias, Piotrowski, Pretzell, von Storch, Sulík, Terho, Tošenovský, Trebesius, Zahradil

EFDD: Affronte, Agea, Agnew, Aiuto, Aker, Arnott, Atkinson, Bashir, Beghin, Bergeron, Borrelli, Bours, Carver, Castaldo, Coburn, Collins, Corrao, D’Amato, (The Earl of) Dartmouth, Evi, Gill Nathan, Helmer, Iwaszkiewicz, James, Lundgren, Mach, Mazuronis, Moi, Nuttall, O’Flynn, Parker, Pedicini, Reid, Seymour, Tamburrano, Valli, Winberg, Woolfe, Zanni, Zullo

GUE/NGL: Hazekamp, de Jong, Kari, Konečná, Maštálka, Mineur

NI: Aliot, Arnautu, Balczó, Bay, Bilde, Bizzotto, Borghezio, Boutonnet, Briois, Buonanno, Chauprade, D’Ornano, Epitideios, Ferrand, Fontana, Fountoulis, Goddyn, Gollnisch, de Graaff, Korwin-Mikke, Kovács, Lebreton, Le Pen Marine, Martin Dominique, Marusik, Mayer, Mélin, Monot, Montel, Morvai, Obermayr, Salvini, Schaffhauser, Stuger, Synadinos, Troszczynski, Vilimsky, Voigt

S&D: Flašíková Beňová

Röstade emot misstroendet (och för kommissionen):

ALDE: Ali, Arthuis, Auštrevičius, Bearder, Becerra Basterrechea, Bilbao Barandica, Calvet Chambon, Cavada, Charanzová, De Backer, Deprez, de Sarnez, Diaconu, Dlabajová, Faria, Federley, Gerbrandy, Goerens, Goulard, Griesbeck, Harkin, Huitema, Hyusmenova, in ‘t Veld, Jäätteenmäki, Jakovčić, Ježek, Kallas, Kyuchyuk, Lambsdorff, Maura Barandiarán, Meissner, Michel, Mihaylova, van Miltenburg, Mlinar, Müller, Nicolai, van Nieuwenhuizen, Paet, Pagazaurtundúa Ruiz, Paulsen, Petersen, Radoš, Ries, Riquet, Rochefort, Schaake, Telička, Theurer, Toom, Tørnæs, Tremosa i Balcells, Uspaskich, Vajgl, Verhofstadt, Weber Renate, Wikström

ECR: Demesmaeker, Loones, Stevens

GUE/NGL: Eck

NI: Sonneborn

PPE: Adaktusson, Alliot-Marie, Arimont, Ayuso, Bach, Balz, Becker, Belet, Bendtsen, Bocskor, Böge, Bogovič, Boni, Brok, Buda, Buzek, Cadec, Casa, Caspary, del Castillo Vera, Cesa, Christoforou, Cicu, Clune, Coelho, Collin-Langen, Comi, Comodini Cachia, Csáky, Danjean, Dantin, Dati, Delahaye, Deli, Deß, Deutsch, Díaz de Mera García Consuegra, Dorfmann, Ehler, Engel, Erdős, Estaràs Ferragut, Ferber, Fernandes, Fjellner, Florenz, Gabriel, Gahler, Gál, Gáll-Pelcz, Gambús, Gardini, Gieseke, González Pons, de Grandes Pascual, Gräßle, Grossetête, Grzyb, Gyürk, Hayes, Hellvig, Herranz García, Hetman, Hohlmeier, Hökmark, Hortefeux, Hübner, Jahr, Jazłowiecka, Jiménez-Becerril Barrio, Joulaud, Juvin, Kalinowski, Kalniete, Karas, Kariņš, Kefalogiannis, Kelam, Kelly, Koch, Kósa, Köstinger, Kovatchev, Kudrycka, Kuhn, Kukan, Lamassoure, Landsbergis, de Lange, Langen, La Via, Lavrilleux, Le Grip, Lenaers, Lewandowski, Lins, Lope Fontagné, López-Istúriz White, Łukacijewska, McAllister, McGuinness, Macovei, Maletić, Malinov, Mănescu, Mann, Marinescu, Martusciello, Matera, Mato, Melo, Metsola, Mikolášik, Millán Mon, Morano, Morin-Chartier, Mureşan, Muselier, Mussolini, Nagy, Niebler, Niedermayer, van Nistelrooij, Olbrycht, Pabriks, Paunova, Peterle, Petir, Pieper, Pietikäinen, Pitera, Plenković, Plura, Pogliese, Ponga, Pospíšil, Preda, Proust, Quisthoudt-Rowohl, Radev, Rangel, Reding, Reul, Ribeiro, Rolin, Rosati, Ruas, Rübig, Saïfi, Salini, Sander, Sarvamaa, Saudargas, Schmidt, Schöpflin, Schreijer-Pierik, Schulze, Schwab, Sernagiotto, Siekierski, Sógor, Šojdrová, Spyraki, Štefanec, Štětina, Stier, Stolojan, Šuica, Šulin, Svoboda, Szájer, Szejnfeld, Tajani, Thun und Hohenstein, Tőkés, Tomc, Ungureanu, Urutchev, Vaidere, Valcárcel, Vălean, Vandenkendelaere, Verheyen, Virkkunen, Voss, Vozemberg, Wałęsa, Weber Manfred, Wenta, Wieland, Winkler Hermann, Winkler Iuliu, Záborská, Zalba Bidegain, Zdechovský, Zdrojewski, Zeller, Zver, Zwiefka

S&D: Aguilera García, Anderson Lucy, Andrieu, Arena, Assis, Ayala Sender, Balas, Balčytis, Bayet, Benifei, Berès, Bettini, Blanco López, Blinkevičiūtė, Bonafè, Borzan, Boştinaru, Brannen, Bresso, Briano, Bullmann, Cabezón Ruiz, Caputo, Chinnici, Christensen, Corbett, Costa, Dalli, Dance, Danti, Delvaux, De Monte, Denanot, Drăghici, Ertug, Fajon, Fernández, Ferreira Elisa, Fleckenstein, Freund, Frunzulică, García Pérez, Gardiazabal Rubial, Gasbarra, Gebhardt, Geier, Gentile, Geringer de Oedenberg, Gierek, Gill Neena, Giuffrida, Gomes, Grammatikakis, Grapini, Griffin, Groote, Gualtieri, Guerrero Salom, Guillaume, Gutiérrez Prieto, Hedh, Hoffmann, Honeyball, Howitt, Iotova, Jaakonsaari, Jáuregui Atondo, Jongerius, Kadenbach, Kaili, Kammerevert, Kaufmann, Keller Jan, Khan, Kirton-Darling, Kofod, Köster, Kumpula-Natri, Lange, Lauristin, Leichtfried, Leinen, Liberadzki, Lietz, López, Ludvigsson, Łybacka, McAvan, Maňka, Manscour, Martin David, Martin Edouard, Maurel, Mizzi, Moisă, Moody, Moraes, Morgano, Mosca, Negrescu, Nekov, Neuser, Niedermüller, Nilsson, Noichl, Panzeri, Paolucci, Papadakis Demetris, Pargneaux, Paşcu, Pavel, Peillon, Picierno, Picula, Piri, Pirinski, Pittella, Poc, Poche, Preuß, Rebega, Regner, Revault D’Allonnes Bonnefoy, Rodrigues Liliana, Rodrigues Maria João, Rodríguez-Piñero Fernández, Rodust, Rozière, Sant, Sassoli, Schaldemose, Schlein, Schulz, Schuster, Sehnalová, Serrão Santos, Silva Pereira, Simon Peter, Simon Siôn, Sippel, Smolková, Stanishev, Steinruck, Stihler, Szanyi, Tănăsescu, Tang, Tapardel, Tarabella, Thomas, Ujhelyi, Ulvskog, Valenciano Martínez-Orozco, Van Brempt, Vaughan, Viotti, Ward, Weidenholzer, von Weizsäcker, Werner, Westphal, Willmott, Zala, Zanonato, Zemke, Zorrinho

Verts/ALE: Andersson, Auken, Bové, Bütikofer, Ceballos, Cramer, Eickhout, Engström, Eriksson, Evans, Giegold, Harms, Häusling, Hautala, Heubuch, Hudghton, Keller Ska, Lambert, Lochbihler, Lunacek, Maragall, Reda, Ropė, Sargentini, Scott Cato, Smith, Staes, Tarand, Taylor, Terricabras, Trüpel, Vana, Ždanoka

Lade ned sina röster:

ECR: Ashworth, Belder, Campbell Bannerman, Czarnecki, van Dalen, Dohrmann, Duda, Duncan, Dzhambazki, Ford, Foster, Fotyga, Fox, Girling, Gosiewska, Gróbarczyk, Hannan, Jackiewicz, Kamall, Karim, Karlsson, Karski, Kirkhope, Kuźmiuk, Legutko, Lewer, McClarkin, Messerschmidt, Ożóg, Piecha, Poręba, Škripek, Swinburne, Tannock, Tomašić, Ujazdowski, Van Orden, Vistisen, Wiśniewska, Zīle, Žitňanská, Złotowski

GUE/NGL: Albiol Guzmán, Anderson Martina, Björk, Boylan, Carthy, Couso Permuy, De Masi, Echenique, Ernst, Ferreira João, Forenza, Glezos, Iglesias, Juaristi Abaunz, Kuneva, Kyllönen, López Bermejo, Lösing, Maltese, Matias, Mélenchon, Michels, Ní Riada, Sakorafa, Sánchez Caldentey, Scholz, Senra Rodríguez, Spinelli, Vallina, Vergiat, Viegas, Zuber

PPE: Polčák

S&D: Childers, Mamikins, Post

Verts/ALE: Buchner, Delli, Durand, Meszerics, Reimon, Reintke, Sebastià, Škrlec, Šoltes, Urtasun

Även AfD blev bortröstade

Foto © European Union 2014 - EP

Foto © European Union 2014 – EP

I skuggan av att EFDD blev bortröstade ur utskottens presidier så drabbades ett parti från ECR av samma sak. Tyska AfD, som är ett Euroskeptiskt högerparti, och som skapat oro i det politiska landskapet för Angela Merkels Stora koalition med Socialdemokraterna i Berlin förlorade två presidieplatser.

En av partiets grundare och dess talesperson – Bernd Lucke var föreslagen som 3:e vice ordförande i ECON, Ekonomi & Valutafrågor. Här kom den, enligt vad EUbloggen erfar, officiella invändningen från Socialdemokraterna i utskottet som begärde en hemlig omröstning. Lucke fick 21 röster medan 30 röstade emot. Därefter tog ECON och sköt upp valen av 3:e och 4:e vice ordförande till senare.

von Storch Foto © European Union 2014 - EP

von Storch Foto © European Union 2014 – EP

Även Beatrix von Storch som var föreslagen till 4:e vice ordförande i FEMM, Kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män råkade ut för samma sak. Hon förlorade med 13 röster mot 17.

Även här sköts valet av posten upp. Vad jag har förstått så verkar de flesta EPP:arna ha röstat för ECR-kandidaterna.

Miljöpartiet är kritiska mot uppgörelser som petar ledamöter som borde ha fått presidieplatser enligt d´Hondt-modellen. Men Vänsterpartiet jublade igår över petningen av von Storch som kallades bl a homofob.

 

 


(PO)

VEM GÖR UPP MED VEM? – Olika scenarion för samarbeten i Europaparlamentet

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Innan vi går in på olika scenarion för samarbeten i Europaparlamentet 2014-2019 så ska några av skillnaderna jämfört med svensk politik understrykas.

Europaparlamentet vs Riksdagen

Europaparlamentet har inget kvittningssystem som svenska riksdagen. Den som inte är med på en omröstning förlorar sin röst ( i riksdagen kan majoritet behållas genom att frånvarande ledamöter kan kvittas ut mot varandra). En annan skillnad är att partidisciplinen är svagare i Europaparlamentet än i svenska riksdagen (även om i genomsnitt 9 av 10 följer partilinjen). En tredje skillnad är det inte finns någon fast blockpolitik utan det är sakorienterade och hoppande majoriteter, där man gärna samlar en så bred majoritet om det innebär att man kan sätta press på EU:s andra lagstiftande kammare (ministerrådet med medlemsländerna).

Enkel majoritet 

Det normala beslutsfattandet är att Europaparlamentet använder sig av en enkel majoritet (av de ledamöter som röstar), vilket sker i en lagstiftnings första läsning i Europaparlamentet. Det gör att det exakta antalet som behövs för att uppnå en majoritet kommer att variera beroende på hur många ledamöter befinner sig i sin stol och trycker på röstningsknappen. Parlamentet har 751 ledamöter vilket gör att den teoretiska magiska gränsen är 376 om alla är på plats. I genomsnitt är det ca 15 procent som är frånvarande vilket gör att ca 625-650 ledamöter på plats får anses som normalt. Alltså i praktiken ”bara” ca 315-325 röster.

Om vi räknar med ett bortfall på tio procent som röstar mot sin partilinje så tappar en majoritet sisådär 30-40 röster till. Man kan anta även motståndarsidan tappar några, men vanligtvis inte lika många. Därför behöver man komma upp i lite över 400 ledamöter på papperet i ett ”normal fall” om man inte vill gå in och ha väldigt nervösa och ovissa omröstningar.

Sajjad Karim FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Sajjad Karim ECR FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Absolut majoritet krävs i andra läsningen

I första läsningen är det inte nödvändigt att vinna stort, men ju fler som röstar för Europaparlamentets position desto starkare står parlamentet gentemot ministerrådet, vilket blir formellt viktigt i en andra läsning om ministerrådet och Europaparlamentet inte är överens. Om Europaparlamentet vill föreslå ändringar till rådets ståndpunkter från den första behandlingar så måste Europaparlamentets ändring antas av en absolut majoritet av parlamentets ledamöter. Det betyder i klartext att det måste vara minst 376 ledamöter på plats i kammaren som trycker på knappen vid varje ändringsförslag. Då börjar ni förstå att det blir svettigt…

Ett räkneexempel

Vi tar ”Grande Coalition+ALDE” som exempel. Socialdemokraterna, EPP (Moderater och Kristdemokrater) och ALDE (liberalerna med Folkpartiet och Centerpartiet) har på papperet 479 ledamöter vilket ser ut som en stabil majoritet. Med det här exemplet vill jag att visa att det kommer att behövas ett aktivt arbete för att säkerställa röstsegern, för om man bara kör på som vanligt blir det statistiskt en obehaglig överraskning…

Koalitionen är överens om att man vill trycka till rådet med ändringsförslag Y men har av olika skäl inte alls de övriga partigrupperna med sig (de kanske gillar rådets ståndpunkt, de kanske är allmänt anti-EU och trycker alltid nej eller så vill de lägga ned sina röster). Statistiskt sett så tappar S & EPP & ALDE då ca 7o ledamöter som inte är i salen under omröstningen (de kanske är sjuka, på en resa på något sidouppdrag, har nationellt uppdrag, prioriterade annat politiskt arbete på plats under sessionen än att vara och rösta). Fortfarande finns en stabil majoritet med ca 410 MEP:ar från de tre partigrupperna som är i salen under omröstningen.

Men nu råkar det här vara ett förslag som just svenska kristdemokrater och socialdemokrater är väldigt mycket emot, tillsammans med några andra partier från andra länder. Statistiskt sett så röstar 1 av 10 ledamöter emot sin grupp och när 40 ledamöter byter sida så är vi plötsligt nere under den magiska absoluta majoriteten av ledamöterna –  376. Ändringsförslaget faller, ministerrådets ståndpunkt blir den gällande. (Den som vill fördjupa sig i detalj i hela lagstiftningsprocessen kan kolla in det här).

Samarbetsscenarion

Det här är anledningen till varför Europaparlamentet behöver breda uppgörelser över många partigrupper. Jag har tagit fram några olika scenarion för samarbeten i Europaparlamentet som samlar över 400 ledamöter. I samtliga finns den största partigruppen EPP med. Jag har inte tagit fram exempel utan EPP eftersom jag har svårt att se hur man kan få ihop över 400 ledamöter utan EPP i Europaparlamentet 2014-2019. Scenariona visar också det som många sagt i analyser efter valet, att det kommer att krävas ännu mera samarbete mellan de två stora partigrupperna för att få lagstiftningen gjord  än tidigare. Det kommer att ställa stora krav på gruppledarna och på den nye talmannen för att kunna lotsa igenom ändringar av ministerrådets ståndpunkter vid en andra läsning.

Socialdemokrater, Liberaler, Gröna och Vänstern samlar bara 360 ledamöter tillsammans. Att göra scenarior där dessa får med sig antingen ECR eller EFD men inte EPP känns inte som ett scenario som inträffar var och varannan session om jag uttrycker mig så…

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 20.35.56

Stora koalitionen är inte så stor…samlar numera bara 412 ledamöter

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 20.44.55


De två stora + liberalerna ger en större majoritet med 479 ledamöter.

 

Grande Coalition + ALDE kan egentligen bytas mot valfri annan partigrupp. Det är alltså ett scenario där S&D och EPP får med sig ytterligare en partigrupp. Mest troligt handlar det om ALDE. Om vi byter ALDE mot De Gröna blir det 462 ledamöter. Ett byte mot ECR skulle ge 482 ledamöter. Minst sannolikt är att man får med sig partigrupperna längst ut på kanterna dvs högerpopulistiska EU-kritiker i EFD och vänstergruppen GUE/NGL.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 20.49.08

Regnbågen med 529 ledamöter samlar partigrupperna som är positivt inställda till EU.

Det här Regnbågsscenariot är exempelvis vad som skulle krävas för att ha en möjlighet att exempelvis avsätta EU-kommissionen (fast då skulle nog alla EU-kritiska grupper vara väldigt på…). För att avsätta kommissionen krävs förutom absolut majoritet av parlamentarikerna även att av de som röstar så måste 2/3 rösta för att avsätta EU-kommissionen.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 22.24.26

Om liberaler, gröna och högern lyckas samarbeta får de 408 ledamöter.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 21.01.30

Om liberalerna går till höger, som får med sig högern om höger också blir det 406 ledamöter.

För partigrupperna innebär parlamentet 2014-2019 att det blir ännu viktigare att hålla koll på sina parlamentariker, att försöka sätta tryck på att röstdisciplinen upprätthålls och veta vilka som är bortresta och inte. Trycket, men även makten hos gruppernas inpiskarna ökar. Det kommer också att
gynna mer sammanhållna och homogena partigrupper (i det utgående parlamentet EPP, S&D och de Gröna) där man kan räkna med få löshästar jämfört med partigrupper där man lovat större frihet till partierna att rösta som de själva vill, oavsett om det är en fråga om ideologi eller realpolitik i att ”köpa in ett parti in i partigruppen” (i den period jag skämtsamt kallar för MEP-draften). Här är min bild att särskilt EFD kommer att ha fortsatt svårt att rösta på ett sammanhållet sätt, men även ECR kommer troligen att vara mer röstsplittrat än ALDE denna mandatperiod.

För de stora partigrupperna EPP & S&D kommer troligen det här att innebära ett mer kyligt kalkylerat när man väljer att förhandla med de andra partigrupperna och när man anser att det räcker att få med sig delar av de andra partigrupperna på ett förslag.

Till sist – summa summarum

Räkna med att samarbetsförmågan och kompromissandet konst kommer att finslipas ytterligare under kommande fem år, men räkna också med att politiska grupperingar till höger och vänster kommer att anklaga de stora mittenpartierna för konsensunspolitik och smyguppgörelser (här i Sverige är det ju nästintill ett blockpolitiskt tabu att prata om hur Moderater & Socialdemokrater skulle göra upp i de flesta stora politiska frågor). I de mer politiskt känsliga frågorna där det finns låsningar i Ministerrådet eller mellan ministerrådet och parlamentet kommer vi att se ur S&D och EPP gör upp med någon grupp till för att kunna säkra den absoluta majoriteten med 376 röster.

Räkna med att liberalerna är fortsatta favoriserade partners, men även att ECR och de Gröna vill försöka vara med att påverka där de har intresse och möjlighet.

LÄS ÄVEN: PARTIGRUPPERNA: Störst – ökar mest – minst

(PO)

Tillägg: Tack till Göran von Sydow och Åsa Westlund som påpekade otydlighet i syftning till röstlojalitet i gruppen och att jag missat att De Gröna följer partilinjen i högre utsträckning än ALDE. De Gröna är den mest röstlojala gruppen. Jag har förtydligat och rättat.

 

PARTIGRUPPERNA: Störst – ökar mest – minst

PARTIGRUPPERNA från vänster till höger

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 21.18.12

*I valresultatet ingår nya partier + grupplösa förra mandatperioden

När deadine passerat är det det dags att summera utfallet i det som jag skämtsamt kallat för MEP-draften, dvs perioden efter valet där det förhandlas om vilka partier som ingår i vilka grupper. Den stora nyheten före deadline var att EAF med högerextrema partier som Nationella Fronten mfl inte lyckades klara kriterierna att ha minst 25 ledamöter från en fjärdedel av medlemsländerna.

Den stora skrällen är att ALDE tappar sin traditionella position som tredje största partigrupp och är numera bara fyra. Vinnare i bronskampen är gruppen ECR med EU-skeptiska högerpartier som breddats till att numera omfatta mer populistiska partier. EPP (Moderater & Kristdemokrater) och S&D (Socialdemokrater) är fortsatt utan konkurrens de största partigrupperna.

EFD där Sverigedemokraterna ingår blev minsta partigrupp även den här gången men ökar i antal medlemmar på grund 5stjärnerörelsen i Italien och valframgångar för UKIP. I antal tappade mandat jämfört med förra mandatperioden är EPP och ALDE parlamentets förlorare, men där förlusten av ALDES självklara tredje plats svider mest.

Partigruppernas storlek har betydelse inte bara i praktisk maktpolitik (att få igenom sin politik) utan även i fördelning av maktposter i parlamentet. Parlamentet använder sig av d´Hondt-metoden för att fördela utskottsordförandeposter, vice ordförandeposter och rapportörskap där ju större grupp desto mer ”poäng” finns att skaffa sig poster. Här har storleksordning betydelse i vem som väljer först.

Hur politiken påverkas och hur olika konstellationer kan se ut kan du läsa här.

Officiell uppräkning av grupperna på parlamentets hemsida.

Titta gärna igenom en ganska pedagogisk video från Europaparlamentet hur det här med partigrupperna fungerar.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 22.04.57

Klicka på bilden för att komma till filmen

(PO)