Kaos i Riksdagens EU-nämnd när Löfven fick toppmötesbakläxa

Jag kom in på slutet och såg Riksdagens sändning av EU-nämnden, och det var kaotiskt. För att ni ska förstå nivån på kaoset börjar jag med att citera några andra:

”Kanske det mest förvirrande mötet i nämndens 20-åriga historia” / Anders Selnes Europaportalen.

”Vilken röra…” & ”Hela havet stormar” / Annika Ström Melin, DN:s EU-korrespondent på twitter.

Innan jag skrev inlägget hade jag tänkt se hela för att bättre förstå det jag såg, men tursamt nog för Regeringen så ligger bara en kort bit från statsministerns inledning ute på hemsidan (UPPDATERING: Nu ligger hela ute, ovan finns ett Youtubeklipp med ”Highlights”). Lite bättre är det på SVT Forum, men där är hela den rafflande upplösningen inte med som jag skulle vilja se igen för att riktigt hänga med. SVT bröt häpnadsväckande nog för en intervju med Göran Hägglund, det är som att bryta en avgörande kvalmatch fotboll när det är som mest rafflande och dramatiskt med en kvart kvar att spela. Hade det varit fotboll lovar jag att kvällstidningarna hade haft löpsedlar med krav på att ansvarig för tablå måste avgå.

Därför får upplösningen bli fritt ur minnet med tweets som stöd för minnet.

Skärmavbild 2014-10-22 kl. 21.53.00

Nämnden, skärmdump från Riksdagens hemsida

Bakgrund: Regeringen söker mandat för toppmötet som handlar om klimat och energi. Statsminister Löfven ska på sitt första toppmöte, det är också den nya regeringens första toppmöte och synkroniserandet mellan MP och S verkar ha kärvat i frågan och olika turer varit med andra ministrar, både i miljöutskottet och EU-nämnden. Nu kommer Löfven för första gången till EU-nämnden inför ett toppmöte.

På mötet: Löfven presenterar först formeln 50-40-30 (utsläppen i atmosfären 50 procent längre 2030 än 1990, andelen förnyelsebart 40 procent och effektivisering på 30 procent). Men man vill också ha stöd för Kommissionens förslag på 40-27-30 och begär alltså två mandat, något nämnden inte brukar ge i förväg. Istället brukar nämnden sammankallas parallellt under toppmöten för att ge löpande mandat i förhandlingarna om så behövs. Att båda siffrorna cirkulerar under mötet menar elaka tungor beror på att MP & S inte riktigt kommit överens riktigt själva. Under mötet så glider Löfven mer och mer till att betona 40-27-30.

För att förtydliga, det mandat vi efterfrågar är att kunna landa på 40-27-30, sen därutöver att kunna konsultera EU-nämnden om det inte skulle räcka, sade Stefan Löfven (vid 06:12:35) på en fråga från Maria Weimer (FP), och flaggar här för att han tror i praktiken att det blir lägre än Kommissionens förslag.

Varvid EU-nämndens ordförande Carl Schlyter spontant konstaterar:

– Nu måste jag erkänna att jag blir lite förvirrad. 

Schlyter var inte den enda som blev förvirrad, men han fick jakande svar från statsministern om att det i första hand var 50-40-30 man sökte stöd på men med 40-27-30 som reträttposition. Frågan följdes upp av Désirée Pethrus (KD) och hon fick samma svar från Löfven.

– Vi håller i 40-27-30. Det är vårt. Ja, det är det som vi vill ha mandat för, säger Löfven (6.24.30).

Alliansen har sin linje, som vi kan kalla för Kommissionen+, dvs 40-27-30 men att EU också ska göra 10 procent utsläppsreduktion utanför EU.

Skärmdump från Riksdagens hemsida

Skärmdump från Riksdagens hemsida

Ej ännu tillgängligt: Det här händer på slutet, som inte finns på SVT Forum (som då slutat sända) och inte heller på Riksdagens hemsida vilket gör att det blir ur minnet.

Men i korthet; när Löfven säger 50-40-30 så säger Sverigedemokraternas Johnny Skalin att man stödjer Alliansen. När Löfven säger 40-27-30 så säger SD att man stödjer regeringen.

Sverigedemokraternas linje är helt enkelt att stödja det som är lägst istället för att driva ett eget alternativ och sen lägga ned sina röster. Därmed förvandlas SD vågmästare i mötet. Till sist är allt så uppsnurrat att moderaternas gruppledare Ulrika Karlsson kallar det för sifferbingo och att någon ordning måste det vara.

Då går Löfven in och pratar om förhandlingarna ”där nere i Bryssel” (vilket är värd en egen mässa, EU-politik är inte därnere i Bryssel – det är här i vår verklighet) och säger återigen att han vill ha stöd på 40-27-30. Då påpekar KD:s Désirée Pethrus att Löfven inte kan göra yrkande, och att det inte överenstämmer med yrkandet som socialdemokratiska gruppledaren Granlund har gjort (som yrkat 50-40-30). När Granlund får ordet konstaterar hon att hon inte längre törs säga några siffror över huvud taget.

I det här läget ser Carl Schlyter som EU-nämndens ordförande närmast desperat ut och vet nog inte riktigt hur han ska gå vidare i mötet.

Räddningen: Då kliver Jonas Sjöstedt in i handlingen och begär fem minuters ajournering för att rådgöra med statsministern. En snygg taktisk time out av rutinerad EU-räv (Sjöstedt är ju gammal MEP) som sett hur Löfven snurrat in sig allt mer. I praktiken räddar Sjöstedt regeringen här från att göra bort sig totalt. Vad som sker under den pausen kan vi bara spekulera i. Det skulle kunna ha låtit så här:

– Men Stefan, du håller på att lägga dig på en nivå som är lägre än alliansens och som då röstas igenom med hjälp SD. Hur skulle det se ut? Du blir mosad av oss efteråt, Greenpeace kommer att tugga fradga, Naturskyddsföreningen blir helt koko och Romson kölhalar dig. Det blir bara käbbel. Du måste förstå att du bara kan ha ett mål som får nämndens stöd och sen får du begära löpande mandat under toppmötesnatten när nivåerna sjunker som en sten när polackerna trillskas och hotar med veto.

Du vet väl själv från en löneförhandling, att du inte kan gå in till arbetsgivaren och säga att du vill ha 150 kr men kan acceptera 100 kr. Får man någonsin 150 kr då? 

Och du Stefan, du kan ju inte heller riskera att få en bottennivå av nämnden. Dels vet då alla var Sveriges smärtgräns går, och sen skulle nämnden riskera att binda dig vid att använda ett veto. Att köra veto på sitt första toppmöte för att du snurrat till det i Riksdagen går inte. Backa nu och kör BARA på 50-40-30, sen spinner vi nederlaget till seger genom att säga att Alliansen underminerar klimatarbetet tillsammans med Sverigedemokraterna.  Romson, SNF & Greenpeace kan alla rasa tillsammans med oss. Det är det bästa vi kan göra nu. 

Efter ajourneringen går allt i en rasande fart. Löfven är tillbaka vid 50-40-30 som alltså inte får stöd, utan får åka till Toppmötet med ”Kommissionen+” (även om det går så fort så att vi som tittar inte riktigt hänger med i svängarna (se tweetsen längst ned). Rödgröna mobiliserar snabbt sedan snabbt för att trumma på Alliansen + SD = underminerar klimatmålen.

Den genanta historien för regeringen är inte nederlaget i sig utan hela hanteringen. EUbloggen har tidigare i oroande ordalag varit bekymrad över regeringen Löfvens EU-kompetens. Det är nu uppenbart att Löfven har två stora handikapp i EU-arbetet, dels att han inte har erfarenhet av EU:s lagstiftande processer och dels att han inte har riksdagserfarenhet.

Det är också tydligt att statssekreterarsamordningen på Statsrådsberedningen inte är varm i kläderna eller inte lyssnas till. Här är jag övertygad om att det är ett misstag att inte ha en minister med EU-ansvar hos statsrådsberedningen och att det idag (det politiska ministeransvaret, även om statssekreteraren ligger på SB) ligger hos utrikesminister Margot Wallström. Vidare är det uppenbart efter dagens möte att Regeringen MÅSTE ta sig tid till att snacka igenom en gameplan på EU-nämndens möten med sina partikamrater. I klartext S-gruppledaren Marie Granlund och nämndens ordförande Carl Schlyter.

Så här oförberedd och ogenomtänkt kan man inte komma till en förhandling om man vill vinna. Det inser vilken metallklubb som helst. Efter att dagens EU-nämnd så är det mest positiva kan jag säga – det kan bara bli bättre (och ring nu Göran Färm och be om hjälp). Ja, jag sågar men jag är inte ensam.

– Det har inte stärkt dem (regeringen (min anm)). Det är inte en god förhandlingsstrategi. Vi förstår att de måste kompromissa och återkoppla till EU-nämnden men att på förhand lägga ett bud som är lägre än det man vill uppnå försvagar ens förhandlingsposition och jag tror inte att det kommer ske igen, säger Jonas Sjöstedt (V) till Expressen.

– Jag är van vid att man i EU-förhandlingar måste kompromissa. Jag har inte normalt gjort så att man i förväg sagt exakt var gränsen går för en överenskommelse, säger Carl Schlyter, (MP) till Expressen.

Läs mer i Expressen, SvD, & TT:s rapportering (bl a i Aftonbladet).

TILLÄGG torsdag kl 10:30: Nu finns (äntligen) hela sammanträdet på Riksdagens hemsida. Vill du titta men inte se hela. Kolla in upplösningen från ca 115 min och framåt. Även DN & KG Bergström i Expressen har nu skrivit om mötet.

TILLÄGG torsdag kl 11:11: Den som vill fördjupa sig i de olika EU-ländernas förhandlingspositioner inför toppmötet kan kolla in grafiken i Jacob Hederos blogginlägg på EUbloggen.

TILLÄGG torsdag 19:15: EU-nämndens mandat redan överspelat.

TILLÄGG söndag 11:00: EU-nämnden central för Göran Persson

Här ett urval av mina & andras tweets som illustrerar förvirringen:

Annonser

Högt tonläge under Cañetes utfrågning


Familjerelationer och intressekonflikter i oljebolag varvades med energi- och klimatfrågor, i en utfrågning som ivrigt påhejades av de olika politiska lägren. Få perspektiven här. 

Läs mer

EUbloggen välkomnar Jacob Hederos som skribent

Det är intensiva veckor i Bryssel. Kommissionärskandidater ska parallellfrågas ut i EU-parlamentets utskott. För att kunna täcka vitt och brett tar EUbloggen in en första gästskribent med blodad tand för EU-politik som ni kommer att få träffa på flera gånger framöver. Säg hej till Jacob Hederos!

Vem är du?
– En sucker för EU-politik, som efter att ha spenderat våren mitt i Foto: Jonas Jacobsson/  LundagårdBryssels EU-valshets på EuroparlTV nu landat för stunden i Skåne för att spetsa till sig på energi- och klimatpolitiken. De kommande månaderna ska EUs mål för åren mellan 2020 och 2030 fastställas, och jag vill lägga allt krut jag kan på att sätta mig in området.

Varför är EU-frågor intressanta att bevaka?
– Det är en ytterligare dimension av politiken som innehåller fler nivåer av konflikter än vad jag kunde tänka mig först. Det finns så mycket att lära sig, och det finns så mycket att berätta.

Varför vill du medverka på EUbloggen?
– Samtidigt som jag vill fördjupa mig så är jag i grund och botten en webbjournalist som älskar att direktrapportera och förmedla snabba kommentarer. EUbloggen gör detta mycket bra, så jag vill vara med och bidra så gott jag kan.

Du kommer att följa några utfrågningar av EU-kommissionärskandidater och skriva på EUbloggen om dessa, vad gör just dessa intressanta?
– Vella, Andriukaitis,  Arias Canête och Bratušek kommer alla att få det hett om öronen under veckorna som kommer. Maltesen Karmenu Vella har ifrågasatts av flera parlamentariker i miljö- och fiskefrågorna. Vytenis Andriukaitis kan få ansvar för matfrågorna som ligger nära medborgarna (kommer ni ihåg olivoljan?) Klimat- och energikandidaten Miguel Arias Canête  kan få en tung post, men hans tidigare förhållande till kolindustrin har gjort att han kritiserats kraftigt. Alenka Bratušek har bland annat problem på hemmafronten rörande hennes nominering till posten. Det ser helt enkelt ut att kunna bli många tuffa frågor.

Till sist, vilken är din drömbloggtexten att få skriva?
– Det skulle nog vara en text som följer ett skeende direkt när det sker, och som ger bakgrund och perspektiv på de det som avhandlas. Den kanske kan komma redan nästa vecka, man vet aldrig hur knivigt det blir när en massa parlamentariker får gå loss på kommissionärskandidaterna.

Det ser vi fram emot, och tackar och bockar också för blogghjälpen att göra EU-frågorna tillgängligare och intressanta för fler! 

Jacob Hederos dyker alltså upp i veckan med mer om kommissionärsutfrågningarna som ser ut att bli riktigt spännande. Först ut på måndag är det miljö- och fiskekommissionären Karmenu Vella från Malta och Sveriges Cecilia Malmström som har handelsportföljen.

Följ Jacob Hederos på twitter: @JacobHros

(PO)

 

 

Svenskarna är EU:s Bror Duktig

Svenskarna mest ambitiösa i hela EU.

Svenskarna mest ambitiösa i hela EU med att vilja ta den gemensamma politiken längre. Klicka på bilden för att se grafiken i detalj (Skärmdump från Eurobarometern)

Det är något i den svenska folksjälen som sticker ut i EU. Svenskarna är präktiga och ambitiösa. En väletablerad sanning är hur möteskulturen i Europaparlamentet går till. Först till mötesrummet kommer svenskarna, i god tid i förväg. Då är rummet tomt och nedsläckt eftersom svenskarna kommer redan före vaktmästaren. Sen dröjer det en stund innan finländarna dyker upp och därefter börjar resten ramla in.

Samma mönster, att vara den mest ambitiösa i politikens klassrum, finns tydligt i senaste Eurobarometern. I en rad frågor får medborgarna i de 28 medlemsländerna säga om EU:s mål är för ambitiösa, lagom eller om ribban borde höjas. I nästan alla frågeställningar, oavsett om det handlar om arbetsmarknad, miljö, energi, utbildning eller fattigdom så är svenskarna i topp att ribban borde höjas. Undantaget som bekräftar regeln är på frågan om att 40 procent av 30-åringarna ska ha en högre utbildning. 

Svenskarna överträffar EU28-snittet med råge dessutom. ”Too Modest” är svenskarnas standardsvar. När man gräver djupare i barometerns bilagor så hittar man att Malta är Sveriges motpol.

Mål 2020:

75% av befolkningen i arbetsför ålder ska ha ett jobb. För blygsamt svarar 37% av svenskarna mot bara 2% av malteserna.

3% av BNP ska gå till forskning & utveckling. För blygsamt svarar 32% av svenskarna mot bara 5% av malteserna.

EU:s utsläpp av växthusgaser ska minska med 20% jfr med 1990: För blygsamt svarar 43% av svenskarna mot bara 4% av malteserna.

Förnyelsebar energi ska stå för 20% av elproduktionen: För blygsamt svarar 42% av svenskarna mot bara 4% av malteserna

Energieffektivisering med 20%: För blygsamt svarar 34% av svenskarna mot bara 5% av malteserna.  

Andelen som lämnar skolan utan kvalifikationer ska inte överstiga 10%: För blygsamt svarar 48% av svenskarna mot 9% av malteserna. 

Andelen som lever under fattigdomsgränsen ska minska med 25%: För blygsamt svarar 48% av svenskarna mot 11% av malteserna.

Skillnaderna är väldigt slående, både hur högt över snittet Sverige ligger, men ännu mer i kontrast med Sveriges motpol Malta. Eurobarometern bekräftar den fördom som många har i EU om svenskarna, som unionens egen Bror Duktig, präktiga medborgare som vill lite mer och är lite mer (eller mycket mer) ambitiösa än alla andra. I förhandlingar och umgänge med de andra så ska man komma ihåg att det inte alltid är en tillgång på skolgården att vara klassens ljus…

(PO)

Fotnot: 1008 svenskar har tillfrågats i Eurobarometern, totalt över 28 000 personer i hela EU. Eurobarometern publiceras två gånger per år och den här är gjord i första hälften av juni, efter Europaparlamentsvalet.

 

Grönt eller tillväxtmaximering för ”Connecting Europe”?

På onsdag kommer EU-kommissionen med sitt ”Connecting Europe”. Paketet lägger ihop frågor om transporter, energi och informationsteknologier i syfte att fördjupa EU:s infrastruktur. En del av paketet är känt genom att det presenterades i långtidsbudgeten som kom i somras.

Bland annat skapas en fond där gränsöverskridande infrastrukturprojekt ska kunna finansieras. Förslaget är att 40 miljarder euro hämtas från budgeten samt att man tar ytterligare 10 miljarder euro från sammanhållningspolitiken. Syftet är att pengarna ska gå till att skapa bättre kontakter över gränser, oavsett om det är gasledningar, vägar eller fibrer, och ”terminate the isolation of certain economic ”islands”.

Paktetet kommer att innehålla både lagstiftningsförslag och policyförslag – som en översyn av guidelines för transporter, energi och informationsteknologier.

Lagförslagen ska senare behandlas av medlemsländerna i ministerrådet och Europaparlamentet. Det samma gäller för budgeten som kommer att påverka storleken på fonden för gränsöverskridande infrastruktur.

En sak som blir intressant att se på onsdag är hur balansgången mellan tillväxtmaximering i eurokrisens spår och behovet av miljövänliga transportsystem ser ut. Kommer kommissionen att betona behovet av att utveckla vattenvägarna och därigenom minska långtradarnas andel? När kommissionens grönbok om TEN-T var ute efterlyste parlamentet just ”vattenmotorvägar” och att floder och sjöar skulle nyttjas bättre. Gröna korridorer och järnvägsfrakt fanns med på önskelistan också, allt för att hitta bränsle- och utsläppssnålare lösningar.

Infrastrukturfrågorna är viktiga för Norra Sverige, med stora avstånd och stor basindustri. Det ska bli väldigt intressant att höra snacket om kommissionens förslag på torsdag när Europaforum Norra Sverige drar igång i Sundsvall.

(PO)

Facebookchat om kärnkraft

Europaparlamentets facebookgrupp ordnar i morgon torsdag klockan 10.45 en chatt om kärnkraften och det planerade stresstestet för europeisk kärnkraft. I chatten deltar industriutskottets ordförande Herbert Reul (EPP, Tyskland). Senare under torsdagen röstar parlamentet om ett betänkande om EU-lärdomar av Fukushima och framtidens energimix.

(PO)

Game, set och match i fallet Sandstedt?

Tänka fritt är stort
men tänka rätt är större

Jag tror att historien om riksdagsledamot Margareta Sandstedts (SD) uttalande i kammaren om att kommissionen har beräknat att EU:s energistrategi skulle kosta 40 000 miljarder kronor nu har nått vägs ände.

Det är Expressen som drivit på i EUbloggens spår (tidigare inlägg finns till höger i spalten eller sök på taggen Margareta Sandstedt), att kommissionens beräkningar pratar om 10 000 miljarder kronor och att det saknades 30 000 miljarder kronor jämfört med det som Sandstedt sade i kammaren. Idag har tidningen till sist fått tag på Sandstedt som säger till Expressen:

– Jag behöver inte förklara det här mer!

Det efter att Sandstedt och SD haft flera dagar på sig att få fram underlaget för uttalandet inte kunnat få fram var källan till påstående fanns någonstans. Istället klamrar man sig fast vid att man har underlag för siffrorna genom att anföra andra källor än EU-kommissionen (avhandlat i tidigare inlägg) eller i alla fall försöka trycka fram att det inte kan uteslutas att det skulle kunna bli 40 000 miljarder kronor i slutändan. Det är SD-linjen som både Sandstedt för fram, men även andra sverigedemokrater, som Joakim Larsson i kommentarsfälten här på EU-bloggen.

I stället för att Sandstedt pudlar, beklagar att det blev fel och säga att så här borde man ha sagt (jag har ju gett Sandstedt ett förslag på vad hon kunde ha sagt i kammaren) och sedan fortsätta sakdiskussionen med invändningarna mot energistrategin klamrar sig SD fast vid att försvara 40 000 miljarder kronor.

För att göra det tydligt i sakfrågan. Det finns ingen som kan ge några garantier för någonting, särskilt inte något som brett och omfattande som energikostnader i en framtid vars tidspann dessutom inte är definierat. Vad diskussionen däremot har handlat är om riksdagsledamoten hade rätt eller inte i kammaren. Jag tror att vi alla, oavsett partifärg, kan vara överens om att vi tycker att det är eftersträvansvärt att när våra folkvalda anför ett faktaargument med en källa, att det då är korrekt.

Jag tror att diskussionen nu nått vägs ände. Sandstedt gjorde ett dubbelfel i kammaren, eurosumman var käpprätt fel och kronorna blev också galet. Något erkännande om att så är fallet är inte att vänta, inte av vad Sandstedt säger till Expressen:

– Jag tycker att vi har stött och blött det här ämnet tillräckligt länge nu. Huvudsaken är att det kostar väldigt mycket.

Sverigdemokraterna brukar ju säga att de vill värna det svenska kulturarvet, i sammanhanget vill jag bara påminna om att den ofta bortglömde svenske poeten och filosofen Thomas Torild (bilden ovan) som borde uppmärksammas mer i skolundervisningen:

Tänka fritt är stort
men tänka rätt är större
(PO)

Nu jagar även Expressen de 30 000 miljarderna som EUbloggen efterlyst

Tidningen Expressen har nu plockat upp vinklingen från EUbloggen i helgen, att det saknas 30 000 miljarder kronor i Margareta Sandstedts (SD) anförande i riksdagsakammaren (se tidigare inlägg i listan till höger). Till Expressen säger pressansvarige Martin Kinnunen:

– Vi håller själva på att leta.

Medan letandet nu pågår från allt fler håll så vill jag påminna att Sandstedt sade i kammaren att siffran 40 000 miljarder kr0nor (med generös eurokurs på 1:10) kom från EU-kommissionen. Det som går att belägga att är att kommissionen har angett 1000 miljarder euro vilket är 10 000 miljarder kronor (med den generösa kursen) för det totala investeringsbehovet inom energisektorn fram till 2020. 200 miljarder euro handlar investeringar i elnätet, här räknar man med att hälften kommer från marknaden och andra hälften från ”public action”, dvs huvudsak statliga investeringar. Finansieringen via EU:s medel kommer att handla om investeringar som är ”katalyserande” när det gäller speciella projekt som är viktiga för EU:s energisäkerhet.

EU-kommissionen är en av EU:s institutioner och är suverän när det gäller förslagsrätt inom unionen och är den institution som har den verkställande makten. Att i sammanhanget anföra högre siffror från olika tankesmedjor eller intresseorganisationer är som att först säga att Regeringen i Sverige har beräknat en kostnad, och sedan när man vill veta varifrån det kommer börja anföra olika särintressens beräkningar över andra tidshorisonter.

(PO)

Så här borde Sandstedt ha sagt i kammaren

Så här sade Margareta Sandstedt (SD) i riksdagsdebatten i tisdags:

”Jag har en fråga kring EU:s strategi på elmarknaden. Jag känner mig orolig för den och har även tagit upp den tidigare i EU-nämnden. Vad vi har kunnat se är att kommissionen gjort beräkningar på vad den här strategin kommer att kosta, och det är 400 000 euro (min anm: BORTSE FRÅN DEN SIFFRAN, tungan slant). Det motsvarar ungefär 40 000 miljarder i svenska kronor (min anm: den intressanta siffran, den som blogginlägget handlar om). Det är väldigt mycket pengar. Vi vet samtidigt att det i längden brukar bli dyrare än vad man först har beräknat.”

Var kommer siffran 40 000 miljarder kronor då ifrån?

Pressansvarige Martin Kinnunen menar att siffran kommer från ett så kallat ”non-paper”. På diplomatspråk är det ett informellt diskussionsdokument, ett arbetsdokument, som ibland kan användas för att göra testballonger i olika kontroversiella frågor utan att man kan hänga någon för det. Om det finns ett non-paper med de här siffrorna vore det välgörande om någon källa publicerade det.

Rimligtvis borde inte enbart SD fått tagit del av det här non-paper, utan det borde också vara känt av övriga ledamöter i riksdagens EU-nämnd. Under helgen var jag kontakt med ett par ledamöter men de kände inte igen siffran. Ett non-paper är också just ett non-paper, så långt ifrån samma sak som att EU-kommissionen som kollegium har antagit dokumentet som man kan komma.

Övriga dokument (från 2003 (!) och från Greenpeace (!)) som SD menar är underlag för Sandstedt har den giltigheten att den pekar på kostnader i olika scenarier (som alltså inte behöver bli verklighet), men det är fortfarande inte beräkningar från EU-kommissionen. Det är också som bloggen noterat tidigare, och som står i Kinnunens mejl, så att EU-kommissionen ska rapportera till Stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet till sommaren. Ingen kan idag säga vilken summa som EU-kommissionen kommer att komma fram till, det kan mycket väl bli 40 000 miljarder kronor som Sandstedt sade, men där är vi inte ännu…

Så långt jag rimligtvis kan belägga så hade alltså inte Sandstedt underlag för att säga ”Vad vi har kunnat se är att kommissionen gjort beräkningar på vad den här strategin kommer att kosta….Det motsvarar ungefär 40 000 miljarder i svenska kronor”.

Oavsett vad non-paper innehåller så var Sandstedt ute på tunn is när hon ställde frågan till statsminister Fredrik Reinfeldt genom att hänvisa till EU-kommissionen för summan.

Vad borde Sandstedt ha sagt då? Den här frågan hade hon haft täckning för:

”Jag har en fråga kring EU:s strategi på elmarknaden. Jag känner mig orolig för den och har även tagit upp den tidigare i EU-nämnden. Vad vi har kunnat se är att kommissionen gjort beräkningar i strategin som presenterades i höstas på vad den här kommer att kosta, och det är 1000 miljarder euro. Det motsvarar ungefär 10 000 miljarder i svenska kronor . Det är väldigt mycket pengar. Vi vet samtidigt att det i längden brukar bli dyrare än vad man först har beräknat. Det talas om på olika håll, som i en rapport från Greenpeace, om siffror uppemot det fyrdubbla.”

Som Martin Kinnunen mejlade, det här med EU är inte något som generellt är det svenska folkets paradgren: ”Detta visar på hur dåliga kunskaper så väl allmänhet som journalister har om EU och det går uppenbarligen också ut över bevakningen.” Det gäller även politiker i riksdagspartierna när de ställer frågor till statsministern.

Nu ser jag framemot att någon publicerar Sandstedts non-paper! Jag saknar fortfarande 30 000 miljarder kronor som kan hänvisas till EU-kommissionen.

(PO)

TILLÄGG: Sandstedt uppmärksammas av HT:s ledarsida, Aftonbladet-tv (men Aftonbladet har gått på SD:s linje och har missat att summan inte kan bekräftas, i alla fall inte med den källa som Sandstedt angav i kammaren), DI:se, Resume och Expressen som låter SVT svara på SD:s kritik.

SD:s pressansvarige om Sandstedts siffror

Fick det här mejlet sent igår kväll (verkar som att den allmänna efterlysningen på bloggen tillsammans med att jag mejlat till press på SD gett resultat) från Martin Kinnunen på Sverigedemokraterna (guldstjärna för snabbt svar). I kommande inlägg kommer jag att kommentera siffrorna.

”Hej,

Fick mail om att ni på er blogg efterfrågar underlag till de här 40 000 miljarderna. Detta är vad som skickades till en journalist på samma tema.
Fick detta klargörande från vår jurist som jobbar nära Sandstedt med EU-frågor. Han sitter även på ett sk non-paper dokument som de här uträkningar liksom 1000 miljarder siffran utgår ifrån. Vi måste dock kontrollera vilka regler som gäller för att sprida de dokumenten.

 

”Bara för att försöka klargöra; EU har behov av att uppdatera sin energikapacitet och behöver dessutom se till att få bättre matchning tillgång och efterfrågan. Kommissionen har tittat på i huvudsak marknader (marknadskopplingar), infrastruktur och, i viss mån, produktion. Olika siffror har diskuterats under åren. Lite grundsiffror finns dock i http://www.europeanenergyforum.eu/archives/european-energy-forum/energy-management-and-policy/the-2003-world-energy-outlook-the-investment-challenge. Men den siffra som har fått mest genomslag är kommissionär Oettingers uppgift om 1 TEUR (short scale), vilket ger i runda slängar 10 000 miljarder kronor, Det här är alltså investeringar som i mångt och mycket, enligt kommissionen, skulle behöva göras oavsett politisk inriktning.

 

Till detta kommer EU:s energistrategi, vilken bestäms av Europeiska Rådet, där man  bl.a. vill ha ökat fokus på grön energi, energieffektivitet och att bygga bort enskilda medlemsländers beroende av externa parter. I klartext kan man säga att EU inte vill ställa sig alltför beroende av sina grannar i öst och de flesta minns vad som hände i Polen och Tyskland när Ryssland ströp gasen genom orosländerna i  öst. Det man dock skall vara medveten om är att varje ytterligare fokusområde, t.ex. 20/20/20, kräver ytterligare investeringar. Vi har sett, i en kommuniké om förnybar energi, under januari att EU antagligen måste fördubbla sina investeringar i förnybar energi för att hålla tidsplanen. Det finns även ett långsiktigt mål att minska utsläppen av växthusgaser fram till 2050, och det ambitiösa målet kommer inte nås utan betydande investeringar. Siffror som 3.8 TEUR har nämnts,  http://www.renewableenergyfocus.com/view/10858/2050-97-of-eu-electricity-from-renewable-energy/, dock skall man vara medveten om att ingen i dagsläget vet hur stora investeringar det kan behövas totalt. Enligt uppgift skall kommissionen följa upp energistrategin och komma med mer detaljerade planer under våren (förväntad deadline är i juni). Förhoppningsvis kommer vi att få se en väl underbyggd investeringskalkyl innan sommaren.

Sammanfattningsvis kan man säga att det man vet säkert är att minst 1 TEUR behövs för att ersätta gammal teknologi och tillgodose tillgång och efterfrågan. Allt därutöver är osäkert hur mycket det kommer att kosta, dock att det kommer kosta och att det blir dyrt är nog ingen överraskning för någon. Det som borde oroa konsumenter i Europa är att Europeiska Rådet och kommissionen vill att de här investeringarna skall i huvudsak göras av privata intressen och att man ger energibolagen mandat att hämta hem kostnaderna i form av avgifter, läs nätavgifter. ”
Ang SVT:s kommentar till min irritation över deras agerande så handlar det inte om att det är blooper utan att det är fördummande. När man slänger upp ett klipp som de gör med rubriken ”SD räknar fel” så ger man alla tittare bilden av att det är den högre siffran som är felaktig. Det är 40 000 miljarder som är felaktigt tror tittarna. Detta var också SVT Gävles utgångspunkt när jag kontaktade dem samma dag som klippet lades upp. De kunde inte tro att det handlade om så stora summor utan hon antog att den korrekta siffran var 4 miljoner kr vilket är märkligt. Detta visar på hur dåliga kunskaper så väl allmänhet som journalister har om EU och det går uppenbarligen också ut över bevakningen. Från senaste EU-toppmötet rapporterades bara vissa uttalanden om Egypten och löst prat från Tyskland och Frankrike om ny pakt inom den ekonomiska politiken. Detta var inte ens saker som fanns med i diskussionsunderlaget till mötet. Vet man om att det var den högre siffran som Sandstedt avsåg då är inte klippet alls lika roligt. Ungefär lika kul som att lyssna på när Szyber (KD) i islamismdebatten hävdar att det ägde rum ett terrordåd i Stockholm 11 september 2010. Poängen i humorn ligger i att man inte vet hur mycket EU:s energipolitik kan komma att kosta. 

 

Alla som sysslar med politisk journalistik borde känna till att 4 miljoner kr är en försvinnande liten summa på EU-nivå och inget som man frågar statsministern om. Att man kommit fram till att man ska lägga 1000 miljarder Euro på energipolitiken till 2020 har SVT överhuvudtaget inte informerat någon om. Vet man det så är det inte orimligt att kostnaden till 2050 landar på 4000 miljarder. Var det kommer landa vet vi ännu dock inte.”

Med vänliga hälsningar,
Martin Kinnunen
Pressansvarig”
(PO)