#EPHearings2014 goes MAD

Bild från en radioaktivitetsövning © European Union 2012 EP

English Summary: This Blogpost is about that the big groups in the European Parliament has entangled in a MAD-game. If one goes, then a whole lot goes. The probable outcome of the hearings will be that all commission candidates will be approved by the European Parliament, perhaps with some changes of portfolios and tasks. The alternative is MAD – Mutual Assured Destruction which would see something like three-four up to five – six commissioners blown out of the water. To read the Swedish version – use Google Translate to get it to English.

Vi som är gamla nog att minnas det Kalla Krigets dagar kommer ihåg begreppet MAD – Mutual Assured Destruction. USA och USSR hade (och har) både sådan kapacitet att förstöra jorden så många gånger om att att fullt kärnvapenkrig var uteslutet.

Nu använder sig partigrupperna sig av samma MAD-metod. EPP var tidigt ute och sade att vedergällningen för om en av deras kandidater skulle underkännas var att Pierre Moscovici skulle ryka all världens väg tillbaka till Paris.

Ekonomikommissionären är väldigt impopulär, ja egentligen hos alla utom hans socialdemokratiska partikamrater. Det handlar om bland annat om att Moscovici undergrävt stabilitetspakten, något som Gunnar Hökmark (M) tryckte på i samband med dagens utfrågning. Men Hökmark var inte ensam, sällan har väl parlamentet varit så enat som när alla (ja, då menar vi faktiskt alla, dvs EPP, ECR, ALDE, EFDD, De Gröna och GUE/NGL) utom S&D nu vill skicka en rad kompletterande frågor och hålla en kompletterande hearing till veckan innan man bestämmer sig för vad man gör med Moscovici.

Därmed sällar sig Moscovici sig till andra chansen i hearingen och gör där sällskap med ECR:s Jonathan Hill och dessutom ska en rad kommissionärer få göra en Malmström – svara på skriftliga frågor. Omröstning för dessa blir det i nästa vecka.

För EPP handlar det om att spanjorerna Miguel Arias Cañetes intressedeklaration ska redas ut innan det blir omröstning (och där ville GUE/NGL, De Gröna och EFDD på en gång, men majoriteten sköt upp det) och ungraren Tibor Navracsics som ska svara på kompletterande frågor. Även ALDE:s Vera Jourova från Tjeckien får hemläxor hon ska svara på innan hon kan bli godkänd. Dessutom återstår utfrågningen av Alenka Bratušek, även hon från ALDE. Hon betraktas också som ett svagt kort, bland annat för sina sånginsatser.

Det gör att de fyra grupperna har missilerna riktade mot varandra. Om Cañete eller Navracsics från EPP plockas bort kan EPP svara med att straffa de inblandade genom att ta bort deras kandidater. Om Moscovici bli bortplockad kan S&D svara genom att straffa de inblandade genom att ta bort deras kandidater. ALDE och ECR som i sammanhanget (jämfört med jättarna EPP & S&D) får betraktas som mindre starka makter (typ Frankrike & Kina i orginal MAD) men de kommer att dras in i ödeläggelsen.

I denna MAD-värld finns det nu tre huvudscenarior:

1) TOTAL MAD (1% sannolikhet)

Grupperna bombar på varandra och uppemot sex kommissionärer (eventuellt bara 4 för att plocka en var) ryker i det som får betraktas alla kommissionsutfrågningarnas totala kärnvapenkrig. Sällan kunde väl Juncker ana att han skulle få en så politisk process för en politisk kommission, särskilt när det historiskt har varit mer en kompetenskontroll och check av överensstämmelse av kärnvärden. Vad som reser sig efter det politiska atomkriget i parlamentet är det ingen som vet, men förtroenden i den stora koalitionen har brutits och vintern kommer tidigt i år.

2) Politisk kompromissande (64% sannolikhet)

Det kommer att donas, fixas och trixas med en inriktning i portföljerna, ämnen kanske hoppar omkring eller rent av portföljrockader för att ge parlamentscirkusen det offer som behövs för att stilla parlamentarikernas behov av att få en seger på Colosseum. Men i slutändan blir samtliga namn kvar.

3) Orubbat bo (35% sannolikhet)

Allt går igenom som Juncker planerat, det noga riggade spelbordet med att sätta olika typer av ”extremister (ur politiska motståndares perspektiv)” på posterna utlöste MAD som parlamentet inte vågade ge sig på. Juncker och hans Machivelli Selmayr sitter och myser och smuttar på champagnen och gratulerar varandras förträfflighet.

(PO)

PS: Däremot klarade sig Phil Hogan (EPP) trots skandalen där han hotade att stämma en Europaparlamentariker.

Kiss you good bye? © European Union 2014 – EP

Här är minorna Juncker får se upp med

Mycket att diskutera kommande veckor i Europaparlamentet för Gunnar Hökmark (M) och övriga ledamöter. Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

I samma ögonblick strålkastarna i kommissionens pressrum slocknade började blickarna på allvar riktas mot Europaparlamentet. För nu ligger Junckers kommission i händerna på Europaparlamentarikerna som har sin möjlighet att ta del av medieljuset. En del i debatten kommer att vara påfågelspel, annat blodigt politiskt allvar.

Kritiken som kommer att rikta sig antingen mot en portfölj eller helt och hållet på person eller på strukturen rent allmänt. Portföljproblemet är att man kan anse att Juncker har gjort felaktiga prioriteringar eller satt en förvisso kompetent person på uppgiften, men en person med fel kompetenser. Personproblemet går på person, att personens egenskaper gör den omöjlig att ha i det europeiska möblerade finrummet. Strukturproblemen handlar om organisation och sammansättning. Dessa kan naturligtvis också konvergera på olika sätt.

EUbloggen tror att den som får det svettigast i förhören är spanjoren Miguel Arias Canete (EPP) som har energi och klimatportföljen. Här finns dels portföljproblemet i att Juncker lagt ihop energi och klimat i samma portfölj. Kritikerna menar att det är en allvarlig devalvering av klimatet. På twitter konstaterar Mats Engström, tidigare bl a ledarskribent på Aftonbladet och idag verksam vid Tillväxtanalys, att det Juncker gör är unikt inom miljöområdet. Under de 25 år han har följt EU har han aldrig tidigare sett en sådan nedgradering av miljön (i det ligger att kemikaliepolitiken hamnar under industri, och att miljöfrågorna får samsas med fiske- och havsfrågor som rattas av en maltes).

Canetes personproblem handlar dels om att han har intressen i oljeindustrin och dels att han gjorde sexistiska uttalanden i den spanska debatten inför Europaparlamentsvalet. Då lyckades han i spansk tv säga att att det var komplicerat att debattera med kvinnor, eftersom att visa sin intellektuella överlägsenhet kunde betraktas som sexistiskt när man hade att göra med en försvarslös kvinna. Ett uttalande han har fått äta upp mångfalt. Juncker sade under presskonferensen att det första Canete kommer att göra under utskottsutfrågningarna är att superpudla (min fria tolkning av Junckers budskap). Ett annat irritationsmoment är att med tanke på Ryssland så går den viktiga energiposten till Spanien som är en av de stora Rysslandsduvorna. Detta tillsammans med portföljproblemet och att det är en spansk konservativ som ska ta hand om klimat och energi kommer att vara ett rött skynke i utfrågningarna. Redan nu har de Gröna sagt att man är emot en blandning av klimat/energi och har samlat ihop stöd från enskilda ledamöter från andra partigrupper.

En annan som får problem, och faktiskt ännu mer problem, är liberalen och vice ordförande Alenka Bratušek med energiunionen som ansvarsområde. Hennes fall hamnar under personproblem. Hon saknar idag stöd av Slovenien. EPP:arna från Slovenien kommer att försöka stoppa henne bland annat för att hon nominerade sig själv och är under utredning för just detta, som alltså kan vara ett lagbrott mot de slovenska lagarna. Tonläget mot Bratušek minst sagt tydligt i det brev som skickats till Juncker från partiledaren i det Slovenska Demokratiska Partiet. TILLÄGG: Jon Worth påpekar att Jansa själv åkt dit för korruptionsbrott vilket ska tas i beaktande.

Här kan man tänka sig ett scenario där Juncker får backa på sina energispelare och i en parlamentarisk kohandel tvingas byta ut båda två.

Den tredje som ligger riktigt dåligt till är Ungerns (det var ganska givet) Tibor Navracsics. Han får eld på sig för att tillhöra Viktor Orbans regering som gjort sig ökänd i EU som det svarta fåret. Att dessutom Navracsics får medborgarskap provocerar kritikerna ytterligare. Särskilt från ALDE och S-gruppen riktas en hel del hård kritik mot Navracsics medan EPP muttrar lite mer lågmält över Pierre Moscovici från Frankrike som ekonomikommissionär. En fransk socialist som sköter ekonomin står inte högt i kurs i EPP lägret just nu med tanke på Frankrikes ekonomiska situation. Lite genomgående är att Juncker verkar på olika sätt provocera föreställningar om posterna. Kritikerna skulle säga låta räven vakta hönsen, försvararna att någon som förstår var motståndet kommer ifrån är bäst på att övervinna det. En hel del har höjt på ögonbrynen att Storbritanniens Hill har fått finansiella tjänster på sin lott (S-gruppen lovar extra mycket grillning av Hill) och att Greklands Avramopoulos får migrationsfrågor.

Strukturproblem som kommer att anföras kommer framför allt att handla om könssammansättningen. Bara nio kvinnor, oförändrat med Barroso, är för lite tycker många. Här har till exempel Socialdemokraterna ändå i förväg gett acceptans på att man inte kommer att stoppa kommissionen om det blir nio. Det hindrar dock inte S från att leverera saftig kritik, både mot könssammansättningen men också helheten där både fördelning av poster (som nämnts ovan) och prioriteringarna. Anna Hedh twittrade skäms om att det blev bara nio kvinnor och Marita Ulvskog har twittrat om att S-gruppen var i uppror tidigare idag och att det fanns hård kritik mot förslaget. Det lär också finnas tveksamheter från sina håll i Europaparlamentet med hela idén om ”vice kommissionärer” med övergripande makt. Jag nämnde miljönedprioriteringen som kritikerna menar att det är, den kommer också att komma upp i debatten. Just den delen, att inte låta åtminstone miljö eller klimat vara helt orubbad kan visa sig vara ett taktiskt misstag i att få igenom kommissionen i sin helhet men också ett strategiskt misstag på sikt.

I slutändan finns det en styrande koalition som borde vara stark nog att klubba Junckers kommission, som består av S-gruppen, EPP och ALDE, med den absoluta majoritet som behövs. Men längs vägen kan det behövas ett bondeoffer eller två och nån fråga som får byta portfölj för att stilla Europaparlamentarikernas olika invändningar mot Juncker-kommissionen. Barroso fick göra sådana offer både 2004 och 2009. Det gäller för de utpekade kommissionärerna att se till att vara pålästa och göra ett starkt intryck. Den som snubblar i utfrågningarna i utskottet kan mycket väl bli bondeoffret för att klubba helheten.

Läs även Malmström får handel.

(PO)

 

 

 

Rykten i Bryssel: Malmström tar justitie- och bedrägeribekämpningen

Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP

 Breaking: The @JunckerEU EU Commission organigram seen by @EurActiv: Sweden’s Malmstrom 2b Commissioner 4 Justice&Anti-Fraud #EUtopjobs

— Georgi Gotev (@GeorgiGotev) September 3, 2014

EurActiv har fått en läcka som gett deras senior editor Georgi Gotev hela pusslet som Juncker håller på med: ”Is it a scoop? No, I was leaked, probably not by Juncker himself, who must be furious. But papers circulate and maybe some insiders wanted it that way, to test the water. ”

I läckan pekas Cecilia Malmström ut som bärare av portföljen med justitiefrågor och bedrägeribekämpning. Det ligger i linje med Malmströms kompetens. Justitiefrågorna ligger idag hos Vivianne Reding* men det verkar som om grundläggande rättigheter istället flyttas över till Malmströms gamla portfölj (inrikesfrågor, migration & säkerhet) som tas över av Greklands Avramopoulos. Istället får Malmström bedrägeribekämpningen som idag ligger hos Semeta.

Är det bra eller dåligt då? När jag går tillbaka till vad jag skrev för en månad sedan i spekulationerna vad som Malmström skulle få så konstaterade jag att det här både var ett troligt och ett bra utfall:

”Vinstlotten i sammanhanget vore portföljen som Vivianne Reding* har idag: Rättsliga frågor, grundläggande rättigheter och medborgarskap.” 

Ok, blir det så här för Malmström? Omöjligt att säga, och att bedöma kvaliteten eller syftet med läckan en vecka innan Juncker hade tänkt att släppa listan. Däremot kan jag tycka att portföljen är logisk och rimlig och ligger i linje med spekulationerna tidigare, så jag skulle inte bli förvånad om EurActivs uppgifter stämmer i stora delar när det gäller Malmström.

Däremot kan man reflektera att EU-kommissionen innehåller för få kvinnor. I listan tycks Rumänien ha ersatt sin karl med Corina Cretu, vilket gör att Juncker då är uppe i åtta kvinnor. Belgien har ännu inte lyckats utse någon (väntas under torsdagen). Blir det en kvinna så får Juncker stöd av S-gruppen i Europaparlamentet som satt anständighetens gräns till 9. Det är däremot en färre än den kampanj som varit under sommaren för en mer jämställd kommission. Samtidigt så har tidigare uppgifter gjort gällande att Malta och Cypern kan tänkas byta sin kommissionär, men i det läckta underlaget är karlarna kvar.

TILLÄGG: SVT:s Malin Syrstad ställde frågan på twitter till Malmström om hon kunde bekräfta uppgifterna. Svaret blev ganska förväntat.

@malinsyrstad I couldn’t possibly comment…..

— Cecilia Malmström (@MalmstromEU) September 4, 2014

TILLÄGG 2: En tolkning av läckan är att någon i Junckers kabinett ville skruva åt Belgien och visa vad pusslet kan bli (nitlott för Belgien) om man skickade fel kandidat. Belgien skickade nu på morgonen Marianne Thyssen vilket gör att Juncker kom ett steg närmare kvinnomålet. Troligen borde Belgien belönas med att slippa straffportföljen att bl a hantera språkfrågorna.

TILLÄGG 3: Sedan finns det perspektivet häll upp en gin och vänta på facit eftersom det hela tiden rör på sig och ändrar sig i Bryssel-spelet. Och vad man tror sig veta behöver inte vara att man vet vad det blir.

(PO)

 

.@JunckerEU interviews @MalmstromEU pic.twitter.com/ZuXJwNfDSn

— Natasha Bertaud (@NatashaBertaud) September 3, 2014

*Jaja, jag vet ju det egentligen – att Reding är ersatt av en vikarie…

 

 

Få slut på spekulationerna om Reinfeldt, nominera Cecilia Malmström

Dags att få slut på spekulationerna? Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Det har under senaste veckorna funnits en del irritation från flera moderata debattörer att Fredrik Reinfeldt nämns som möjlig kandidat till EU-kommissionens ordförande. Bland annat har jag fått höra i twitterdiskussioner att det bara är S-twittrare som pratar om Reinfeldt ”för att Löfvén inte vill möte Reinfeldt i debatt”.

Det finns ett enkelt sätt för Moderaterna att få slut på spekulationerna om att Fredrik Reinfeldt inte är en kandidat till EU-kommissionens ordförande, det är att Regeringen utser Cecilia Malmström som Sveriges kandidat. Malmström har suttit fem år som kommissionär och har haft en relativ tung portfölj med ”inrikesfrågor” som framför allt handlar om migration och säkerhet.

Så länge inte frågan om vem som blir kommissionens ordförande eller för den delen ministerrådets ordförande är avgjord, och så länge som Sverige inte officiellt nominerat Cecilia Malmström kommer spekulationerna om Reinfeldt att blåsa fram och tillbaka, att han är en kandidat i skarpt läge när det verkligen gäller, eller att det börjar rykten om att Bildt (även om jag inte tror det) skulle kunna dyka på som EU:s utrikeschef. Retorisk fråga: Vilka andra skäl skulle det finnas att inte nominera Malmström än att hålla en bakdörr öppen?

Att välja Malmström skulle också vara välkommet av den, oavsett vem det blir, som blir EU-kommissionens ordförande. Att få en erfaren kommissionärer som är inkörd i jobbet och som dessutom är kvinna är värdefullt.

Sverige skulle bli långt ifrån först med att utse sin nationella kandidat. Tidningen European Voice har sammanställt vilka som är klara och vilka det snackas om. Jag listar här vilka som är att betrakta som klara. Notera nu särskilt att det INTE är en enda kvinna så här långt.

Fortsätter enligt EV:

Kroatien: Neven Mimica (S&D), konsumentfrågor

Slovakien: Maroš Šefčovič (S&D), vice ordförande med organisationsansvar.

Nya enligt EV:

Estland: Andrus Ansip (ALDE), fd regeringschef.

Finland: Jyrki Katainen (EPP), statsminister som just har avgått.

Lettland: Valdis Dombrovskis (EPP), fd regeringschef.

Luxemburg: Arbetsmarknadsminister Nicolas Schmit (S&D) eller Jean-Claude Juncker (EPP). Det beror på om han blir ordförande i kommissionen eller inte.

Malta: Karmenu Vella (S&D), tidigare turistminister.

Polen: Utrikesminister Radosław Sikorski (EPP), nominerad som kandidat till att bli EU:s utrikeschef.

Ungern: Utrikesminister Tibor Navracsics (EPP)

Det är kanske helt sökt att börja tänka på en gammal chipsreklam när man ser listan ovan…

(PO)

TILLÄGG: Angående min retoriska fråga om bakdörr, så finns tydligen rykten om att Lena Ek (C) och Gunilla Carlsson (M) skulle kunna vara alternativ till Malmström.

Svensk-dansk kommissionär 2009?

Frankrikes president Sarkozy har som EU-ordförande skickat ut en testballong när det gäller antalet kommissionärer. Eftersom vi nog kan utesluta att Lissabonfördraget är på plats tills den nya kommissionen ska tillträda så är det Nicefördraget som gäller. Nicefördraget är dubbeltydigt, dels att varje nationalitet ska vara representerad men också att när EU har 27 medlemsländer så ska det vara färre kommissionärer än medlemsländer, ingen lätt nöt att knäcka.

Franska diplomatiska källor har uppgett för den tyska tidningen Die Welt att Frankrike överväger att lansera förslaget att länder med likartad kultur och språk ska dela på en kommissionär. Sverige och Danmark skulle få komma överens om en, Beneluxländerna skulle ha en gemensam (för inte tänker väl sig Frankrike att bli representerad av vallonsk belgare?), Storbritannien och Irland skulle dela på en, Tjeckien och Slovakien skulle återigen gå samman och Tyskland och Österrike skulle också gå ihop.

Troligtvis blir det inte mer än en testballong, Österrikes utrikesminister Ursula Plassnik var måttligt road över utsikterna av en anschluss med Tyskland och säger till österrisk press som EUobserver citerar: ”Idén om kombi-kommissionärer eller hälften-hälften kommissionärer är inte ens ett dåligt sommarskämt.”

Utspelet har ännu inte nått svenska medier och jag har hittills inte sett några svenska reaktioner, men jag  gissar att det nog från svenskt håll är kalla handen.

PS Eubloggen förutspådde att rubrikmakarna skulle få ett roligt franskt ordförandeskap när Sarkozy gör olika typer av utspel, direkt eller indirekt. Den första månaden har definitivt förväntningarna infriats.

(PO)