Det blir Juncker nästa vecka

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 06.32.13

När det börjar bli dags att ta fram sillen och en isig brännsvinsflaska så får man ta tillbaka tidigare blogginlägg. Jag har sagt att jag inte tror att Jean-Claude Juncker blir vald till EU-kommissionens ordförande, jag har till och med satt en lunch på det i vadslagning med kristdemokraternas riksdagsledamot Désirée Pethrus (som jag nu tror jag förlorar alltså).  Nu ändrar jag min bedömning. Det blir Juncker.

Trots starkt principiellt motstånd från länder som Storbritannien och Ungern med ifrågasättande signaler från Nederländerna, Sverige och Italien så är tendensen nu att David Camerons hårdföra motstånd som tvingade Tysklands Angela Merkel ut på banan i försvar har gjort att det bara är Cameron och Orban i Ungern som kommer att motsätta sig Juncker. Cameron anses ha spelat bort chanserna att stoppa Juncker genom att gå ut för hårt.

Italien har kohandlat i veckan om att få minskad åtstramningspolitik i utbyte mot att stödja Juncker, vilket gör att Italiens socialdemokratiske regeringschef Renzi kan notera en inrikespolitisk framgång, samtidigt som det också försvagar Merkels hökposition när det gäller budgetdisciplin.

Både Reinfeldt och Rutte har börjat betona innehåll framför person och procedur, och Ruttes fall lär även Benelux-solidaritet ha börjat spela in (Juncker är från Luxemburg).

Det gör att det inte kommer att finnas en blockerande minoritet på toppmötet 26-27 juni. Det blir med andra ord Jean-Claude Juncker. Jag räknar nu alltså med att få bjuda riksdagsledamoten Pethrus på lunch.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Två förlorare i spelet om kommissionens ordförande. David Cameron och socialdemokraternas Martin Schulz FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Frågan är vad David Cameron ska få som tröstpris så att han inte får för mycket stryk? För mycket brittisk stryk kan skynda på Brexit-omröstningen, om Storbritannien ska lämna EU eller inte. En tung kommissionärspost till Andrew Lansley är självklar. Däremot ska det mycket till för att Cameron ska få igenom (sin i och för sig rationella…) idé om att ha en grupp superkommissionärer som chefar över andra kommissionärer. Även om små länder nog kan acceptera en sådan ordning så är tanken på att en fransk kommissionär skulle vara junior för svårsmält i Paris. Och omvänt, om det skulle institutionaliseras att bara de stora länderna besitter superkommissionärersposter så är det i det långa loppet något de mindre länderna har svårt att ställa upp på. Bland annat Barroso och Juncker har varit kritiska mot tanken. Troligen får Cameron bindande löften om brittiska undantag från Merkel, Juncker och andra nyckelpersoner, som ska ge Storbritannien den omförhandling med EU som gör att landet stannar kvar i EU.

För att balansera Juncker öppnar det här för att Europeiska Rådets ordförande kan hämtas från ett land som inte är med i Euron vilket öppnar möjligheten både för Danmark och Sverige, även om det blir Litauen som tar posten.

Tories i Europaparlamentet har också öppet sagt att välja Sajjad Karim till (förste muslimske) talman är ett sätt att ge Storbritannien ett tröstpris. I slutändan tror jag dock de två största grupperna S&D och EPP inte släpper fram någon annan på talmansposten.

Mitt tips just nu på maktposterna:

Kommissionens ordförande: Jean-Claude Juncker

Rådets ordförande: Favorit: Dalia Grybauskaite. Utmanare: Helle Thorning-Schmidt Joker: Fredrik Reinfeldt

Kommentar: För att balansera kan en ledare från ett icke-euroland komma i fråga. Troligen blir det en kvinna, och det här jobbet kan vara skälet till att Dalia Grybauskaite lämnar Vilnius efter att blivit omvald som president i fjol.  En kvinna behövs efter att många länder bara nominerar män till EU-kommissionen. Posten är på 2,5 år och kan förnyas en gång. 

EU:s utrikeschef:  Favorit: Helle Thorning-Schmidt Utmanare: Radoslaw Sikorski, Joker: Federica Mogherini

Kommentar: I Helle Thorning-Schmidt får socialdemokraterna sitt samtidigt som det blir ännu en kvinna till ett toppjobb. Sikorski är en stark utmanare men betraktas som för högaktig gentemot Ryssland. De nya medlemsländerna har fått sitt genom Grybauskaite, därför Thorning-Schmidt. Mogherini är Italiens socialdemokratiska utrikesminister.

Tysklands EU-kommissionär: Omval av Günther Oettinger

Kommentar: Socialdemokraternas spitzenkandidaten Martin Schulz som öppet sagt att han vill bli Tysklands EU-kommissionär för att bli Junckers radarpar i EU-kommissionen släpps inte fram av den kristdemokratiska-socialdemokratiska regeringskoalitionen i Berlin. Valets stora segrare var inte Socialdemokraterna, därför går posten till en kristdemokrat och det innebär att Oettinger får fortsatt förtroende som kommissionär.

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Malmström väntar på besked att bli få fortsätta. Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Sveriges EU-kommissionär: Favorit Cecilia Malmström Utmanare: Gunilla Carlsson och Lena Ek

Kommentar: Det borde vara en done deal att nominera Malmström. Men beskedet dröjer från svenska regeringen, en del spekulerar i att man hållit Reinfeldt som kandidat till kommissionens ordförande ifall Juncker faller. En annan orsak kan vara att de andra runt regeringsbordet tycker att Folkpartiet fått sitt och det är sista chansen på länge att dela ut maktposter och att det då i rättvisans namn borde gå till något annat parti. I ett sådant resonemang nämns exempelvis Gunilla Carlsson och Lena Ek. Sverige har bara haft kvinnliga EU-kommissionärer (Anita Gradin, Margot Wallström och Cecilia Malmström) och kommer fortsätta att ta ansvar för kommissionens helhet, även om det finns de som muttrar och säger att det nu är dags för Sverige att kvotera in en man på en post som aldrig en man har haft…

Talman Europaparlamentet: Martin Schulz Jokrar: Sajjad Karim och Guy Verhofstadt.

Kommentar: Posten väljs på 2,5 år. Tillägg: Frågan avgjordes i praktiken i Berlin på Midsommaraftonen. Det blir Schulz.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Snart ser vi utfallet i poster av valet… FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Till sist – någon annans tankar:

Olle Schmidt, tidigare Europaparlamentariker för Folkpartiet, skriver om sitt eget dreamteam i GP:

”IMF-chefen Christine Lagarde blir kommissionens ordförande. Jean-Claude Juncker trivs bättre i rollen som europeiska rådets ordförande. EPP-gruppen har fått sitt.

Socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, Danmarks statsminister, blir den höga representanten för utrikesfrågor. Talman i parlamentet blir liberalen, den förre premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt.

Och i Sverige hoppas jag att Cecilia Malmström efter sitt utmärkta värv får förnyat förtroende som Sveriges kommissionär. Joker i leken är Fredrik Reinfeldt.”

Olle lovar belgisk choklad till den som har mest rätt, jag siktar på att kompensera min lunchförlust till KD genom choklad från FP, men å andra sidan så brukar det bli kompromisser som ingen spekulant har på kartan. Jag blir inte förvånad om jag blir chokladlös 🙂

(PO)

GÄSTINLÄGG: Ett brev från Luxemburg

Skärmavbild 2014-05-30 kl. 15.40.49

Det kom ett brev från Luxemburg till Dalarnas Tidning med anledning av vad jag skrev i krönikan…

Med tillstånd av skribenten Roland Hoferlin i Luxemburg publicerar jag här ett brev som han skickat till Dalarnas Tidnings chefredaktör Ewa Wirén med anledning av min krönika i DT. Läs det han reagerar på här.

Jag vill också understryka att jag är uppriktig glad över att Roland gått med på att jag får publicera hans brev, och tycker att det är roligt att han tagit tid att skriva till Dalarnas Tidning och engagerat sig i debatten. Både Roland och jag drivs av viljan att uppmärksamma och diskutera frågeställningar som berör vår gemensamma Europeiska Union.

(PO)

Bästa Ewa,

Innan  jag börjar med vad jag vill berätta ska  jag  tala om för dig att jag är luxemburgare och har lärt mig svenska på egen hand, och på detsamma vill jag be om ursäkt om det blir en hel del med fel i mitt brev, både i grammatik och stavning. Men detta hindrar mig inte att förstå allt vad  jag läser, böcker, tidningar eller artiklar på svenska.

Nu undrar du kanske varför jag skriver till dig.

Det är så att jag fick tag i en artikel som publicerades i Falu Kuriren, en artikel skriven av f.d. EU korrespondentenPatrik Oksanen . Jag skulle gärna viljatala om för dig vad jag tänkar om artikeln och om skribenten också. Min uppfattning är att en redaktör ska berätta om saker bara när han har undersökt själv om vad  han skriver, att han försäkrarsig om sanningen av det han skriver och att han återger allt på ett objektivt sätt. Det är just detta som jag tror att Patrik Oksanen inte gjorde.

Det är därför jag vill försöka rätta några uttalanden som finns i artikeln eller åtminstone vill jag ge några förklaringar.

t.ex. ……därför blev inte Cameron, Rutte…..inte särskilt glada när parlamentet…..tvinga på dem sina kandidater. Parlamentet tvingar inte,…. men före valet var alla ense om att föreslå den kandidat som fick högsta antal röster, och det blev Juncker.

Att Cameron inte blev glad kan man se i ett uttalande han gjorde i en artikel som fanns i tyska vecko magasinet “der Spiegel”. Cameron sa: “..en figurav 80 talet kan inte lösa nutidens problemer”.  Det hade varit bättre för Cameron om han hade hållit tyst, (‘si tacuisses…’ ).Cameron, som är ju en figuravnutiden verkar ju inte kunna lösa sina problem i Storbritannien, och där har han att göra bara med ett land i stället för 28. Dessutom har Juncker visat att han  kan lösa problem, annars skulle han inte kunnat hållit sig som Mr Europe under många år.

Angående spritrubriken: det var Junckersefterträdare som Mr Europe, holländaren Dijsselbloem, som gjorde detta uttalande. Var det kanske därför att Dijsselbloem blev svartsjuk att han inte kan uppvisa eller uppnå samma resultat som Juncker.

Spionrubriken: Juncker medgav att det fanns oregelmässigheter inom den nationella säkerhets tjänsten. Det var dessa som gjorde att han själv lämnade in sin demission som  premiärminister frivilligt, han blev inte tvungen att göra detta. Efteråt blev det nya val där Junckers parti CSV (Kristlig Sociala Folksparti) kom först med 33,68 %, dvs 23 ledamöter, LSAP (Socialistiska Arbetar Parti med 20,28 % och 13ledamöter, DP (Demokratiska Parti/Liberal), med 18,25%, 13 ledamöter, , Gröna Parti med 10,13 %, 6 st. Dem 3 sistnämnda hade beslutat redan före valet, att inte kontakta CSV,valsegraren , om dem bara fick en majorität, då skulle dem forma regeringen.

Ett ord också om Patrik Oksanens stil och ordval (F-n, för att ta ettexempel,jag förstår att F-n betyder fan). Min upfattning är att F-n inte är det bästa ord för att ge ett opartiskt intryck, såsom det egentligen skall vara.

Vänlig hälsning,

Roland Hoferlin