Botniska korridoren på väg att bli Core Network

Det kanske låter lite osexigt som rubrik. Men det är vad som verkar bli officiellt på onsdag. Jag har hört snacket att det ska vara på gång från flera olika håll, och Piteå-Tidningen skriver också om det.

I sådana fall, om det finns med i Kommissionens beslut för TEN-T som ingår i paketet Conncecting Europe, så är det riktigt bra lobbat av svensk-finska (nordliga) intressen.

Botniska korridoren förbinder Nordiska Triangeln med Northern Axis med järnväg på sidor om Botniska viken. I svensk kontext handlar det om Norrbotniabanan upp till Haparanda.

Att finnas med som Core Network innebär att man sitter med vid pengagrytan och blir prioriterad för EU-medel, vilket ökar sannolikheten för EU-finansiering och förverkligande av Norrbottniabana.

I Botniska korridoren finns också öst-västliga stråk till norska hamnar med, som förbindelserna till Trondheim över Storlien och till Mo i Rana över Umskalet bortanför Tärnaby i Västerbotten.

I morgon får vi veta om förhandssnacket stämmer. Oavsett vilket lär det bli ett snackämne på Europaforum Norra Sverige på torsdag-fredag.

(PO)

Annonser

Grönt eller tillväxtmaximering för ”Connecting Europe”?

På onsdag kommer EU-kommissionen med sitt ”Connecting Europe”. Paketet lägger ihop frågor om transporter, energi och informationsteknologier i syfte att fördjupa EU:s infrastruktur. En del av paketet är känt genom att det presenterades i långtidsbudgeten som kom i somras.

Bland annat skapas en fond där gränsöverskridande infrastrukturprojekt ska kunna finansieras. Förslaget är att 40 miljarder euro hämtas från budgeten samt att man tar ytterligare 10 miljarder euro från sammanhållningspolitiken. Syftet är att pengarna ska gå till att skapa bättre kontakter över gränser, oavsett om det är gasledningar, vägar eller fibrer, och ”terminate the isolation of certain economic ”islands”.

Paktetet kommer att innehålla både lagstiftningsförslag och policyförslag – som en översyn av guidelines för transporter, energi och informationsteknologier.

Lagförslagen ska senare behandlas av medlemsländerna i ministerrådet och Europaparlamentet. Det samma gäller för budgeten som kommer att påverka storleken på fonden för gränsöverskridande infrastruktur.

En sak som blir intressant att se på onsdag är hur balansgången mellan tillväxtmaximering i eurokrisens spår och behovet av miljövänliga transportsystem ser ut. Kommer kommissionen att betona behovet av att utveckla vattenvägarna och därigenom minska långtradarnas andel? När kommissionens grönbok om TEN-T var ute efterlyste parlamentet just ”vattenmotorvägar” och att floder och sjöar skulle nyttjas bättre. Gröna korridorer och järnvägsfrakt fanns med på önskelistan också, allt för att hitta bränsle- och utsläppssnålare lösningar.

Infrastrukturfrågorna är viktiga för Norra Sverige, med stora avstånd och stor basindustri. Det ska bli väldigt intressant att höra snacket om kommissionens förslag på torsdag när Europaforum Norra Sverige drar igång i Sundsvall.

(PO)

Svensk öindignation helt i onödan

Just nu valsar historien om att Öland inte är en ö enligt EU i olika svenska medier, som på en beställning kommer indignerade och irriterade kommentarer om klåfingrigt korkade byråkrater på Facebook, Twitter och i olika bloggar.

Det finns mycket berättigad kritik om hur EU:s regionalpolitik fungerar, hur utbetalningar sker och hur uppföljningen utförs.

Men om vi stannar vid Öland, är det så konstigt att EU satt upp kriterier för hur stödet till avlägsna öar ska definieras?

Den viktigaste punkten är att transporterna avsevärt försvåras och fördröjs jämfört med en fastlandsort. Det förloras mycket tid i färjetransporter jämfört med om en lastbil kör på väg. Läs gärna inlägget ”Ode to the maps of Europe”, där jag berättar om Hache som är generalsekreterare för CPMR (Island Commission of the Conference of Peripheral and Maritime regions) och hans kartexempel som placerar Gotland i finska karelen och grekiska öar i Jemen.

Stödet ska då alltså verka konkurrensutjämnande. Öar som är förbundna med fastlandet med en bro har inte samma konkurrensnackdel som sina brolösa ösystrar, att bli indignerad över att Öland inte klassas på samma sätt som Gotland eller Åland är både antiintellektuellt och kontraproduktivt. Ska man bli indignerad å Ölands vägnar så är det för dåligt lobbyarbete både från regionen och svenska regeringen som inte då sagt att det finns öar med broar och väldigt avlånga öar med bron bara på ena ändan och att det borde också räknas in på något sätt.

Sedan kan man vända på det och fråga sig om alla öar borde räknas som stödmässiga öar, skulle det vara bättre att Gamla Stan räknades som en ö och hamnade i samma stödkategori (ja, jag vet – det är ett extremt draget vulgoargument) genom att slopa avståndskravet på 1km till fastland samt bro/tunnelkriteriet?

Att raljera, spela ovetande eller att inte orka orka sätta sig in i frågan om vad EU-definitionen egentligen går ut på är tjänstefel av mina svenska journalistkollegor. Resultatet blir att folk vilseleds, och utifrån information de får så blir de arga och tycker att det här bara var korkat. På det här sättet bygger vi alla tillsammans bara på politikerförakt och EU-förakt, och när folk förstår att de inte fått hela bilden så växer journalistföraktet.

Frågan om Öland som ö tar fokus från den mycket viktigare (men osexigare och tråkigare) debatten hur ska våra skattemedel inom EU användas på bästa sätt, vad ska pengarna gå till och hur ser vi till att de inte slösas eller korrumperad bort.

(PO)

Läs nyhetsrapportering: DN, Expressen, GP, SVT:s Smålandsnytt, Östran, Aftonbladet

Bloggare som är inne på min linje: Erik Weiman (M)