Sverige sköter inte Europaparlamentsvalet riktigt rätt

Skärmavbild 2014-07-25 kl. 09.10.37

I ett brev som uppmärksammats av danska tidningen Politiken så har nu EU-kommissionen inlett skriftväxling med konungariket Sverige om valhemligheten i samband med Europaparlamentsvalet. EU-kommissionen som är fördragets väktare ska se till att medlemsländerna följer gemensamma regler, däribland hur parlamentsvalet genomförs i Sverige. Efter att EU-kommissionen fått skriftliga klagomål om vallokalerna och hur valhemligheten undergrävs genom systemet att man tar valsedlar utanför röstbåset och sedan tar med sig dom in i valbåset. Kommissionen påminner om att valhemligheten är inskrivet. Kommissionen skriver:

”According to the information at the disposal of the Commission, an individual ballot paper was used for each political party participating in the elections. The ballot paper contained the list of candidates of that specific political party. The ballot papers were on display in the polling stations with the names of the political parties clearly visible. On election-day, voters were to pick up from the various piles the ballot papers they wanted before entering the voting booth. It derives that anyone present in the polling station (officials or other voters queuing up) were able to see who collected which ballot paper of which political party. The only way to keep the choice secret was to collect ballot papers ahead of election-day and bring them to the polling station, to collect several ballot papers from different political parties or even one ballot paper for each political party and take all ballots into the booth.”

Kommissionen konstaterar att det är sällan som väljare gör så (även om undertecknad alltid har gjort så). Kommissionen igen: ”It is clear from the EU rules cited above that Member States have the obligation to guarantee the principle of the secrecy of the vote. Secrecy must be ensured regardless of whether citizens are able to conceal their political choice if they voluntarily behave in a certain proactive way – e.g. by collecting ballot papers ahead of election-day, by taking several ballot papers or one for each political party in the polling station or by using blank ballot papers. Ensuring the secrecy of the vote is a matter for the authorities and not for voters. The fact that persons present in the polling station have the possibility to identify choices made by voters allows for asserting pressure on voters and controlling their voting behaviour. This may amount to a violation of the principle of the secrecy of the vote.”

EU-kommissionen gav konungariket Sverige 10 veckor på sig att svara på beskrivningen (som är helt korrekt beskrivet kan jag intyga, utifrån egen upplevelse som väljare och reporter som bevakat åtskilliga val). Sveriges svar går ut på att beskriva lagstiftning och att distributionen av valsedlar sker på många sätt och att man anser sig leva upp till hemliga val, men att man överväger en utredning i frågan eftersom man är lyhörd för förbättringar.

Skärmavbild 2015-05-17 kl. 11.39.23

Att kommissionen skulle nöja sig att med att Sverige ”överväger” att utreda är osannolikt. Det är anmärkningsvärt att Sverige får ett sånt här och kommissionen har nog väl övervägt att sätta igång processen. Räkna med att regeringen får ett till brev och får sätta fart på sina utredningsplaner.

Om man får önska så skulle Sverige våga testa ett annat valsystem till Europaparlamentsvalet eftersom individens betydelse är så pass stor. Det skulle också innebära att problemet med valhemligheten löser sig. Titta på Finland (som redan på valnatten vet vilka som är valda, Sverige fick vänta till fredagen) där finns i valbåset en lista med kandidater uppsatta. Varje kandidat har ett nummer och väljaren skriver numret på valsedeln. Alla kandidater från ett visst parti läggs samman och utgör partirösterna som mandaten fördelar sig från. Den/de kandidater med flest röster blir valda.

På så sätt skulle bandet mellan väljare och vald stärkas i Europaparlamentet, där det är viktigt att de 20 som företräder Sverige är duktiga politiker som kan nätverka. Metoden skulle kunna användas i parlamentsvalet 2019 och utvärderas för att eventuellt användas till riksdagsvalet 2022.

(PO)

Annonser

EU-valvakan frias av GRN

Skärmdump från SVT. Klicka på bilden för att komma till ViPåTV.

Skärmdump från SVT. Klicka på bilden för att komma till ViPåTV för att läsa mer om Granskningsnämndens beslut.

SVT:s valvaka för Europaparlamentsvalet frias av Granskningsnämnden skriver ViPåTV. Sammanlagt hade valvakan anmälts av 347 personer som ansett att Sverigedemokraterna hanterades på ett obalanserat sätt. Anmälarna menade att SD utmålades som ett rasistiskt parti utan att partiet fick möjlighet att bemöta anklagelserna, men också att bevakningen av SD:s valvaka var otillräcklig och att grafiken var gjord så att SD:s valresultat var otydligt och svårläst och att programledare och val av medverkande gjorde att SD marginaliserades.

Granskningsnämden för Radio och TV höll dock inte med och skriver att programmet inte stred mot kravet på opartiskhet och saklighet:

”När det gäller SVT:s och övriga programföretags bevakning i samband med allmänna val har granskningsnämnden tidigare uttalat att något krav på att alla politiska partier ska behandlas helt likformigt inte kan ställas, utan att denna bevakning till stor del måste kunna få göras utifrån nyhetsmässiga värderingar. Nämnden anser mot den bakgrunden att vad anmälarna bland annat anfört om att bevakningen av SD inte stod i proportion till partiets valframgång inte strider mot kravet på opartiskhet.

Enligt nämndens praxis får politiska partier godta relativt långtgående kritik innan det kan krävas att partierna i fråga måste ges tillfälle att bemöta kritiken. Nämnden konstaterar att uttalandena om SD som ett rasistiskt parti gjordes av tillfälligt medverkande och gav uttryck för deras personliga uppfattning. Med beaktande av att det ska råda en vidsträckt yttrandefrihet i televisionen kan nämnden inte finna att deras uttalanden innebär att programmet strider mot kraven på opartiskhet och saklighet.

Enligt nämndens mening gick inte heller programledarens eller SVT:s EU-kommentators uttalanden utöver vad som kan accepteras inom ramen för SVT:s gransknings- och kommentarsskyldighet. Programmet strider inte mot kravet på opartiskhet.

Nämnden anser inte att valet av medverkande eller programledarens förhållningssätt, eller vad anmälarna anfört i övrigt, medför att programmet strider mot kraven i sändningstillståndet.”

Läs hela beslutet.

TV4 fick omfattande kritik i samband med Europaparlamentsvalet för att ö h t inte sänt någon valvaka alls i TV utan endast på nätet.
(PO)

Löfvens laguppställning i rådsmatcherna

Åsa Westlund (S) Foto (C) European Union 2014 EP

Åsa Westlund (S) redo för ministerpost Foto (C) European Union 2014 EP

Sverige är i väntans tider efter det Indirekta Ministerrådsvalet i söndags (aka Riksdagsvalet). Huvudspåret är att socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven blir statsminister i en minoritetsregering där även Miljöpartiet ingår. Statsministern själv Stefan Löfven (S) har inga erfarenheter från EU:s institutioner men väl från Europeiska Metall. Vilka som kommer att representera Sverige i EU:s olika ministerråd är ännu en bit bort men EUbloggen listar de hetaste kandidaterna med EU-erfarenheter.  Det är framför allt i sitt eget socialdemokratiska parti som Stefan Löfven kommer att hämta statsråden som spelat politisk boll i Bryssel, Strasbourg och Luxemburg tidigare.

Heta namn med STOR EU-erfarenhet

Margot Wallström (S) – EU-kommissionär under åren 1999-2009. Först som miljökommissionär och därefter vice ordförande i EU-kommissionen med institutionella relationer och kommunikation på sitt bord. Margot Wallström tippas av många som utrikesminister. Henrik Brors lanserar henne dock som en vice statsminister som kan sekundera Stefan Löfven på plats under toppmötena. En variant skulle också kunna vara att kombinera det med EU-ministeruppdraget. Ett långskott är att Wallström skulle få ta hand om ett kombinerat klimat & miljödepartement som departementschef med en miljöpartist eller rent av två i departementet som statsråd.

Åsa Westlund (S) – Europaparlamentariker under åren 2004-2014. I EUbloggens ögon en självskriven socialdemokratisk minister ur den nya generationen med goda europeiska kunskaper. Åsa Westlund kan vara kandidat både till EU-ministerposten men även på poster som klimatminister, miljöminister och konsumentminister.

Heta namn med EU-erfarenhet

Ibrahim Baylan (S) – har ministerrådserfarenhet från sin tid som skolminister 2004-2006. Baylan har en bred politisk profil där han har varit ordförande i trafikutskottet, partisekreterare och skolpolitisk talesman. Tar han inte plats i utbildningsdepartementet lär Löfven kunna använda honom exempelvis som infrastrukturminister eller varför inte som näringsminister.

Morgan Johansson (S) – var folkhälsominister 2002-2006 och har sin EU-erfarenhet från ministerrådet under den tiden. 2010-2014 satt han som ordförande i justitieutskottet. Johansson är möjlig justitieminister men lär också vara möjlig i andra roller.

Ylva Johansson (S) – har två ministerperioder och sina EU-erfarnenheter från 1994-1998 som skolminister och 2004-2006 biträdande socialminister med vård och äldreomosorg på sitt bort. Idag vice ordförande arbetsmarknadsutskottet och kandidat till arbetsmarknadsminister.

Carin Jämtin (S) – var biståndsminister 2003-2006 och är idag partisekrerare. Jämtin torde ingå i en regering och kan ta många olika ministerroller, från utrikesminister, till näringsliv, arbetsmarknad och socialminister.  

och så EUbloggens tips till Stefan Löfven…

Göran Färm (S) – Europaparlamentariker 1999-2004 med rapportörskap för EU:s budget 2003, därefter rådgivare åt Wallström och sen tillbaka 2007 i Europaparlamentet fram till valet i maj. I Färm har Löfven en erfaren korridorräv och förhandlare med goda kontakter och lång erfarnhet. Om EUbloggen var Stefan Löfven skulle ett av de första samtalen gå till Göran Färm och få honom att kliva in rollen som exempelvis Samordningsminister med EU-ansvar, för att kunna vara stöd och guide och lite mer av en överrock till de internationellt oerfarna ministrarna. I ett europeiskt perspektiv är heller 65 år inget hinder för en ministerpost.

Jokrar till ministerposter med varierande EU-erfarenhet

Isabella Lövin (MP) – framgångsrik Europaparlamentariker, men lär få stanna kvar i parlamentet för att MP hämtar ministrarna från hemmaplan.

Peter Eriksson (MP) – skulle i stort sett bara hinna skriva in sig i parlamentet innan det var dags att vänta hem till en ministerpost. Inte särskilt troligt.

Marita Ulvskog (S) – lär stanna kvar i Europaparlamentet.

Thomas Bodström (S) – comeback som justitieminister eller varför inte utrikeshandelsminister, en jurist kan ju behövas för TTIP & TISA. 

Jens Orback (S) – kanske biståndsminister?

Det är snart dags för nationalsång och matchstart för Löfvens lag. Men eftersom hela spelartruppen är tunn när det gäller EU-erfarenheter så räkna med att Wallström och Westlund bör få nyckelroller. Lite besvärligt är det för Miljöpartiet som saknar ministerkandidater med EU-erfarenheter, kanske kan det åtgärdas på tjänstemannasidan? Och om Stefan Löfven lyssnar på EUbloggen så tar han in Göran Färm i laguppställningen också…

(PO)

 

Sista minuten valinformation

DSC_0086

Idag röstar Sverige i det som EUbloggen kallar för det indirekta ministerrådsvalet. Riksdagsvalet avgör vilken politik Sverige för i den ena av EU:s lagstiftande kamrar. Här samlas den valbebevakning som EUbloggen gjort:

Granskning av valmanifest med EU-perspektiv

Problemet med att inte berätta om EU-politiken i Valmanifesten

Partierna missar EU-perspektivet i Zombiefrågan

och så en gammal favorit i repris:

Det här vill inte partierna prata om inför Europaparlamentsvalet

DSC_0091

 

EUbloggen granskar valmanifesten: S får G

Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn; Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.

Tidigare inlägg i serien: Folkpartiet får MVG, Centerpartiet får knappt G, Miljöpartiet får G, Kristdemokraterna får knappt G, Vänsterpartiet får IG, Feministiskt Initiativ får IG, Piratpartiet får GSverigedemokraterna får VG och Alliansen får VG.

Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om

SOCIALDEMOKRATERNA socialdemokraterna

Har eget EU/Europakapitel: Nej.

Antal gånger som olika begrepp nämns:

EU: 14

Europa: 2

Europeisk(a): 1

Euron: 0

Konkreta löften i EU-politiken: 

Stärka EU:s utrikespolitiska röst.

Mer EU-solidarisk flyktingpolitik.

EU ska göra mer för utbildning (S svarar inte på hur eller vad).

EU-medlemskap öppet för alla Europas länder.

EU ska stödja Ukraina och motverka Rysslands destablisering.

EU ska minska växthusgasutsläppen med 50% till 2030 jfr med 1990, samt 40% förnyelsebar energi och ökad energieffektivisering (ingen nivå angiven här)

Löntagarnas rättigheter (ej definierat) ska stärkas i EU.

Överraskningsfaktor: Att inte heller Socialdemokraterna orkar hålla uppe EU-perspektivet eller ange konkret vilken EU-politik partiet vill driva i Rådet.

Kommentar: När Socialdemokraterna inledningsvis berör EU och Europa handlar det om positionering, i vilka ämnen som socialdemokratin vill att Sveriges ska vara bäst i EU-klassen. Längs vägen missar partiet i sitt valmanifest koppla EU-vardagen och hur EU kan påverkas för att påverka Sverige i en rad fråga, allt från transportfrågor till arbetsmarknad. Dessutom missar partiet att koppla exempelvis kemikaliefrågorna till EU-nivån.

När Socialdemokraterna kommer till ett internationellt kapitel så är det först där EU tar plats, som något i vår omvärld. Raskt raddas en rad ambitioner upp, men påfallande ofta är de okonkreta. Det är bara i fråga om klimat och energi som S sätter upp konkreta siffermål. Annars blir det mer vagt, EU ska göra mer för utbildning men hur då, (och varför fanns det inte med i skolkapitlet utan slängs in i slutet?), varför fick inte löntagarnas rättigheter plats under ambitiös jobbpolitik för alla (och vad vill man göra).

Socialdemokraterna borde kunna bättre än så här efter att ha styrt Sverige under den första delen av vårt medlemskap, när dessutom Margot Wallström ska utnyttjas i valrörelsen och man har hämtat hem sitt stjärnnamn Åsa Westlund från Europaparlamentet till Riksdagsvalet så borde Socialdemokraterna kunnat göra så mycket mer och bättre av sitt valmanifest utifrån ett EU-perspektiv, framför allt är man väldigt otydlig med det man vill göra.

Nu är ju konkurrensen om betygen inte direkt stenhård och S skrapar ihop till ett G utan att behöva vara orolig för att bli underkänd, men för ett parti som vill ha statsministerposten så förväntar sig i alla fall EUbloggen mer av valmanifestet än så här.

(PO)

PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med i partiernas valmanifest/valplattformar.

EUbloggen granskar valmanifesten: FOLKPARTIET får MVG

Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn – Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.

Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om

folkpartiet

FOLKPARTIET

Har eget EU/Europakapitel: Ja.

Antal gånger som olika begrepp nämns:

EU: 12

Europa: 8

Europeisk(a): 5

Euron: 1

Konkreta löften i EU-politiken: 

*Reformerad visumpolitik som skapar lagliga vägar hit för asylsökande.

*Skärpning av Reach, EU:s kemikalielagstiftning.

*Ja till euron (efter folkomröstning)

*Fördjupat utrikespolitiskt samarbete

*Årliga rapporter om tillståndet för mänskliga rättigheter i medlemsländerna. Möjligheten att straffa medlemsländer som inte sköter sig.

*Inrättandet av ett europeiskt FBI

Överraskningsfaktor: Låg, det är inget förslag eller skrivning som överraskar eller som varit okänd tidigare. Folkpartiet rör sig på trygg och etablerad mark och fortsätter inslagen linje.

Kommentar: Folkpartiet är ju det svenska parti som får anses som det mest EU-glada partiet. Partiet slår fast i valmanifestet att Sverige ska tillhöra samarbetets inre kärna. Fördjupat samarbete och federalism är något som  alltså Folkpartiet driver på, vilket avspeglar sig i valplattformen. Frågorna och EU-perspektivet finns med även i september, och inte något nödvändigt ont man stökade av i parlamentsvalet i maj. Valplattformen innehåller sex konkreta löften om vilken politik som Folkpartiet vill att Sveriges representanter i ministerrådsmötena ska driva. Fem av dessa sex frågor ligger väl i linje med den politiska profilen som Cecilia Malmström, kandidat till att fortsätta arbetet i fem år till i EU-kommissionen, har. Det är egentligen bara miljöpolitiken som inte är en profilfråga för Malmström som haft kommissionens inrikesportfölj med Migration & Säkerhet under de gångna fem åren.

Många gånger används begreppen Europa, europeisk och EU i valplattformen för att placera Sverige i ett sammanhang; ”I Europa hotas liberala värdering”, ”Det är bedrövligt att många länder i Europa sviker sitt medmänskliga ansvar” och ”EU är vårt viktigaste forum” är några exempel på det.

Slutomdöme: Folkpartiet får MVG för att man ger väljarna konkreta besked i en rad EU-relaterade frågor och för att partiet har integrerat EU-perspektivet på fler ställen än under rubriken EU.

(PO)

PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med.

VEM GÖR UPP MED VEM? – Olika scenarion för samarbeten i Europaparlamentet

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Innan vi går in på olika scenarion för samarbeten i Europaparlamentet 2014-2019 så ska några av skillnaderna jämfört med svensk politik understrykas.

Europaparlamentet vs Riksdagen

Europaparlamentet har inget kvittningssystem som svenska riksdagen. Den som inte är med på en omröstning förlorar sin röst ( i riksdagen kan majoritet behållas genom att frånvarande ledamöter kan kvittas ut mot varandra). En annan skillnad är att partidisciplinen är svagare i Europaparlamentet än i svenska riksdagen (även om i genomsnitt 9 av 10 följer partilinjen). En tredje skillnad är det inte finns någon fast blockpolitik utan det är sakorienterade och hoppande majoriteter, där man gärna samlar en så bred majoritet om det innebär att man kan sätta press på EU:s andra lagstiftande kammare (ministerrådet med medlemsländerna).

Enkel majoritet 

Det normala beslutsfattandet är att Europaparlamentet använder sig av en enkel majoritet (av de ledamöter som röstar), vilket sker i en lagstiftnings första läsning i Europaparlamentet. Det gör att det exakta antalet som behövs för att uppnå en majoritet kommer att variera beroende på hur många ledamöter befinner sig i sin stol och trycker på röstningsknappen. Parlamentet har 751 ledamöter vilket gör att den teoretiska magiska gränsen är 376 om alla är på plats. I genomsnitt är det ca 15 procent som är frånvarande vilket gör att ca 625-650 ledamöter på plats får anses som normalt. Alltså i praktiken ”bara” ca 315-325 röster.

Om vi räknar med ett bortfall på tio procent som röstar mot sin partilinje så tappar en majoritet sisådär 30-40 röster till. Man kan anta även motståndarsidan tappar några, men vanligtvis inte lika många. Därför behöver man komma upp i lite över 400 ledamöter på papperet i ett ”normal fall” om man inte vill gå in och ha väldigt nervösa och ovissa omröstningar.

Sajjad Karim FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Sajjad Karim ECR FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Absolut majoritet krävs i andra läsningen

I första läsningen är det inte nödvändigt att vinna stort, men ju fler som röstar för Europaparlamentets position desto starkare står parlamentet gentemot ministerrådet, vilket blir formellt viktigt i en andra läsning om ministerrådet och Europaparlamentet inte är överens. Om Europaparlamentet vill föreslå ändringar till rådets ståndpunkter från den första behandlingar så måste Europaparlamentets ändring antas av en absolut majoritet av parlamentets ledamöter. Det betyder i klartext att det måste vara minst 376 ledamöter på plats i kammaren som trycker på knappen vid varje ändringsförslag. Då börjar ni förstå att det blir svettigt…

Ett räkneexempel

Vi tar ”Grande Coalition+ALDE” som exempel. Socialdemokraterna, EPP (Moderater och Kristdemokrater) och ALDE (liberalerna med Folkpartiet och Centerpartiet) har på papperet 479 ledamöter vilket ser ut som en stabil majoritet. Med det här exemplet vill jag att visa att det kommer att behövas ett aktivt arbete för att säkerställa röstsegern, för om man bara kör på som vanligt blir det statistiskt en obehaglig överraskning…

Koalitionen är överens om att man vill trycka till rådet med ändringsförslag Y men har av olika skäl inte alls de övriga partigrupperna med sig (de kanske gillar rådets ståndpunkt, de kanske är allmänt anti-EU och trycker alltid nej eller så vill de lägga ned sina röster). Statistiskt sett så tappar S & EPP & ALDE då ca 7o ledamöter som inte är i salen under omröstningen (de kanske är sjuka, på en resa på något sidouppdrag, har nationellt uppdrag, prioriterade annat politiskt arbete på plats under sessionen än att vara och rösta). Fortfarande finns en stabil majoritet med ca 410 MEP:ar från de tre partigrupperna som är i salen under omröstningen.

Men nu råkar det här vara ett förslag som just svenska kristdemokrater och socialdemokrater är väldigt mycket emot, tillsammans med några andra partier från andra länder. Statistiskt sett så röstar 1 av 10 ledamöter emot sin grupp och när 40 ledamöter byter sida så är vi plötsligt nere under den magiska absoluta majoriteten av ledamöterna –  376. Ändringsförslaget faller, ministerrådets ståndpunkt blir den gällande. (Den som vill fördjupa sig i detalj i hela lagstiftningsprocessen kan kolla in det här).

Samarbetsscenarion

Det här är anledningen till varför Europaparlamentet behöver breda uppgörelser över många partigrupper. Jag har tagit fram några olika scenarion för samarbeten i Europaparlamentet som samlar över 400 ledamöter. I samtliga finns den största partigruppen EPP med. Jag har inte tagit fram exempel utan EPP eftersom jag har svårt att se hur man kan få ihop över 400 ledamöter utan EPP i Europaparlamentet 2014-2019. Scenariona visar också det som många sagt i analyser efter valet, att det kommer att krävas ännu mera samarbete mellan de två stora partigrupperna för att få lagstiftningen gjord  än tidigare. Det kommer att ställa stora krav på gruppledarna och på den nye talmannen för att kunna lotsa igenom ändringar av ministerrådets ståndpunkter vid en andra läsning.

Socialdemokrater, Liberaler, Gröna och Vänstern samlar bara 360 ledamöter tillsammans. Att göra scenarior där dessa får med sig antingen ECR eller EFD men inte EPP känns inte som ett scenario som inträffar var och varannan session om jag uttrycker mig så…

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 20.35.56

Stora koalitionen är inte så stor…samlar numera bara 412 ledamöter

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 20.44.55


De två stora + liberalerna ger en större majoritet med 479 ledamöter.

 

Grande Coalition + ALDE kan egentligen bytas mot valfri annan partigrupp. Det är alltså ett scenario där S&D och EPP får med sig ytterligare en partigrupp. Mest troligt handlar det om ALDE. Om vi byter ALDE mot De Gröna blir det 462 ledamöter. Ett byte mot ECR skulle ge 482 ledamöter. Minst sannolikt är att man får med sig partigrupperna längst ut på kanterna dvs högerpopulistiska EU-kritiker i EFD och vänstergruppen GUE/NGL.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 20.49.08

Regnbågen med 529 ledamöter samlar partigrupperna som är positivt inställda till EU.

Det här Regnbågsscenariot är exempelvis vad som skulle krävas för att ha en möjlighet att exempelvis avsätta EU-kommissionen (fast då skulle nog alla EU-kritiska grupper vara väldigt på…). För att avsätta kommissionen krävs förutom absolut majoritet av parlamentarikerna även att av de som röstar så måste 2/3 rösta för att avsätta EU-kommissionen.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 22.24.26

Om liberaler, gröna och högern lyckas samarbeta får de 408 ledamöter.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 21.01.30

Om liberalerna går till höger, som får med sig högern om höger också blir det 406 ledamöter.

För partigrupperna innebär parlamentet 2014-2019 att det blir ännu viktigare att hålla koll på sina parlamentariker, att försöka sätta tryck på att röstdisciplinen upprätthålls och veta vilka som är bortresta och inte. Trycket, men även makten hos gruppernas inpiskarna ökar. Det kommer också att
gynna mer sammanhållna och homogena partigrupper (i det utgående parlamentet EPP, S&D och de Gröna) där man kan räkna med få löshästar jämfört med partigrupper där man lovat större frihet till partierna att rösta som de själva vill, oavsett om det är en fråga om ideologi eller realpolitik i att ”köpa in ett parti in i partigruppen” (i den period jag skämtsamt kallar för MEP-draften). Här är min bild att särskilt EFD kommer att ha fortsatt svårt att rösta på ett sammanhållet sätt, men även ECR kommer troligen att vara mer röstsplittrat än ALDE denna mandatperiod.

För de stora partigrupperna EPP & S&D kommer troligen det här att innebära ett mer kyligt kalkylerat när man väljer att förhandla med de andra partigrupperna och när man anser att det räcker att få med sig delar av de andra partigrupperna på ett förslag.

Till sist – summa summarum

Räkna med att samarbetsförmågan och kompromissandet konst kommer att finslipas ytterligare under kommande fem år, men räkna också med att politiska grupperingar till höger och vänster kommer att anklaga de stora mittenpartierna för konsensunspolitik och smyguppgörelser (här i Sverige är det ju nästintill ett blockpolitiskt tabu att prata om hur Moderater & Socialdemokrater skulle göra upp i de flesta stora politiska frågor). I de mer politiskt känsliga frågorna där det finns låsningar i Ministerrådet eller mellan ministerrådet och parlamentet kommer vi att se ur S&D och EPP gör upp med någon grupp till för att kunna säkra den absoluta majoriteten med 376 röster.

Räkna med att liberalerna är fortsatta favoriserade partners, men även att ECR och de Gröna vill försöka vara med att påverka där de har intresse och möjlighet.

LÄS ÄVEN: PARTIGRUPPERNA: Störst – ökar mest – minst

(PO)

Tillägg: Tack till Göran von Sydow och Åsa Westlund som påpekade otydlighet i syftning till röstlojalitet i gruppen och att jag missat att De Gröna följer partilinjen i högre utsträckning än ALDE. De Gröna är den mest röstlojala gruppen. Jag har förtydligat och rättat.

 

Schulz eller Juncker, nej det blir en kvinna!

Skärmavbild 2014-05-25 kl. 09.59.12

”Bara genom att rösta på Socialdemokraterna så kan en tysk bli kommissionens ordförande” – fungerar nog bättre i Berlin än i Borås…

Skådespelet med de indirekta valda kandidaterna till ordförande för EU-kommissionen blir allt mer parodisk i elfte timmen. Socialdemokraternas kandidat (japp, så säger man i alla fall – att en röst på Marita Ulvskog och de andra på S-listan är en röst på Schulz) har hemma i Tyskland kört en föga pan-Europeisk affisch. I ett desperat försök att boosta de tyska socialdemokraterna så är budskapet att det är enda chansen för att få en tysk kommissionsordförande. Fungerar nog kanske bättre i Berlin än i Borås. Inte nog med det, även om Socialdemokraterna inte blir största gruppen tänker Schulz försöka bli ordförande ändå genom att skaffa stöd (troligtvis riktar han sig in på  liberalerna, de Gröna och vänstern) från de andra grupperna. Det är ett helt nytt besked i valrörelsen, där budskapet annars från toppkandidaterna att ministerrådet måste välja kandidaten från den största gruppen (intervju på tyska med Martin Schulz om detta, om min dåliga tyska gjort jag tolkat budskapet fel, tveka inte att säga till).

På den andra sidan så har Jean-Claude Juncker fått öppet problem med Storbritanniens Cameron som letar allierade för att stoppa honom. Jag har skrivit tidigare om varför både Schulz och Juncker blir ratade. Frågan är bara hur Rådet ska kunna föreslå en kandidat som får Europaparlamentets majoritet med sig.

Spelplan om PSE (Socialdemokraterna) blir största grupp (15% chans enligt Pollwatch):

Merkel vill nog slippa Schulz (vill inte ge en kommissionärspost till S om hon kan slippa det), dessutom är kritiken given att Tyskland får en för tung roll inom EU. Därför gäller att hitta en kandidat som ingen kan säga nej till. Det finns två kandidater som jag ser som mer troliga kommer upp för diskussionen.

Med Pascal Lamy skulle EU-kommissionen få en erfaren handelsinriktad socialist som både varit chef för WTO och suttit som Handelskommissionär. Nyckeln i Lamys kandidatur är att han 1) är fransman (och i valet mellan att stödja en fransmän eller en tysk borde Frankrikes president Hollande svänga äver till Lamy, och Merkel kan i generöst ge sitt stöd till en fransman och stärka axeln Paris-Berlin) 2) är van att arbeta för att skapa kompromisser med många olika intressen. Lamy nämns mest även om jag tror att det politiska spellogiken talar minst lika mycket för en ordförande från Danmark.

Den andra kandidaten är statsminister Helle Thorning-Schmidt. Hon skulle vara ett historiskt val, som den första kvinnan som EU-kommissionens ordförande. Den första ordföranden också från ett nordiskt land. Det är svårt att se hur Schulz ska kunna mobilisera vänstersidan i Europaparlamentet för att säga nej till en kvinnlig socialdemokrat med de ledarskapsmeriter som Thorning-Schmidt har.

Spelplan om EPP (M&Kd) blir största grupp (85% enligt Pollwatch):

För att Cameron ska kunna spela spelet utan att hamna för tydlig i blamegame måste en oförvitlig EPP-kandidat lyftas fram som får Juncker att framstå som en trött föredetting. Den kandidat som enklast skulle åstadkomma det är att kalla in IMF-bossen Christine Lagarde som har gedigen regeringserfarenhet och liksom Lamy erfarenhet att leda en internationell organisation. En kvinna skulle applåderas av ALDE och Socialdemokraterna och helt ställa Schulz försök att skapa en parlamentsmajoritet för hans namn. Däremot skulle inte Hollande vara helt road över att franska högern tar kommissionärsposten från Frankrike, men å andra sida är en fransyska en fransyska.

Övriga namn som det pratas om i EU-kretsar är Jyrki Katainen (främst från finländskt håll som nämner honom), Enda Kenny, Donald Tusk eller kompromissen att det blir så svårt att lösa att man ger ett förordnande på 2,5 år till José Manuel Barroso som fortsätta som Barroso III.

Lite paradoxalt så kanske den största landvinningen i det här valet för jämställdhet bli (inte Gudrun Schymans Fi) att EU-kommissionens får sin första kvinnliga ordförande – för att det politiska rävspelet i att undvika två herrar slutar i en dam.

(PO)

Medverkar i UNT Kultur

untkultur

Uppslag i UNT Kultur med både lokala röster och europeiska politiker.

Medverkar idag i UNT Kultur med ett uppslag om EU:s kulturpolitik. Läs huvudartikeln här (i webbversionen finns också de siffror som inte fick plats i tidningsredigeringen).  I uppslaget kåserar jag också om Kulturarvsmärket som får illustrera svenskt förhållningssätt till EU:s kulturpolitik. Krönikan läses här.

Enkäten med de högst placerade med Uppsala länsanknytning har jag inte sett att UNT lagt ut på webben.

(PO)

Fotnot: Titeln jag hade på SVT var regional EU-korrespondent med uppdrag att bevaka EU:s institutioner med ett svenskt regionalt perspektiv, Europakorrespondenterna på SVT har uppdraget att bevaka hela Europa, förutom EU även enskilda länder. 

Piratpartiet nära mandat

Nu är det Piratpartiets tur och nosa på mandat. Ekot/Novus ger partiet 3,9 procentenheter i sin senaste mätning. Det är fortfarande under 4 procentsspärren, men snubblande nära. Skrällpartiernas dilemma har ju varit att återerövra ett mandat, och klarar Piratpartiet av det så gör man en politisk bedrift som jag länge inte trodde på.

Det kommer också bli intressant att följa krysstriden mellan toppnamnen Christian Engström och Amelia Andersdotter.

Läs mer om Ekot/Novus här.