Omstridd klimatuppgörelse

Herman tog med sig barnbarnen till familjefotograferingen. Ledde till "Luktsaltsuppgörelsen" Foto (C) "The Council of the European Union"

Herman tog med sig barnbarnen till familjefotograferingen. Ledde till ”Luktsaltsuppgörelsen” Foto (C) ”The Council of the European Union”

Tillägg fredag kl 08:30:

Det blev till slut ett beslut i enlighet med det som cirkulerade tidigare under torsdagen enligt formeln 40-27-27 +15 (utsläppen i atmosfären 40 procent längre 2030 än 1990, andelen förnyelsebart 27 procent och effektivisering på 27 procent – de sistnämnda ej bindande på medlemsstatsnivå samt att 15 procent av elen ska kunna exporteras eller importeras från andra EU-länder) alltså sämre än kommissionens förslag och ännu sämre än det mandat Löfven gick in i toppmötet med (Alliansen + SD).

När Löfven ringde hem till Stockholm för att få ett mandat att gå med på uppgörelsen så sade Vänsterpartiet helt nej. KD, C, FP & M i Alliansen lade ned sina röster (för att inte vara med om uppgörelsen, men man var inte heller beredd att ta ansvar för att Sverige skulle stjälpa tillställning i Bryssel genom ett Nej och skrev istället en avvikande mening). Regeringen Löfvens vädjan om stöd från Riksdagens EU-nämnd fick ett ja av Sverigedemokraterna (som både politiskt taktiskt och polititiskt innehållsmässigt kan anses ha gått segrande ur den här historien) som var nöjda med att det blev en lägre nivå än som var aktuell i EU-nämnden.

I inlägget nedan spekuleras en hel del kring uppgifterna om ett veto. Vad som har kommit fram hittills efter mötet är en klausul om att revidera målen efter klimatmötet i Paris nästa år där man hoppas att det blir ett globalt avtal. Om det blir urvattnat ska EU kunna urvattna sina egna mål, i klartext är det en eftergift till Polen som inte vill att EU ska agera ensamma i världen. Från parlamentets sida (upprinnelsen till spekulationerna nedan) så menar kritiker att detta underminerar medlagstiftningsprocessen. Hur det blir med den saken och i vilken omfattning lär väl klarna med tiden. Polen fick också kompensation i form av utsläppsrätter. Nattens segrare är alltså den polska kolbiten.

Greenpeace har kallat uppgörelsen att EU erbjuder luktsalt i en tid då det behövs chockterapi i världen. Luktsaltserbjudandet i Sverige kommer alltså från Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Inrikespolitiska konsekvenser av detta är att Miljöpartiet nu snabbt får erfara skillnaden mellan att sitta i opposition och driva andra framför sig i miljöfrågor och sitta i regeringsställning och ta ansvar medan andra politiska partier kräver mer och är missnöjda för att det inte blir bra nog.

(PO)

Läs mer: EUobserver, SvD, European Voice, Expressen & DN.

INLÄGGET I ORIGINAL från 23:e oktober

Trodde ni det räckte med kaoset i gårdagens EU-nämnd när det gäller energifrågorna och EU:s toppmöte? Det verkar nu bara bli början.

Enligt uppgifter som nu cirkulerar och som rapporteras av bl a Euractive så ska Toppmötet, om det ens blir en uppgörelse, göra att hela ramverket på så sätt att alla beslut om lagstiftning utifrån ramverket måste tas i enighet av rådet. Det innebär att ett enskilt medlemsland kan lägga veto. I klartext – Polen bestämmer. Det innebär att makten för EU:s energiunionen i praktiken lämnar Bryssel och flyttar till Warszawa och vill man förändra så är det i Polen man måste påverka. Under torsdagen är många i Europaparlamentet på en krigsstigen mot vad som riskerar att hända i natt, där även talmannen Martin Schulz har vädjat öppet till Toppmötet att inte fortsätta på den vägen:

Det normala lagstiftningsförfarandet är kvalificerad majoritet (QMV) vilket gör att beslut kan fattas om tillräckligt många medlemsländer med tillräckligt stor befolkning är för. Det är också ett förfarande där Europaparlamentet är medlagstiftande.

Om alla framtida skarpa lagstiftningsbeslut ska tas i rådet i enighet så innebär det i praktiken att makt flyttas från parlamentet till rådet när det är minsta gemensamma nämnare av medlemsländerna som styr, och den som styr den som är minst ambitiös vilket är som sagt var Polen.

Det här förslaget informerade inte statsminister Stefan Löfven EU-nämnden om, och då uppstår frågan, informerade regeringen inte för att man inte förstod konsekvensen eller berodde det på andra skäl, som att förslaget inte cirkulerade bland ambassadörerna utan kom först idag? Det borde ha varit en viktigare politisk fråga att diskutera än att diskutera siffror som redan är borta från toppmötet inte förminglet eftersom förhandlingsspelet ligger på en helt annan nivå (vilket Löfven faktiskt sade i EU-nämnden).

På twitter kommenterar EU-nämndens Maria Weimer (FP) vetoförslaget på en fråga EUbloggen:

– Det är jättetråkigt om det redan innan Europeiska Rådet startar finns ett veto med i leken. Det var inte del i EU-nämdens samråd igår. Förstår inte hur Coreper-ambassadörerna (medlemsländernas ambassadörer i Bryssel som förbereder toppmötet – min anm) kunnat gå med på vetot. Svårt att se att det ingick i svensk instruktion.

De senaste förslagen som cirkulerade i Bryssel verkar också ligga lägre än det mandat statsministern har att driva från EU-nämnden (det som Alliansen & SD slog fast). Energieffektiviteten på 30% ser ut att bli icke bindande och landa på 27%. Dessutom ska målet även förnyelsemålet på 27 procent bara vara bindande på EU-nivå. Det innebär att enskilda medlemsländer inte får några bindande åtaganden.

EU-nämnden är redan inkallad för möte i natt, och det är en tydlig indikation på att det blir en kaotisk natt. Inte bara för att Grekland representerar Cypern eftersom Cyperns president fick checka in på sjukhuset utan för att Jacob Hederos tidigare här på bloggen har konstaterat, länderna står långt ifrån varandra.

Löfven då, jo han har fått en kantplacering – med Spanien på ena sidan och en lucka på sin andra. Stubb däremot kommer att småprata med frau Europa.

Slutligen, polackerna verkar köra en egen kolbit…

Det blir en lång natt.

(PO)

Tillägg 20:30: Jag är ingen konstitutionell expert men jag har svårt att se riktigt ut hur uppgifterna om veto ska passa in i fördraget. Andra #EUpol-are twitter har samma problem. Inte heller parlamentets talman Martin Schulz såg ju heller att det var fördragsenligt. Vi får se om Vetoförslaget överlever natten eller inte.

Tillägg 21:35: Uppmärksammas att Europaportalen skrivit om vetot, hade missat det. Portalen erfar att det inte är ett regelrätt veto utan att Rådet, om någon vill ändra något i klimatuppgörelsen, så kan det bara ske om alla är överens (vilket innebär att EP sidsteppas och att en normal lagstiftningsprocess inte kan skärpa en skrivning). Läs mer på Europaportalen.

Bara för att det bör ske, behöver det inte göra det

Under de kommande dagarna sker de intensiva sista förberedelserna inför EU-toppmötet på torsdag och fredag. Men leder alltid toppmötets slutsatser till lag?

Det verkar sannerligen inte alltid vara fallet, enligt en studie gjord av EU-parlamentets utredningsenhet EPRS. För den som är ny i EU-politiken är detta kanske något förvirrande, när det som lärs ut är att toppmötets slutsatser ska dra upp riktlinjerna för unionens samarbete. Men det finns många platser på vägen där besluten kan fasta.

När exempelvis rådet  av statschefer önskade att riktlinjer för en gemensam skattebas skulle läggas upp för företag inom unionen i mars 2o11 var både kommissionen och parlamentet relativt snabba med att lägga fram förslag och etablera en åsikt. Men som i så många andra frågor som rör gemensam skattepolitik har förslaget fastnat i maskineriet. Denna gång i ministerrådet (se rapporten s. 16).

Utredningsenheten har delat upp slutsatserna och rekommendationerna sektorsvis, och grafen visar att frågorna som rör utrikespolitiken har stött på mest problem.

EUCO slutsatser

Bland de frågor i utrikespolitiken som inte har tagit sig vidare återfinns bland annat förslag på att öppna upp marknaden för försvarsindustrin. Denna, och andra kniviga förslag ska följas upp under toppmötet i juni 2015 (se s.64 i rapporten).

Så vad kan man då vänta sig av de slutsatser som kan komma fram under nästa veckas toppmöte? Det som toppar agendan är EUs klimat- och energipolitik för perioden mellan 2020 och 2030.

Positionerna har kartlagts av flera aktörer, bland annat Euractiv, och det ser ut som om det kan bli spännande sista dagars diskussioner. Men även om slutsatserna kan vara tydliga i formuleringarna, så finns det alltså fortfarande många fler hinder på vägen. More to come helt enkelt. Positioner inför EUCO. Euractiv

Se hela sammanställningen här.

Värt att notera är att Svenskarna verkar ganska ensamma om att vilja ha minst 40 procents (numera 50 procents) minskning av utsläppen och bindande energieffektiviseringsmål. Samtidigt är förnyelsebartmålet på 40 procent som presenterades av svenska regeringen under fredagen inte med i sammanställningen.

Det blir Juncker nästa vecka

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 06.32.13

När det börjar bli dags att ta fram sillen och en isig brännsvinsflaska så får man ta tillbaka tidigare blogginlägg. Jag har sagt att jag inte tror att Jean-Claude Juncker blir vald till EU-kommissionens ordförande, jag har till och med satt en lunch på det i vadslagning med kristdemokraternas riksdagsledamot Désirée Pethrus (som jag nu tror jag förlorar alltså).  Nu ändrar jag min bedömning. Det blir Juncker.

Trots starkt principiellt motstånd från länder som Storbritannien och Ungern med ifrågasättande signaler från Nederländerna, Sverige och Italien så är tendensen nu att David Camerons hårdföra motstånd som tvingade Tysklands Angela Merkel ut på banan i försvar har gjort att det bara är Cameron och Orban i Ungern som kommer att motsätta sig Juncker. Cameron anses ha spelat bort chanserna att stoppa Juncker genom att gå ut för hårt.

Italien har kohandlat i veckan om att få minskad åtstramningspolitik i utbyte mot att stödja Juncker, vilket gör att Italiens socialdemokratiske regeringschef Renzi kan notera en inrikespolitisk framgång, samtidigt som det också försvagar Merkels hökposition när det gäller budgetdisciplin.

Både Reinfeldt och Rutte har börjat betona innehåll framför person och procedur, och Ruttes fall lär även Benelux-solidaritet ha börjat spela in (Juncker är från Luxemburg).

Det gör att det inte kommer att finnas en blockerande minoritet på toppmötet 26-27 juni. Det blir med andra ord Jean-Claude Juncker. Jag räknar nu alltså med att få bjuda riksdagsledamoten Pethrus på lunch.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Två förlorare i spelet om kommissionens ordförande. David Cameron och socialdemokraternas Martin Schulz FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Frågan är vad David Cameron ska få som tröstpris så att han inte får för mycket stryk? För mycket brittisk stryk kan skynda på Brexit-omröstningen, om Storbritannien ska lämna EU eller inte. En tung kommissionärspost till Andrew Lansley är självklar. Däremot ska det mycket till för att Cameron ska få igenom (sin i och för sig rationella…) idé om att ha en grupp superkommissionärer som chefar över andra kommissionärer. Även om små länder nog kan acceptera en sådan ordning så är tanken på att en fransk kommissionär skulle vara junior för svårsmält i Paris. Och omvänt, om det skulle institutionaliseras att bara de stora länderna besitter superkommissionärersposter så är det i det långa loppet något de mindre länderna har svårt att ställa upp på. Bland annat Barroso och Juncker har varit kritiska mot tanken. Troligen får Cameron bindande löften om brittiska undantag från Merkel, Juncker och andra nyckelpersoner, som ska ge Storbritannien den omförhandling med EU som gör att landet stannar kvar i EU.

För att balansera Juncker öppnar det här för att Europeiska Rådets ordförande kan hämtas från ett land som inte är med i Euron vilket öppnar möjligheten både för Danmark och Sverige, även om det blir Litauen som tar posten.

Tories i Europaparlamentet har också öppet sagt att välja Sajjad Karim till (förste muslimske) talman är ett sätt att ge Storbritannien ett tröstpris. I slutändan tror jag dock de två största grupperna S&D och EPP inte släpper fram någon annan på talmansposten.

Mitt tips just nu på maktposterna:

Kommissionens ordförande: Jean-Claude Juncker

Rådets ordförande: Favorit: Dalia Grybauskaite. Utmanare: Helle Thorning-Schmidt Joker: Fredrik Reinfeldt

Kommentar: För att balansera kan en ledare från ett icke-euroland komma i fråga. Troligen blir det en kvinna, och det här jobbet kan vara skälet till att Dalia Grybauskaite lämnar Vilnius efter att blivit omvald som president i fjol.  En kvinna behövs efter att många länder bara nominerar män till EU-kommissionen. Posten är på 2,5 år och kan förnyas en gång. 

EU:s utrikeschef:  Favorit: Helle Thorning-Schmidt Utmanare: Radoslaw Sikorski, Joker: Federica Mogherini

Kommentar: I Helle Thorning-Schmidt får socialdemokraterna sitt samtidigt som det blir ännu en kvinna till ett toppjobb. Sikorski är en stark utmanare men betraktas som för högaktig gentemot Ryssland. De nya medlemsländerna har fått sitt genom Grybauskaite, därför Thorning-Schmidt. Mogherini är Italiens socialdemokratiska utrikesminister.

Tysklands EU-kommissionär: Omval av Günther Oettinger

Kommentar: Socialdemokraternas spitzenkandidaten Martin Schulz som öppet sagt att han vill bli Tysklands EU-kommissionär för att bli Junckers radarpar i EU-kommissionen släpps inte fram av den kristdemokratiska-socialdemokratiska regeringskoalitionen i Berlin. Valets stora segrare var inte Socialdemokraterna, därför går posten till en kristdemokrat och det innebär att Oettinger får fortsatt förtroende som kommissionär.

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Malmström väntar på besked att bli få fortsätta. Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Sveriges EU-kommissionär: Favorit Cecilia Malmström Utmanare: Gunilla Carlsson och Lena Ek

Kommentar: Det borde vara en done deal att nominera Malmström. Men beskedet dröjer från svenska regeringen, en del spekulerar i att man hållit Reinfeldt som kandidat till kommissionens ordförande ifall Juncker faller. En annan orsak kan vara att de andra runt regeringsbordet tycker att Folkpartiet fått sitt och det är sista chansen på länge att dela ut maktposter och att det då i rättvisans namn borde gå till något annat parti. I ett sådant resonemang nämns exempelvis Gunilla Carlsson och Lena Ek. Sverige har bara haft kvinnliga EU-kommissionärer (Anita Gradin, Margot Wallström och Cecilia Malmström) och kommer fortsätta att ta ansvar för kommissionens helhet, även om det finns de som muttrar och säger att det nu är dags för Sverige att kvotera in en man på en post som aldrig en man har haft…

Talman Europaparlamentet: Martin Schulz Jokrar: Sajjad Karim och Guy Verhofstadt.

Kommentar: Posten väljs på 2,5 år. Tillägg: Frågan avgjordes i praktiken i Berlin på Midsommaraftonen. Det blir Schulz.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Snart ser vi utfallet i poster av valet… FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Till sist – någon annans tankar:

Olle Schmidt, tidigare Europaparlamentariker för Folkpartiet, skriver om sitt eget dreamteam i GP:

”IMF-chefen Christine Lagarde blir kommissionens ordförande. Jean-Claude Juncker trivs bättre i rollen som europeiska rådets ordförande. EPP-gruppen har fått sitt.

Socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, Danmarks statsminister, blir den höga representanten för utrikesfrågor. Talman i parlamentet blir liberalen, den förre premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt.

Och i Sverige hoppas jag att Cecilia Malmström efter sitt utmärkta värv får förnyat förtroende som Sveriges kommissionär. Joker i leken är Fredrik Reinfeldt.”

Olle lovar belgisk choklad till den som har mest rätt, jag siktar på att kompensera min lunchförlust till KD genom choklad från FP, men å andra sidan så brukar det bli kompromisser som ingen spekulant har på kartan. Jag blir inte förvånad om jag blir chokladlös 🙂

(PO)