Grekiska valet tweet för tweet

EUbloggen uppdaterade löpande från det det grekiska valet med de roligaste och intressantaste tweeten och snabbfakta. För bakgrundsläsning, läs om Junckers inblandning i grekiskt chickenrace och texten som publicerats i DT och GD och (o)beslutet i det grekiska parlamentet som ledde till nyvalet men att det i krisen även finns goda exempel.

SLUTUPPDATERING
Måndag 11:00 Syriza väljer Oberoende Greker.
Medieuppgifter gör gällande att morgonens möte mellan Syrizas ledare Tsipras och anti-svångremspartiet Oberoende Greker till höger har landat i att det blir regeringsbildning mellan de två.


10:00 Rösträkningen snart klar. 19 481 av 19 509 distrikt har räknats.

Syriza 36,3% (+9,5) 149 mandat (+78)
Ny Demokrati 27,8% (-1,9) 76 mandat (-53)
Gyllene Gryning 6,3% (-0,6) 17 mandat (-1)
Potami/Floden 6,1% (ny) 17 mandat (ny)
KKE 5,5% (+1,0) 15 mandat (+3)
Oberoende greker 4,8% (-2,8%) 13 mandat (-7)
Pasok 4,7% (-7,6%) 13 mandat (-20)

Papandreous nya vänsterparti får bara 2,46 % och klarar inte spärren.

En reaktion på valet är att euron föll till sin lägsta nivå på elva år gentemot dollarn. Syriza väntas nu bilda regering med något av de mindre partierna. Tidigare (i alla fall innan valresultatet kom) har bland annat Pasok sagt att man är öppen för att vara en partner. Även Oberoende greker (ett anti-svångremsparti till höger) och Potami (pro-europeiskt center-vänsterparti) finns i spekulationerna. Vilken väg Syriza väljer kommer att ge antydningar till vilken politik som ska föras framöver.

Uppdateringar från söndagen

22:45 Avslutar uppdateringen för ikväll. Kommer med en slutpunkt i morgon när resultatet är räknat. Tack alla ni som följt med EUbloggens rapportering från grekiska valet!

22:35 Ny prognos ger Syriza 149 mandat.

22:30 Tsipras håller segertal. Här är vad twitter säger om det:

22:22 Med 10,345 av 19,509 valdistrikt räknade har Syriza fortsatt 148 mandat. Egentligen är det grekiska valet som mest dramatiskt inom den grekiska vänstern. Syriza går framåt just nu med 9 procentenheter och ligger just nu på 35,9. Pasok straffas hårt och backar 7,5 procentenheter, ligger i nuläget på futtiga 4,8. Borgliga Ny Demokrati som regerat tillsammans med Pasok klarar sig hyggligt och ligger på 28,3, back bara 1,4 procentenheter.

22:11 Samaras gratulerar Tsipras. Avgående premiärministern erkänner sig besegrad.

22:00 Syriza ligger på 148 mandat just nu, behöver 151 för egen majoritet.

21:50 För den europeiska vänstern är valsegern en milstolpe. Här några reaktioner:

21:35 Även öppet pro-ryska twittrare häller i kväll upp vodkan. Syriza har i Europaparlamentet röstat nej till bland annat associationsavtal med Ukraina, även om man hållit en annan ton till Moldavien och Georgien. Många pro-ryska krafter hoppas nu att EU-lägret ska splittras, även om man måste komma ihåg att det är en sak att sitta i opposition i Europaparlamentet och en annan att som regeringsföreträdare sitta i ministerrådet.

Andra är mindre glada:


21:18 EU-motståndarna jublar runt omkring i Europa. Syrizas valseger glädjer många i Europas högerkanter. Inte för vänsterpolitiken, utan det handlar att man ser det som en seger mot EU.

21:03 EU-reaktioner uttrycker hopp om pragmatisk valvinnare. I flödet är det påfallande hur olika EU-politiker uttrycker hopp om att Syriza ska vara ansvarstagande i regeringsställning.

20:52 Syrizas bakgrund.
Syriza är egentligen en bred koalition mellan olika radikala vänsterkrafter, vilket blir en utmaning vid regeringsmakt för Tsipras att hålla ihop. Att vara i opposition och emot är lättare än att sitta vid makten. Syriza bildades 2004 genom sammanslagning av 13 olika partier/grupperingar, allt från demokratiska socialister, vänsterpopulister, grönvänster, maoister, trotskister och eurokommunister.

20:42 Nazisterna ser ut att ta tredjeplatsen. Nazistiska Gyllene Gryning är större än Potami.

Prognosen:
SYRIZA 36.5%
Ny Demokrati 27.7
Gyllene Gryning 6.3
Potami 5.9
KKE 5.6
PASOK 4.8
Oberoende Greker 4.7

20:38 ”To close to call”. När första officiella prognosen kommer så är det för tidigt att avgöra om Syriza får egen majoritet eller inte. 25 procent av rösterna är räknade och Syriza beräknas just nu vara 1 mandat kort från majoritet.

19:15 I skuggan av Syrizas framgång så är det en historisk mörk dag för mittenpartierna. Med Syriza som ett radikalt vänsterpartiet, KKE som är ett nystalinistiskt kommunistparti och nazistiska Gyllene Gryning så samlar alltså politikens ytterkanter mer än 50 procent av rösterna enligt exit polls.

18:30 Om Papandreou når 3 procent får han ungefär 8 mandat till sitt parti. Det är då den avgörande skillnaden om prognoserna står sig från vallokalerna i fråga om Syriza når egen majoritet på 151 mandat. Klarar inte Papandreou spärren med sitt nya parti talar mycket för att Syriza når egen majoritet.

Flödet är fullt med olika reaktioner på Syrizas valseger:

18:25 Första officiella uppskattningen väntas ca 20:30 svensk tid.

18:22 Papandreou hänger på gärdsgården i Exit polls. Hans nya parti får mellan 2.2-3.2 procent i mätningarna. Spärren är 3 procent.

18:15 Fokus nu på hur går det för Papandreous nya parti. Det kan avgöra hur det blir med egen majoritet för Syriza. Papandreou har ju lämnat det sjunkande Pasok bakom sig.

18:10 Syriza behöver 151 mandat för majoritet. Mellan 146 och 158 mandat är beräkningarna just nu för Syriza utifrån exitpolls. Största partiet får 50 extra mandat.

18:03: Exitpolls ger segern till Syriza som kanske kan nå egen majoritet. Syriza: 36-39, ND 24-27, Potami 6,5-8,5, Gyllene Gryning 6-8, Kommunistpartiet 5-7 och Pasok 4,2-5,5.

17:57 3 minuter kvar.

17:40 Inte mycket kvar innan vallokalerna stänger.

16:30 Vallokalerna stänger om 90 minuter.

15:30 Det största partiet får 50 extra bonusplatser i det 300 ledamöter stora parlamentet. Frågan är om Syriza kommer att få egen majoritet. Gissningsvis handlar det om att nå upp till ca 38 procent men det beror också på hur många väljare som lägger sina röster på partier som inte kommer in i parlamentet. Tweeten nedan ger överblick.

15:10 Vallokalerna stänger kl 18. Här några tweets hittills om det grekiska valet:

Nytt kapitel i det grekiska dramat men goda exempel finns

Dimas fick inte 180 röster. Nyvalet ett faktum. Skärmdump från skai.gr

Dimas fick inte 180 röster. Nyvalet ett faktum. Skärmdump från skai.gr

Valkampanjen är slut, nu återstår för grekerna att välja väg. Vad som än händer kommer det att bli ett nytt kapitel som skrivs när grekernas röster räknats efter söndagens val. Mycket talar för att Syriza vinner och med det också ånyo ett spel med Svarte Petter som kan leda både till grekisk statsbankrutt och till ny eurokris.

Syriza har byggt upp förväntningar hos grekiska folket om att leverera mindre svångrem, och risken är stor för besvikelse om partiet väl vid makten blir pragmatiskt. Samtidigt kan priset bli högt om man inte blir pragmatiskt. Både Tyskland och Finland har visat sig rätt kallsinniga till stora skuldavskrivningar eftersom synsättet är att grekerna själva behöver städa upp efter krisen.

Samtidigt har många flyttat undan stora belopp från grekiska banker under senaste tiden för att förbereda sig för smällen.

På många sätt är det beklagligt för Grekland att hamna i valurnorna redan nu, ett år för tidigt. Jag har skrivit längre blogginlägg både inför nyvalskrisen (medverkar i DT &GD om grekiskt chickenrace ), om bakgrunden (farlig inblandning av Juncker i grekiskt chickenrace) och när den var ett faktum (Greklands parlament öppnar för ny Eurokris).

Valet kommer i en tid när siffrorna för Grekland började peka åt rätt håll även om effekterna tar tid. Det finns också konkreta positiva exempel att lyfta fram i den annars ganska mörka rapporteringen, SVD skriver om ett läkemedelsföretag och IT-sektorn har fått flera uppstartföretag. Här är även EU-kommissionen inblandad genom Task force for Greece som hjälper Grekland att implementera sitt reformprogram.

Business Insider har uppmärksammat IT-företagen i ”Greece is becoming huge start up incubator despite economic crisis” och listar flera företagsexempel.

Digitaliseringen av det grekiska samhället bidrar också till att effektivisera den grekiska byråkratin och möjligheten att beskatta. Tillit och öppenhet är också förbättringsområden för den grekiska administrationen. Svensk-greken Dimitris Dimitriadis som jobbar i Task force for Greece skriver om det i gästinlägg hos dåvarande kommissionären Neelie Kroes och lyfter fram ett exempel:

Skärmavbild 2014-12-19 kl. 12.07.57

Att det grekiska parlamentet inte blev enig om att välja Dimas till president orsakade nyvalet. Foto (C) European Union – EP

Cl@rity (”Diavgeia” in Greek) is an initiative that makes it mandatory for all public agencies to publish any decision – financial or otherwise – on the internet. Citizens gain immediate knowledge of how much their agencies spend and can make comparisons, while the entire public administration becomes more transparent and decision-makers more accountable.

Som sagt var Grekland rör på sig, åt rätt håll, om än långsamt. Frågan är vad som händer efter söndagen. Spänn fast säkerhetsbältet, för det lär blir kunna bli en gropig färd vidare.

(PO)

Greklands parlament öppnar för ny Eurokris

Dimas fick inte 180 röster. Skärmdump från skai.gr

Dimas fick inte 180 röster. Skärmdump från skai.gr

Ok, Sverige, Europa och Grekland. 2015 riskerar att bli Anno Horribilis. Det grekiska parlamentet har precis i sitt tredje försök misslyckats med att välja en ny president. Dimas misslyckades med att få de 180 röster han behövde. Han landade på 168 för och 132 emot. Därmed blir det nyval inom 30 dagar.

Nyvalet kommer att orsaka stor osäkerhet för hela EU:s ekonomi eftersom anti-åtstramningspartier som Syriza väntas vinna valet samtidigt som Grekland ska betala tillbaka del av skulder. Syriza vill också omförhandla EU-IMF:s räddningspaket.

Den snabba analysen är, på med säkerhetsbältet eftersom de ekonomiska svallvågorna lär kunna slå upp även på svenska stränder.

Läs mer om bakgrunden ”Grekisk chickenrace med Junckers inblandning” samt en krönika som jag skrivit för GD &DT.

Senaste mätningen jag sett:

Marc/@ALPHA_TV:

Syriza 28.1 (Vänsterpartiet)

ND 25.1 (NyDemokrati = borgligt)

Potami 6.1 (Floden, Pro-Europeiskt parti med i Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet)

GoldenDawn 5.9 (Nynazister)

KKE 5.4 (Nystalinister)

Pasok 4.6 (Socialdemokraterna)

IndGreeks 3

Laos 1.4

DemLeft 1

Twitterreax:

(PO)

Farlig inblandning av tuppen i grekiskt chickenrace

Skärmavbild 2014-12-19 kl. 12.07.57

Nagelbitare för Stavros Dimas Foto © European Union 2004 PE-EP

Detta blogginlägg är framröstat på twitter som ett jag borde prioritera. Jag böjer mig för läsarna 🙂 

God Jul!

I medieskugga av svenskt extra val, ett rubelsvagt och allt mer utåtagerande Ryssland och så fredscigarren mellan Kuba och USA så pågår det ett chickenrace i Grekland som kan få följder för både för euron, en svag europeisk ekonomi och den allmänna stabiliteten i EU. Och för att göra det ännu värre, tuppen Juncker har blandat sig i och riskerar att göra frågan till en hönsgård. 

Bakgrund: Grekland lider fortfarande stort av sviterna av sin ekonomiska kris som delvis var orsakat av slöseri, inkompetens och ett utpräglat politiskt klientsystem. Statsskulden är på svindlande 180 procent av BNP:n, 1 av 4 greker är utan jobb (och av dessa är 70 procent långtidsarbetslösa). Nedskärningarna har inneburit att sjukvården fått sin budget nedskuren med 25 procent och mentalsjukvården med 50 procent. Självmorden har ökat med 45 procent, AIDS-fallen har tiodubblats och malaria har återvänt efter 40 års frånvaro.

Låt oss ta förutsättningarna från början:

Det handlar om vem som ska bli Greklands nästa president. Nu är den grekiska presidenten i sin maktutövning ingen fransk, rysk eller amerikansk president. Det innebär mer ceremoniella funktioner medan den reella makten ligger hos regeringen.

Den sittande presidenten Karolos Papoulias (Pasok) mandatperiod tar slut i mars nästa år och regelboken som är skriven för att man ska få fram en konsensuspresident säger att ersättaren måste tillsättas i någon av tre omröstningar i parlamentet. I de två första behövs 200 röster (2/3) och i den tredje och sista sänks ribban till 180 röster (3/5). Om den föreslagne kandidaten inte får tillräckligt med röster så skickas parlamentet hem och ett nyval utlyses inom 30 dagar av den avgående presidenten. Ett nyvalt parlament kan sen välja en ny president där ribban är lägre (första omröstningen 3/5-delar, andra omröstningen absolut majoritet (151 röster) och i den tredje och sista en enkel majoritet.

Startpositionerna:

Grekland styrs av en ”pro-Euro” regeringskoalition som leds av Antonis Samaras från Ny Demokrati  där även Pasok ingår och som har 155 av 300 mandat i parlamentet. Ordinarie parlamentsval ska hållas 2016 och omröstningen i parlamentet om ny president var planerad till februari i år.

Redan tidigt under året sade det största oppositionspartiet Syriza, som är motståndare till svångremspolitiken och därför vill lätta på bältet och ta av tagelskjortan och få långivarna att efterskänka lånen (vilket låter som balsam i många plågade grekers öron, att man skulle motsätta sig vilken presidentkandidat som än föreslogs i syfte att tvinga fram ett val tidigare. Därmed var chickenracet riggat.

Samaras drag:

Istället för att vänta på att segla på isberget i mars så överraskade Samara genom att göra draget nu. I bakgrunden finns att regeringen fick till en tvåmånaders förlängning med återbetalning som nu hamnar i februari, och det handlar om 7 miljarder euro.

Att efter nyval hantera den frågan, och kanske med Syriza som största parti, borde vara tillträckligt för att få delar av oppositionen att rösta för stabilitet var Samaras tanke och förde fram förre miljökommissionären Stavros Dimas som presidentkandidat.

Syriza protesterade högljutt mot att valet kom redan nu, och har kallat det för en utpressning av EU och IMF. I det här läget borde EU-kommissionen ha legat lågt och inte göra saker värre. Men uppenbarligen är situationen i Grekland fortfarande så allvarlig att det kan få stora konsekvenser.

Tuppen gör entré:

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, som också varit eurogruppens ordförande, är en av de politiker som kan och förstår den grekiska krisens betydelse för hela EU. Samtidigt borde han veta att frågan om EU-inblandning är känslig i många länder och allra helst Grekland. Det gör vad som hände när tuppen gjorde entré anmärkningsvärt, för det var inte lite, diskret och av en händelse som Juncker klev in på banan. Först skickade han ut en talesperson:

”Beslutet kan bidra till att undanröja oklarheter kring den finansiella marknaden. Det är också en stark signal till Europa att premiärminister Samaras har beslutat att föra fram sin kandidat, Stavros Dimas, en tidigare kommissionär och övertygad europé.” 

EU-kommissionen brukar hålla sig från uttalanden som kan tolkas som att man stödjer kandidater, partier eller påverka nationella val i medlemsländer (jag kommer inte på några andra exempel än Grekland på rak arm), men den oväntade vändningen den 10:e december i kommissionens pressrum var ingen slump. Senare sade talespersonen Annika Breidthardt att det var ett uttalande kommissionen ville gör nu.

Och eftersom Juncker uppenbarligen var osäker på om budskapet kommit fram dunkade han på i österrikisk tv att grekerna inte får rösta fel:

”Jag antar att grekerna, som inte haft ett enkelt liv, vet mycket väl vad ett feIaktigt valresultat skulle innebära för Grekland och eurozonen.”

”Jag ska inte uttrycka min egen åsikt. Jag vill bara inte att extremistiska krafter ska ta över ratten”

Det sämsta man kan göra om man vill få någon att göra som man vill är att peka med hela handen, särskilt om man är en utomstående som för många symboliserar nedskärningar. Det ger också EU-kritiska krafter vatten på sin kvarn och undergräver förtroendet för EU på lång sikt. Tuppens inträde på scenen riskerar att förvandla diskussionen till en hönsgård.

Samtidigt, det visar hur oroad EU-kommissionen är just nu att man ändå, mot bättre vetande, skickar de här signalerna till det grekiska parlamentet.

Omröstningarna:

I den första omröstningen i veckan som krävde 200 ja-röster fick Dimas 160 röster, 135 sade nej och fem var frånvarande. Det är inte väntat att Dimas ska bli vald förrän vid tredje omröstningen när ribban ”bara är 180”. Andra försöket, också det med 200 som spärr är den 23:e och den ödesdigra dagen i kalendern är den 29:e december. Tills dess behöver regeringen ha fått över 20 till i oppositionen som är beredda att stödja Stavros Dimas som näste president för att undvika ett nyval innan lånefristen går ut.

I Samaras kalkyl så räknar han iskallt med att han kommer att klara det, frågan som hänger i luften är om Junckers uttalanden hjälper eller stjälper honom att räkna in de sista parlamentarikerna. Fokus är att locka över ledamöter från framförallt två partier som riskerar att förlora på ett nyval nu.

Klarar han och blir segrare i chickenracet blir 2015 ett stabilare år för Grekland. Ett år att fortsätta försöka att kravla sig upp på fötter. Räknar han fel så kan det här chickenracet i värsta fall sluta med ny ekonomisk grekisk kollaps och att eurozonen gungar igen.

Var det då slutar under det år som kan bli anno horribilis 2015 törs jag inte sia om. Om grekiska politiker besitter samma blinkningsoförmåga som svenska politiker är det illa för oss alla européer.

(PO)

Fler olycksbådande röster om euron

Ekonomer har varnat för det, gamle Kohl har muttrat ilsket om det, men nu börjar relativt tunga EU-politiker prata öppet om risken för en eurokollaps. Bara det att locket lyfts från grytan är en signal om det allvarliga läget.

Det är Polens finansminister Jacek Rostowski som varnar för vad som kan hända om inte ledande länder som Tyskland tar sitt ansvar (se även blogginlägget Korparna kraxar om Euron). Till den polska dagstidningen Gazeta Wyborcza, citerad av EUobserver, säger Rostowski: ”Europeiska eliten, inklusive den tyska, måste bestämma sig om man vill att euron ska överleva, även om priset blir högt, eller inte. Om inte, då borde vi förbereda för en kontrollerad avveckling av valutaunionen.”

Framför allt är Rostowski kritisk till tysk ovilja att ställa upp och betala för krisen och menar att valet står mellan solidaritet eller kollaps. Finland får kritik för att ha agerat egoistiskt i försöken att skaffa sig säkerheter till grekiska lån. Rostowski förespråkar också en djupare politisk integration som lösning på det djupare och mer bakomliggande problemet när den akuta fasen är hanterad, men det stora hotet är två olika sorters populism som härjar i den europeiska politiken. I nordliga länder som Tyskland och Finland, framför allt manifesterat av Sannfinländarna (min kommentar) i valrörelsen tidigare i år, handlar det om bristande solidaritet med sydliga länder och en ovilja att ställa upp. I länder som Grekland pekar Rostowski ut en populism som bygger på en ekonomisk ansvarslöshet.

När de här två samverkar förstärker de bara varandra. Polen som inte har infört euron som valutan skulle inte stå skadeslös vid en kollaps. Det skulle bli en katastrofalt säger Rostowski i intervjun.

Rostowski är vad jag har sett den första tyngre finansministern som så tydligt varnat för vad som kan hända och analyserat mekanismerna öppet. Polen är dessutom EU:s ordförandeland just nu, även om den funktionen har minskat i betydelse efter Lissabonfördraget.

Det ska bli intressant att se om någon annan vågar följa efter och om det i sådana fall sätter fart på integrationsprocessen eller om någon större aktör (läs Tyskland) på allvar inleder en diskussion om avveckling. Om debatten tar det senare spåret (vilket inte är osannolikt men nog inte det mest troliga alternativet, jag håller ändå ökad integration som lågoddsaren ) kan en avveckling ske mycket fort eftersom ingen kommer att vilja hänga kvar vid något som fått en dödskyss.

Kanske är det också så att något det spekulerats i faktiskt kan vara sant och som påverkar den tyska hållningen – att euron var något som kohandlades fram och ett pris Tyskland fick betala för återföreningen. Det finns ett läsvärt reportage i Der Spiegel om hur kohandeln i sådana fall skulle ha gått till. Fransmännen, med Mitterand i spetsen, var minst sagt avogt inställda till ett nytt stort tyskt rike i centrala Europa.

Lösningen blev ökad integration, en inre marknad och en principuppgörelse om en valutaunion som kom i bruk först flera år senare. Resten är som det brukar heta – historia.

(PO)