Hartzell tar plats hos Tusk

EUbloggen har tidigare uppmärksammat svenskarna i EU-kommissionens kabinett men det finns ytterligare ett kabinett som håller på att formeras. Det är Rådsordföranden Donald Tusk laguppställning som tar över från och med måndag.

Där tar Carl Hartzell plats med en gedigen meritlista i sitt bagage. Han har bland annat ingått i förre utrikeschefen Lady Ashtons kabinett och varit rådgivare till Ashtons företrädare Javier Solana. Han har också tjänstgjort vid UD och Försvarsdepartementet. Han har en master i internationell ekonomi och varit gästprofessor på University of Wyoming.

Det finns så vitt EUbloggen inte känner till någon svensk i utgående Herman van Rompuys kabinett.

När Donald Tusk tar över rollen som ordförande i Europeiska Rådet så har en rad utmaningar framför sig. Den långa kalla vintern som väntar med Ryssland är en omedelbar utmaning att hantera. Andra utmaningar som väntar Tusk & hans kabinett är ekonomin/eurons framtid och bullret från Brittiska öarna som kan leda till #Brexit.

(PO)

Stubbs huvudvärk: Stabilitetspakten

Foto (C) Europeiska Unionen 2012

Foto (C) Europeiska Unionen 2012

Vårt östra grannland har problem, stora problem. Nokias mobiltelefoner, Euron som försvårar konkurrensen inom skogssektorn tillsammans med vikande pappersefterfrågan har slagit hårt mot Finland som nu bryter mot stabilitetspakten. Det strukturella underskottet väntas bli 1 procent istället för tillåtna 0,5 procent.

Den finländska ekonomin är alltså i kris och samtidigt har Finland drabbats av Rysslands invasion av Ukraina genom sanktionerna mellan EU och Ryssland i den pågående sanktionsupptrappningen. Det är utifrån det perspektivet, och en påtaglig nervös ekonomisk situation samt erfarenheten av Sovjetunionens fall när en stor del av Finlands ekonomi försvann över en natt, som Finlands motsträvighet att implementera nya sanktioner ska ses.

Särskilt orolig är Finland över det ryska hotet att stänga ryskt luftrum. Det skulle innebära ett förödande slag för det nationella flygbolaget Finnair som har specialiserat sig på Asientrafiken som går just över Ryssland. Finland tillhör normalt EU:s mjuka Rysslandsduvor inom EU.

Nye statsministern Alexander Stubb har fått flera rejäla huvudvärkar att hantera.

(PO)

 

EUbloggen granskar valmanifest: Sverigedemokraterna får VG

Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn; Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.

Tidigare inlägg i serien valmanifest: Folkpartiet får MVG, Centerpartiet får knappt G, Miljöpartiet får G, Kristdemokraterna får knappt G, Vänsterpartiet får IG, Feministiskt Initiativ får IG, Piratpartiet får G.

Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om

SVERIGEDEMOKRATERNA sd

Har eget EU/Europakapitel: Ja.

Antal gånger som olika begrepp nämns:

EU: 7

Europa: 1

Europeisk(a): 5

Euron: 0

Konkreta löften i EU-politiken: 

Folkomröstning om utträde ur EU.

Nej till att Turkiet blir medlemmar i EU.

Minskad EU-avgift. Både genom att skära i EU:s budget såväl som att försöka minska Sveriges andel av kakan.

Återupprätta gränsskyddet (här säger inte Sverigedemokraterna hur, troligen menar SD (EUbloggens tolkning) att Sverige ska lämna Schengensamarbetet men det sägs inte rent ut).

Nej till Euron (medlemskap i den Ekonomiska och monetära unionen, EMU).

Överraskningsfaktor: Att Sverigedemokraterna, till skillnad från andra EU-kritiska partier, ger EU en så tydlig plats i valmanifestet.

Kommentar: EUbloggens trogna läsare vet att bloggen många gånger jagat Sverigedemokraterna i EU-sammanhang när partiet slarvat med siffror och källor. Den här gången blir dock bloggen lite överraskad över att Sverigedemokraterna ger EU en tydlig plats i valmanifestet under rubriken ”Ett nära europeiskt samarbete utan överstatlighet”. Sverigedemokraterna vill ju att Sverige ska lämna EU och är tydlig med det i valmanifestet eftersom det är en fråga som avgörs av svenska folket och Sveriges Riksdag. SD kopplar även andra EU-frågor där den svenska regeringen kan spela en roll, som att dra undan stödet till Turkiets medlemskap, lämna Schengen-samarbetet (min tolkning) och säga nej till Euron.

Där Folkpartiet (som är SD:s motpol i synen på EU) lyckas få med det europeiska perspektivet i fler frågor så lämnar Sverigedemokraterna raskt EU-kopplingen när Europakapitlet är över. Att  partiet inte nämner att miljö- och habitatfrågor har ett EU-perspektiv, att åtgärder mot brottslighet kanske behövs på en EU-nivå, att asylfrågor och energipolitik är EU-frågor, att slopandet av Lex Laval egentligen handlar om EU:s utstationeringsdirektiv drar ned helhetsintrycket.

Slutomdöme: Betygsnämnden har vacklat i betygsättningen mellan ett starkt G och ett svagt VG, men nämnden är svältfödd på att Europa/EU har en egen plats i valmanifesten som kan vägleda väljarna i partiernas syn på EU-frågor. Dessutom lyckas SD ta sig upp på andra plats i att nämna nyckelorden, och det räcker för att få granskningens första VG. Hade konkurrensen från andra partier varit hårdare hade nog betyget blivit G. Bloggarens skolgång är dock från den gamla gymnasieskolan där betygen sattes enligt Normalfördelningskurvan, vilket avspeglar sig även här.

(PO)

PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med i partiernas valmanifest/valplattformar.

 

EUbloggen granskar valmanifesten: Centerpartiet får knappt G

Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn; Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.

Tidigare inlägg i serien valmanifest: Folkpartiet får MVG

Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om

 CENTERPARTIET
Skärmavbild 2014-08-12 kl. 23.17.28
Har eget EU/Europakapitel: Nej

Antal gånger som olika begrepp nämns:

EU: 6

Europa: 3

Europeisk(a): 1 (men felstavat, Centerpartiet pratar om europiska…)

Euron: 0

Konkreta löften i EU-politiken: 

*Sverige ska driva på EU så att EU driver på klimatförhandlingarna för att klara 2-gradersmålet.

*Skärpning av Reach, EU:s kemikalielagstiftning.

Överraskningsfaktor: Det som överraskar är att Centerpartiet verkar gå vilse i var frågorna hör hemma. Valmanifestet skapar intrycket att Sveriges riksdag eller bilaterala samarbeten är beslutsinstanser när det i själva verket är EU-forum.

Kommentar: Centerpartiet är en paradox i sin EU-politik. Inför valet till Europaparlamentet släppte Centerpartiet 13 maj en film om Euron och slog fast: ”Frågan om euron är en av de viktigaste i svensk politik just nu. Där Centerpartiet ända sedan 2003 varit tveklöst tydliga i att säga nej till euron har andra partier vacklat och bytt ståndpunkt. Frågan om euron förtjänar öppenhet och är för viktig för att inte lyftas fram.

Det Centerpartiets valstrateger inte verkade ha förstått då var att Europaparlamentet INTE kan besluta om att Sverige ska införa Euron. Det kan däremot Sveriges riksdag göra, men tre månader senare är inte längre Euron en av de viktigaste i svensk politik just nu, när vi ska gå till val och rösta fram en församling som kan besluta om euron. EUbloggen tar sig för pannan och skakar på huvudet.

Generellt är valmanifestet luddigt kring synen vem som avgör vilken fråga eller missar helt att det behövs beslut på EU-nivå för att besluten ska bli effektiva. En del saker som Centerpartiet säger sig vilja genomföra skulle även kunna stöta på patrull av konkurrensskäl, exempelvis om Sverige börjar beskatta vissa giftiga kemikalier. Nu är jag ingen expert på konkurrenslagstiftning, det finns säkert läsare som kan bidra med mer input i sakfrågan.

Centerpartiet vill också stärka skyddet för hotade djur och växter, här finns EU:s habitatdirektiv som Centerpartiet glatt ignorerar i valmanifestet för att inte reta vargskjutglada väljare. EU-kommissionen som är fördragets väktare anser att Sverige bryter mot skyddet för just vargen genom vargjakten medan Centerpartiet säger att låt oss bestämma själva om vi vill skjuta varg… Här hade det varit snyggare och mer relevant för väljarna att få veta att Centerpartiet kräver en översyn av EU:s habitatdirektiv som ska ge stärkt skydd för hotade djur, förutom då vargen för där ska medlemsländerna själva få bestämma.

Centerpartiet är också dåligt på att lyfta möjligheter och EU-kopplingar, bland annat när man pratar transportpolitik så nämns inte möjligheten till medfinansiering genom att lyfta det europeiska transportbehovet (transeuropeiska transportnätverken (TEN-T)), kring jobbskapande nämns inte inre marknaden eller EU:s TTIP-förhandlingar med USA eller att även ”red tape”/regelförenklingar för företagande behöver göras på EU-nivå.

Slutomdöme: Centerpartiet klarar sitt G med nöd och näppe för att man ger väljarna konkreta besked i två EU- frågor och för att partiet ändå är på någon dimmig nivå medveten om en europeisk dimension i svensk politik även om det inte genomsyrar valmanifestet. Men det behövs skärpning.

(PO)

PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med.

EUbloggen granskar valmanifesten: FOLKPARTIET får MVG

Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn – Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.

Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om

folkpartiet

FOLKPARTIET

Har eget EU/Europakapitel: Ja.

Antal gånger som olika begrepp nämns:

EU: 12

Europa: 8

Europeisk(a): 5

Euron: 1

Konkreta löften i EU-politiken: 

*Reformerad visumpolitik som skapar lagliga vägar hit för asylsökande.

*Skärpning av Reach, EU:s kemikalielagstiftning.

*Ja till euron (efter folkomröstning)

*Fördjupat utrikespolitiskt samarbete

*Årliga rapporter om tillståndet för mänskliga rättigheter i medlemsländerna. Möjligheten att straffa medlemsländer som inte sköter sig.

*Inrättandet av ett europeiskt FBI

Överraskningsfaktor: Låg, det är inget förslag eller skrivning som överraskar eller som varit okänd tidigare. Folkpartiet rör sig på trygg och etablerad mark och fortsätter inslagen linje.

Kommentar: Folkpartiet är ju det svenska parti som får anses som det mest EU-glada partiet. Partiet slår fast i valmanifestet att Sverige ska tillhöra samarbetets inre kärna. Fördjupat samarbete och federalism är något som  alltså Folkpartiet driver på, vilket avspeglar sig i valplattformen. Frågorna och EU-perspektivet finns med även i september, och inte något nödvändigt ont man stökade av i parlamentsvalet i maj. Valplattformen innehåller sex konkreta löften om vilken politik som Folkpartiet vill att Sveriges representanter i ministerrådsmötena ska driva. Fem av dessa sex frågor ligger väl i linje med den politiska profilen som Cecilia Malmström, kandidat till att fortsätta arbetet i fem år till i EU-kommissionen, har. Det är egentligen bara miljöpolitiken som inte är en profilfråga för Malmström som haft kommissionens inrikesportfölj med Migration & Säkerhet under de gångna fem åren.

Många gånger används begreppen Europa, europeisk och EU i valplattformen för att placera Sverige i ett sammanhang; ”I Europa hotas liberala värdering”, ”Det är bedrövligt att många länder i Europa sviker sitt medmänskliga ansvar” och ”EU är vårt viktigaste forum” är några exempel på det.

Slutomdöme: Folkpartiet får MVG för att man ger väljarna konkreta besked i en rad EU-relaterade frågor och för att partiet har integrerat EU-perspektivet på fler ställen än under rubriken EU.

(PO)

PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med.

Det här vill inte Centerpartiet att du läser

DSC_0123

Smalare men vassare, men vad betyder det egentligen. Bild från Valstugan i Uppsala.

Det här är det femte blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

 Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser

Smalare men vassare har i tre val varit Centerpartiets devis i Europapolitiken, den dammas av vart femte år och återanvänds, men det som Centerpartiet gärna inte pratar om hur partiet klarar av att balansera smalare men vassare med både det man gör och det man säger.

Centerpartiet är idag med i ALDE, den liberala partigruppen, vars inställning till EU-samarbetet kan enklast förklaras med den latinska devisen Citius, altius, fortius, snabbare högre och starkare. Det är också olympiska spelens devis. Om Folkpartiet är den hängivna familjemedlemmen i arbetet för ett federalistiskt Europa så framstår Centerpartiet som den motsträviga kusinen…från landet.

När ALDE:s kandidat till kommissionsordförandeposten – Guy Verhofstadt, en av Europapolitikens stora federalister, var på kampanjbesök i Stockholm gick han inte många meter utan att vara omgiven av flockande Folkpartister (som stod för inbjudan till Stockholm). Centerpartisterna lyste däremot med sin frånvaro. Verhofstadt är partigruppens kandidat i det som håller på att utveckla sig till en holmgång mellan Europaparlamentet (och de mer federalistiska krafterna) och Europeiska Rådet med stats- och regeringscheferna. Kandidaterna förväntar sig att den som tillhör den största partigruppen ska utses till kommissionens ordförande av Rådet. (TILLÄGG/RÄTTELSE: Det finns faktiskt bilder på Verhofstadt och Centerpartister från besöket i Sthlm – se längs ned)

– Otänkbart att välja någon annan, det är vi väl alla överens om. Allvarligt talat, ingen annan kan komma ifråga, annars kan vi lägga ned Europaparlamentet, röt Guy Verhofstadt  i den senaste debatten mellan kandidaterna när frågan kom på tal.

Står Centerpartiet verkligen bakom Verhofstadt med tanke på att partiets politiska kommunikation i det här valet mer påminner om Tories i Storbritannien än ett ALDE-parti?

Låt oss titta närmare på några av partiets valfilmer:

Filmen ovan är en film om en fråga som inte hör hemma i Europaparlamentet. Euro i Sverige avgörs INTE i Europaparlamentet. Den frågan är egentligen avgjord eftersom Sverige är fördragsbunden att införa Euron (jo, du läste rätt). Du undrar säkert vad det var Sverige röstade nej till, svaret på det är att Sverige i en folkomröstning beslutade att inte uppfylla kraven som ställs för att Euron ska införas, men så fort Sverige gör det ska valutan införas. Läs även om kritiken mot filmen.

Så varför har Centerpartiet en konspiratorisk valfilm i en fråga som inte hör hemma i parlamentsvalet? Det som skulle ha varit mer relevant hade varit ett vallöfte att i alla forum driva frågan om en ändring av EU:s fördrag så att ett undantag för Sverige skulle skrivas in. De enda Centerpartisterna jag har sett uttalat det i valrörelsen är EU-kritikern Håkan Larsson från Jämtland, och han kandiderar till Riksdagsvalet, och federalisten Fredrick Federley

Den enda elefanten i vardagsrummet jag ser i den här frågan är varför man inte vill driva frågan om ett permanent undantag i fördraget för Sverige.

Snygg och välgjord, men vad är egentligen budskapet. Vill Centerpartiet avskaffa bedrägeribekämparna Olaf som kämpar mot korruption och felaktiga utbetalningar? Filmen om EU:s regler om hagar missar att berätta den stora skandalen med EU-reglerna – Sverige sov när beslutet togs. Att skylla på ”EU” håller inte, vi är med runt bordet men om vi sover, missar möten eller inte förstår konsekvenser, tacka f-n för att det kan bli snett. Men alla tillkortakommanden för egen del sopas under mattan när man pekar finger mot det avlägsna Bryssel och ”EU” som är tacksam att skylla på.

Låt mig bara skissa på hur förhandlingarna kan ha gått till:

Hur ser hagar ut i Frankrike, Spanien, Tyskland, Holland och hur ser skog ut i dessa länder, ja de vet mötesdeltagarna runt bordet mycket väl.

– Ach so, vi behöver regler så att inte luriga franska bönder söker bidrag för hagar på sina skogar, säger Alle Magne.

-Zut Alors, skulle vi – non, non, det är spanjorer och greker som är problemet – de använder olivlundar till hagar, ryter Marianne de Gaul

– Madre de dios, vilken förolämpning. Låt oss ha tydliga regler så att ingen kan misstänka fusk, dundrar Juan D´Espagna.

Men lösningen kommer från plötsligt från Holland.

– Vi sätter en gräns för hur många träd som får finnas i en hage, för sen vet ju alla det blir skog av det. Ja, mer än 60 träd på en hektar – då är det ju inte hage längre!  Alla jublar glatt åt att en kompromiss är nådd, ännu ett framsteg för att lösa problem gemensamt har skett.

Sverige då? Ja, ett praktfiasko av svenska intressen att inte vara vakna eller förstå konsekvensen av beslutet innan det är försent. Fiaskot gäller både LRF så väl som svenska representanter i olika EU-organ som skulle kunna ha larmat vad som var på gång. Hagfilmen borde egentligen ha en payoff, så här går det om vi inte blir vassare…

Kommunikativt är alltså Centerpartiet suggestivt EU-kritiskt på en nivå som för tankarna mer åt den engelska debatten eller något man skulle kunna förvänta sig från mer uttalat EU-skeptiska partier. Tittar vi enbart på valfilmskommunikationen borde Centerpartiet ta sig en frågeställare om man trivs i den liberala ALDE-gruppen med alla federalister, kanske är den konservativt EU-skeptiska ECR ett alternativ?

Tittar vi på röstningen blir känslan att Centerpartiet är mer hemma i ALDE än vad i filmerna visar.  Centerpartiet har röstat för budgetökningar, ja till krav att EU ska kunna ta upp skatt, däribland moms. Centerpartiet har även stött kulturarvsmärkning och snabbare beslutsvägar för att sätta in EU:s militära insatsstyrkor. Det är knappast smalare.

På tio år skulle man kunna begära att ett parti lyckas bli tydlig med vad man menar med smalare men vassare. Att inte kunna reda ut det kan komma kosta partiet mandatet på söndag.

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser

Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

(PO)

RÄTTELSE: Rätt ska ju vara rätt. Det finns bildbevis på att Centerpartister har setts med Guy Verhoftstadt i Stockholm 5 maj. Bilden nedan har jag fått skickat till mig av Mathias Larsson som granskar granskaren. Däremot har jag inte lyckats hitta (varken före jag skrev texten, eller nu efteråt när jag vill dubbelkolla att jag inte stoppat foten i mun alldeles för mycket) någonting om att Centerpartiet har haft något officiellt med Verhofstadts besök i Stockholm. Det finns inget pressmeddelande på partiets hemsida, och alla tänkbara googlekombinationer (jag brukar vara bra på att googla) har hittills inte gett napp. Om någon kan bidra med länkar som motbevisar mig publicerar jag det gärna. Skärmavbild 2014-05-18 kl. 22.24.42

Tiden har runnit ut för Greklands Victor Müller

Den grekiska dokusåpan fortsätter. Men nu tycks det ändå som att tiden är på väg att rinna ut för Papandreou som genom sina krumbukter och turer i högsta grad bidragit till att tragedin med den grekiska ekonomin närmast gått över i fars.

Det är inte helt osökt man kan dra parallellerna till Victor Müller och SAAB. Hur länge ska karln orka? Hur länge ska det vara kvar i det här plågsamma krisläget? Hur många turer kan han egentligen klara av och överleva?

Beskeden nu ikväll från presidentpalatset gör gällande att premiärminister Papandreou avgår och att en koalitionsregering med ärkefienderna i Ny Demokrati kommer i dess ställe. Vem som leder den nya regeringen är oklart, PASOK:s finansminister har pekats ut som en trolig kandidat, ett annant namn är förre vicechefen för ECB.

Oavsett premiärminister har Grekland samma resa att göra som SAAB.

1) Återställ förtroendet.

2) Skaffa likviditet för att hålla sig flytande.

3) Kavla upp ärmarna och leverera ett litet mirakel.

För både SAAB och Grekland handlar det om att nya krafter behöver tas vid, och att mannen som varit ansvarig för de senaste årens turer behöver ha andra arbetsuppgifter. Att det återstår mycket tufft och hårt jobb för arbetare och tjänstemän, både i Trollhättan och i Thessaloniki

Läget lär klarna i morgon, men turerna kring Greklands ekonomi och eurokrisen är långt ifrån över. Nu ökar trycket på Italien, och det är en annan rysare – med en tredje person som borde ha slutat för länge sedan…

(PO)

Läs mer hos SvD, SvD om Italien, DN om Papandreou, Expressen, Aftonbladet,

Grekland går från tragedi till dokusåpa

Dagens officiella besked från Athen är det som cirkulerade redan igår. Det blir ingen folkomröstning.

Turerna kring den grekiska regeringen och den grekiska ekonomin, till stor sorg för greker och andra européer, pendlar mellan tragedi och dokusåpa. Just nu är väl turerna mest liknande scener från en dokusåpa där omogna människor intrigerar mot varandra inför öppen ridå – samtidigt som det hela är destruktivt.

Turerna kring folkomröstning eller inte (som började redan tidigare i höst med provballonger från Papandreous kansli) ökar knappast medborgarnas förtroende för den politiska ledningen.

Senaste budet är att regeringen Papandreou väntas falla i kväll och att någon slags samlingsregering väntas bildas ur spillrorna. Greklands läge, om man ska klara sig, kräver nu en samlingsregeringen av det slag som till exempel Sverige hade under Andra Världskriget under Per Albin Hansson.

Vem kan bli Greklands Per Albin? Vem kan återställa förtroendet för politiken? T B C.

Samtidigt ökar trycket på Italien.

I väntan hur först Grekland och nu Italien hanterar krisen på det gungar euron och EU-samarbetet.

(PO)

LÄS MER: UNT, EuropaportalenSvD, DN.

Euron allt mindre önskvärd

Temperaturen kring euron fortsätter att stiga. Fler och fler signaler om att beslutsfattare runt omkring i Europa börjar bli nervösa när det gäller euron och dess framtid hopar sig.

De länder som ska införa valutan enligt fördragsåtaganden, som Sverige, skattar sig just nu lyckliga att man inte kom med. Trots att Sverige röstade nej i folkmomröstningen så är egentligen Sverige bundet av fördraget att införa Euron när konvergenskriterierna är uppfyllda – vilket Sverige medvetet valt att inte uppfylla. Under min tid i EU-kommissionens pressrum 2006-2007 kom frågan flera gånger till EU-kommissionens talesmän när man skulle skruva åt tumskruvarna på Sverige så att man uppfyller sina åtaganden.

Just nu är många Eurovänner glada över att Sverige står utanför. I Agenda i söndags sade bland annat finansminister Anders Borg att det var skönt att Sverige inte är med, läs mer i Expressen. Men regeringskamraterna i Folkpartiet är de enda som just nu i Sverige ändå förordar ett medlemskap – som i fredags på SvD Brännpunkt.

Det är snarare Borgs försiktighetslinje som präglar inriktningen i andra länder än Birgitta Ohlssons europositiva hållning.

Euractiv rapporterar idag om AFP som uppger att flera nya medlemsstater i EU, som också har förbundit sig att införa Euron när de är redo, nu tvekar och vill ta sig ur sina förbindelser. Diplomatiska källor pekar ut sju länder som är överväger folkomröstningar för att ändra sina fördrag med EU. Det är förutom tidigare euroskeptiska Tjeckien med presidenten Vaclav Klaus i spetsen och Ungern som hintat åt det här hållet tidigare, även Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien. Samtliga länder kom med 2004 eller 2007. De här länderna har också krävt att få sitta med vid bordet när euroländerna diskuterar krisen, eftersom besluten också påverkar länder som också är förbundna att gå med i framtiden.

Cypern, Estland, Malta, Slovakien och Slovenien som också de kom med i den femte utvidgningsvågen har redan infört Euron som valuta.

Samtidigt ökar trycket på Grekland med ryktena om en statskonkurs, och diskussionerna om ett land kan lämna eller inte går heta. EU-kommissionen försöker skapa lugn genom att slå fast att det inte går att lämna eurosamarbetet (till skillnad från själva EU som genom fördraget fått en utträdesklausul och att det finns anledning till optimism efter 2012. Men ihärdiga rykten om att Tyskland förbereder sig för ett grekiskt ”worst case/statskonkurs” får bankaktierna att falla rapporterar SvD. Om reaktionerna är överdrivna eller inte låter jag vara osagt, men det är tecken på instabiliteten och hur nervöst läget är.

Att allt fler länder mer eller mindre öppet pratar i termer som Anders Borg, ”skönt att vi inte är med”, visar bara på lägets allvar. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – nyckeln för framtiden är vad de fransk-tyska politikerna nu förmår att göra för att hantera krisen.

(PO)

 

Korparna kraxar om Euron

Det blir fler och fler, och större, olyckskorpar som kraxar om eurons undergång. Senast ut i raden är den legendariske Alan Greenspann som i många år var amerikansk riksbankschef. 85-årige Greenspann pekar bland annat på obalansen mellan nord och syd, där nordliga länder som Finland har en fiskal disciplin med en mer låtgåmentalitet har präglat exempelvis Grekland. Läs mer i EUobserver.

Grundtipset kvarstår även efter den senaste tidens ekonomiska tumult där fler länder har fått ökad press, som Italien men även Frankrike. Antingen bryter eurosamarbetet ihop eller så blir resultatet mer överstatlighet genom en gemensam ekonomisk överregering.

Det som talar för det förstnämnda scenariot är att den tysk-franska axeln inte förmått att visa ledarskap i krisen. Först började man med att själva bryta mot stabilitetspakten vilket underminerade EU-kommissionens polisroll mot större syndare som Grekland. Skyldiga här var ländernas förra ledare Schröder och Chirac. Frustrationen hos eurosamarbetets fader den förre förbundskanslern Kohl var i somras så påtaglig så att han i mitten av juli sågade sin efterträdare Angela Merkel.

Bland annat ska han ha klagat på att ”hon förstör mitt Europa” enligt pressrapporter.

Kohl har i dagarna följt upp kritiken i en längre intervju, se mer hos GP och Euractiv.

Bland annat pekar han på att Tyskland förlorat i inflytande vilket är ett direkt underkännande av dagens ledarskap.

Så frågan är om dagens fransk-tyska ledare Sarkozy och Merkel kan ro Euron i land eller om deras efterträdare hinner komma på plats medan tid ännu är. Annars blir det nog dags att damma av gamla sedelpressar.

(PO)