Postmomschockbesked för Sverige

Jag har alltid velat sätta en rubrik i stil med som Postmomschockbesked. Idag kan jag göra det!

EU-domstolen har underkänt att Posten AB tar ut moms på porto. Det ska Posten AB inte göra enligt EU:s direktiv som pekar på att posttjänster som utförs av ett bolag i ”offentligt postväsende” ska undantas.

Därmed går EU-domstolen på kommissionens linje som dragit Sverige inför rätta. Jag uppmärksammades på domen (som du kan läsa här) av Nyhetsbyrån Direkt på Twitter.

För Sverige får det här direkt konkurrenspåverkan vilket var Sveriges linje i domstol. Ett 30-tal företag bedriver verksamhet på liknande finansieringsvillkor som Posten AB vilket då skulle snedvrida konkurrensen. Dessutom har moms tagits ut på alla posttjänster sedan 1993.

Domstolen menar dels att offentligt postväsende omfattas av de bolag som tagit på sig ”samhällsomfattande posttjänster.

Blogginlägget kommer troligen att uppdateras.

(PO)

 PS. Favorit i repris, en ”riktig post”

Annonser

Långsam varg i medierapporteringen

En kort iakttagelse på morgonkvisten. Det var först under helgen som den senaste vargjaktsomgången i EU-kommissionen vs regeringen dök upp i svenska medier där ett domstolsärende kommer långsamt allt närmare. I SvD kan man läsa om det i dag i papperstidningen.

Det är åtminstone tre dagar långsamt. EU-kommissionens pressmeddelande kom den 16:e, alltså i torsdags.

EU-domstolen nästa för SVT?

När jag träffade handelskommissionären Karel de Gucht igår på seminariet om handelspolitik frågade jag honom vad det berodde att EU just inom handelspolitikens område verkar vara så synkroniserat och prata med en röst, en passning som från början kom från Guy Verhofstadt, landsmän, partikamrat och liberal gruppledare i Europaparlamentet. De Gucht konstaterade att det i områden där EU har suverän kompetens – som inom handeln men även inre marknaden – så går man mer i takt.

Inre marknaden är EU:s flaggskepp och jag blev egentligen inte särskilt förvånad när professor Ulf Bernitz idag på DN Debatt i en väl strukturerad och pedagogisk debattartikel pekar ut att SVT inte uppfyller kraven för statsstöd. Det är den tydligaste och mest genomgående analysen jag har sett om SVT:s problem (och hela public service) utifrån EU-lagstiftningen.

Diskussionen är på inget sätt ny, och även när jag jobbade på SVT (slutade 2007) fanns det då och då ett embryo till diskussion i frågan. Det fanns också då ganska utbrett på golvet en diskussion och en frustration över det luddiga begreppet public service och att alla kunde fylla det med det innehåll som passade ens syften.

Utifrån Bernitz slutsatser är det svårt att se varför licenspengar ska gå till SVT ska köpa dyra rättigheter men helt strunta i bevakningen av de icke-kommersiella idrotterna och breddidrotterna. När till exempel Fyrisfjädern tog sitt elfte SM-guld på tolv försök var det inte värt en enda bild i Sportsändningarna.

Det är med läsning av Berlitz debattartikel också svårt att begripa sig på varför SVT satsar program som skulle lika gärna ha kunnat dyka upp på TV3 och inte ha en EU-korrespondent som enbart har uppdraget att bevaka EU:s politikområden (de två som finns i Bryssel är Europakorrespondenter, förutom EU så har de också bevakning av länderna). Visst, här talar jag i egen sak som fd EU-korre. Men kunskapsmässigt när det gäller EU är Sverige nästintill ett U-land och inte ett EU-land, något som public service har ett särskilt ansvar för.

Uppräkningen  kan fortsätta betydligt längre. Men kontentan av rättsläget är att SVT är ute på hal is med en alltför fluffig definition av public service och en kommersialiserad programpolitik. Det vore inte ologiskt om EU-kommissionen inom något år eller så inledde en process för att genomlysa om Sverige bryter mot statstödsreglerna som så småningom hamnar i EU:s domstol.

Räkna med att kommer att vara livat kring SVT och PS de kommande fem åren, och att det i debatten kommer att höras röster som målar upp ”Bryssel”, ”EU” och ”EU-kommissionen” som stora stygga vargen – men att Sverige varit med och stiftat lagarna som det handlar om, ja det kommer det att talas tystare om.

(PO)

TV-bolag får rättighetshuvudvärk efter beslut i EU:s domstol

TV4-gruppen satsar hårt på sporträttigheter och har köpt in matchrättigheterna för fotbolls-EM 2012, inte bara för Sverige utan även i Norge och Danmark där man bland annat äger Canal+. I Sverige delar TV4, SVT och Canal Digital på matcherna. Men EU:s domstol i Luxembourg är på väg att förändra framtidens marknad för sporträttigheter . Det närmaste stora evenemanget är just fotbolls-EM.

Det började med att FIFA och UEFA protesterade hos EU-kommissionen efter att Belgien och Storbritannien lämnat in listor på fotbollsmatcher (båda hade lämnat in en lista på nästa VM, men britterna även på EM 2012) som de anser är av stor betydelse för publiken och som därför ska visas hos gratiskanaler. Domstolen slog fast att kommissionens beslut att godkänna att listorna var korrekt. Just nu har åtta medlemsländer lämnat fått listor godkända av kommissionen, förutom Belgien och Storbritannien även Finland, Österrike, Italien, Frankrike, Tyskland och Irland.

FIFA och UEFA försökte snacka ner fotbollsmästerskapen genom att hävda att hela turneringar inte kan betraktas som evenemang med stor betydelse. Kommissionen å sin sida pekade på att i direktivet (Audiovisual Media Services (AVMS) (artikel 14)) så nämns fotbolls-VM till och med som ett exempel på ett evenemang med stor betydelse. Det är upp till varje medlemsland att bestämma vilka sportevenemang som är av stor betydelse ansåg domstolen, i alla fall i väntan på att EU har harmoniserat vad som är viktigt för publiken. Med tanke på att vissa vinteridrotter som Finland har på sin lista (backhoppning, skidåkning, nordisk kombination m.m.) är det svårt att se ens en anledning att jämka greker och nordbor. EUobserver rapporterar om domstolsbeslutet om mästerskapslistorna här, WSJ skriver om det här och EU-kommissionens reaktion på beslutet finns här.

EU:s domstol har också ett annat ärende om just sporträttigheter på sitt bord. Ett yttrande från generaladvokaten Julianne Kokott i början av månaden pekar på att gränserna öppnas när det gäller sporträttigheter. I sitt yttrande till EU:s domstol (generaladvokatens yttrande är inte bindande, men kan ses som en fingervisning, en riktning för domarna att ta ställning om) konstaterar Kokott att det inte är förbjudet för engelska pubar att visa livesändningar av premier league med hjälp av utländska dekoder. Förbudet strider mot fri rörlighet för var varor och tjänster inom EU. Konkret betyder det att det inte går att blockera visningar i enskilda länder eller dela upp rättigheter mellan olika länder när det gäller satellitsändningar och pay-per-view.

Konsekvensen på sikt, om domen får inriktningen som generaladvokaten skissar, kommer att leda till att FIFA, UEFA, IOK mfl kommer att tvingas sälja sporträttigheter som gäller hela EU istället för idag att dela upp det mellan olika länder (och därigenom få ut ett högre pris).

När det gäller fotbolls-EM 2012 kan TV4-gruppen vara relativt lugn. Sverige har inte lämnat en nationell lista, och inte Danmark eller Norge (som inte är med i EU, men som omfattas av inremarknadsregler som EFTA-land). Jag ska erkänna att jag inte har koll på om det finns någon listdiskussion i Danmark eller Norge, men det kanske någon bloggläsare har koll på?

Men för TV4:s del blir det intressantare att se vilken betydelse EU:s domstolsbeslut får i det kommande domslutet. Jakten på krogar som inte betalat särskilda abonnemang till TV-bolagen lär blir svårare eftersom det räcker med en grekisk, finsk eller irländsk kanal för att visa matchen. Läs mer om tidigare stämningar här.

(PO)