EUbloggen granskar valmanifesten: MP får G

Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn; Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.  anfallare-med-gront

Tidigare inlägg i serien valmanifest: Folkpartiet får MVG, Centerpartiet får knappt G,

Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om

MILJÖPARTIET

Har eget EU/Europakapitel: Nej, men hänvisar till EU-valsmanifestet.

Antal gånger som olika begrepp nämns:

EU: 9

Europa: 1

Europeisk(a): 1 (nja, används i betydelsen utomeuropeiska i fråga om studenter…)

Euron: 0

Konkreta löften i EU-politiken: 

*Skärpning av Reach, EU:s kemikalielagstiftning, och när det inte räcker ska Sverige gå före.

*Att alla EU-medborgare i hela EU ska ha rätt till akutsjukvård på samma villkor.

*Skapa lagliga vägar in i EU för att söka asyl.

*Inom EU verka för aborträtten och för sexuella- och reproduktiva rättigheter.

*EU ska upprätta en civil fredskår.

*Riva upp de delar av Ipred som ger upphovsrättsindustrin polisliknande befogenheter.

Överraskningsfaktor: Det som överraskar är Miljöpartiets stora optimism att göra frågor till överstatliga och få sakpolitiken i mål, men också att EU:s energi & klimatpolitik lyser med sin frånvaro i Klimat & Miljökapitlet.

Kommentar: Miljöpartiets dubbelhet, som EU-kritiskt parti som verkar paradoxalt för mer överstatlighet i flera frågor, konstaterade EUbloggen redan inför parlamentsvalet i våras. Valmanifestet till höstens val fortsätter på den vägen med konkreta löften som ett miljöpartistiskt Sverige ska driva på i EU:s ministerråd, vad sägs om mer överstatlighet i fråga om abort, försvars- och säkerhetspolitik, asyl- och sjukvårdsfrågor… Risken är när frågorna går upp på EU-nivå är att det finns andra som tycker annorlunda och frågorna landar på ett sätt som miljöpartiet inte riktigt tänkt sig.

Miljöpartiets valmanifest pratar väldigt lite om Europa och en europeisk dimension, men landar ändå i lika många konkreta löften som Folkpartiet och betydligt fler än Centerpartiet. Det visar att Miljöpartiet tar EU på allvar, men att man ändå har svårt att förhålla sig Europeiska Unionen som helhet. EUbloggen noterar också att partiet inte ger besked om Euron, trots att det är Sveriges riksdag som beslutar om frågan.

Liksom Centerpartiet är Miljöpartiet dålig på att koppla möjligheter, påverkan eller problem som finns i EU-nivån, som till exempel i artskydd, djurskydd, transportpolitik osv.

Slutomdöme: Miljöpartiet får helt klart godkänt, och betygsnämnden var snubblande nära att utdela ett VG för alla konkreta besked i olika frågor. Men avsaknaden av skrivningar om vad Miljöpartiet vill med den europeiska politiska nivån och inga besked om Euron höll tillbaka i betygssättningen. Det räcker alltså inte att säga att man har ett EU-valsmanifest också för att få högre betyg.

(PO)

PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med.

Annonser

Stark film om att rösta

SSU har tillsammans med Rudolf Höss barnbarn gjort den här filmen om att rösta. Rudolf Höss var kommendant vid Auschwitz (läs förhöret från Nürnberg här). Barnbarnet Rainer Höss är mer en riktig Voteman, än danska Folketingets version med gruppsex och våld…och man man säger som så…

Trångt på högerkanten – rackarspel att vänta

euflaggor.jpg

Det som är riktigt intressant med den senaste Pollwatch-rapporten är hur trångt det ser ut att bli till höger om Moderaterna och Kristdemokraterna. Som läget är nu kan tre partigrupper med runt 40 mandat vardera komma att bildas, men vem som sitter med vem kan bli ett psykologiskt tjuv- och rackarspel eftersom det krävs parlamentariker från 7 länder (och 25 mandat) för att få bilda partigrupp. Det kommer att bli huggsexa och dragkamp där förloraren riskerar att misslyckas med partigruppsbildandet.

När det gäller Sverigedemokraterna har jag diskuterat SD:s dilemma i det här blogginlägget som också länkar till en text i Gefle Dagblad som i grunden handlar om att de tre partigrupperna så är det bara den längst till höger som håller dörren öppen. Men låt oss titta närmare på grupperna (från höger till ännu mera höger):

 

ECR (European Conservatives and Reformist Group)

Dominerande partier: Tory (Konservativa partiet) med prognos på ca 20,4% & 15 mandat samt polska Prawo I Sprawiedliwosc (Lag & Rättvisa) 30,3% och 16 mandat.

Prognos: Enligt Pollwatch väntas gruppen efter valet ha medlemmar från 6 länder (Pollwatch listar förutom UK och Polen även Tjeckien, Litauen, Nederländerna och Slovakien). Partigruppen behöver alltså rekrytera minst ett parti till vilket öppnar exempelvis för att Sannfinländare lämnar EFD och går med i ECR, vilket partiledaren Timo Soini var mycket tydlig med var hans två enda alternativ i Yles svenskspråkiga debatt. Det andra alternativet som det pratas om är N/VA, ett flamländskt nationalistparti från Belgien som idag tillhör den Gröna Gruppens EFA-del.

Det tredje alternativet, och som skulle ge gruppen sex färska mandat i Pollwatch-mätning är det nybildade tyska EU-skeptiska partiet AfD, Alternativ för Tyskland. Räkna med att det blir dragkamp mellan ECR och EFD om de här partierna.

Sverigedemokraterna och ECR: Att Tories, Moderaternas systerparti, skulle ta in SD i gruppen – när UKIP dissar dom för att man inte anser att partiet är tillräckligt rumsrent är så osannolikt att det enda jag får i huvudet är Tage Danielsson (men SD är inget Harrisburg i det här fallet).

 

 

EFD  (Europe of Freedom & Democracy)

Dominerande parti: United Kingdom Independent Party med prognos på 31,9% och 23 mandat.

Prognos: Enligt Pollwatch väntas gruppen ha medlemmar från 8 länder efter valet. Men då ska vi komma ihåg att EFD riskerar att tappa Sannfinländarna till ECR, så var dom nere på sju. La Lega Nord har flaggat för att de vill gå samman med Le Pens Nationella Fronten och väntas lämna EFD. Då var dom bara sex. Likadant för Slovakiska SNS. Då var dom bara fem. Det har varit en intensiv lobbying från Marine Le Pen som kan i stort säga ha friat till UKIP, men när det inte fungerat har hon skickat in en vädjande Gert Wildeers som öppet sagt till brittisk press att Farages löfte om att aldrig samarbeta med Nationella Fronten kommer att ändras men inte heller det tycks beveka UKIP. Drömmen från Le Pens sida är att EFD ska gå upp i en större European Alliance For Freedom som istället för att ha två grupper på runt 40 mandat få till en stor grupp på runt 80 mandat. Det skulle bli parlamentets tredje största grupp.

Förutom att UKIP sagt no, nay never, så har Danskt Folkeparti också uteslutit all samröre med Le Pen. Det utsatta läget med risken att halka under det magiska talet sju länder gör att EFD behöver gå på värvarstråt. Sverigedemokraterna skulle ha varit en enkel lösning, men där är det stopp, partiet är inte välkommen.  Så räkna med att Nigel Farage kommer att göra allt för att behålla Sannfinländarna och även locka in tyska AfD för att inte gruppen ska upplösas pga för få medlemsländer. Drömmen som Farage uttryckt att Junilistan skulle ta plats från Sverige, får fortsättas att betraktas som drömmar.

Sverigedemokraterna och EFD: Med Sannfinländare och Danskt Folkeparti kunde man tro att SD skulle kunna hamna här, men i UKIP:s ögon är alltså SD ett skadat gods, med problem inom ungdomsförbundet och historiskt alldeles för mycket kopplingar till nazism och rasism, samt att man har haft för goda kontakter med Nationella Fronten och Vlaams Belang vilket misstänkliggjort SD än mer i engelsmännens ögon.

 

EAF (European Alliance for Freedom)

Dominerande parti: Front National i Frankrike med prognos på 23,5% och 22 mandat.

Prognos: Marine Le Pen har jobbat ihärdigt på att bygga en hållbar allians till höger om de sista högerskeptikerna i parlamentet (läs EFD). I bygget som nyckelklossar finns Österrikiska Frihetspartiet, belgiska Vlaams Belang och Geert Wilders holländska frihetsparti (som trots tidigare utfästelser att inte samarbeta med Le Pen pga antisemitism nu svängt). Dessutom finns SD med här – med halva inne så att säga genom att Kent Ekroth är partialliansens kassör.

Dessutom räknar Pollwatch att La Lega Nord från Italien och slovakiska SNS parti tar plats i gruppen (lämnar EFD) som därmed uppnår sju medlemsländer. Med SD är prognosen 38 mandat. Utan Sverigedemokraterna behöver Le Pen gå på värvarstråt eller i värsta fall börja snegla på de besudlade (som inte är rumsrena till och med i Le Pens ögon).

Sverigedemokraterna och EAF: Läs mer om SD:s dilemma i det här blogginlägget som också länkar till en text i Gefle Dagblad.

DE BESUDLADE:

En grupp högerhögerextrema/nazistiska partier som till exempel både Sverigedemokraterna och Nationella Fronten sagt att de här vill vi inte ta med i tång ens. I den gruppen finns Gyllene Gryning från Grekland och Jobbik i Ungern och British National Party (som ser ut att bli utraderade). De kommer att bli grupplösa i Europaparlamentet ifall inte Le Pen tvingas av realpolitiska skäl i att välja den minst besudlade av de besudlade för att fylla sin kvot av sju medlemsländer.

Mitt stalltips: Samtliga tre; ECR, EFD och EAF får ihop sin matematik på något sätt och kommer att bli partigrupper efter 25:e maj.

(PO)

Fi kan bli invald för första gången, men får inte sin första parlamentariker

Nu när Fi i SVT:s mätning inför Europaparlamentsvalet nått en bit över 3 procent och har medvind i seglen är det lätt att slinta med tungan och säga att Fi för första gången har chans att ta plats i Europaparlamentet.

Om Fi får ihop tillräckligt många röster för ett mandat är det första gången som partiet får en representant invald i parlamentet, men partiet har haft representation i Europaparlamentet 2006-2009.

Under de åren satt Maria Robsahm (tidigare Maria Carlshamre) i parlamentet och företrädde partiet. Maria Carlshamre, som hon hette i valet 2004, blev invald som Folkpartist men bytte parti när partiledningen ville att hon skulle lämna ifrån sig sin parlamentsplats när hon dömdes till villkorlig dom för bokföringsbrott efter en konkurs.

Hennes tid i parlamentet kan inte beskrivas som någon större framgång, personliga skäl gjorde att hon kom att ha förra mandatperiodens lägsta närvaro. Politiskt innehade hon ett rapportörskap, i ett icke lagstiftande ärende (parlamentsarbetet kan förenklas vara uppdelad i a) lagstiftande ärenden b) icke lagstiftande ärenden som är mer av karaktären opinionsyttringar). Den som vill fördjupa sig i Robsahms tid i parlamentet hittar henne här.

Fi fick 2,2 procent i Europaparlamentsvalet 2009, alltså en procentenhet under vad mätningen i SVT visade (oklart om ökningen ligger inom felmarginalen. SVT har valt att inte redovisa felmarginalen). Den gången var det istället Piratpartiet som tog vinden i seglet och susade förbi till en stor skräll. Fi missgynnades troligen av den negativa rapportering som var kring Maria Robsahm och hennes insats i parlamentet 2009. Frågan är om det blir ombytta roller 2014, Fi snuvar PP på mandat istället för tvärtom…

(PO)

PS Har twitterfrågat Fi vilken partigrupp som är deras förstahandsval vid ett mandat, ALDE (liberalerna, där FP & C sitter) som förra gången eller annan, återkommer vid svar.